Röda Lund

★ Hjärtat i en hjärtlös värld

Vi minns vårt hårda 90-tal

Skrivet av Röda Lund på 11 december 2009

Den återuppståndna popen. Euro-technons genomslag. Grungens uppgång och fall.  Oasis, Culture Beat, Pearl Jam, Dia Psalma, Papa Dee, Broder Daniel, Spice Girls, Pantera, olika sidor av ett och samma årtionde. Frågan är om inte den självständiga, ärliga, raka, ifrågasättande, gitarrbaserade och egenproducerade musiken dog detta förra millenniets sista suck. Det känns så i alla fall.

De som växte upp på 1990-talet var den första generationen som fick det sämre än sina föräldrar. Ett årtionde som trots datorns och kommunikationens explosionsartade genomslag bestod av försämringar och nedmontering av välfärden, massarbetslöshet, rasism och den ohejdade konsumismens genomslag. I början av årtiondet slog förtvivlade och förbannade ungdomar sönder Malmös innerstad och krossade bankfönster som en folkets första reaktion på högerregeringens vettlösa politik. Några år senare gick tiotusentals gymnasieelver ut i strejk över hela landet i protest mot finansminister Göran Perssons nådiga nedskärnings-lunta. Kriget härjade på den europeiska kontinenten för första gången på 50 år. Flyktingströmmar skapades som nådde oss från forna Jugoslavien.

Det hårdnande samhällsklimatet speglades tydligt i dåtidens musik, och det är kanske först nu, 10 år senare som man märker hur majoriteten av den tidens populärmusik skriker ut uppgivenhet, som i Nirvanas Rape Me, desperationen i Sepulturas Refuse/Resist, eller vanmaktens kyla i danslåtar som Ice MC – Think About The Way. Vi var nog inte många som när vi dansade på de populära Big Discona hörde Ice MC:s ord över den intensiva rytmen. Hörde du?

”Boom diggy diggy diggy boom diggy bang
milk an honey deh ine everyland
but a who have it all dat a de power man
an dem don’t give a damn ’bout the situation
de homeless de jobless or de confusion
ina bosnia lord me know seh dem wrong
mek de future look good fi all de youth man
to come through”

1999 slog Eminem igenom med sin superaggressiva och genomironiska The Slim Shady LP. Verkligheten hade blivit för hård och kall för nyanser. Allt som fanns kvar var bara att be alla jävlar dra åt helvete. Eminem – Rock Bottom. Visionen om ett bättre samhälle försvann i ett dis av extacy. 2000-talet skulle handla om varje man och kvinna för sig själv. Vi minns vårt 90-tal:

C & C Music Factory – Gonna Make You Sweat (Everybody Dance Now)
Brainpool – Bandstarter
Shaggy – Mr. Boombastic
The Verve – Bitter Sweet Symphony
The Cranberries – Linger
Pulp – Common People
Warren G – Regulate
Suede – Everything Will Flow
Britney Spears – Hit Me Baby One More Time
Aqua – Barbie Girl

Läs också: Vi minns vårt ljuva 80-tal

SvD DN DN2 SDS EXP

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: