Att vara revolutionär III

För den tidiga arbetarrörelsen var maskinen och tekniken ett av de verktyg som, i arbetarnas händer, skulle skapa ett friare liv. Om alla delade på slitet och produktionen samordnades efter de viktigaste behoven och om resultatet av arbetet fördelades rättvist, då skulle den påtvingade arbetstiden kunna förkortas till bara några timmar om dagen.

Resten av tiden skulle människorna kunna ägna åt det fria arbetet, till att skapa, lära, leva och sköta sitt samhälles olika funktioner. Då skulle det inte behövas en sådan väldig samhällsapparat för att hålla en stor del av befolkningen i tvångsarbete under den största delen av deras aktiva tid. Då skulle inte så många institutioner krävas för att sköta mängder av uppgifter som människorna på ett naturligt sätt kunde ta hand om i vardagen. Då skulle det inte krävas särskilda eliter i samhället som skötte det mesta av kultur, politik, administration och styrning. Då, när basbehoven var täckta, skulle individualiteten frodas som aldrig tidigare och människorna kunna försöka förverkliga sina egna livsmöjligheter på ett helt annat sätt än i dag. Marx drömde själv om ett samhälle där arbetaren skötte maskinen på förmiddagen och var, som han sa, litteraturkritiker på eftermiddagen.

Men så blev det inte. Vi fick industrialism på kapitalistiskt vis där arbetarklassen hölls kvar i ett tvångsarbete som finansierar de som organiserar tvånget, de som reparerar de tröttkörda och olyckliga och de som underhåller och fostrar. Och moroten för att få det hela accepterat var: en ständigt växande konsumtion och förbrukning – av allt.

En Viktor Lebow, marknadsanalytiker, sammanfattade för femtio år sedan den konsumtionsideologi som medvetet och systematiskt började pumpas ut till den amerikanska allmänheten efter det senaste världskriget:

“Vår mycket produktiva ekonomi… kräver att konsumtion upphöjs till en livsstil, att vi förvandlar inköp och användning av varor till ritualer, att vi söker tillfredsställelse i konsumtion… Vi har behov av att saker och ting konsumeras, bränns upp, slits ut, byts ut och slängs bort i en ständigt ökande takt”.

Utan konsumtion för konsumtionens egen skull kunde inte industrialismen på kapitalistiskt vis fungera. Om företagsvinsterna ska kunna hållas uppe får strömmen av varor aldrig mätta behoven. Om så sker måste nya modeller skapas eller nya behov exploateras – eller rent av uppfinnas.

Den onda förbrukningscirkeln kan bara brytas om människorna tillsammans får en chans att besluta över produktionen. Det är den första punkten som förenar oss – som marxistiska revolutionärer. Den andra punkten som förenar oss handlar om hur detta ska göras möjligt.

Röda Malmö: Ockupera Saab!
Svensson: Bra med protest på Saab – men lite väl sent

About these ads

One thought on “Att vara revolutionär III

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s