Revolution i vår livstid V

I den utsträckning som revolutionära marxister spelar en konkret, påtaglig roll så har de ett stort organisatoriskt ansvar för att den sociala rörelsen uppnår sina mål. Enhet förblir en tvingande nödvändighet, desto mer som uppsvinget i den sociala rörelsen fortfarande är defensivt och ömtåligt, de traditionella facken fortsätter att försvagas och radikala samt alternativa krafter fortfarande är splittrade och i stark minoritet.

Medlem av det anarkosyndikalistiska facket i Spanien under klasstriderna där på 30-talet

FÖR ARBETARKLASSENS ENHET OCH FACKLIG KLASSKAMP

Under de senaste tjugo åren har fackföreningsrörelsen avsevärt försvagats i termer av medlemskap, mobiliseringsförmåga och stridbarhet samt politisk och programmatisk självständighet. Detta har återspeglats i försämrade styrkeförhållanden. Det är också resultatet av arbetarsidans egen förlust av sammanhållning i skuggan av denna storskaliga tillbakagång. Det föreligger även ett politiskt ansvar; socialdemokratins aktiva stöd till den nyliberala politiken i allmänhet och dess allt djupare underkastelse gentemot nationella och internationella statliga institutioner. Återuppbygget av fackföreningsrörelsen är en avgörande uppgift.

Detta är inte bara en fråga om att upprätta och förena vänsterfackföreningar och fackliga strömningar. Uppgiften som ställs är en verklig facklig “återorganisering” i massomfattning. Denna har tre dimensioner:

1) Uthållig uppfinningsrikedom ifråga om att utveckla sociala krav som svarar, inte enbart mot omstruktureringen av det exploaterade arbetet i allmänhet, utan även krav som uppstår ur betydande förändringar i samhälleligt liv och medvetenhet och som särskilt berör kvinnor och unga människor. Sådana förändringar är en betydelsefull källa till politisering.

2) Proletariatets nya strukturer – där kvinnor, invandrare och framförallt unga människor kommer att befinna sig i frontlinjen för klasstrider – trots att de har föga att säga till om i den överväldigande majoriteten av fackföreningarna. Det ökade antalet kvinnliga och manliga arbetare i marginalen av proletariatets relativt stabila kärna räknas inte, är tillfälligt anställda eller lever i svår fattigdom. Detta kräver särskild uppmärksamhet riktad mot organisering i nya industriella företag i beroende kapitalistiska länder, som etableras i frihandelsområden där det varken finns social lagstiftning eller ens ett uns av arbetarskydd.

3)  Som alltid genom hela arbetarrörelsens historia kommer det senaste sociala uppsvinget att skapa nya former för aktion, mobilisering och organisering. Från första början kommer den internationalistiska dimension som präglar dessa former att utgöra ett element i återupprättandet av fackföreningarna. Denna fackliga reorganisering kommer med nödvändighet att utvecklas mycket ojämnt på skilda kontinenter och i olika länder. Dess utgångspunkter kommer att vara mycket varierade.

I större fackföreningar med lång historia i länder med stor anslutningsgrad och en betydande facklig tradition kommer återmobiliseringen med säkerhet att äga rum i och genom dessa organisationer. Det kommer säkert att finnas stödjepunkter inom dessa för en facklig reorganisering. Det dialektiska samspelet mellan arbetarklassbasen, direktvalda representanter i företag och olika skikt inom fackföreningsbyråkratin kommer dock att anta komplexa former.

I länder där organiseringen i omfattande skala kom igång ett århundrade senare (COSATU i Sydafrika, CUT i Brasilien, och så vidare) kommer fackföreningarna att vara mer mottagliga för stämningar bland de vanliga medlemmarna. I alla fall kommer säkert vänsterströmningar inom dessa att utgöra en stödjepunkt för att rycka upp facket. Vidare har brister och felsteg hos de större facksammanslutningarna i en rad länder öppnat ett utrymme där nya fackföreningar kan uppstå. I allmänhet utgör dessa nya fackföreningar en liten minoritet av arbetarklassen som helhet. Dock kan de inom vissa fack, företag, regioner eller städer komma att inta en stark och ibland till och med dominerande ställning.

Framtiden kommer att utvisa vilken väg den massomfattande fackliga återorganiseringen kommer att ta. Denna “återorganisering” är desto mer sammansatt eftersom arbetets värld har genomgått en oerhörd förändring avseende strukturer, rutiner, medvetenhet, och så vidare. Detta gäller särskilt för unga arbetare som nyligen under osäkra villkor kommit in på arbetsmarknaden, som inte identifierar sig med den “historiska arbetarrörelsen” och som inte är beredda att ansluta sig till den. Detta är även fallet för kvinnor i den offentliga sektorn som är de som först drabbas av nedskärningar i den sociala budgeten och av privatiseringen av offentliga tjänster.

I den utsträckning som revolutionära marxister spelar en konkret, påtaglig roll så har de ett stort organisatoriskt ansvar för att den sociala rörelsen uppnår sina mål. Enhet förblir en tvingande nödvändighet, desto mer som uppsvinget i den sociala rörelsen fortfarande är defensivt och ömtåligt, de traditionella facken fortsätter att försvagas och radikala samt alternativa krafter fortfarande är splittrade och i stark minoritet.

För att motsvara skilda målsättningar kommer denna enhet i den nuvarande fasen att anta två olika skepnader; Kampen för en klassisk enhetsfront, det vill säga enhet mellan det största möjliga antalet organiserade krafter inom proletariatet i syfte att genomföra praktiska åtgärder för att uppnå bestämda målsättningar. Även om vi är väl medvetna om att organisationer under socialdemokratisk ledning försummar att försvara elementära krav, avstår vi inte från möjligheten att dra in dem i massaktioner. Men vårt politiska och taktiska ställningstagande har från och med nu att ta full hänsyn till missnöjet bland mängder av människor och särskilt bland unga.

Enhet i handling och ökad samstämmighet inom och mellan sociala rörelser, fackliga strömningar, långvariga kampanjer, intellektuella miljöer, och så vidare som kämpar mot nyliberalismen. Denna typ av enhet kombinerar ofta en sorts “enhetsfrontsaktivitet” med en intensiv partiliknande politiskt aktivitet. Detta ger en gynnsam jordmån för social omorientering och politiskt rörlighet. Vårt förhållningssätt är att delta i organiseringen, samtidigt som vi etablerar en politisk diskussion. När vi gör detta måste vi vara medvetna om varje miljös specifika särdrag, dess mottaglighet, arbetsmetoder, förhållningssätt och så vidare.

Revolution i vår livstid
Revolution i vår livstid II
Revolution i vår livstid III
Revolution i vår livstid IV

Revolution i vår livstid IV

”Men framförallt ställer dessa fackliga problem det direkta kravet på en politisk strategi för arbetarrörelsen och andra sociala rörelser samt kravet på ett alternativ till det existerande samhället och dess statliga institutioner på dagordningen.”

Fjärde Internationalen kommer under den närmaste perioden att ge ökad prioritet åt sin aktivitet i arbetets värld. Konkret kommer detta att ta formen av att mer systematiskt ingripa i, samordna och ge offentlighet åt samhälleliga strider.

I världsmåttstock släpar fackföreningsrörelsen dramatiskt långt efter den centralisering
som utmärker kapitalet och dess för-statliga hjälptrupper. Vårt mål är att bygga en aktiv, internationalistisk och feministisk fackföreningsrörelse.

a) Detta innebär först och främst att stärka solidariteten, enheten och organiseringen mellan arbetare i de imperialistiska länderna och de i periferin. Uppsplittringen av världsproletariatet tilltar samtidigt som dess numerär tillväxer. Detta innefattar en särskild fokusering på de mest exploaterade arbetarna: de marginaliserade med osäkra anställningsförhållanden, det nya slaveriet även omfattande immigrantarbetarna inom den imperialistiska världen, rättslösa unga arbetare i “Den Nya Ekonomin”, och de utarmade massor som lever under omänskliga förhållanden. Det innebär även en särskild fokusering på arbetande kvinnor och – med detta som utgångspunkt – integrationen av kvinnors krav i de fackliga förhandlingarna, särskilt rörande lika lön, arbetstrygghet och framsteg avseende deltids och tillfällighetsarbeten.

Världskapitalismens hierarkiska struktur framtvingar inom världsproletariatet en parallell strukturell ojämlikhet – mellan arbetarklassen i den centrala kärnan och den i periferins länder – men också på nationell nivå. Detta leder till en intensifierad konkurrens mellan arbetare på skilda nivåer i det globala systemet. Fackföreningsrörelsen möter i detta avseende i ökande omfattning ett välkänt men växande problem. Inom EU står arbetets värld direkt inför en övernationell statlighet, ett kraftfullt redskap för att frammana tävlan mellan nationella arbetarklasser, något som kommer att förstärkas genom EU:s förestående utvidgning till Östeuropa.

b) Vi kommer också att kämpa mot och inom de multinationella företag som utgör den centrala kärnan i den globaliserade kapitalismen: genom “företagskampanjer” mot vissa, särskilt utvalda multinationella företag, genom internationell solidaritet med arbetare inom multinationella företag där kamp pågår, genom aktivt deltagande i kampanjer som genomförs av det Internationella yrkessekretariatet kopplat till ICFTU (International Confederation of Free Trade Unions) och genom fabriksråd inom multinationella företag.

Inom EU utgår en brutal nyliberal politik från en övernationell statsapparat i vardande som direkt påverkar varje aspekt av vardagen och därför lönearbetarnas hela liv. I förhållande till detta har den officiella europeiska fackföreningsrörelsen en erbarmlig historia. Befintliga strukturer måste aktiveras och direkta initiativ måste tas. Detta innefattar solidaritet med specifika strider som utkämpas i ett land men är betydelsefulla för hela Europa: samordning av sektoriella strejker, utveckling av kampanjer och mobiliseringar kring delkrav samt upprättandet av ett mångsidigt samhälleligt program. Men framförallt ställer dessa fackliga problem det direkta kravet på en politisk strategi för arbetarrörelsen och andra sociala rörelser samt kravet på ett alternativ till det existerande samhället och dess statliga institutioner på dagordningen (se resolutionerna från den senaste Världskongressen).

Affisch för det nu pågående FI-lägret i Italien

Vi kommer att fortsätta vårt strategiska arbete att bidra till en aktiv fackföreningsrörelse i Europa, genom aktivitet i de viktiga fackföreningsfederationerna inom den europeiska fackföreningsfederationen, i de radikala fackföreningarna och i alla rörelser och nätverk som kopplas till proletariatet (exempelvis Europamarschen). Konkreta förbindelser måste även upprättas mellan fackföreningsaktivister för att bygga verklig internationell solidaritet inom jätteföretag och deras dotterbolag.

Tidigare:
Revolution i vår livstid
Revolution i vår livstid II
Revolution i vår livstid III

Revolution i vår livstid III

”Tillfällighetsarbeten, så kallad flexibilitet på arbetsmarknaden, och avreglering av sociala rättigheter, som först påtvingas immigrantarbetare, kommer slutligen att drabba alla.”

Med kampen mot den illegala handeln med invandrare eller “mot terrorism” som förevändning förbereder regeringar – i såväl imperialistiska som dominerade länder – nya attacker mot rörelse- och bosättningsfrihet. Tillfällighetsarbeten, så kallad flexibilitet på arbetsmarknaden, och avreglering av sociala rättigheter, som först påtvingas immigrantarbetare, kommer slutligen att drabba alla.

Regionaliseringen av invandrarpolitiken inom EU och på andra håll uttrycks i en repressiv “lag och ordning” inriktad harmonisering, som leder till en rad restriktiva åtgärder i olika länder, militariserad gränsövervakning, spridning av digitala fingeravtrycksfiler, och så vidare.

I Europa har det i Frankrike sedan 1996 funnits tecken på motstånd från vissa skikt av invandrade arbetare, i och med organiseringen av sans papier (människor utan dokument). En bred solidaritet har vuxit fram genom en rörelse till stöd för deras kamp i Spanien, Portugal, Italien, och så vidare. I olika dominerade länder har repressiva åtgärder vidtagits mot invandrare (exempelvis kontroll av sydasiatiska invandrare i Gulf-länderna och brutala attacker av religiösa skäl mot invandrare från Bangladesh i Indien).

Med utgångspunkt från allas lika rättigheter är det arbetarrörelsens uppgift att höja nivån på motståndet mot denna politik. Berlusconiregeringens immigrationslag i juni 2002 möttes exempelvis av strejkande italienska och utländska arbetare på norditalienska arbetsplatser. I detta sammanhang föreslår Fjärde Internationalen att den demokratiska dimensionen i kampen för lika rättigheter för invandrare samt för rörelse- och bosättningsfrihet systematiskt framförs som en oförytterlig mänsklig rättighet. Dessa strider är sammankopplade eftersom det inte kan finnas någon likhet utan öppna gränser.

Fjärde Internationalen föreslår att dess sektioner genomför en bred, enhetlig, internationell kampanj för lika rättigheter, öppna gränser samt rörelse- och bosättningsfrihet gällande för alla individer.

I ett längre tidsperspektiv innebär USA-imperialismens världsomfattande offensiv “mot global terrorism” en rad krig och militära interventioner. Dessa leder oundvikligen till en massiv tillväxt av militärutgifterna i såväl små som stora länder, ökad spänning samt skärpta konflikter i många regioner. Demokratiska friheter kommer i allt större omfattning att hotas. Detta innebär även systematiska attacker mot proletariatets sociala villkor.

En permanent antikrigsrörelse måste byggas upp, en rörelse som analyserar, fördömer och bekämpar alla aspekter av denna nya militarism (erövring av rymden, massdestruktionsvapen, omfattande statligt stöd till militär forskning, statliga garantier för vapenförsäljning, och så vidare). Samtidigt måste den vid militära interventioner reagera omedelbart i internationell skala och med bredast möjliga enhet. Vi kommer att kämpa för att NATO upplöses. Under nuvarande omständigheter är vår första prioritering i praktiken att starkt bekämpa USA-imperialismen.

Samtidigt kommer vi från första början att fördöma återupprustningen av den europeiska imperialism,som är såväl en allierad till som en rival i förhållande till USA-imperialismen. Den Europeiska Unionen är endast mer fredlig eftersom den befinner sig långt på efterkälken i frågan om militär styrka. Vi är även motståndare till den roll som våra regeringar spelar när de uppmuntrar stöder “lokala krig”, till fördel för “våra” multinationella företag, och när de exploaterar den fattiga världens råvaror.

Tidigare:

Revolution i vår livstid
Revolution i vår livstid II

Varmaste juni någonsin

Andreas Malm i dagens Aftonbladet:

”Varningsklockarna har dånat i decennier, men upphettningen av klotet tillåts fortgå med oförminskad hastighet. Juni månad var den hetaste som uppmätts på jorden, det första halvåret likaså, 2010 ser nu ut att bli det hetaste året sedan mätningar inleddes 1880. Extrema skyfall i södra Kina mäter sina krafter mot störtfloder i östra Brasilien och samtidigt investerar Vattenfall i nya kolkraftverk: business-as-usual regerar planeten. De fossila krafterna har lyckats reducera klimatfrågan till en knappt hörbar ton i världspolitikens ljudmatta, alltid där, men numera helt utan dramatik.

Resultatet är ett globalt brus av berättelser om en tillvaro som rämnar. Apokalypsen skrivs inte längre i futurum: den är i detta nu, men den är ojämn och kombinerad – den drabbar enbart vissa, medan andra glider fram i sin förbifart – så som kapitalismens utveckling alltid har sett ut. Vi behöver alltså inte längre undersöka vad som kommer att hända om ingenting görs. Vi kan gå rakt ut i världen och se och lyssna till det som händer, därför att ingenting har gjorts.”

Som vi skrev häromdagen: ”Det är bråttom nu, vänner och kamrater. Riktigt bråttom.” För en del är det dock redan för sent.

Spana in länken: Ekosocialism

Och se till och gör något innan det är för sent också för oss. Organisera dig och gör en skillnad. Det här är ingen jävla lek eller TV-serie. Om 100 år kan det mänskliga livet som vi känner det vara borta. Inte lite borta, inte lite svårare eller kämpigare. Utan helt enkelt: Borta. Och för att du verkligen ska fatta så förtydligar jag: I stort sett alla är döda.

Piprök: Tillbaka till framtiden

Revolution i vår livstid II

Fortsättning från Revolution i vår livstid

”Vi stöder alla reformer som kan förbättra arbetarnas levnadsförhållanden och rättigheter, alla framsteg som gynnar självorganisering och tillit till kollektiv kamp och alla krav som gör det möjligt att genom erfarenhet bli medveten om hur verkliga och varaktiga framsteg stryps av kapitalismen.”

STÖD STRIDER, BYGG MASSRÖRELSER

1. En av våra främsta uppgifter är och förblir att på nationell och internationell nivå befinna oss i de främsta leden i strider, mobiliseringar, kampanjer och organisationer för klassen av lönearbetare, ungdom, kvinnor och invandrare.

Vi deltar i bygget av de existerande massrörelserna, tar på oss uppgifter och ansvar inom dessa, solidariserar oss med deras mål och går i bräschen för enhet och samarbete med andra aktivister och strömningar. Detta långsiktiga arbete syftar till att stärka fackliga rörelser, rörelser för kvinnor, ungdom och miljö samt rörelser mot krig, fascism och rasism. Samtidigt syftar det till att utveckla medvetenheten om vilka de strategiska uppgifterna är, särskilt när det gäller att formulera övergångskrav. Vi stöder alla reformer som kan förbättra arbetarnas levnadsförhållanden och rättigheter, alla framsteg som gynnar självorganisering och tillit till kollektiv kamp och alla krav som gör det möjligt att genom erfarenhet bli medveten om hur verkliga och varaktiga framsteg stryps av kapitalismen. Detta arbete utför vi i övertygelsen om att ur en blomstrande massrörelse framträder aktivister för bygget av ett nytt revolutionärt socialistiskt massparti rotat i proletariatet.

2. Vi fortsätter att stöda och bygga “rörelsen mot nyliberal globalisering” i anslutning till imperialistiska toppmöten. Vi gör det för att fördöma den nyliberala internationella politiken, ifrågasätta legitimiteten hos den globala kapitalismens “nya institutioner” och bygga en antikapitalistisk/antiimperialistisk, internationalistisk motpol. De internationella mötena i Porto
Alegre (World Social Forum), decentraliseringen till olika kontinenter och samgåendet med “den verkliga rörelsen” i olika samhällen har förändrat och kommer att förändra villkoren för en radikal förnyelse av arbetarrörelsen och andra sociala rörelser.

3. Vi fortsätter att stöda och stärka de kampanjer som pågår eller som åter lanseras och att bygga rörelserna, och då särskilt bakom följande krav:

I För en avskrivning av tredje världens skulder.
II För att instifta en Tobinskatt som ett instrument för att ifrågasätta kapitalismen.
III Mer allmänt, kampen för att upphäva förtroendet för de mest påtagliga överstatliga institutionerna; WTO, IMF/Världsbanken.
IV Mot det nya slaveriet, särskilt mot barnarbete och superexploatering av kvinnor.
V För kvinnors rätt att kontrollera reproduktionen, utbildning för unga kvinnor, tillgång till drickbart vatten och hälsovård.
VI Mot genetiskt modifierade organismer (se 15:e Världskongressens resolution om ekologi).

Vi kommer att bidra till att åter lansera den feministiska rörelsen i våra länder och i världsmåttstock, bland annat mot bakgrund av framgången för Världskvinnomarschen. Syftet är att garantera rörelsens pluralistiska och anti-nyliberala karaktär, för att mobilisera mot våld riktat mot kvinnor och för att spela en central roll i förnyelsen av den feministiska kampen. Detta ger ett kraftfullt redskap för att utveckla ett samspel mellan kvinnorörelsen och rörelsen mot kapitalistisk globalisering.

Vårt deltagande tjänar också syftet att bevara rörelsens självständighet i ett perspektiv av egen frigörelse. Detta innebär att varje underordnande av rörelsen gentemot något parti eller statlig institution avvisas.

fortsättning följer

Världskvinnomarschen i Istanbul i slutet av juni 2010

Svar från TPTB

Röda Lund har via mail fått tag i eventbolaget ”Tptb” och en av ägarna, Marc Garpstål, som säger:

”Arrangemanget ställdes in för att vi inte fick sålt tillräckligt med biljetter som kunde täcka för omkostnaderna så vi fick ta beslutet tillsammans med arenans personal att ställa in.

Det var enbart ett tiotal biljetter som såldes, vi räknade med ca 300 så att alla kostnader blev betalda men så blev det inte.

Artisterna har jag inte haft kontakt med personligen så den frågan får du ta upp med någon annan av de anklagade, eller hur jag ska uttala mig.

Möjligheten att få tillbaka pengarna finns självklart, de som har köpt biljetterna behöver bara ringa upp respektive biljettförsäljare.

TPTB:s koppling till Ashkan Naderi var först att han stod som delägare av företaget men efter brist på tid och engagemang uteslöts Naderi.

Jag ser dock ingen anledning till att kalla mig öknamn eller hänga ut oss. Den information som din källa, inga namn nämnda, gett dig om oss är mestadels grundad på bristande självförtroende och hat.”

”Du har lagt upp en artikel på Röda Lunds hemsida med falska anklagelser och utan grund.

Detta tar vi väldigt allvarligt då i princip ingenting i artikeln stämmer, vi har sålt 30st biljetter, och dessa håller redan på att få tillbaka sina pengar. Vi har mycket att stå i då vi har fått problem inom bolaget och därför ställde vi in konceptet. Du har publicerat företagets namn, de anställdas namn samt en bild.

Vi ser väldigt allvarligt på detta då du har smutsat ner bolagets namn. Vi har inte gjort något som helst fel, och du har inte rätt till att skriva som du gör. Jag kommer till att göra en anmälan på detta då du förstör för oss när du går ut med falsk information om vårt företag. Du har heller ingen källa och det du skriver stämmer inte.”

Vi väljer att kommentera detta med följande:

Vilket annat företag vill inte att  företagets namn (sic!), samt ägarnas namn och bilder bör publiceras?

Ingenstans på Färs & Frosta Sparbank Arenas hemsida har det stått om något evenemang det aktuella datumet – än mindre med artisterna i RiS. Öht tycks Arenan inte vara verksam denna sommar. Det närmsta arrangemang som går att finna på Arenans hemsida är Swedish Open Karate den 11 september. Samtliga anställda vi försökt nå är på semester. Är det någon förutom Tptb och de som köpt biljetter av dessa som känt till konserten i Arenan?

Att sälja 30 biljetter till en konsert är inget brott, bara höjden av amatörmässighet. Är det någon som fått sina pengar tillbaka?

Tidigare på Röda Lund:

Färska Prinzen om den inställda konserten
Misstänkt bedrägeri bakom inställd rap-konsert

Papaya Coconut

Papaya Coconut , posted with vodpod

Färska Prinzen om den inställda konserten

Röda Lund fick tag i rapparen Färska Prinzen och ställde några korta frågor om den inställda konserten i Lund.

Hej, Färska! Hur kom ni i RiS i kontakt med arrangörerna?

- Genom facebooks mailfunktion.

Vad var din reaktion när ni fick beskedet att arret var inställt?

- Jag hade det på känn, så jag reagerade inte nämnvärt. Hela grejen luktade amatör från början, men jag lät det rulla. Ibland kan amatörer också leverera och vi är inte i position att ställa alltför höga krav på arrangemang.

Tog ni er tid att ta reda på vem ni hade att göra med? Bolaget registrerades så sent som den 3 juni, och på bolagets hemsida står en fiktiv adress – ”Lerhoevägen”. Tyckte ni inte det var märkligt att ni bokats för en ny arena med kapacitet på 4 000 pers?

- Vi skrattade bara åt det och tänkte att ”ja, det kan dom ju inbilla sig att dom kan fylla det stället.”

Känner ni att ni som artister har något ansvar gentemot de, huvudsakligen ungdomar, som nu köpt biljetter och som förmodligen aldrig kommer att se skymten av sina pengar?

- Inte det minsta. Biljettintäkterna är något mellan köpare och säljare, och vi är inte inblandade i den transaktionen. Dealen var att vi skulle komma och spela i 1,45 h, varken mer eller mindre.

- Jag uppfattar dom enbart som amatörer som tagit sig vatten över huvudet, faktiskt. Jag har fortfarande kontakt med han Rickard om hur folk ska få sina pengar tillbaka, för kännedom. Sen om han levererar det vet jag ju naturligtvis inte…

Tidigare på Röda Lund: Misstänkt bedrägeri bakom inställd rap-konsert

Veckans Varning

Klicka!

Fler: Veckans Varning

Misstänkt bedrägeri bakom inställd rap-konsert

Idag lördag skulle de populära Malmö-rapparna ”Rappare i samverkan” (Färska Prinzen, The Keffat Liv, Dubbel Trubbel) spelat på Färs & Frosta sparbank Arena i Lund. På fredagen meddelade dock en av frontfigurerna i hiphop-kollektivet, Färska Prinzen, att spelningen var inställd. Enligt uppgifter till Röda Lund döljer sig en man bakom arrangemanget som tidigare gjort sig känd för att försvinna med biljettpengar och som har stora skulder hos kronofogden.

I januari förra året uppmärksammade Sydsvenskan att uppemot 400 högstadie- och gymnasieelever i Lund köpt biljetter till nattklubben Red Light den 21 december. Med hjälp av ett tiotal försäljare såldes veckorna innan uppskattningsvis ett par hundra biljetter för 100 kronor styck till Red Light till ungdomar i Lund, Staffanstorp och Malmö. Men arrangemanget ställdes in i sista stund – och arrangören försvann med biljettpengarna. Trots förhör med polisen och utebliven återbetalning av biljetterna lade lundapolisen ner utredningen av den misstänkte bedragaren.

Vi kan idag avslöja att bakom Rappare i Samverkans konsert i Lund finns samma man – ASHKAN, 23 år. Ashkan står inte som firmatecknare för eventbolaget ”The place to be” som sålt biljetterna, men enligt Röda Lunds källor är det Ashkan som är den som står bakom det nu inställda arrangemanget. Ashkan är också skriven på samma adress som bolaget. Till sin hjälp ska han ha låtit två personer – Rickard och Marc – stå som firmatecknare av bolaget ”TPTB for Entertainment” (969750-0834) som med intet ont anande återförsäljare nu befaras ha lurat hundratals ungdomar på biljetter à 250 kronor. På sin hemsida skriver man att det är för få biljetter som sålts och att arret därför ställts in. Man hänvisar biljettägare till mailadressen info@theplacetobe.se. Röda Lunds källa, som står de tre männen nära, menar dock att det är frågan om en regelrätt svindel av biljettköparnas pengar.

Röda Lund har förgäves försökt nå de tre inblandade personerna och artisten Färska Prinzen för en kommentar. Vi ville bl a ha svar på om man som artist inte har ett ansvar att kolla upp de som ordnar en konsert och varför man ställt in konserten. Vidare undrade vi om artisterna inte anat oråd när bolagets adress på hemsidan inte existerade, och om det inte var märkligt att man åt några relativt små akter bokat en nybyggd arena med kapacitet för 4 000 personer.

Till Marc ställde vi frågor om vilka möjligheter det finns för de som köpt biljett att få sina pengar tillbaka. Hur många biljetter som sålts. Vilken koppling TBTP har till den tidigare misstänkte bedragaren Ashkan, och hur det kommer sig att denne är skriven på samma adress som företaget.

Röda Lund uppmanar alla som inte får pengarna tillbaka för sina biljetter att kontakta polisen.



Röda Lund: ”Hip hop aint dead girl… you just need to stop watching MTV”
Svensson: Svindleri mot Danske Bank