Röda Lund

★ Hjärtat i en hjärtlös värld

Archive for 05 11 2010

Skuggbudget i alternativlöshetens tecken

Posted by Röda Lund på 05 november 2010

”En viktig orsak till att S-V-MP misslyckades med att återta regeringsmakten ligger sannolikt i att arbetare och låginkomsttagare inte upplevde de tre oppositionspartiernas valplattform som något tydligt alternativ till de senaste fyra årens borgerliga styre.”

Den 25 oktober presenterade Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet sin alternativa ekonomiska motion till den borgerliga regeringens budgetproposition för 2011. De tre partierna uttrycker i motionens förord målsättningen att skapa ”ett modernt välfärdsland där jobben, miljön och minskade klyftor sätts först – det är vårt framtidsland”.

Oppositionens skuggbudget (motion) utgör till stora delar de tre partiernas gemensamma ekonomiska valplattform från kampanjen inför riksdagsvalet 2010. I motionen föreslår man bland annat:
– 100000 fler jobb, praktik- och utbildningsplatser med slopade arbetsgivaravgifter för företag som anställer unga.
– Alla inkomster skall beskattas lika, vilket bland annat innebär skattesänkningar för pensionärer
– Taket i a-kassan höjs, så att de som tjänar upptill 25000 kronor i månaden vid arbetslöshet skall kunna få ut 80 procent av sin inkomst.
– De tre oppositionspartierna är emot privatisering av universitets- och regionsjukhusen, men i frågan om de statliga bolagen kan samtliga tre partier tänka sig fortsatt utförsäljning av statens aktieinnehav i Telia.
– Partierna vill satsa ytterligare 100 miljarder, utöver vad regeringen föreslagit, på olika hållbara infrastruktursatsningar under 2010-21.
– Oppositionens stöd till den sociala välfärden uppgår till 6,5 miljarder kronor mer per år än vad de borgerliga regeringspartierna i sin proposition föreslår för de kommande fyra åren.

Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren, i tidningen ETC, kallar i sin jämförelse mellan det borgerliga och det rödgröna alternativet oppositionens budget för ” svagt ljusblå ”. Detta eftersom att även i den rödgröna budgeten kommer offentliga sektorn att utgöra en allt mindre del av den totala ekonomin. Den offentliga sektorns andel av BNP har reducerats kraftigt sedan 1982. Bara under de senaste fyra åren av borgerligt regeringsinnehav fick den vidkännas skattesänkningar på närmare 100 miljarder kronor. Det är pengar som den rödgröna oppositionen i sitt budgetförslag inte visat några ambitioner att ta tillbaka.

Den socialdemokratiske idédebattören Göran Greider har en mycket viktig poäng i att det socialdemokratiska partiet idag saknar visioner och ideologisk kompass över vad för slags samhälle man vill bygga. Partiet vågar inte längre driva krav på stora skattehöjningar i syftet att rädda och bygga ut välfärden med risk för att förlora den välbeställda medelklassens röster.
Ett tydligt exempel på socialdemokraternas ideologiska kris ger partiets ekonomiske talesman Tomas Östros uttryck för, då han i en artikel i Svenska Dagbladet den 26/10,ställer sig positiv till att slopa fastighetsskatten samt att behålla Rut-avdraget för hushållsnära tjänster. Han motiverar detta med att väljarna idag är tveksamma till skattehöjningar som man inte kan se leder till några snabba och omedelbara resultat.

En viktig orsak till att S-V-MP misslyckades med att återta regeringsmakten ligger sannolikt i att arbetare och låginkomsttagare inte upplevde de tre oppositionspartiernas valplattform som något tydligt alternativ till de senaste fyra årens borgerliga styre. Då de tre oppositionspartierna endast i enstaka sakfrågor – exempelvis a-kassan, Rut-avdraget och satsningar på järnvägen – förmådde gå fram med reella alternativ till den borgerliga politiken, blev kontentan att Vänsterpartiet – och framför allt Socialdemokraterna – gjorde sina sämsta valresultat på flera decennier.

En skuggbudget, med ambitionen att bryta de senaste 30 årens nyliberala ekonomiska politik, borde haft som första målsättning att ta tillbaka de 100 miljarder som förlorats i skattesänkningar under Anders Borgs regemente: genom att stegvis avskaffa jobbskatteavdraget och genom att beskatta kapital och höginkomsttagare hårdare. Därvidlag skulle resurser frigöras för att bland annat höja a-kasseersättningen till 90 procent för samtliga arbetslösa och till nya arbetstillfällen inom den offentliga sektorn som skulle kunna räknas i hundratusental.

Därigenom skulle också Sveriges arbetare och låginkomsttagare få de politiska och materiella impulserna och verktygen för att självständigt organisera sig kollektivt i kampen för ett verkligt modernt välfärdsland där jobben och miljön sätts först och där man borta vid horisonten kan skönja det socialistiska framtidslandet.

Texten är tidningen Internationalens ledare den här veckan

Posted in Välfärd | 1 Comment »

 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.