Röda Lund

★ Hjärtat i en hjärtlös värld

Archive for 14 11 2010

Super Marxio!

Posted by Röda Lund på 14 november 2010

Super Marxio

Idag tipsar vi om ett nygammalt spel på spelhimlen. Super Marxio!

Super Marxio Bros var en simulator som skapades av Teknologiska Institutet i Italien för att utbilda rörmokare i rörarbeten och kommunism. 1924 läckte spelet ut till ”vanliga” TV-spelsanvändare och blev en enorm succé.

Simulatorn gjorde Marxio känd över hela världen, och programmet kom ut som brädspel 1954. Alla spel före 1981 släpptes till konsolen Nintendo 24. Spelet med störst upplaga hittills är Super Commio Bros.: Kill the Traitor från 1929, där man måste döda Leo Toadski före kommunismen går under, ett återkommande tema i spelserien är superskurken Koopitalist. Spelet släpptes i september, och marknadsfördes inför julhandeln. De flesta spelbutiker kunde var nöjda då de hade sålt slut alla sina upplagor av spelet då lågkonjunkturen slog till i slutet av oktober. 1934 kom det respekterade spelet Super Marxio All-Tsars ut, med 5 spel i ett.

Då man klarat alla av Koopitalist-barnen rymmer Kung Koopitalist till Japan och kidnappar Yoshi, och tar sig sedan till Island och gömmer honom där och kräver pengar för att återlämna Yoshi. Super Marxio får då bege sig till Island för slutstriden. Under 1980-talet gjorde Marxio en tv-serie med namnet Super Marxio Show som handlar om hur man stoppar Kung Koopitalists onda planer och våldtäkt av Prinssesan. I slutet av varje avsnitt försöker Marxio lära folk om kommunism.

Ett spel som ofta brukar försöka konkurrera ut Super Commio-serien är Sonic the Swensk som kom 20 år efter Super Marxio. Dock har det aldrig blivit lika stort som Super Commio-serien.

Namnet Super Marxio, urpsrungligen Super Mario, härleds till videospelsfigurens vana att konstant dricka billig vodka och Italien-importerad öl ur gröna helrör. Frågan ”Super Marxio?” ställdes så ofta att ordet ”super” tillslut blev en del av hans full-a namn. Videospelskaraktären tycker även om att knarka, där röd svamp är hans favorit då han växer och blir hög. Han kan även ”flyga” och gå på moln. Super Marxio är brorsa till Super Lenigi.

Posted in Kultur | Leave a Comment »

Vänstern efter valet – vilken väg?

Posted by Röda Lund på 14 november 2010

”En fullständig brytning med all nyliberal inspirerad agenda, stopp för alla nedskärningar och privatiseringar och för en omfattande omfördelning av samhällets resurser från rik till fattig, från privat lyxkonsumtion till gemensam välfärd och klimatomställning.”

Kriskommission hos Socialdemokraterna, framtidskommission hos Vänsterpartiet – men vad händer nu med vänstern efter bakslaget i valet? Sker det en omprövning av trettio års högerkurs inom socialdemokratin? Håller Vänsterpartiet på att finna en ny strategi för att skapa motkrafter till högern?

Det är svårt att skönja några sådana tecken. Snarare verkar det äga rum ytterligare en rättning högerut. S och Mp har spolat de rödgrönas överenskommelse om Afghanistan – som var full med kryphål, men ändå ville ge sken av en kursändring i frågan – till förmån för en räddningsinsats av regeringen Reinfeldt!

Lars Ohly tvingades spela den försmådde älskarens roll. Förgäves försökte han peka på den överenskommelse man gjort, men Peter Eriksson svarade kallt ungefär att ”trodde du verkligen på det?” Lars Ohly ville fortsätta det rödgröna samarbetet, men Mona Sahlin har ställt honom inför fullbordat faktum genom att förklara att man tar ”paus” i samverkan.

Naturligtvis kommer de rödgröna att formera sig igen inför nästa val i en eller annan form. Ledningen inom V kommer återigen att krypa för att få vara med, ungefär på samma sätt som när Mona Sahlin medvetet ställde V utanför när S och Mp började bygga upp sitt samarbete med inriktning på regeringssamverkan.

Visserligen höjs det nu kritiska röster inom V mot fortsatt rödgrönt samarbete, men det är till stor del relaterat till situationen just för tillfället. Någon omprövning av samarbetet inför valet har inte skett. Ändå måste detta utvärderas som en katastrof; då V tvingades vika ner sig till förmån för ett oppositionsalternativ som inte förmådde avskilja sig tillräckligt från högeralliansen, och då socialdemokratin gjorde sitt sämsta val sedan 1914.

Högerkursen från V är knappast ny, partiets stöd till socialdemokratin och till socialdemokratiska regeringar sträcker sig långt tillbaka i tiden – vem minns inte uppbackningen 1994-96 av Göran Perssons nedskärningspolitik – och vittnar om ett inskränkt perspektiv samt en oförmåga till att ta steg mot en politik som utmanar högerutvecklingen.

Med en annan hållning skulle Vänsterpartiet kunna bidra till att det formerades en vänsterpol i den svenska politiken, en pol som skulle attrahera såväl besvikna socialdemokrater som yttervänstern och samla radikala arbetare tillsammans med bland annat unga aktivister i en våg av utomparlamentariska opinionsbildande aktiviteter. En ny vänster skulle kunna byggas kring tre beståndsdelar:

-Antikapitalism: En fullständig brytning med all nyliberal inspirerad agenda, stopp för alla nedskärningar och privatiseringar och för en omfattande omfördelning av samhällets resurser från rik till fattig, från privat lyxkonsumtion till gemensam välfärd och klimatomställning. Detta innefattar också en radikalisering av fackföreningar med formuleringar av krav från gräsrötterna om slut på individuell lönesättning, bemanningsföretag, och så vidare. Dessutom – inte minst – en samling för kravet på sextimmarsdag för jobben, klimatet och jämställdheten.

-Ekosocialism: Vänsterpartiet är ansvarigt för att ha lämnat dörren öppen för det borgerliga Miljöpartiets framgångar. En klimat- och miljöomställning värd namnet är inte möjlig med Mp:s politik. det kommer tvärtom att krävas en demokratisk samhällsplanering och kontroll över kapitalet för att säkerställa en övergång till ett samhälle där mänsklighetens kort- och långsiktiga intressen kan garanteras.

-Ett internationellt samhällsomdanande perspektiv: Om än vår kamp till en början är nationell så kan en socialistisk samhällsomvandling inte tänkas utanför ett europeiskt och globalt sammanhang. Men det innebär också att vänstern, förutom ett aktivt solidaritetsarbete, även måste söka samarbete och erfarenhetsutbyte med sådana socialistiska krafter i andra länder som strävar åt samma håll. NPA i Frankrike är ett exempel på ett sådant typ av parti. Vänsterpartiet kunde dock börja med att rikta blickarna mot närmare håll. Danmark är ett fall där man lätt kunde statuera ett positivt exempel genom att säga upp bekantskapen med Socialistiskt Folkeparti till förmån för Enhedslisten. Det går inte att ha systerliga förbindelser med ett parti som likt Socialistiskt Folkeparti böjer sig för den främlingsfientliga agendan.

/Ledare i tidningen Internationalen

Posted in Sossarna, Vänsterpartiet | 1 Comment »

 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.