Vad en amerikansk utrikesminister egentligen säger

Spoof on US State Departments Position on Egypt, posted with vodpod

dn12345 ab12345678910gp12 svd1234 ex1234567 svt12

Bilder: Egyptens kvinnor

Bilder från ett Egypten i uppror

Bilderna du kan se här är bara några minuter gamla och från Al Jazeeras LIVE-sändningar. I detta nu skrivs historia, och du kan följa dem på Al Jazeera English: Live Stream (Just nu: Tunga strider vid strategiska punkter i huvudstaden)

Militär transportbuss beslagtagen av massan...

...och sätts i brand

Tidigare idag: Polis i Alexandria svarar med sten

Militär i Suez

...men möts av hårt motstånd

Militären anländer för att backa upp polisen i Kairo

Det styrande partiets lokaler i Kairo i brand

 

Läs också Kildén & Åsman: -Vi hatar dig Mubarak

DN, DN2, DN3, DN4, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, Expressen2, Expressen, Aftonbladet, Aftonbladet2

Svensk pojke dödad vid protester

Den 17-årige Mohamed Attef sköts ihjäl i norra Sinai i Sheik Zuweid där polisen öppnade eld mot demonstranterna. Mohamed Attef föll ihop på gatan och fördes bort av andra demonstranter. På filmen ser vi hur några ungdomar kastar sten mot polisen och hur en ung man skjuts i ryggen av polisen när han är på väg från polislinjen.

Jämför gärna med följande video:

Hannes Westberg var milimetrar från döden. Endast turen räddade honom. Likaså med exempelvis den fotograf som var en hårsmån från att bli skjuten i huvudet vid samma tillfälle. Samma tur hade inte  Mohamed Attef. Samma tur hade inte heller Carlo Giuliani som 2001 avrättades av italiensk polis med ett skott i huvudet när protesterna mot de rika ländernas elit hade förflyttats till Italien.

Kommer det socialdemokratiska partiet skicka rosor till den egyptiska polisen, såsom man gjorde 2001?

Följ utvecklingen i Egypten: Al Jazeera English – Live Streams
Aftonbladet: Protesterar – då skjuts han till döds
Kildén & Åsman: Ned med Mubarak

Revolutionen avancerar

”Vad är en revolution? Det är en situation i vilken man känner sig säker, lugnare, mer levande, mer skyddad och i bättre sällskap på gatan än i hemmet”

Revolutionen bryter sig väg – Tunisien på fjortonde dagen

Statens våldsapparat förlorar sin auktoritet när folket inser sin kollektiva kraft

Trycket från gatan blev för stort. Regeringen gav efter för folkmassornas krav och i går avskedades alla ministrar som representerade den hatade regim som lydde under Ben Ali. De fyra ministrar från partiet RCD som besatt inrikes-, försvars-, utrikes- och finansministerposterna avtackades under stort jubel av de tusentals människor som belägrat premiärministerns byggnad i snart en vecka.
Jublet dämpades något av att premiärministern, Ben Alis före detta högra hand, Muhamed Ghannouchi sitter kvar som regeringschef.
-Det är en tillfällig regering med en klar uppgift – att tillåta en övergång till demokrati. Dess uppgift är att organisera val i vilka folket har total valfrihet, sa Ghannouchi i ett tv-tal till nationen.

Eftergifterna till gatan visar på det styrkeförhållande som råder för tillfället. De härskande vacklar och fruktar alla folkliga initiativ. Samtidigt är det faktum att Ghannouchi sitter kvar ett bevis på att makten ligger i en vågskål som kan tippa åt båda hållen.
Det psykologiska kriget är en viktig del i kampen. I sitt tal riktade sig Ghannouchi till demonstranternas självkänsla.
-Visa ett civiliserat beteende så att revolutionen kan segra, manade den gamle räven i hopp om att alla ska gå hem och vänta på att ”experterna” ska fixa det hela.
Så här skrev en av arbetarrörelsens mest framträdande revolutionärer om skillnaden mellan vardag och historia.

”Revolutionens mest framträdande drag är massornas direkta deltagande i historiska händelser. Staten, monarkin eller demokratin, dominerar vanligtvis nationen, historien görs av specialister i hantverket: kungar, ministrar, byråkrater, parlamentariker och journalister. Men vid avgörande vändningar, när en gammal regim blir outhärdlig för massorna, bryter de ned palissaderna som skiljer dem från den politiska arenan…För oss är revolutionens historia framför allt historien om massornas våldsamma inbrytning på den terräng där deras eget öde avgörs.”
(Leo Trotskij, Den ryska revolutionens historia)

Revolutionen i Tunisien visar än en gång att Trotskijs syn på vad som händer när ett förtryckt folk inte längre står ut med sina härskare stämmer även i dag. Palissaderna rivs ned och folkmassorna tar historien i egna händer.

”Vad är en revolution? Det är en situation i vilken man känner sig säker, lugnare, mer levande, mer skyddad och i bättre sällskap på gatan än i hemmet”. Så skriver Alma Allende, en ung tunisisk-spansk kvinna, i en fascinerande dagbok över händelserna i Tunisien, timme för timme, den 18-26 januari.
Det här leder oss fram till viktiga saker som sker i det tysta efter Ben Alis fall. Som i alla uppror och revolutioner uppstår kaos, vardagen bryts upp och många viktiga funktioner i samhället upphör att fungera. Det blir en kraftmätning där uthållighet och trötthet avgör utgången. Medan regeringen och de som fruktar det nya hoppas att folket i uppror ska tröttna, fruktar folket i sin tur tröttheten, tvivlet som uppstår om man ska orka hålla ut tills segern är nådd.

Kaoset och nedbrytandet av viktiga samhällsfunktioner blir till ett handikapp när problemen som den paralyserade ekonomin och stängd administration skapar även för det strejkande och demonstrerande folket.
När problemen blir akuta då tar folket saken i egna händer och skapar sin egen administration av samhälleliga funktioner. Det är vad som just nu sker i flera städer och kommuner i Tunisien och på offentliga och privata arbetsplatser. Där den gamla makten inte fungerar eller har abdikerat skapar människorna strukturer som börjar ersätta den vacklande makten – det uppstår parallella administrationer, som vi kan kalla en dubbelmakt.
Hur utbrett fenomenet är i Tunisien är inte klart. Men det existerar och sprider sig. Jag har redan i tidigare bloggar citerat exempel där de anställda i offentlig administration, i media, i företag och även privata bolag helt sonika slängt ut de gamla cheferna och själva tillsatt kommittéer för att organisera arbetet.

I städer och kommuner ställs problemen annorlunda än på arbetsplatserna. Distributionen av matvaror måste organiseras. Sjukhus och skolor fås att fungera igen. Renhållningen sättas i arbete igen. Polis och administration som flytt sin kos kräver organisering av vakthållning i bostadskvarter, osv osv.
Vad gör man då? Jo, folket i uppror tar saken i egna händer, organiserar sig i råd och kommittéer som tar över de uppgifter som inte längre statsapparaten löser. Det är vad folket i staden Siliana gjort. Samma sak sker i staden Sidi Bou Ali där följande deklaration publicerats av det nya ”stadsrådet”:

”Deklaration av lokala provisoriska rådet för löpande ärenden i staden Sidi Bou Ali

Till följd av det administrativa vakuumet förklarar vi medborgare av Sidi Bou Ali samlade på ”Folkets torg” att:
-vi gemensamt valt ett lokalt tillfälligt råd som ska sköta stadens affärer och arbeta inom ramen för regional och nationell samordning för att återskapa ett normalt liv, civilt, ekonomiskt, kulturellt och politiskt i landet tills en ny Konstitution i ett demokratiskt och folkligt samhälle öppnar vägen för val som garanterar en fredlig utveckling av makten utan monopol för någon och som representerar alla partier;
Rådets uppgift är,
-att skapa en säkerhetskommitté för att skydda våra bostadskvarter
-hjälpa till att sätta igång vardagsekonomin och garantera medborgarnas nödvändigheter
-garantera att civila institutioner som banker, sjukhus, administration, skolor och andra inrättningar öppnas
-sköta om stadens renhållning
-sköta samordningen med andra lokala och regionala råd
– hålla kontakt med landets armé som i dag är den enda institutionen som vakar över samhället

Vi beslutar att dela upp oss i följande kommittéer:
-en propaganda- och presskommitté
-en kommitté för kommunikation med armén
-en kommitté för säkerheten i bostadskvarteren
-en kommitté för renhållning i staden
-en kommitté för logistik
-en kommitté för upplysning och kultur”

Med en blandning av hopp och oro väntar vi på vilken väg den tunisiska revolutionen ska ta. Ska den visa upp ”ett civiliserat beteende” och låta de professionella hantverkarna sköta revolutionen, vilket är detsamma som att lämna fältet öppet för reaktionen. Eller ska folkets organisering av sin egen makt sprida sig till varje vrå av samhället? Ska exemplen från Siliana och Sidi Bou Ali bli slå rot och bana väg för ett totalt brott med 55 års diktatur?

Röda Malmö: De arabiska revolutionerna
Annarkia: Massmobilisering inför fredagsbönen

AB, AB2, AB3, AB4, Svd, Svd2, Svd3, Svd4, Svd5, Svd6, DN1, DN2, DN3, DN4, VG, VG2, VG3, GP GP2 GP3

Müsliträsket

Gästkrönika av Staffan Jacobsson:

Kellogs från 60-talet

I Hans Alfredssons film ”Ägget är löst” får en fabrikant ett överskott av hönsfoder, och kläcker idén om att sälja det som Müsli i små och dyra förpackningar.

Långa tider gjorde jag min müsli själv. Jag rostade sesamfrön och sädesslag i ugnen, tillsatte torkad frukt i massor, solrosfrön, vetegroddar, valnötter, hasselnötter, russin och mycket, mycket annat. Nyrostad müsli luktar himmelskt och smakar ännu bättre. Trots att vissa råvaror kostar litet mer än andra blir det ändå mycket billigare med en stor sats hemlagat än med de små och dyra man kan köpa i affären.

Här börjar problemen. Merparten på hyllorna är Kalaspuffar, Cornflakes och liknande, med samma näringsvärde som tidningspapper och i huvudsak bestående av socker. En müsli utan socker och med högt näringsvärde, med massor av frukt och nötter, går helt enkelt inte att köpa för pengar. Omslaget väcker de mest orealistiska förhoppningar; saftiga hallon på utsidan betyder exempelvis en oerhört liten mängd stenhårt hallonsplitter på insidan. ”Frukt” betyder i 99% av fallen russin. Särskilt försiktig skall man var med sorter som påstår sig var välsmakande eller nyttiga; en bra vara säljer sig själv så detta beteende väcker misstankar.

En fabrikant körde länge med genomskinliga påsar; detta försvann, ingen blev tilltalad av innehållet. I stället får vi fortsätta att köpa müslin i säcken: Ett lyriskt omslag med dignande vindruvor och andra frukter visar sig ha nånting liknande frigolitkulor på insidan, En jämngrå färg. Absolut doftlös, dammigt. Den enda smaken är socker.

Det finns i korta perioder müsli som är aningen bättre — den slits genast från hyllorna och kommer aldrig åter. Visa mig din müsli och jag ska säga vilket samhälle du lever i.

Dagens plakat

Solidarité avec le peuple de la Tunisie et l’Algérie

Solidarité avec le peuple de la Tunisie et l’Al…, posted with vodpod

 

En härlig doft av revolution

Den in till märgen korrumperade diktatorn Ben Ali har drivits på flykten av ett folk i uppror. Hans familj hade plundrat nationen in på bara benen och samlat på sig makt över landets ekonomi samtidigt som hundratusentals välutbildade ungdomar tvingades till arbetslöshet eller ambulerande småjobb. Nu är han borta.

Socialistiska Partiet hyllar den tunisiska ungdomen och den arbetande befolkningen som visat att även en till synes orubblig diktatur kan störtas när ett beslutsamt folk reser sig.

För första gången har de förtryckta klasserna i ett arabiskt land gjort uppror och kastat av sig en förtryckarregim. Nu darrar regionens envåldshärskare, militärjuntor, monarker och oljeprinsar inför tanken att doften från den tunisiska revolutionen ska sprida sig.

Det är en ännu ofullbordad revolution som tar sina första steg mot frihet. Efter femtiofem år av envälde och diktatur är den organiserade politiska oppositionen liten och svag. Det öppnar vägen för medlemmar ur den härskande klassen och dess representanter i diktatorns politiska arm RCD– Konstitutionella demokratiska församlingen, att behålla makten i det existerande parlamentet.

Vi anser att inget förtroende kan ges de hantlangare till Ben Ali som nu utser sig själva till interimspresident och premiärminister och som kallar till bildande av en regering styrd av Ben Alis gamla RCD och ett par inbjudna gisslan från den ”legala oppositionen”. Det existerande parlamentet är ruttet. Det har låtit sig användas som demokratisk mask av diktatorn i över två decennier.

Val av delegater till en konstituerande församling med uppgift att anta en ny konstitution som ersätter den nu rådande för diktatorn skräddarsydda konstitutionen är bästa vägen framåt. De som gjort revolutionen ska också utse sina representanter, inte tvingas på ”nydemokratiska” krokodiler ur förtryckarnas led.

Socialistiska Partiet säger skarpt nej till EUs och USAs inblandning i revolutionens framtid och folkets val av nya ledare. I decennier har Paris och Washington skålat vänskap med Ben Ali och hållit honom och andra diktaturer i regionen under armarna. Nu vill plötsligt Bryssel och Vita Huset skicka ”experter” till Tunis för att hjälpa till att organisera ett demokratiskt val. Det är oförskämt och skamligt.

-Tunisien behöver vare sig EUs eller USAs hjälp för att hålla val. De har av egenintresse i åratal blundat för vad som verkligen hände i Tunisien. Det skriver en tunisisk kvinna i en bloggkommentar.

Sanna ord som Socialistiska Partiet sluter upp bakom. Om den härliga doften av folkets revolution inte ska surna är det bara folkets intresse av frihet, social rättvisa och välfärd som ska vara rättesnöre i den svåra övergången bort från diktaturen.

Socialistiska Partiets verkställande utskott, 17 januari 2011

Kildén & Åsman: Varthän Tunisien?
Röda Lund: Tunisier! Vi stödjer er av hela vårt hjärta!

svd svd2 svd3 svd4 DN 1 2 3 ab 1 2 3 exp, 1, svt 1 2 3 4

Tunisier! Vi stödjer er av hela vårt hjärta!

Tunisiens! Vous vous battez pour la liberté!

Nous sommes avec vous de tout notre coeur!

Match ikväll i Lund. Handbolls-VM mellan Tunisien och Spanien. Ganska ointressant i vanliga fall, men nu råkar det vara så att folket i Tunisien fått nog av diktatur och arbetslöshet. Röda Lund stack dit med en banderoll för att visa lite solidaritet med grabbarna och töserna både på läktaren och på plan, men framförallt för de som i detta nu slåss för social rättvisa och frihet.

Vi ställde oss vid den tunisiska klacken och halade fram banderollen med texten ”Tunisiens! Vous vous battez pour la liberté! Nous sommes avec vous de tout notre coeur!” (Tunisier! Ert folk kämpar för frihet! Vi stödjer er med hela vårt hjärta!). Man kan lugnt säga att det var uppskattat. Tummen upp från de tunisiska spelarna och många ”merci beaucoup!” (tack så mycket) från folk runt omkring.

Efter några minuter in i matchen kom en snubbe i kostym som beordrade oss att ta ner den. Det skulle visst inte blandas in någon ”politik”, för det hade internationella handbollsförbundet sagt. Att den tunisiska regimens reklam om golfresor till landet hela tiden rullade på de elektroniska reklamskyltarna var visst en annan femma. Men vi tog snällt ner den och såg ett skadedrabbat heroiskt Tunisien torska efter jämn match mot de forna världsmästarna.

När slutsignalen gick var det så klart bara att igen plocka upp banderollen, som direkt togs över av tunisierna som stolt lät sig fotograferas av den internationella pressen. Fett nock! Vi snackade lite och fick och gav en massa beröm, och skänkte banderollen till klacken för att sen bege oss hemmåt.

Tack, tunisier! Ni ger oss alla hopp om en bättre värld!

För den senaste händelseutvecklingen uppmanar jag er att läsa Kildén & Åsmans: Varthän Tunisien? och Tasnim som skriver direkt från landet.

Röda Malmö: Uppror tills segern är säkrad
Kildén & Åsman: Expresståget Tunis
LOKE: Vad betyder revolten i Tunisien?
Copyriot: Yezzi Fock! Sju tankar apropå Tunisien

(Tack för en trevlig kväll, Peter och Johan!)

DN1 DN2 DN3 DN4 GP1 GP2 GP3 GP4 Guardian SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SVT1 SVT2 SVT3 SVT4 SVT5 SVT6

Ohly eller Sjöstedt?

Lasse lackar under en fotbollsmatch

De rödgröna är inne i partiledarebytartider (tar åt mig äran för att möjligen vara den första någonsin att använda detta ord). Sahlin har avgått och Wetterstrand och Eriksson kommer enligt mp:s stadgar tvingas lämna över rodret till några andra. Kvar har vi så Lars Ohly som under hela sin karriär sett väljarstödet för partiet han representerar sakta men säkert dala. Vissa anser att det har att göra med att Lasse är kommunist, andra att han räcker finger åt folk i TV och därför är bufflig, medan ytterliggare några anser att det har att göra med Vänsterpartiets anpassning till sossarna.

Jag har personligen aldrig hänförts av Ohly, och vem har egentligen det? Det finns något styltat och onaturligt i hans sätt att föra fram partiets åsikter. I hans tal saknas värmen och det nära och allt som oftast kör han bara på en växel där han genom att visa sig så barsk som möjligt försöker visa på allvaret av hans ord. Ett tecken på brist på visioner och självförtroende skulle man kunna misstänka. Inte så att jag menar att jag själv skulle ha gjort jobbet bättre, men i jämförelse med Lars Werners äkthet och Gudrun Schymans (som idag meddelar att hon avgår som partiledare för F!) snabba och vassa retorik framstå Ohly som en Ung Vänstrare med mycket kvar att lära både av livet och politiken.

En annan femma är det med Jonas Sjöstedt som nu seglat upp som en av Ohlys möjliga ersättare. Jonas anklagas för att tillhöra partiets högerfalang, men i mitt tycke är detta mindre viktigt. Vänsterpartiets är inget socialistiskt parti i meningen att man har en strategi för socialismen. Istället agerar man bromskloss på samhällets vandring högerut. Man må säga storstilade ord på 1 maj, och man må ha en och annan bok ur marxismens klassiker i hyllorna, men mycket mer än så är det inte. Man är ”ett parti som alla andra” i bemärkelsen att det viktiga är att ragga röster vart fjärde år och där de mest aktiva medlemmarna sugs upp i det parlamentariska spelets eviga pappersexercis. Den dagen ungdomar och arbetare på bred front börjar utmana systemet kommer vänsterpartiet utan tvekan ställa sig på ”lagens”, ”rättens”, (den borgerliga-)”demokratins”, eller något annat pissliberalt begrepps sida. Det kommer så klart finnas de vänsterpartister som sluter upp bakom eventuella ockupationer eller vilda strejker, men då kommer de också bli tvungna att bryta med vänsterpartiets traditioner och partilinje. Ovanstående kommer ingen ny partiledare ändra på. Det sitter i väggarna och det enda sättet att slita sig loss från parlamentarismen tror jag är att riva hela kåken.

Men idag står vi inte mitt uppe i en revolt mot kapitalismen. Istället står vi mitt i en kris för den traditionella arbetarrörelsen och vänstern. I det läget behöver vänsterpartiet någon som på ett lugnt och pedagogiskt vis kan förklara välfärdspolitiken. Då kan man istället för att agera bromskloss också gå fram med ett alternativt samhällsprojekt för jämlikhet mellan könen, minskade klassklyftor och en lösning på klimatkrisen. En sådan vändning skulle kunna inspirera till kamp och ingjuta nytt mod i de som har allt att vinna på att kapitalismen begravs. Detta ”Yes we can”, för att citera Obama, tror jag den lyhörde Jonas Sjöstedt skulle kunna förmedla. Lars Ohly kan det i alla fall uppenbarligen inte.

Röda Malmö: Lars Ohly måste gå
Svensson: Vänsterpartiets två högerpartiledarkandidater
Kildén & Åsman: Lars Ohly på hal is

SvD DN DN2 DN3 svd svd2 AB AB3 AB2 Exp Exp2 GP HD Dagen