Syrénrevolutionen i Lund


Gästbloggare Staffan Jacobsson:

Lund är syrénernas stad. Eller har åtminstone varit det i tusen år. Särskilt älskade är syrénerna vid Domkyrkan, som är de tidigast blommande i hela landet och som har stått där åtminstone sedan mitten av artonhundratalet. Just den nuvarande placeringen är orsaken till deras tidiga vårblomning. Men mitt i vintern meddelas plötsligt att de ska bort i samband med ombyggnaden av Domkyrkoplatsen. Den oprovocerade konflikten om syrénbuskarna är helt och hållet Domkyrkorådets ansvar. Det kan tyckas att det finns större problem i Lund än dessa syréner och det gör det också. Men det är bara så inpiskat typiskt och därför också en principfråga: man följer en i Lund alltför välkänd repressiv byråkratisk tradition.

Man har valt att inte föra en dialog med allmänheten och istället köra över den med det ena beslutet efter det andra. Lundabornas känslor är dem likgiltiga och de anförda argumenten håller inte. Domkyrkorådets tal om ”fri siktlinje” är ett förlegat synsätt inom stadsplanering som närmast för tanken till arkitekten Haussmanns brutala snitt genom Paris innerstad när han skapade de breda boulevarderna 1853-70. I en medeltida stadskärna av Lunds modell har sådana sterila ingrepp ingenting att skaffa. Här borde det istället handla om trivsel, gemyt och mer grönska, inte mindre.

Är alla sätt för myndigheterna att demonstrera sin makt över allmänheten bra? Det tycker inte lundaborna, och här har man passerat en tydlig gräns. Senast det skulle anläggas en ”fri siktlinje” i Lunds stadskärna var det ökända Genombrottet i slutet av sextiotalet— en fyrfilig motorväg tvärs genom centrum som skulle snudda Domkyrkan. Detta avvärjdes i sista stund med minsta möjliga röstmarginal tack vare allmänhetens protester. Det är vi tacksamma för nu, och om vi lyckas rädda syrénerna kommer också nästa generation att vara tacksamma — trots allt är det inte bara Domkyrkorådet som skall trivas i Lund. Låt syrénbuskarna vara ifred kräver en namninsamling, en insändarstorm och en facebookgrupp. Ja, kom ihåg striden om Almarna i Kungsträdgården 1970!

Argumenten för att ta bort syrénerna håller alltså inte måttet. Man försvarar sig med att beslutet ”togs för länge sedan”. Som om det äldsta beslutet alltid var bäst och ett nyare beslut i sig vore sämre. Det allra äldsta beslutet var ju dessutom att anlägga syrénerna under 1850-talet. Någon kopplar beslutet till bristen på offentliga toaletter trots att det kommer nya toaletter i besökscentrat. Nej, om bäst argument vinner kommer syrénerna att vara kvar. Men i Lunds kommunalpolitik och i Eskils fantasier skall det vara så dåliga beslut som möjligt. Eskil —Sydsvenskans allsmäktige Lundakrönikör — borde i denna opinionsbildande nyckelposition värna lundabornas intressen. I stället hänvisar han till fascisten Marinetti i ett krypiskt och helt omotiverat försvar för förstörelsen. Han fortsätter envetet att håna den miljömedvetna befolkningen för inskränkhet. Den som sa det han va det.

Domkyrkorådet har gjort sig kända förr för att kuppa igenom impopulära beslut. Den anskrämliga Schartaustatyn dök plötsligt upp 2003 utan att vare sig arkitekttävlingen för besökscentrat eller allmänheten meddelats. I riktlinjerna för denna tävling poängterades särskilt att syrénerna inte skulle få röras, vilket nu Domkyrkorådet struntar blankt i. Om Lund styrts demokratiskt skulle Schartau väck och syrénerna stanna. Blir det tvärtom så betyder det att Lund styrs odemokratiskt — vilket i så fall visserligen inte blir någon större överraskning. Men skamligt är det ändå.

Nordafrika och arabvärlden har sin bejublade Jasminrevolution där varje revolutionsdag fått ett eget namn, som ”Vredens dag” . Låt oss solidaritetsrevoltera! Lund behöver en Syrénrevolution!

Flirtar den svenska vänstern med islamisterna?

Flirtar den svenska vänstern med islamisterna? Det påstår i alla fall socialdemokraten Daniel Suhonen. En av de som pekas ut är vänsterdebattören Andreas Malm, medlem i Socialistiska Partiet i Lund. I radioprogrammet Studio Ett (P1) möttes de båda efter att Daniel Suhonen skrivit artikeln Vänsterprassel med islam. Idag svarar Andreas Malm på Suhonens artikel: En åldrad vänster i otakt med Tahrir. Debatten går även att lyssna på här: Debatt om islamism – Studio Ett | Sveriges Radio.

Programledaren: Suhonen menar att delar av vänstern ägnat sig åt att ”svassa för religionerna, gett sitt stöd åt islamistiska rörelser som Hamas och Hizbollah, och inte tillräckligt tydligt tagit avstånd från övergrepp som skett i religionens namn”.

Daniel Suhonen, välkommen hit. Har du något exempel på det du kallar ”svassande för religionen”?

Suhonen: Jag vill börja med att säga att hela den här artikeln handlar om en tio år lång diskussion som egentligen har förts mellan en väldigt aggressiv höger, som har fört ett kamp mot muslimer, mot islam och mot det mångkulturella samhället. Och mot detta har stått väldigt mycket då en vänster som har försvarat människor i en minoritetsposition, nämligen muslimerna. Och den delen har jag stött helhjärtat och stödjer fortfarande, men det som är problemet tycker jag är att man då inte klarat av att, som jag skulle vilja att man gör, nämligen har en sekulär hållning där man både försvarar människor då, till exempel de med muslimsk tro, mot nedskärningspolitik, rasism, fördomar, främlingsfientlighet, som verkligen finns i vårt samhälle, och samtidigt då klarar av att kritisera tendenser i en del av dom här organisationerna.

Vad är det man inte klarat av?

Suhonen: Alltså jag har själv problem och tycker inte om, så att säga, tendenser i Hizbollah, i Hamas, det innebär inte att jag vill att man ska förbjuda dom här organisationerna – det har vi ingen möjlighet att göra, ska vi inte göra.

Men vad är det du inte tycker om hos dom?

Suhonen: I delar av de här organisationerna som föreslår att man ska ha islamistiska stater, alltså delar av de här sharia-lagarna, så finns det liksom grejer som inte är okej, tycker jag.

Som vadå? Kan du ge något exempel?

Suhonen: Ja, men, det vet vi det som hände nu i Afrika – och då menar jag inte i Nordafrika, utan i Centralafrika – där man då i delar vill införa sharia-lagar, där man ja haft en från höger driven debatt om burka, som är en pseudodebatt men där jag menar att i det här finns en frihetstråd som jag tycker inte vänstern klarat av, därför att man varit tillbakapressad. Där menar jag att man behöver hålla två bollar i luften. Skulle jag vilja.

Vi ska säga att Andreas Malm finns här också. Vänsterdebattör som är en av dom som pekas ut i artikeln. På vilket sätt är han ett exempel på den här problematiken som du tar upp?

Suhonen: Ja, jag tycker till exempel i frågan med Hamas så hade Andreas rätt, vilken åsikt jag delade till exempel palestinierna i Gazas rätt att välja en Hamas-styrd regering. Men samtidigt finns det stora brister med Hamas, därför att det är en islamistisk organisation som bryter mot det som jag som demokratisk socialist tycker är målet för ett samhälle, nämligen ett sekulärt samhälle. Där man kan mötas över religionsgränser, klassgränser och andra gränser istället för att liksom bygga på en av religionerna i en region.

Andreas Malm finns också här i studion – välkommen hit. Du har stöttat Hamas. Varför då?

Malm: Därför att Hamas under invasionen av Gazaremsan i januari 2009 förde ett desperat försvarskrig mot en aggressiv ockupationsmakt och det var i den konkreta situationen som jag uttalade stöd för Hamas och alla andra palestinska motståndsfraktioners rätt att försvara sitt territorium mot staten Israels aggression. Och det där handlar inte om att stödja Hamas samhällsutopi. Jag förstår inte hur Daniel Suhonen kan tro det, alltså det här träffar så otroligt långt utanför måltavlan.

Du gillar inte det islamistiska.

Malm: Nej, naturligtvis inte, jag stödjer den palestinska vänstern. Mina kamrater finns i PFLP – dom kämpar för ett sekulärt demokratiskt socialistiskt Palestina, och tar självfallet ställning för Hamas motstånd. Precis samma position som jag intog, precis samma position som vänstern i Libanon intog när det gällde Hizbollah under 2006. Alltså den här kritiken…jag vet inte vem Daniel Suhonen fäktar emot, för jag känner ingen vänstermänniska som inte vill ha ett sekulärt samhälle. Jag vet inte viken vänstermänniska, om jag eller Åsa Linderborg eller Mattias Gardell eller någon annan tycker det är bra med sharia i Nigeria, för övrigt vet jag inte vad det har med Hamas eller Hizbollah att göra heller. Men den vänster du utmålar som tycker om sharia-lagar och vill införa islamisk stat, eller sådana saker, det existerar ju inte. Vi är för ett sekulärt samhälle, men vi ser den accelererande galopperande islamofobin i Europa som ett akut samhällsproblem som man inte kan låtsas inte finns.

Andreas Malm: Innan vi låter Suhonen svara på det. Har du fört fram den här kritiken i dina artiklar där du gett Hamas ditt stöd.

Malm: Jag skrev en artikel om hur PFLP tillfälligt drabbades när Gaza tagits över av Hamas 2007, och jag har skrivit två böcker om den iranska regimen och ägnat stor kraft åt att kritisera det främsta islamistiska projektet, jag har skrivit rader av artiklar om den havererade wahhabismen i Irak, så jag förstår inte varför man ständigt ska behöva bemöta den här kritiken om att man inte tillräckligt kritiserar islamism. Det är som om man inte får tala om islamofobi, man måste bara tala om islamism hela tiden för att undgå den här kritiken.

Suhonen: Alltså i min artikel håller jag med Andreas. Jag tycker också att du blir väldigt upprörd här. Det jag menar är att det finns ett ställningskrig där jag hållt med dig väldigt mycket, även Mattias Gardell och Åsa Linderborg på nästan alla punkter, men där det finns ett problem nämligen i ställningskriget mellan höger och vänster, där det blir ett försvarskrig från vänstern så tycker jag man har missat att hålla fram det som du nu lyfter fram – det var första gången jag hörde dig säga det – nämligen sekularismen.

Malm: Jo, men då läser du inte vad jag skriver.

Suhonen: Jag har läst väldigt mycket av det du skriver, jag har inte läst allt. Om man ska bygga bra samhällen måste man kunna mötas, och det jag ser i de här tendenserna till islamism som finns inte i den stora majoriteten av muslimernas, liksom världsbild eller organisationer, utan i små grupperingar, så måste man också kunna kritisera det. Även om högern gör det.

Malm: Vem gör inte det? Har jag inte kritiserat islamism? Vem förde kring med Mohammad Omar, vem var den första som förde kring med Mohammad Omar när han kom ut som galning? Vem är det du attackerar isf? Vem är det du vänder dig emot? Det är ju ett spöke du vänder dig emot. Vänstern tar ständigt kampen mot islamism och mot islamofobi. Problemet är att i Sverige har vi inte ett islamistiskt parti i riksdagen, vi har ett islamofobiskt parti som står och hetsar mot muslimer och som säger att det föds för många muslimer i Sverige, att muslimer är på väg att ta över i Europa – att det finns en demografisk konspiration! Det är mot dom som kampen måste stå. Här! I Iran står kampen mot islamism.

Suhonen: Men, Andreas. Men det är är också det som är kärnan i den här artikeln. Här har vi haft den här kampen då, där kampen stått, tycker jag, mellan en fruktansvärt reaktionärt nationalistisk nyliberal höger – det är samma globalt – där man för kamp mot arbetarklassen. Den arbetarklassen är liksom du vet också jäkligt mycket en mångkulturell arbetarklass, och det som händer är att vi har förlorat kampen mot främslingsfientligheten, vi har förlorat kampen om klassorganiseringen, där klassamhället nu förstärks, och vi har så att säga förlorat initiativet i debatten och begreppet sekularism till högern. Jag vill inte att Dilsa Demirbag-Sten ska äga sekulariteten. Den vill jag att vänstern ska äga. Då måste vi försvara den.

Får jag fråga dig, Daniel Suhonen, är det så att du vill föra den här debatten därför att du tycker att vänstern måste visa för väljarna att man tar avstånd från konservativ islam eller islamister?

Suhonen: Ja, det kan man säga. Sen tycker jag att jag hoppas att den här artikeln inte är slutpunkten för den här debatten, utan jag skulle vilja att det blev startpunkten för det vi har nu, nämligen ett samtal om vad är egentligen ett socialistiskt samhälle. Hur vill vi att Sverige ska utvecklas, hur ska vi ta kampen mot dom som är emot muslimer och mot islam? Hur ska vi ta den kampen, och hur skyddar man, så att säga, ett öppet samhälle bäst? Jag tror inte på högerns väg, jag tror på din väg.

Malm: Det finns något patetiskt i den här artikeln också, och det är att Daniel Suhonen, som socialdemokrat, går ut och predikar klasskamp för oss revolutionära marxister som tillhör den radikala vänstern och som försökt bedriva faktisk, konkret klasskamp under väldigt lång tid, medan det parti som Daniel Suhonen företräder har försökt lägga en död hand på all klasskamp och införa klassamarbete som den grundläggande principen i all politik under det senaste halvseklet. Låt oss ta ett konkret exempel: Det pratas om Volvo nu och om hur mycket jobb som flyttas från Sverige till Kina och hur hotad den svenska bilindustrin är. Mina partikamrater på golvet i Volvo har fört en kamp för att göra fackföreningarna till klasskamporganisationer. Dina partikamrater har motarbetat dom i decennier. Du representerar ett klassamarbetesparti och kommer och mästrar upp mig och andra för att vi ska ägna oss åt klasskamp.

Suhonen: Du vet mycket väl att jag försöker ändra det partiet och den fackförening som vi har mot att göra något mycket mer konkret än man gör. Så där håller jag med dig också.

Och där får vi dra ett streck i den här debatten. Tack så mycket båda två. Daniel Suhonen, chefredaktör SSU:s tidning Tvärdrag, och Andreas Malm som är vänsterdebattör, bland mycket annat.

Röda Malmö:
Suveränt svar till Suhonen
Daniel Suhonen har fel

Röda Lund:
Brev till alla förolämpade svenska muslimer
Öppet brev till al-Qaida: ”Ni mördar muslimer åt det arabiska kapitalet”