Röda Lund

★ Hjärtat i en hjärtlös värld

Arkiv för april, 2011

Malmö: 1 maj – revolutionsåret 2011

Skrivet av Röda Lund den 29 april 2011

Samling på Möllevångstorget kl 11.00 och avgång kl 12.00 till Slottsparken där det blir musikfest. Arrangörer är Vänsterpartiet i Malmö. Socialistiska Partiet deltar med en egen kolonn i tåget.

Bild från förra årets SP-kolonn på 1 maj i Malmö

Socialistiska Partiets 1 maj-paroller i år är:

För en antikapitalistisk vänster
- mot borgarpolitik och nyliberalism!
För internationell solidaritet
- stöd den arabiska revolutionen!
För ekosocialism
- mot kapitalismens klimatkaos!

Efter demon blir det fest!

Solidaritetsafton  för de POLITISKA MAPUCHE-FÅNGARNA i Chile

Cesar Peña-Tania Naranjo: Musiker
Andre Sandstorm: Tidens anda
Guillermo Cariz: Trubadur
Påul Nilsson: Poet
Mawun Kalfuray: Tvärflöjt
Boris-Ninel Segovia: Chipo musik

1 maj kl 17-22
Tryckeriet, Rolfsgatan 7B

Servering: Mat och dryck

Hjärtligt välkomna!

Arr: Mapucheföreningen Gulamtun
Sofielunds Folkets Hus
i samarbete med Studiefrämjandet

Sparad i Malmö, Socialistiska Partiet | 1 Kommentar »

På måndag tar vi under påskuppropets fanor strid för människovärdet!

Skrivet av Röda Lund den 22 april 2011

Under annandag påsk, 25 april, förväntas tusentals människor göra gemensam sak och visa sitt engagemang genom manifestationer på olika platser runt om i landet. Just nu förbereds manifestationer på ett 60-tal platser i Sverige. I Lund samlas vi på Stortorget 14.00.

Klicka här för att se tid och plats på din ort!
Läs mer om Påskuppropet: Kamp för människovärdet – Stöd påskuppropet!
Påskuppropet på Facebook

AB AB2 SvD DN

Sparad i Välfärd | Lämna en kommentar »

Vem är din semestervikarie?

Skrivet av Josefin den 20 april 2011

Varje vår duggar semesterdiskussionen tät i medierna: ”Så blir vädret på semestern”, dvs så förutspås sommarvädret bli i slutet på juli då alla ligger på stranden och jobbar på brännan alternativt har åkt iväg på den årliga chartern. I år har debatten berikats med erbjudandet om semesterbonus för den som avstår semester och går in och arbetar istället eftersom behovet av vikarier är skriande inom vissa verksamheter.

Det här inlägget kom till efter att i åratal vid samma tidpunkt varje år ha upplevt samma irritation över vem som har tolkningsföreträde och vems verklighet som beskrivs och tas för given i semesterdebatten. För ”alla” ligger inte på stranden. Själva begreppet semester förutsätter faktiskt för de allra flesta en parhäst- semestervikarien. Vem är då denna semestervikarie? Ofta är det en ung person, nyutbildad eller under utbildning eller någon som varit arbetslös men som nu får chansen att få en ”fot in på arbetsmarknaden”.

Vem har råd med detta?

Min egen verklighet ser ut såhär: Under juni söker inte särskilt många semester längre, vilket innebär att jag då får lite jobb men så fort vi kommer in i juli blir det flera pass och de två sista veckorna i juli är högsäsong då de gärna ringer in mig på mer än heltid. Det är nämligen då ”alla” ligger på stranden och jobbar på brännan. Men jag får väl min semester i juni kanske någon invänder? Ja, om det bara inte var så att jag alltid är pank då. Semestervikariens ständiga dilemma är timanställningen, vars lön alltid betalas ut månaden efter. Om januari är månaden då många vänder på sparbössan efter vidlyftig julshopping, så är juni månaden då studenterna pantar burkar.

Rätten till betald semester är naturligtvis en viktig fråga och en kollektiv rättighet som det aldrig får tummas på för de som redan har rätt till den. Men är det inte dags att studenterna får rätt till betald semester? Och varför inte de arbetslösa och sjukskrivna också? För att inte tala om de som jobbar som timvikarier året runt? De senare har förvisso semestertillägg på lönen men att ta ledigt som timvikarie och ha semester på sparade pengar är snarare än teoretisk konstruktion än en realitet eftersom timvikariens tillvaro är på chefens villkor.

Min förhoppning är att detta perspektiv i större utsträckning ska finnas med när vänstern diskuterar våra rättigheter kring semester i fortsättningen. Att utgå från att alla har industrisemester är förlegat om det någonsin varit aktuellt. Möjligheten att kunna koppla av och återhämta sig är beroende av tryggheten i att ledighetens längd på förhand är bestämd och att den ekonomiska tryggheten är ordnad. Bland personer under 30 är den betalda sommarsemestern sällsynt och faktum är att stora grupper i samhället står utanför den.

I ljuset av detta är arbetsgivarorganisationen Almegas utspel om att det är förlegat med sommarsemester ett hån rätt upp i ansiktet på många människor. Jag skulle nog t.o.m. vilja påstå att det gör mig förbannad.

Läs också: Lön på ditt sommarjobb

Svensson: Förvirrade högerförslag

Aftonbladet AB

Sparad i Arbete | Lämna en kommentar »

Svenskfientlighet

Skrivet av Röda Lund den 18 april 2011

- Sannfinländarna är ett parti som i många avseenden liknar vårt och jag gratulerar dem till ett mycket bra valresultat, säger Jimmie Åkesson i ett pressmeddelande angående det finska valet.

Det säger väl en del att världens enda svenskfientliga parti gratuleras av ett parti som utmålar sig som det enda som står för svenskheten. Fast egentligen är det inga konstigheter. Det är främlingsfientligheten och högerpolitiken som är de gemensamma nämnarna, och inte det ”etniskt svenska” eller det ”sant finska”.  Vi får se om Sannfinländarna lyckas med SD:s bragd att utmåla sig som välfärdens och arbetarnas försvarare samtidigt som man i 94% av de avgörande frågorna röstar för en regering som gör allt för att krossa den lilla trygghet vi har kvar i samhället och på våra arbetsplatser.

Men en sak har de rätt i, Sannfinländarna: Det är bortom all rim och reson att finska skolelever ska tvingas lära sig svenska i skolan. Det funkar gott och väl med hemspråk eller språktillval för de som är intresserade av ämnet. Men som det heter: Även en blind höna kan hitta ett korn.

Läs mer: Sannfinländarna: en uppstickare i raketfart

Sparad i Sverigedemokraterna | 27 Kommentarer »

Benghazi Rising

Skrivet av Röda Lund den 17 april 2011

Dokumentär om upproret i Benghazi, Libyen. Vilket mod! Vilka hjältar! Tidigare opolitiska människor som över en dag blir beslutsamma revolutionärer. Muslimer som – tvärtemot nätrasisternas och SD:s myter – slåss med sina liv som insatts för demokrati mot en fullkomligt vidrig diktatur. Så här ser revolutionen ut!

Vi ser i fallet Benghazi hur revolutioner utvecklas. Det är inga nyheter för skolade revolutionära socialister, men för andra kan det vara nya insikter som Benghazis befolkning ger. Revolutioner har nämligen ett mönster. De kännetecknas av att de som tidigare var splittrade och atomiserade i det kapitalistiska samhället, för första gången inser sin kollektiva styrka. Här skapas varje individs frihet genom kollektiva ansträngningar för att sköta samhällets viktigaste funktioner. Verkligheten själv tvingar massorna att bryta med den kapitalistiska logiken och marknadstänket där konkurrensen är religion. Här behövs inga rikemän, despoter, bossar. Här är man inte tjänare, löneslav, eller arbetslös. Här drar alla sitt strå till stacken utifrån sina egna förutsättningar, viljor och mål. Här är man vägarbetare på morgonen, lärare på dagen, kökspersonal på kvällen, och revolutionssoldat hela tiden. Revolutionen har gjort dem lyckligare och medvetnare än någonsin. Detta är revolutionen, mina vänner. Studera den. Förbered den.

Tidigare på Röda Lund om Libyen:
Vem ska man tro på?
Svar på tal om Libyen

Shora skriver om en annan revolution: Splittringen fortsätter och Kontrarevolutionärer intar Tahrir

Sparad i Den arabiska revolutionen | 3 Kommentarer »

Vår kamrat är mördad

Skrivet av Röda Lund den 15 april 2011

”I dag är tid för hat mot wahhabismen. Må den arabiska revolutionen framkalla ett starkt motgift som kan slå ut dess förbannade giftspridning”

Vår kamrat är mördad. Vittorio Arrigoni kom till Gaza den 23 augusti 2009, med en båt från Free Gaza Movement som, till skillnad från The Freedom Flotilla, faktiskt lyckades bryta Israels blockad. Sedan dess har han jobbat med ISM, oförtrutet, obetalt, i kamp mot ockupationen, för ett minimum av människovärde även för palestinier. Se honom berätta själv här: ISM confirms the death of Vittorio Arrigoni

Se sen detta:


Kolla hur de jävla wahhabiterna håller hans huvud. Se hur de har slagit honom blodig. Lyssna på deras sjuka musik.

I natt hittades Vittorio hängd. Detaljerna om exakt hur han mördats har ännu inte kommit fram, men Hamas-regeringens talespersoner antyder ett exceptionellt barbari. Wahhabiterna krävde i sin youtube-film att Hamasregeringen skulle släppa deras fängslade ledare, men det står klart att de redan från början tänkt mörda Vittorio. På texterna till deras film står bland annat: ”italienaren kom in i vårt land för att sprida korruption.”

Detta mord inträffar långt innan vi hunnit smälta mordet på en annan kamrat, Juliano Mer Khamis, som jag själv träffade flera gånger. Han ägnade sitt liv åt barnen i Jenins flyktingläger, där han drev Freedom Theatre. Se honom berätta här.

Även Juliano blev alltså mördadLänk – även han, med största sannolikhet, av wahhabiter, av extrema salafister med kopplingar till al-Qaida. De har länge uttryckt sitt hat mot Frihetsteatern, också där för att den sprider ”korruption”. De nu har öppnat en ny front i kampen för ett fritt Palestina och, mer basalt, för den internationella solidaritetsrörelsens överlevnad. Det är inte längre bara israeliska bulldozers, krypskyttar, soldater som rullar över oss och skjuter på oss så att våra kamrater dör eller skadas för livet: detta görs nu även av en liten extremminoritet av wahhabitiska palestinier. Det gör situationen ännu mer tragisk och problematisk.

Man hade kunnat räkna ut med röven – många gjorde det – att om ockupationen intensifieras ännu mer, utan att varken Fateh eller Hamas förmår stoppa den en enda millimeter på sin ångvältsfärd över Landet, kommer de mest extrema varianterna av jihadism förr eller senare att få fotfäste. Logiken är inte svår att förstå.

Palestinierna – i synnerhet i Gaza – saknar makt över så gott som varje aspekt av sina liv. De kan inte röra sig fritt, inte fiska, inte odla, inte producera, inte rösta, inte tala, inte äta fritt. Den enda makt som till slut återstår är den som vrider sig inåt, mot de egna: makten att installera en extrem form av moralsyn, där allt som luktar utländskt intrång i någon form, allt som påminner om rörelsefrihet för kvinnor, allt som strider mot den mest fanatiska bokstavstron fortfarande kan utplånas.
Palestinier i Gaza har ingen chans att rå på den militära övermakt som tar livet av dem, men de kan kidnappa en västerländsk aktivist. Så katastrofal är nu situationen.

I dag är dock inte tid för kallsinnig analys. I dag är tid för hat mot wahhabismen. Må den arabiska revolutionen framkalla ett starkt motgift som kan slå ut dess förbannade giftspridning, i Gaza såväl som i Pakistan, ja i hela den muslimska världen.
För ISM:s del gäller att vårt gamla slagord “Rachel Corrie vår martyr – vi är inte de som flyr” måste uppdateras till “Vittorio Arrigoni vår martyr – vi är inte de som flyr.” Tro oss, vi kommer att fortsätta verka för ett fritt Palestina: fritt från alla former av sjuk ockupation.

(Tack till Shora i Kairo för länkar och information.)

Wahhabism: En extrem och konservativ variant av islam med fäste i Saudiarabiens elit.

Sparad i Palestina | 2 Kommentarer »

Dude, where is my Quran?

Skrivet av Röda Lund den 14 april 2011

Det var ju nån prälle i staterna som tyckte det var lattjo att bränna koranen. På andra sidan jorden lackade några andra religiöst anfrätta och galenskaperna var i full gång. Tyvärr fanns inte vardagshjälten Jacob Isom på plats och kunde sätta stopp för idiotin. För är det nåt han kan så är det att sno åt sig koraner från respektlösa nötter. Se själva och känn beaten.

Sparad i humor, Musik, Religion | Lämna en kommentar »

Vem ska man tro på?

Skrivet av Röda Lund den 14 april 2011

”Vi känner igen vår gamle vän, vår gamle mullvad, som så väl vet hur man arbetar underjordiskt, för att plötsligt bara dyka upp: revolutionen!” – Karl Marx

Igår var jag på debatt i Malmö och såg Andreas Malm och Aron Etzler drabba samman. Ämnet var Libyen och frågan gällde hur man skulle stödja upproret där. Problemet vara bara att Aron Etzler inte alls stödde den demokratiska revolutionen i Libyen. Tvärtom menade han att revolutionen borde avbrytas och istället skulle förhandlingar inledas med diktatorn Khaddafi och hans familj. Om detta innebar att Libyen skulle ha möjlighet att bli en demokrati med fria val och de demokratiska fri-och rättigheter hela arabvärlden nu kämpar för var dock osäkert. Inte minst eftersom Aron hävdade att det inte riktigt tillhörde ”traditionen” att tänka demokratisk om man var arab, och som bevisföremål använde han det manifest för ett demokratiskt Libyen som oppositionen formulerat. För eftersom dokumentet var så pass välskrivet och liknande västs demokratiska system så frågade sig Etzler om det inte bara var en kopia beställd av västmakterna. Hade det varit en högerpolitiker som suttit i salen så hade med all säkerhet vreden bubblat fram som om Birgit Friggebo velat sjunga ”We shall overcome”, men nu är det istället Flammans chefredaktör Aron Etzler och då ska det antingen applåderas eller nickas instämmande.

Andreas å sin sida fortsatte den revolutionära propagandism som han gjort sig känd för. I känslosamma inlägg om revolutionens förlopp, om revolutionen som hela tiden måste vinna ny mark – permanentas – eftersom revolutioner är färskvara. En mullvad som sällan visar sig, men när den väl gör det måste ges allt stöd för att utnyttjas till sin fulla potential.

Från publiken framkom farhågor om hur NATO:s intervention riskerar att göra det fritt fram för stormakterna att börja angripa länder som de vill. Det är ett märkligt argument som kan besvaras med ett antal länder och årtal som genom åren angripits eller genom ombud och militärt stöd störtats av samma stormakter.  Angola 1975, Nicaragua 1978, Afghanistan 1979, Argentina 1982, Grenada 1983. Vi behöver inte ens närma oss Irak och årtalet 2003 för att inse hur befängt argumentet är. Stormakterna har alltid skitit i ingångna avtal. Samtidigt har vänstern i andra konflikter anklagat ”Väst” för passivitet eller för att ha slutit upp bakom diktaturerna. Det vanligt förekommande ”hyckleri-argumentet” återvinns nu, fast upp och ned. Nu är argumentet ombyggt till att handla om att Väst hycklar för att de inte angriper Bahrain och Saudiarabien. Man kan då fråga sig om det är så att man egentligen vill att NATO ska börja bomba till stöd för de upproriska i ex. Bahrain, eller om det handlar om att man föredrar att Väst återgår till det 100%-iga diktaturstödet. Eller är det möjligen så att man helt enkelt är pacifister och värjer sig mot all våldsanvändning ö h t? Om det är så tycker jag man ska säga det rätt ut, och även vara ärlig med att man helt enkelt inte gillar revolutioner eftersom revolutioner riskerar att bli kladdiga tillställningar.

I dagens Aftonbladet skriver Mattias Gardell ett svar till  Andreas Malm. Som vanligt handlar väldigt lite om revolutionen och revolutionärerna. Istället ska det divideras hit och dit om stormaktspolitik över revolutionens huvud. Med direkt lögnaktig och ful retorik skriver han:

”Till skillnad från Malm tror jag emellertid inte att den arabiska revolutionen kan ledas av Sarkozy eller räddas av västvärlden och den arabiska halvöns diktaturer. Ett folks frigörelse måste vara dess eget verk.”

Något som så klart Malm aldrig hävdat. Tvärtom är både han och revolutionärerna i Libyen väldigt tydliga med att det är libyerna själva som ska störta sin diktator. Men det libyska folket har mötts av en med oljemiljarder köpt och utrustad armé och värvade utländska legoknektar, och för att svara på det våld de utsatts för krävs det tyngre beväpning med stöd från omvärlden. På samma sätt som revolutionärerna i Spanien 1936 bönade om militärt stöd mot Francos bombardemang. De spanska revolutionärerna fick sent omsider vapen från Stalin, och för detta fick de betala hela den spanska guldreserven. Att Stalin själv var en kontrarevolutionär usling och mördare spelade i det läget ingen roll. Stalin ska inte kritiseras för att han skeppade vapnen, utan för att han krävde ett hutlöst pris för dem och dessutom att han utnyttjade dessa till att splittra revolutionen. Men vilken socialist hade under spanska inbördeskriget inför sina arbetarvänner kunnat säga: ”NEJ! Stalin är en despot – hans vapen ska icke få nå den spanska republiken!”.

Gardell punktar i slutet av sin replik till Malm upp tre motiv till varför NATO påbörjade interventionen. Det är punkter som definitivt är delar av motiven till varför man gjort som man gjort, såsom jag ser det. För rebellerna är detta dock av mindre vikt. Revolutionens motiv är ett: Khaddafi ska väck!

Debatten i Malmö filmades och så fort den kommer upp på nätet ser vi till att lägga upp den här.

En direkt ovärderlig text om Misrata och revolutionens förlopp i Libyens tredje största stad kan man i dag läsa på våra kamrater Kildén & Åsmans blogg: I Misrata deltar alla i revolutionen Missa inte heller inlägget: Stöd kampen för ett fritt Libyen
Röda Malmö: Störta Gaddafi-diktaturen
Socialistiska Partiet: Stöd det libyska folkupproret för demokrati – ingen tilltro till stormakterna

DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,GP2,GP3

Sparad i Den arabiska revolutionen | 26 Kommentarer »

Påskuppropet mot utförsäkringarna

Skrivet av Röda Lund den 13 april 2011

Klicka på bilden för att se vad som händer i din stad!

Facebook: Påskuppropet mot utförsäkringarna

Sparad i Aktuellt | Lämna en kommentar »

00-talets bästa album

Skrivet av Röda Lund den 01 april 2011

Igår hade vi en lista på 90-talets bästa album, så idag har turen kommit till 00-talet.

Limp Bizkit – Chocolate Starfish and the Hotdog Flavored Water (2000)
50 cent – Get Rich or Die Tryin’ (2003)
Lordi – The Arockalypse (2006)
BWO – Halcyon Days (2006)
Korn – Untitled (2007)
Madonna – Hard Candy (2008)
Akon – Freedom (2008)
Usher – Usher & Friends (2004)
D12 – Devils night (2001)
Lord of the Ring – Music from Lord of the Rings (2005)

Sparad i Musik | 2 Kommentarer »

 
Follow

Get every new post delivered to your Inbox.