Röda Lund

★ Hjärtat i en hjärtlös värld

Archive for oktober, 2011

Den moderata människosynen

Skrivet av Röda Lund på 30 oktober 2011

Riksdagsledamot Isabella Jernbeck (m)

Vi lånar idag en artikel från Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende (RFHL). Var vänliga läs den, men ni som har högt blodtryck eller är äckelmagade ska dock läsa artikeln på egen risk. Efter att ni läst artikeln tycker jag ni går in på Jernebecks blogg och säger vad ni tycker.

Några moderata riksdagsmän har bett om att få komma till RFHL. Det känns positivt eftersom moderaterna vanligtvis inte brukar vara så intresserade av frågor som rör beroende och social utslagning. Men under den senaste tiden har det kommit med allt fler personer i RFHL som har en borgerlig livssyn och som delar förbundets frihetliga och rättighetsbaserade syn på beroende och missbruksfrågor. Det är väl några sådana personer som nu ska komma, spekulerar jag, som vilket snille som helst.

Så kliver de på. Det är Isabella Jernbeck och Mats Gerdau från socialutskottet och så en politisk sekreterare. Jag börjar med att berätta att det finns en klar överrepresentation av fattiga människor bland de som fastnar i ett tungt beroende och hinner säkert hålla på i två och en halv sekund innan Isabella bryter in.
”Fattigdom förknippar jag med Afrika”.
””Har du prövat hur det är att leva på socialbidrag under lång tid? Har du prövat att gå runt på 5 – 6 000 kr i månaden?” frågar jag.
”Ja men herregud”, säger Isabella, ”på de inkomstnivåerna är det ju ingen som ligger under någon längre tid. Det är ju bara en övergående fas!”
”Jag har en bild av att våra medlemmar går på socialbidrag år efter år. Och att inkomstnivåerna inte blir högre när de får ett sjukbidrag eller pensioneras.” säger jag.
”Det finns inga fattiga människor i Sverige tycker jag”, avslutar Isabella.
Jag märker att det itne är någon större idé att fortsätta så jag med att berätta om att många personer som fastnar i tungt missbruk har väldigt låga inkomster, ofta låg utbildningsnivå, ofta föräldrar som varit i kontakt med socialtjänst, kriminalvård, psykiatri. Kort sagt att det finns ett socialt arv som hänger samman med missbruk

Så börjar jag berätta om läkemedelsberoende. Hur läkare förskriver beroendeskapande läkemedel, ofta under allt för lång tid och att de sedan är dåliga på att hjälpa till när patienterna som följer doktorns råd om dos, har blivit beroende av de där beroendeskapande läkemedlen.
” Vilket gnäll det är på läkarna”, säger Isabella.
” Det är ju läkarna som inte tar ansvar för sin förskrivning… försöker jag men avbryts.
”Det är väl inte läkarnas fel att de blir beroende”, säger Isabella. ”Något ansvar får de väl ta själva”.
De andra två sitter och skriver ner en del av de saker jag berättar. Det hinner inte Isabella med. Hon har fullt upp med att ösa ur sig plattityder.

Jag försöker behärska mig. Sväljer, och berättar sedan att ett vanligt problem är att läkemedelsberoende patienter när de söker hjälp för sitt beroende hos läkaren måste lämna urinprov för att verifiera sin drogfrihet under nedtrappningen:
”Nu tycker jag att det är ett jäkla gnällande på läkarna igen”, säger Isabella. ”Och vad är det för fel på att de ska lämna urinprov. De är ju missbrukare. Det är klart att de måste lämna urinprov för att visa att de inte fuskar”.
”De har ju för fan sökt behandling för att de har insett att de är beroende. De söker hjälp för att de vill bli av med ett problem. De är högmotiverade att sluta. Varför ska de pissa i en flaska för att påvisa ett beroende de inte på något sätt förnekar?”, närmast skriker jag.
”Därför att
de är missbrukare”, säger Isabella.
”Nu är du väl för arrogant och nedlåtande mot de här människorna”, säger jag. Och så fångas min uppmärksamhet av någon av de andra två.

Mötet hämtar sig aldrig riktigt efter ordväxlingen. När vi tar adjö av varandra säger Mats att det kanske blev   lite  hetsigt ett tag. Det är roligt att diskutera, säger jag. När de har gått så är jag en smula upprörd under en stund. Men efter ett tag inser jag att jag måste vara tacksam mot Isabella. Hon har genom sitt besök och uppträdande förmedlat en bild av verkligheten som jag ibland glömmer bort att den finns. Nämligen att en sån som hon; en arrogant, fördomsfull, okunnig person kan sitta i rikets högsta församling och bestämma villkoren över allas våra liv.

Per Sternbeck

svd svd svd hd hd hd exp exp exp gp gp gp gp gp gp dag dag dag dag dag kvp kvp skd nsk sr dn ab dn dn dn ab skd

Sparad i Moderaterna | 2 Comments »

Tid är pengar

Skrivet av Röda Lund på 29 oktober 2011

Förmögenhetsfördelning i Sverige

Man brukar säga att tid är pengar. Det finns nog få ordspråk som är så sanna som just detta. Orden blir extra tydliga när man bryter isär och tittar djupare in i dess betydelse, och ser hur de beskriver de olika verkligheter vi människor upplever.
Eftersom tid är pengar blir också pengar en mätare av den tid vi lever. Det går att statistiskt tydliggöra detta genom att jämföra mellan de som har mycket pengar och de som har lite.

Det svenska klassamhället visar sig i hur dessa pengar är fördelade. Men pengar är svåra att begripa. Lika svårt för en miljardär att förstå vad det innebär för en fattig att en tand gått sönder och behöver betalas, lika svårt är det för en fattig att förstå vilket oerhört överflöd som den svenska överklassen badar i. De rikas vräkiga villor ligger i stadsdelar som vi andra aldrig besöker. Och även om vi skulle göra det så skulle få våga klättra över murarna och se in i husen. Men vi kan få en bättre förståelse för klassamhället om vi pratar om något vi alla kan relatera till: Tid.

När vi delar upp det svenska folket utifrån hur mycket pengar de förfogar över ser vi hur mycket de rika respektive fattiga i det här landet har att röra sig med. Eller i det här fallet: Hur mycket tid de har.

Sveriges statistiska centralbyrå (SCB) lär oss följande, enligt deras statistik från 2007:
En fjärdedel av svenskarna blir – när vi låter pengar omräknas till tid – aldrig födda. De har alltså inga pengar. Tvärtom så är de skuldsatta. Deras tid är minus. Tittar vi på de som ligger i mitten – ”medelsvensson”, som det heter – så hinner dessa omräknat från pengar bli 5 år gamla innan de dör. Hur gammal blir då den rikaste tiondelen – de 10% med mest förmögenheter? Svaret är 528 år.

Men detta var bara för att åskådliggöra en del av klassamhället. Den verkliga tiden – den vi har innan vi levt vårt liv och till slut begravts. Hur ser den ut? Kan vi hitta några skillnader där?

Mellan Västra- och Södra Innerstaden i Malmö är det ungefär en kilometer. Det tar alltså runt 10 minuter att i normal takt gå mellan de olika stadsdelarna. För de som bor där tar det emellertid 8 år. Åtta år är nämligen det som skiljer levnadslängden mellan en man i västra och en man i södra innerstaden. När den genomsnittlige mannen i södra innerstaden dör vid 70 års ålder har mannen en kilometer bort 8 år kvar att leva. Det här är verkliga saker, mina vänner. Det är åtta år av liv. Åtta år innan mörkret, innan evigheten av intighet, innan vi inte längre kan hålla om dom vi älskar, eller helt enkelt vara dom vi är. Som sagt: Tid är pengar. Om klassamhället någonsin känts ogreppbart så torde väl faktumet om skillnaden i livet och döden visa vad vi har att göra med.

Idag tar jag tåget in till Malmö för att försöka demokratisera tiden. Jag gör det inte för de tio procenten i toppen utan för den majoritet som i ekonomiska tidsmått mätt aldrig får uppleva sin första kyss. Jag hoppas vi ses på Stortorget klockan 15.00. Occupy Malmö. Vi ses!

Röda Malmö: Kom ut och ockupera
Kildén & Åsman: -Giriga svin styr våra företag
Rickard Warlenius: Lägg inte skulden på de fattiga

SVD,DN, AB

Sparad i Klass | Leave a Comment »

Nedräkning inför Occupy Malmö 2

Skrivet av Röda Lund på 27 oktober 2011

fortsättning på gårdagens Nedräkning inför Occupy Malmö

En resning händer inte av sig själv. Inte heller kan den dikteras fram. Ingen individ, inget parti, ingen liten grupp av smarta strateger kan sätta ett samhälle i gungning: det är en uppenbar lärdom av 2011 års revolutioner och revolter, från Tunis till London. Saker händer först när massor av människor strömmar till från alla håll, ser varandra med nya ögon, finner de gemensamma nämnarna – allt som varit så fel så länge och som nu ska rättas till. Det är social rörelse som skapar skalvet.

Om det är något Sverige lider brist på är det just detta: social rörelse. Våra en gång så stolta rörelser – fackföreningsrörelsen, kvinnorörelsen, miljörörelsen, antikrigsrörelsen – ligger till största delen i dvala, nedfrysta, stelnade. Det är det vi först av allt behöver ändra på. Vi måste hitta nya sätt att komma i rörelse.

Ett uppsving för rörelser i Sverige kan inte beställas eller trollas fram. Men vi som tror att något är i grunden fel på vårt samhälle, vi som ryst i kroppen och glött i kinderna när vi sett scenerna från Egypten och Spanien, vi som längtar efter att människor ska kräva sin rätt även här behöver komma samman redan nu. Vi behöver prata med varandra. Vi behöver utbyta erfarenheter, lära oss hur man kan göra, jobba ihop oss och, framför allt, agera i varje miljö i våra vardagsliv där fronterna dras.

När egyptiska aktivister utlyste demonstration till den 25 januari 2011 var det få av dem som trodde på fler än några tusen. Det kom femtio tusen, hundra tusen och sedan var skredet igång. Men för att driva revolutionen till seger krävdes organisation, för att försvara den krävdes organisation, för att bekämpa den nu styrande militärjuntan och hålla islamisterna borta från makten och sy ihop strejkvågorna och universitetsockupationerna och bonderörelserna krävs även nu organisation: det är med organisation Egyptens framtid står och faller.

I de egyptiska händelsernas centrum står en liten grupp – de var inte fler än ett par hundra när allting började– av revolutionära socialister. De har varit med och utlyst samtliga stora demonstrationer sedan revolutionen startade. De jobbar hårt med att organisera fria fackföreningar i fabriker och på bomullsodlingar, de bloggar och fotograferar och sprider tidningar och möter aktivister från andra inriktningar: de rinner som ett kvicksilver genom Egyptens sociala rörelser. De gör ingenting för att ta över dem, stämpla dem som sina projekt; det är inte det som är deras ambition. De bygger rörelser.

Vi vill vara Sveriges revolutionära socialister. Två samhällen kunde knappast vara mer olika än Egypten och Sverige, men en sak är universell: ingenting händer av sig självt, inte ens en jättelik sammanstrålning av människor. Det behövs någon som utlyser den där demonstrationen, ställer sig upp på den där arbetsplatsen, skickar ut det där blogginlägget i precis rätt stund.

Läs mer: ”Hade vi vapen skulle vi använt dom”
Röda Malmö: Kom ut och ockupera

SvD SvD2 DN DN2 DN3 AB AB2 GP HD HD2 SkD SkD2 Svt

Sparad i Revolution | 1 Comment »

Nedräkning inför Occupy Malmö

Skrivet av Röda Lund på 26 oktober 2011

Vi inleder här en liten följetong om revolutionsåret 2011 och våra tankar kring politisk kamp. Vi gör det som en nedräkning till Occupy Malmö som äger rum på lördag den 29 oktober klockan 15.00 på Stortorget.

Världen skälver igen. Sammanbrottet för diktaturerna i Nordafrika har sänt chockvågor genom världsordningen och elektrifierat vanliga, unga, arbetande, lidande, kämpande människor från New York till Malaysia: nu tar vi saken i egna händer. Polisbrutaliteten, bostadsbristen, evighetspresidenterna, arbetslösheten, utförsäljningarna, rättslösheten, de galopperande klyftorna har gått för långt: vi samlas nu. Vi går ut på gatorna nu. Vi tar torgen i besittning, håller möten, marscherar, strejkar, vi kräver de styrandes fall.

Vintern 2011 blev Tahrir-torget signalen till ett globalt uppsving för social kamp. Några månader senare föll kapitalismen ned ännu ett snäpp i sin långa färd mot natt och kastade ut ytterligare några miljoner människor i hårdare kamp för överlevnad. I Europa tar krisen form av en utdragen slakt på välfärden. För att rädda storbankernas vinster måste grekerna skära bort allt de har av gemensamma tillgångar och skyddsnät; samma recept skrivs ut till land efter land. Men kampen har nått också Europa. I Grekland strider fackföreningar, ungdomsgrupper, vänsterpartier för varje tum av sin mark, mot det privata kapitalets invasion; i Spanien sprider sig proteströrelsen från de stora torgen till de vanliga kvarteren; i England, Italien, Irland ropar hundratusentals i fackens demonstrationsled. I Danmark har ett antikapitalistisk parti, Enhedslisten, just gått framåt som inget annat parti i folketingsvalet.

Och här? Här är det ännu tyst. Sverige står still. Inte för att det saknas problem i vårt land: en offentlig sektor som bit för bit tas över av kapitalet, en vårdsektor som får förfalla, förorter som gradvis förskjuts ur samhället, poliser som plötsligt bryter sig in hos oskyldiga familjer, tusentals SAAB-jobb som äventyras utan att någon ingriper, unga och ”invandrare” som inte får jobb hur många de än söker, anställningar som klipps upp i permanent osäkerhet, arbetare som övervakas och hetsas ännu hårdare, inkomstklyftor mellan män och kvinnor som växer, trupper som sänds att kriga i Afghanistan, ett motorvägsbygge runt Stockholm som blir vårt lands största moderna infrastrukturprojekt… Listan kan göras längre.

Fortsättning följer imorgon

Läs mer:
Hur rik är varje svensk?
Occupy Wall Street har rätt
”Från Nord till Syd, från Öst till Väst, kampen går från kust till kust”
Vi är 99 procent

DN1,DN2,SVD2,GP1,

Sparad i Revolution | Leave a Comment »

Antirasism på skånska

Skrivet av Röda Lund på 19 oktober 2011

I helgen var det ju protester i Malmö mot Sverigedemokraternas ungdomsförbund och det anhang av fascister de hade i släptåg. Trots att deras fascistpolare från Italien dök upp så blev de inte så många – lite drygt 100 pers sisådär. De 2000 pers som stod runtomkring och buade visade att det finns ganska många som vill markera att de inte gillar människofientlighet i Malmö innerstad. Polisen var så klart där för att se till att bratsen från SDU kunde genomföra sin demonstration innan SDU:arna åkte tillbaka till Stureplan, eller var dom nu brukar husera. Här ser vi ett sätt att undvika snutarna när dom ska visa sig stöddiga. Självklart är det skånebanéret han håller i högra hand!

Malmö-SD 1-0

Sparad i Sverigedemokraterna | Leave a Comment »

Öppet möte i Malmö: Slåss för välfärden

Skrivet av Röda Lund på 16 oktober 2011

Socialister diskuterar arbetet mot nedskärningar och privatiseringar

Personer aktiva i Nätverket för Gemensam Välfärd deltar och Henrik Hedman, stridbar lärare som kämpar mot privatskolor och effekterna av borgarnas politik.
Alla intresserade välkomna.

Röda Huset, Industrigatan 4, Malmö
Tisdag 18 oktober kl 18.30

Arr: Socialistiska Partiet Malmö

Sparad i Socialistiska Partiet | Leave a Comment »

Muppen Juholt, och ett möjligt uppror

Skrivet av Röda Lund på 08 oktober 2011

Du vet det. Jag vet det. Hade någon av oss blåst vår arbetsgivare på 130 tusingar så hade farbror blå knackat på dörren. ”Men det var inte meningen”, hade du kanske sagt. ”Jag tänkte inte på…”. Snutarna hade säkerligen haft svårt att hålla sig för garv om du fortsatte: ”Men jag lovar att betala tillbaka!”.

Inom kort hade du suttit i igenbommad cell. Utan rika och justa vänner eller släktingar hade du förmodligen förlorat din lägenhet eller missat avbetalningarna på huslånet. Jobbet hade du fått kicken ifrån. Nån a-kassa hade du inte varit berättigad till när du väl på nytt hade försökt ordna upp ditt liv. Du hade på rätt många sätt och vis varit fett körd. Paria. En fifflare. Så enkelt är det.

Juholt försökte inför sossarnas partiledarval snacka ”med bönder på bönders vis”. Han kallades arbetargrabb, trots att den enda han pysslat med förutom politiken var som journalist på en lokal tidning i Oskarshamn. I retoriken kunde man få intrycket att han stod till vänster, och många hoppades på att vandringen mot mitten skulle avstanna. Nu vet vi bättre. Nu vet vi vad han och hans wannabe-brat-polare Tommy Waidelich går för.  Samma gamla borgerliga politik, ja rentutav en budget som står till höger om regeringen Reinfeldt anno 2006. Ska man skratta eller gråta? Hur kan folk fortsätta rösta på detta parti? Vadan detta sjävplågeri? Egentligen kan man fråga sig vad som är värst: Att Juholt snor åt sig eller att de svenska arbetarna – oavsett om de har arbete, är arbetslösa, pensionerade, eller sjukskrivna – fortsätter att piska sig själva val efter val. Vi vet ju att sossarna inte är någon väg ut. Vi vet att de sedan länge inte är att förlita sig på.

Det är inte så att vi står maktlösa. I arabvärlden har man störtat flera diktatorer. I Chile står 80% av befolkningen bakom de strejkande studenterna. I Israel har en halv miljon människor påbörjat kampen mot det ekonomiska- och politiska systemet. I Grekland gör folkmajoriteten allt för att tvinga eliten att betala för den kris som de skapat. I England organiserar man sig i väldiga nätverk. I USA ser vi nu en mäktig, modern rörelse avancera från stad till stad, från torg till torg. Protesterna på Wall street började med en affisch och en kallelse som samlade några hundra personer. Nu är man tiotusentals.  Någonting händer därute. Människors medvetande förändras, och många vittnar om att de aldrig mått bättre, eller känt en större lycka än den när de tillsammans med andra tar ansvar för sin framtid. Nu när andra visar vägen har vi inte längre några hållbara ursäkter.

Kräv din rätt till lycka – Gör uppror!

Som en kopia av SAP i allmänhet och Juholts babbel i synnerhet

ps. Mycket av det som händer ute i världen får väldigt liten plats i de stora medierna. För att läsa om den nya globala protestvågen rekommenderas Veckotidningen Internationalen som inte bara rapporterar från vanliga människors kamp, utan också ger helt andra svar än de ”analyser” vi får serverade från de borgerliga tidningarnas ledarsidor.

Tidigare på Röda Lund: Ett gemensamt manifest från Wall Street
Röda Malmö: Juholt är en fuskare
Kildén & Åsman: Ockupera Wall Street
Röda Lidköping: Hiphop till stöd för Occupy Wallstreet

SvD SvD2 SvD3 SvD4 GP GP2 GP3 GP4 HD HD2 SkD SkD2 DN DN2 A DN1,DN2,SVD1,

Sparad i Sossarna | 4 Comments »

Äntligen, Tomas Tranströmer

Skrivet av Röda Lund på 06 oktober 2011

Begravningarna kommer
tätare och tätare
som vägskyltarna
när man närmar sig en stad.

- Tomas Tranströmer, ur Snö faller, Den stora gåtan.

Sveriges stora poet, Tomas Tranströmer, fick idag äntligen Nobelpriset i litteratur, och det är inte bara Åsa Lindeborg som är ”otroligt glad”. Tranströmer är en läst poet som i varje ny generation får nya anhängare, och det hör inte till vanligheterna. Det finns inget mossigt eller överdrivet komplicerat med Tranströmer, som dikten ovan i all sin enkelhet visar.  Alla kan se sig själv i Tomas ord. Både som dom har varit, är och kommer att vara. Vad dom ser och har sett.

Ända sedan jag, via de amerikanska modernisterna, i mitten av 90-talet upptäckte Tomas har jag hoppats. Så sent som för en halvtimme sedan skrev jag på FB det man brukar känna såhär minuterna efter att pristagaren offentliggjorts: ”Man börjar bli lite less på att hoppas på Tranströmer eller Dylan”. Men så är han då där i Peter Englunds manuskript; ”Världens mest framstående poet”.

‘Kom till mig, ty jag är motsägelsefull som du själv.’

Röda Malmö: Jag höll på Bob Dylan

Exp GP Svd DN AB

Sparad i Kultur | Leave a Comment »

Ett gemensamt manifest från Wall Street

Skrivet av Röda Lund på 06 oktober 2011

VÄRLDEN SKÄLVER IGEN. Sammanbrottet för diktaturerna i Nordafrika har sänt chockvågor genom världsordningen och elektrifierat vanliga, unga, arbetande, lidande, kämpande människor från Chile till Malaysia: nu tar de saken i egna händer. Polisbrutaliteten, bostadsbristen, evighetspresidenterna, arbetslösheten, utförsäljningarna, rättslösheten, de galopperande klyftorna har gått för långt: De samlas nu. De går ut på gatorna nu. De tar torgen i besittning, håller möten, marscherar, strejkar, de kräver de styrandes fall. Men i Sverige lyfter ingen ett finger. Än.

Hemsida för OccupyWallStreet

Internationalen: Från Tahrir till Wall Street?

Jonas Sjöstedt: Protesterna växer mot Wall Street
Röda Malmö: Grekland strejkar mot nedskärningarna
Kildén & Åsman: Grekland stryps till döds

Mer: New York TimesDNSvD och ekot.

Sparad i USA | 2 Comments »

LUND: Lyft kvinnors värde!

Skrivet av Röda Lund på 03 oktober 2011

LYFT KVINNORS VÄRDE – en temaserie i fyra delar

Det handlar om maktstrukturer när kvinnor inte respekteras, tjänar mindre, gör mer hemarbete och får sämre pensioner som är yttringar av deras underordning. Vi fem organisationer och partier bildade en grupp i samarbete med ABF – Mittskåne för att bjuda in allmänheten till en temastudie för att få en djupare debatt och sprida kunskap om vad som ligger bakom samhällets dominerande mansmakt som orsakar kvinnors sociala och ekonomiska underordning och ofrihet. Hur var det förr och var står kvinnokampen idag? Vad gör vi åt det?
Under hösten bjuder vi in till fyra öppna hus med intressanta föredrag, diskussion. Det är fritt inträde och serveras fika.

Läs mer

Sparad i Feminism | 2 Comments »

 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.