Röda Lund

★ Hjärtat i en hjärtlös värld

Arkiv för kategori ‘Klass’

- Är du inte stolt över ditt land?

Skrivet av Röda Lund på 19 maj 2012

- Är du inte stolt över ditt land?
Vi känner väl alla igen frågan som brukar sägas lite sådär indirekt som ett påstående:
– Klart du är stolt över ditt land!?

Ja, vem är inte det? Själv brukar hemlängtan drabba mig efter bara några dagar på resande fot. Det spelar inte så stor roll om jag är i Göteborg eller om jag rest iväg till något europeiskt land på semester. För oavsett hur härligt, varmt, skönt, nytt och spännande det är så kommer snart tankarna om hur mycket jag tycker om det Skåne där jag är uppvuxen. Släkten, vännerna, landskapet, minnena eller bara att kunna lägga sig i sin favoritpark och läsa en bok i solen. När en svensk under OS står högst upp på pallen och ”Du gamla du fria” spelas får jag rysningar. Ibland kommer till och med glädjetårar. Om jag råkar se ett utländskt program där Sverige nämns spetsar jag omedelbart öronen och känner inte sällan stolthet. Jo, jag är stolt över mitt land. Det är nog de flesta människor, oavsett var på jorden de bor.

Men att vara stolt över sitt land är inte samma sak som att säga att allt är bra. För inte är vi väl stolta över att skillnaden mellan rik och fattig är större än på evigheter? Att många av oss inte har råd att gå till tandläkaren, eller att barngrupperna på förskolorna bara blir större och större?

Om man är uppvuxen i en liten hyreslägenhet med föräldrar som varje dag kommer hem helt utslitna efter jobbet, men ändå aldrig har råd att betala för barnens fotbolls- eller ridläger, är livet i en vräkig villa med de dyraste kläderna och senaste elektroniken helt främmande. Det spelar inte så stor roll om din granne heter Marinkovic eller Mattsson – ni delar på många sätt samma livssituation. Samma sak är det med skolkamraten eller jobbarkompisen. Namnet och bakgrunden kan skifta – men ni delar i grunden samma ekonomiska, och därmed kulturella, förutsättningar i livet.

Låt oss ta ett exempel: Mellan Västra- och Södra Innerstaden i Malmö är det ungefär en kilometer. Det tar alltså runt 10 minuter att i normal takt gå mellan de olika stadsdelarna. För de som bor där tar det emellertid 8 år. Åtta år är nämligen det som skiljer levnadslängden mellan en man i västra- och en man i södra innerstaden. Danderyd utanför Stockholm är ett klassiskt ”rikemansområde”. Där tjänar man i snitt 384 800 kronor om året. En man i Danderyd lever i snitt till han blir 83 år. I Pajala i Norrbotten är medelinkomsten mindre än hälften av den i Danderyd, och här blir en man i snitt 74 år. Om klassamhället någonsin känts ogreppbart så torde väl faktumet om skillnaden i livet och döden visa vad vi har att göra med.

Det är de här bitarna nationalister inte vill erkänna. De menar att du har mer gemensamt med aktiespekulanten som tjänar lika mycket i månaden som du eller dina föräldrar gör på ett helt år än tjejen med slöja som jobbar med samma arbetsuppgifter som du. Det spelar ingen roll att det är aktiespekulantens vinster som du och dina föräldrar jobbat ihop – ni har mer gemensamt med varandra än en som firar ramadan men inte midsommar. Att miljonärerna i det här landet bygger sina lyxvillor bakom höga murar, eller stänger in sig i innerstadens ”gated communitys” låtsas de inte om. Att de genom ett knapptryck kan göra dig och dina nära arbetslösa gör det samma – de är ju ”svenskar” och ”svenskar” är – oavsett hur skilda världar vi lever i – för evigt samma. För det är det som är nationalism, inte att vi alla håller tummarna för landslaget i fotboll. Nationalism är idén om att alla inom en nation har samma intressen och att om du är rik som ett troll eller fattig som en lus är ointressant.

Vi socialister håller inte med. Vi vet nämligen att de som bor i Sverige inte delar samma verklighet. Det finns en motsättning mellan de som äger och bestämmer över resurserna i det här landet och de som jobbar och blir tillsagda vad de ska göra. Motsättningen går mellan de som har makt och de som inte har det. Mellan de som har så mycket pengar att de inte vet var de ska göra av dem, och de som varje månad måste vända på varenda krona för att få ekonomin att gå ihop. Mellan de som har miljoner på banken, och de som aldrig har möjlighet att avsätta en krona i sparande. För när du och jag får hemlängtan så längtar vi hem till det vi har – alldeles oavsett hur eländigt det ibland kan kännas att inte ha råd med det man vill. Majoriteten längtar inte tillbaka till en villa med pool,  sommarstället utanför Båstad eller att ta båten ut i skärgården för att avnjuta champagne och hummer. Vi längtar tillbaka till olika verkligheter beroende på våra livsvillkor. Så frågan är: Vilket Sverige är du stolt över? Är det ditt, eller någon annans Sverige?

Sparad i Antirasism, Klass | 8 Comments »

Sjuksköterskestudenter manifesterar i Lund

Skrivet av Röda Lund på 19 april 2012

Manifestation för högre löner
Stortorget Lund
24 april 17.00

”Inte under 24 000 har varit ett hett ämne de senaste månaderna och vi gör det ännu hetare!

Sjuksköterskestudenterna i Malmö och Lund har gaddat ihop sig och tillsammans kommer vi att genomföra en manifestation på Stortorget i Lund för att visa vår avsikt att sätta en rimlig lägstanivå för sjuksköterskelöner år 2012.

Vi förklarar härmed 24 000 kr/mån vara den absolut lägsta rimliga lönen för en legitimerad sjuksköterska. Manifestationer genomförs samtidigt också av lokalgrupper på andra håll i landet.

Kom och lyssna och visa vad du tycker att du är värd!”

Anmäl dig på Faccebook-eventet: Inte under 24 000 – manifestation den 24 april på Stortorget i Lund

Sparad i Klass, Lund | Leave a Comment »

Visst finns det pengar – men var?

Skrivet av Röda Lund på 15 mars 2012

Ibland när man sitter uppe och har tråkigt om kvällarna kan man få för sig att göra saker man inte brukar. Så var det denna kväll då jag råkade gå in och läsa SCB:s statistik över hur inkomsterna förändrats. Det som intresserade mig mest var utvecklingen från 1991-2010. Själv blev jag tonåring på 90-talet och fick mina första politiska insikter under det årtionde då politikerna upprepade sig som trasiga LP-skivor om att ”det finns inte pengar”. Det tragiska är att så låter det fortfarande. Och att det finns brist på pengar kan inte minst åtskilliga föräldrar tala om. Allt fler barn växer upp i fattigdom.

Hursom så bestämde jag mig för att föra in SCB:s siffror i diagram. Diagram kan vara lite knivigt, och själv är jag varken matematiker eller statistiker, men jag ska försöka förklara vad det är ni ser i diagrammet. De röda staplarna representerar Sveriges befolkning uppdelade efter hur deras *disponibla inkomst förändrats. Stapeln längst till vänster visar den fattigaste tiondelens inkomstförändring och stapeln till höger den rikaste tiondelens. Som en parentes har jag dessutom lagt till en stapel – den svarta. Den visar de rikaste fem procenten. Egentligen ingår ju dessa fem procent i den röda stapeln direkt till vänster – den rikaste tiondelen – men jag har här lyft ut den till allmän beskådan. Anledningen till att jag tog med denna stapeln är för att det var intressant att visa hur otroligt mycket dessa fem procent fått i ökad disponibel inkomst. (Man kan ju undra hur det sett ut om det funnits siffror på den rikaste en procenten). Hoppas ni hänger med, annars får ni fråga.

Staplarna visar alltså hur många tusen kronor varje individ fått i löneökning i snitt i de olika tiondelarna mellan åren 1991-2010. För den fattigaste delen är alltså detta 4 700 kronor och för den rikaste tiondelen 242 000 kronor per år. Bryter vi ner detta till månader har den fattigaste tiondelen fått 392 kronor mer att röra sig med i månaden. Den rikaste tiondelens individer har däremot i snitt fått  20 167 kronor mer att spendera varje månad. För ett hushåll där båda tillhör samma tiondel  har man fått 784 kronor, respektive 40 334 kronor mer i månaden.

*Disponibel inkomst=Inkomst minus skatt. 

Äh, va tusan! Vi tar ett diagram till, och denna gång om hur förmögenheterna är fördelade. Samma princip. De med minst är stapeln till vänster, och de med mest är stapeln till höger.

Så nog finns det pengar alltid. Frågan är hur dessa ska fördelas.

Röda Malmö: Den svenska fattigdomen
Svensson: Barnfattigdomen ökar i takt med ökade klassklyftor
SCB: Disponibel inkomst inklusive kapitalvinst – individer i decilgrupper

Sparad i Ekonomi, Klass | 2 Comments »

Är vi alla en enda medelklass?

Skrivet av Röda Lund på 21 november 2011

Ett samtal om klass; den kanske avgörande frågan för alla som betecknar sig som socialister eller vänster. Målsättningen med detta panelsamtal är att utifrån deltagarnas tre olika infallsvinklar (egen klassbakgrund, forskning samt facklig arbetsplatskamp) belysa hur den svenska arbetarklassen egentligen ser ut idag. Och framför allt via en öppen diskussion med publiken sedan ställa frågan om hur vi kan gå vidare för att i sista änden avskaffa klassamhället. Medverkande: Åsa Linderborg, Göran Ahrne och Erik Helgeson. Moderator Björn Rönnblad. Från Socialistiskt forum i Stockholm 19 november. Arrangör tidskriften Röda rummet.

Sparad i Klass | Leave a Comment »

Tid är pengar

Skrivet av Röda Lund på 29 oktober 2011

Förmögenhetsfördelning i Sverige

Man brukar säga att tid är pengar. Det finns nog få ordspråk som är så sanna som just detta. Orden blir extra tydliga när man bryter isär och tittar djupare in i dess betydelse, och ser hur de beskriver de olika verkligheter vi människor upplever.
Eftersom tid är pengar blir också pengar en mätare av den tid vi lever. Det går att statistiskt tydliggöra detta genom att jämföra mellan de som har mycket pengar och de som har lite.

Det svenska klassamhället visar sig i hur dessa pengar är fördelade. Men pengar är svåra att begripa. Lika svårt för en miljardär att förstå vad det innebär för en fattig att en tand gått sönder och behöver betalas, lika svårt är det för en fattig att förstå vilket oerhört överflöd som den svenska överklassen badar i. De rikas vräkiga villor ligger i stadsdelar som vi andra aldrig besöker. Och även om vi skulle göra det så skulle få våga klättra över murarna och se in i husen. Men vi kan få en bättre förståelse för klassamhället om vi pratar om något vi alla kan relatera till: Tid.

När vi delar upp det svenska folket utifrån hur mycket pengar de förfogar över ser vi hur mycket de rika respektive fattiga i det här landet har att röra sig med. Eller i det här fallet: Hur mycket tid de har.

Sveriges statistiska centralbyrå (SCB) lär oss följande, enligt deras statistik från 2007:
En fjärdedel av svenskarna blir – när vi låter pengar omräknas till tid – aldrig födda. De har alltså inga pengar. Tvärtom så är de skuldsatta. Deras tid är minus. Tittar vi på de som ligger i mitten – ”medelsvensson”, som det heter – så hinner dessa omräknat från pengar bli 5 år gamla innan de dör. Hur gammal blir då den rikaste tiondelen – de 10% med mest förmögenheter? Svaret är 528 år.

Men detta var bara för att åskådliggöra en del av klassamhället. Den verkliga tiden – den vi har innan vi levt vårt liv och till slut begravts. Hur ser den ut? Kan vi hitta några skillnader där?

Mellan Västra- och Södra Innerstaden i Malmö är det ungefär en kilometer. Det tar alltså runt 10 minuter att i normal takt gå mellan de olika stadsdelarna. För de som bor där tar det emellertid 8 år. Åtta år är nämligen det som skiljer levnadslängden mellan en man i västra och en man i södra innerstaden. När den genomsnittlige mannen i södra innerstaden dör vid 70 års ålder har mannen en kilometer bort 8 år kvar att leva. Det här är verkliga saker, mina vänner. Det är åtta år av liv. Åtta år innan mörkret, innan evigheten av intighet, innan vi inte längre kan hålla om dom vi älskar, eller helt enkelt vara dom vi är. Som sagt: Tid är pengar. Om klassamhället någonsin känts ogreppbart så torde väl faktumet om skillnaden i livet och döden visa vad vi har att göra med.

Idag tar jag tåget in till Malmö för att försöka demokratisera tiden. Jag gör det inte för de tio procenten i toppen utan för den majoritet som i ekonomiska tidsmått mätt aldrig får uppleva sin första kyss. Jag hoppas vi ses på Stortorget klockan 15.00. Occupy Malmö. Vi ses!

Röda Malmö: Kom ut och ockupera
Kildén & Åsman: -Giriga svin styr våra företag
Rickard Warlenius: Lägg inte skulden på de fattiga

SVD,DN, AB

Sparad i Klass | Leave a Comment »

Bill Maher om de extremt rika

Skrivet av Röda Lund på 09 juni 2011

Sparad i Klass | Leave a Comment »

Svenskarna vill ha välfärd

Skrivet av Röda Lund på 23 december 2010

”De enda samhällsskikt med vars stöd socialdemokratin någonsin kunnat regera är arbetande människor, i arbetarklassen och den lägre medelklassen. Det är de samhällsskikt som har ett egenintresse av ökad jämlikhet.”

Forskarna Richard Wilkinson och Kate Pickett har i den omtalade boken ”Jämlikhetsanden” visat att ökade inkomstskillnader leder till ökade hälsorelaterade och sociala problem, allt från hög spädbarnsdödlighet till kriminalitet och dålig läs- och skrivkunnighet hos skolelever, till sänkt förväntad livslängd.

En motsatt ståndpunkt har sjukvårdslandstingsrådet i Stockholm, Filippa Reinfeldt, som i flera intervjuer upprepat: ”Vi vårdar inte hus utan människor.” På så sätt försvarar hon att Vårdval Stockholm tagit bort alla extra resurser till primärvården i socialt och ekonomiskt utsatta områden. Ojämlikheten i vården har ökat.

Att hon säger så, bör inte förvåna. Det handlar ytterst om borgarklassens egenintressen och om kapitalismens logik. Budskapet att ökade inkomstklyftor leder till ökad ekonomisk dynamik har förstärkts under den nyliberala epoken, de senaste 30 åren, och att gå emot det är att gå emot kapitalismen i vår tid. Det kan man inte vänta sig av Filippa Reinfeldt.

Möjligen kan man vänta sig något annat av socialdemokraterna. Nu kan vi läsa i en artikel i Dagens Medicin 15 december att socialdemokraterna i Stockholmslandstinget vill kompromissa om vårdvalsreformen. Syftet är att få till stånd ett mer rättvist system, men det är ändå uppseendeväckande. Vårdvalets negativa effekter för multisjuka äldre, för låginkomsttagarområden och för vårdpersonalen, handlar inte om detaljer. Att Stockholmsalliansen skulle ge upp den fria etableringsrätt som gjort att flest nya resurser hamnat i välbärgade områden är knappast troligt, när riksdagen redan lagstiftat om densamma.

De senaste veckorna har vi sett flera liknande socialdemokratiska sidbyten. Socialdemokraterna fick med V och MP på att gå till val på en politik, där de praktiska förslagen låg så nära de borgerliga som möjligt. I flera frågor där det ändå fanns en viss skillnad – a-kassan, Afghanistan, FRA-lagen, skatterna – har partiet eller ledande partiföreträdare efter valet skyndat att göra avbön. Det tycks bottna i analysen att socialdemokraternas enda chans att få regera igen är att de blir bättre än borgerliga partier på att föra borgerlig politik.

Driver S den linjen på grund av räddhågsenhet och brist på självförtroende som Lars Ohly menar i en debattartikel i Dagens Nyheter 19 december? ”De vågar inte stå för något som kan uppfattas som samhällsförändrande”, skriver Ohly. Sådant politiskt psykologiserande är en lika ytlig förklaring, som när Ohly på valnatten talade om ”valvinden” som gått emot de rödgröna.

De enda samhällsskikt med vars stöd socialdemokratin någonsin kunnat regera är arbetande människor, i arbetarklassen och den lägre medelklassen. Det är de samhällsskikt som har ett egenintresse av ökad jämlikhet. Det är inte, som det ibland framställs i debatten, ett krympande ”särintresse”. I en rapport som sociologen Stefan Svallfors nyligen presenterade framkommer att över 80 procent av de tillfrågade anser att det offentliga ska ansvara för skola och sjukvård. 66 procent var beredda att höja skatterna för sjukvårdens skull, och 60 procent för skolornas skull.

Men för att få dessa samhällsgruppers stöd, måste S ompröva hela sin politik och säga nej till systemskiftet – som kommer att ha gått så oerhört mycket längre ifall det inte kraftfullt utmanas under åren fram till nästa val. Det vill inte socialdemokratins ledning. Det har den inte velat på många år – men dilemmat har blivit skarpare under trettio år av offensiv från kapitalägarna och deras politiker.

Vad vill vi andra? Att vänsterpartiet har fått 3 000 nya medlemmar trots valförlust innebär att det finns så många som inte är opportunister, utan som vill göra något själva. Utmaningen för vänsterpartiet blir att aktivera sig i motståndet mot de accelererande samhällsförändringarna, istället för att till varje pris försöka komma in i S-stugans värme. Utmaningen för oss alla blir att oförtröttligt söka efter vägar att visa motståndet och göra alternativen kända och trovärdiga.

Den broschyr som LO-distriktet i Stockholms län tagit initiativ till och som sammanfattar ”Jämlikhetsanden” har följande rubrik: ”Ojämlikhet skadar allvarligt dig själv, dina barn och landet du bor i.” Det är just för att flertalet inte vill ha en sådan skada som kampen för välfärden och för jämlikheten har en chans.

Ursprungligen ledare i Internationalen v 51/2010

SvD DN AB AB2 Exp Svt

Sparad i Klass, Välfärd | 2 Comments »

Svenskar och invandrare: STÄLL KRAV PÅ VARANN!

Skrivet av Röda Lund på 09 juni 2010

Röda Lund saxar här en artikel om erfarenheterna av olika kulturer på en arbetsplats och hur man lyckats tackla de motsättningar som finns inom arbetarkollektivet. Läs den!

Rasistiska grupper har blivit mindre ljusskygga. Åtminstone skrivs det mer om dem i pressen. Men hur ser det ut på den vanliga arbetsplatsen? Arbetartidningen träffade Frances Tuuloskorpi, klubbordförande på storbageriet Stockholmsbagarn. I sin lägenhet i nya Hagalund i Solna – ”Blåkulla” i folkmun – ger hon ett lite annorlunda perspektiv på den här frågan.


Berätta om din arbetsplats!

- Jag jobbar på Skogaholms Bröds stockholmsbageri, ”Bagarn” som vi säger. Det är en av Sveriges största brödfabriken med ca 250 arbetare och 50 tjänstemän. De flesta är svenskar. Den största invandrargruppen är jugoslaverna. Sen kommer de spansktalande, finnar, turkar och greker. Sen har vi en del udda från t.ex. arabländer, Thailand, Nepal.
På somrarna har vi många extraanställda skolungdomar och många utländska studerande kommer och arbetar.

Det är mycket småborgerligt trams som skrivs och sägs i invandrarfrågorna. Vi ska ha det så underbart tillsammans och krama varandra. Men orsaken till invandringen, kapitalismens kaos, är ju något som måste bekämpas, eller hur? Skälen till ut- och invandring är ju inte att vi ska få smaka på nya maträtter – vilket i och för sig är trevligt. Folk har ju mer eller mindre tvingats och lockats att lämna sina hemländer – även om de inte är flyktingar – och ta sig till de industriländer som haft högkonjunktur. Det är inte underbart!
Men det är inte folk det är fel på. Alla arbetare, var vi än kommer ifrån, är utsatta för kapitalismens kaos och vi måste hålla ihop.


Finns rasismen i första hand inom arbetarklassen?

- Nej, men det är arbetarklassen som drabbas av invandringens problem. Både invandrarna själva och svenskarna. Det är tex. inte så kul för en svensk – eller för en turk – att jobba på en avdelning där alla andra talar serbokroatiska.

Modersmålsundervisning för mina arbetskamraters barn måste jag vara med och kräva – men också att arbetskamraterna ska försöka lära sig svenska ordentligt. Vi ska inte vara mesiga utan ställa gemensamma krav på varann. Svenskarna måste hjälpa invandrade arbetskamrater att lära sig svenska.

Jag skriver ju in de nya medlemmarna i facket. Jag vet att det blir problem, om de inte kan svenska. Det blir svårt att informera och få med dem i kampen. Man kan ju ha tolkar på mötena, men alla måste kunna vara med i det dagliga snacket, det är där det viktiga händer på en arbetsplats.
Själv har jag lärt mig lite serbokroatiska. Men alla kan ju inte lära sig alla språk. Svenskan måste vara det gemensamma.


Vad säger invandrarna på ditt jobb i de här frågorna?

- Vi pratar inte mer om rasism än om något annat. Men jag har märkt att precis som det förekommer förakt mot invandrare bland svenskar, så förekommer det bland invandrare förakt mot den svenska arbetarklassen. En del tycker att svenskar är slöa och dumma. Vissa hårt prövade flyktingar från tex. Latinamerika säger: ”Svenska arbetarklassen är lurad och reformistisk”. Det ligger ju nåt i det, men det är ändå en fördom. Vi måste kämpa oss bort från fördomarna och förena oss.

Invandrarna är inte nån likformig grupp. De kommer från olika kulturer. Det finns också klassmässiga skillnader. Det finns tex. invandrare som är här i avsikt att jobba en kortare tid för att kunna bli småföretagare i sitt hemland. Det finns ju även svenskar med den inriktningen. När sånt folk drar sig för att ställa upp på gemensam facklig kamp är det inte fråga om personlig elakhet eller rasolikhet, utan om olika klassintressen.
De som inte räknar med att kunna lämna arbetarklassen är stabilare och ofta stridsberedda, oavsett var de kommer ifrån.


Tycker du att rasismen har ökat på senare tid?

- Nej, det tycker jag inte, jag har inte märkt det på jobbet i alla fall. Men faran får inte underskattas.

Hur fackligt/politiskt ledande personer uppträder mot invandrarna på arbetsplatsen har stor betydelse. Attityder sprids. Inom facket är det viktigt att försöka ordna kontaktombud för alla språkgrupper. Det gör vi. Vi ska försöka få iväg några på facklig tolkutbildning. I vår klubbstyrelse sitter en finska, en jugoslav, en turk, en grek. Några svenskar får vara med också.


Vill du tillägga något?

- Ja. Man ska inte förneka att man har vissa gemensamma intressen med folk från sin ”egen” kultur, precis som med folk av ens eget kön. Men jag har ju mycket mer gemensamt med mina manliga arbetskamrater än med en kvinnlig chef. Man måste se till huvudmotsättningen.

Vad jag menar med småborgerligt trams är uppfattningen att man först måste gilla varann jättemycket – sedan kämpa. Jag var en gång på ett möte om invandrarfrågor här i Hagalund. Då var det en finsk kvinna som sa: ”Vad är egentligen solidaritet? Det är ju inte vänskap, inte förståelse. Det är att vi håller ihop även om vi inte förstår varann eller ens tycker om varann särskilt mycket.” Det tycker jag var bra sagt. Vi måste kämpa ihop. Då blir vi också vänner och kan ha kul ihop.
Däremot ska vi inte försöka förneka invandringens problem. Vi måste som jag sa ställa krav på varann, både svenskar och invandrare. Det tror jag är bästa skölden mot rasism.

Jag ska ta ett exempel. Vi hade en städare från ett latinamerikanskt land. Han kom i bråk med en svensk äldre kvinna och var väldigt oförskämd mot henne. Hon tog förstås åt sig och tyckte att han var ”en jäkla elak utlänning”. Jag skällde ut honom för att han hade en föraktfull stil. Jag skällde lika mycket på honom som jag skulle skällt på en svensk. Det blev en öppning. Den killen blev sen kontaktombud och det blev fart på städarna.
Man behöver inte gå på tå, om man visar klart och tydligt att man är ute efter enighet.

/

En bra och tänkvärd text, va? Saken är den att den är från 1982, ett år då de flesta läsare av Röda Lund inte ens var födda.

Men har så mycket förändrats egentligen? Är det inte just det gemensamma – trots inbördes olikheter – som får arbetare på en arbetsplats och i övriga samhället att stå upp för sig själva och varandra? Att vi håller ihop även om vi inte förstår varann eller ens tycker om varann särskilt mycket.

Läs mer
Arbetarperspektiv: Kamrater, vi vet att kamp lönar sig!
Yelah: Bröd och Solidaritet
Folkrörelselinjen

Sparad i Antirasism, Facket, Klass | 1 Comment »

Ner med klassamhället!

Skrivet av Röda Lund på 05 maj 2010

The Revolution Will Not Be Televised

SVT-Debatt är ett pratprogram som ofta är helt värdelöst. Om det inte debatteras meningslösheter som vilken färg på läppstiftet Victoria ska ha på bröllopet eller nån politiker som petat sig i näsan,  så får folk inte komma till tals och man kacklar i mun på varandra som värsta hönsgården. Idag var det dock en annan nivå och handlade om det i media negligerade ordet klass. Tack vare Åsa Linderborg, Johan Ehrenberg och några till blev det ett trevligt avsnitt. Vi får nog också tacka de totala stolpskotten från högern som visade vilka virrpannor de är när det kommer till politik.  Sista ordet fick dock en medlem i Socialistiska partiet, vilket ju blir lite tutti on the frutti.

Programmet går i repris i morgon onsdag SVT2  16.50 och i SVT1 02:50, samt 08/05 i SVT2. Pallar du inte vänta till dess så klicka här: Debatt

Vi vill avslutningsvis påminna om onsdagens öppna möte i Malmö:

SOCIALISMEN ÄR FRAMTIDEN – KAMPEN ÄR NU!

Socialistiska Partiet i samarbete med Kvarnby Folkhögskola anordnar ett offentligt möte med Thomas Eisler från Enhedslistens Hovedbestyrelse. Thomas Eisler är också med i ledningen för Fjärde Internationalen och har därmed även kunskap om klasstrider och vänsterdebatt i länder som Tyskland, Grekland, Brasilien och Venezuela. Mötet blir i caféet på Röda Huset, Industrigatan 4 och börjar kl 18.30.

Sparad i Klass, Röda Lund | 4 Comments »

Alla kan bli överklass – Cykel på köpet

Skrivet av Röda Lund på 02 maj 2010

Klassamhället ja. Det som nu inte längre existerar. Sådana påståenden är det inte sällan som jag har mött i akademins korridorer. Alternativt erkänner man att det existerar en underklass (blattarna i betongen och svennarna i bruksorterna) en överklass (kotlettfrillade, seglarpjuckbärande, skumpasprutande pajaser och bimbos som inte kan uttala Ä) samt en medelklass vilket är alla andra typ som man kallar svenssons eller integrerade och duktiga blattar. Det ända som krävs för att slippa hamna i ”underklassen” är att vara lite duktig och flexibel. Att vara en driven och fokuserad människa och trygga famnen väntar i form av villa, Volvo, vovve och två välartade men allergiansatta barn av vardera kön. ”Underklassen” och ”överklassen” existerar i den officiella berättelsen om dagens Sverige endast som lustiga figurer för ”medelklassen” att roa sig åt. Å ena sidan prinsessan Madeleine och hennes kärleksbekymmer och å andra sidan Dogge Doggelito från Botkyrka som pratar så skoj, ”keff” liksom.

Trettio år av ideologisk kamp från borgarklassens sida i form av Svensk Näringslivs eviga kampanjande i öppen och förtäckt form samt hela det internationella kapitalets offensiv under samma tidperiod har lett oss dithän. Är vi inte klasslösa så är iallafall klass en moralisk fråga. Ingen frågar exempelvis allas vår Isabella Löwengrip (Blondin-Bella) om det faktum att hela hennes affärsidè är betingad av just hennes klasstillhörighet. Istället får hon dra land och rike runt och ge uppfostrande predikningar till landets unga om hur de skall göra för att också ”lyckas”. För ALLA kan ju lyckas!  Skillnaden mellan dig, unga tjej på Linero eller på Väster, och Bella är blott och bart att hon är duktigare (på vad har undertecknad aldrig kunnat utröna) än dig och inget annat.  För hennes pappas alla  miljoner kan ju omöjligt ha något med saken att göra?! Eller?

Och du där Mohammed, Jonny eller Dragan. Drömmer du om brudar och bling? ”Well start huzzling”, för kom ihåg Snoop Dogg var också fattig men nu är han så rik att han föna håret, ha nagelglans och sippa champange som om det alltid vore pridefestival och ÄNDÅ radar brudarna, nej ursäkta, ”da hoes and bitches” upp sig för att åla runt nakna i hans videor. Är du en tönt eller  en ”player”? Vi ses på arbetsförmedlingen, grabben.

Låter jag negativ? Verkar det som om jag vore en surmulen gubbjävel som inte ser det ”unika” i varje människa? Som ser hinder där andra ser möjligheter? Kanske är mina ironier symptom på avundsjuka?

Ja tro vad ni vill, men jag är övertygad om att arbetarklassen må se annorlunda ut men att den existerar alltjämt, ja faktum är att den är större än någonsin. Jag är också övertygad om att det fortfarande är kapitalet som styr denna värld och att de enda som tjänar på att du försöker armbåga dig  fram eller riktar din frustration mot dig själv eller grannen är just borgarklassen. Ja just det borgarklassen, de som äger, förvaltar och kontrollerar kapitalet.

Och att just du som kanske drömmer om stordåd men fastnar på ICA, eller möjligtvis tar omvägen via akademin och landar bakom katedern eller försöker lappa ihop folk på lasarettet, skulle tjäna på att göra klart för dig själv vart du står och vem som borde vara din vän och vem som borde vara din fiende. Och du småborgare! Det kanske inte är facket som är din fiende. De kanske är den där stora draken som just slog upp butiksportarna bredvid som sopade bort din dröm om kvalitet och att vara ”din egen”.

För jag tror att någonstans att när: Grupp 8 blev Amelia Adamo, Public Enemy blev 50 cent, Kurt Cobain blev Lady Gaga, förtryckt blev ”kränkt”, vi blev jag, trotjänare blev ”betonghäck”, karaktärslös blev ”flexibel”, kapitalist blev ”entreprenör” artigt blev mesigt, tillit blev dumhet, solidaritet blev lika med välgörenhet och när skamlöshet blev beundransvärt så hände något. Där blev samhällsproblemen din huvudbry allena och där någonstans kunde vi inte längre se vem vi själva är och vem det är som håller i spakarna i världen. Upplysning: Det är inte du!

Av Nils/Röda Umeå

SVD1, 2, 3, 4, DN1, 2, 3, 4, 5, GP1, 2, 3, 4, EX1, 2, 3, AB1, 2, 3,

Sparad i Klass | 5 Comments »

 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.