Röda Lund

★ Hjärtat i en hjärtlös värld

Archive for the ‘Sossarna’ Category

Mental istid

Posted by Röda Lund på 04 februari 2012


Posted in Sossarna | Leave a Comment »

På S-fronten intet nytt

Posted by Röda Lund på 26 januari 2012

Efter en process som får ett påveval att framstå som en skola i demokrati krönte Socialdemokraternas verkställande utskott en av sina egna medlemmar till ny partiordförande, IF Metalls ordförande Stefan Löfven.

Internt hyllas nu denne rejäle, facklige sosse redan som frälsare, om än något ansträngt från fackföreningar som Kommunal som han stötte sig rejält med i frågan om kvinnopotter i senaste avtalsrörelsen. Men Löfven är mycket långt från någon klasskampsinriktad fackföreningsaktivist. Hans toppstyrda ledarskap inom IF Metall har som främsta ledstjärna haft tanken att det som är bra för storföretagen är bra för löntagarna. Det svenska kapitalets vinster (under kodordet “konkurrenskraft”) har varit det lösenord som löner, arbetsvillkor, miljö och internationell solidaritet underordnats.

När Mona Sahlin i sitt avskedstal ville öppna den socialdemokratiska dörren på ännu vidare gavel för borgerlig politik visste Löfvens entusiasm inga gränser, inte ens i en facklig grundbultsfråga som A-kassan: “Det var ett väldigt bra tal. Hennes stora styrka var att hon vågade ta upp frågor där vi behöver en förändring, som A-kassan. Hon tog upp betydelsen av att se A-kassan som en omställningsförsäkring.” Och det var ingen tillfällighet. För, som partisekreterare Jämtin helt riktigt sa när Löfven presenterades som ny partiordförande, innebär valet av honom inte någon politisk förändring.
Det är heller knappast någon slump att SAP samma dag som VU utropat Löfven till partiordförande godkände regeringen Reinfeldts uppslutning bakom EU:s nyliberala “stabilitetspakt”. Löfven var som ordförande i “Fackliga röster för Europa” en av Ja-sidans mest okritiska kampanjmakare, känd för bevingade uttalanden som att “EMU ökar det politiska inflytandet på marknadens bekostnad.”

Socialdemokraternas kris har aldrig handlat om fel partiordförande. Den är mycket djupare än så och beror på partiets långsiktiga anpassning till den nyliberala politiken och den egna organisationens omvandling från folkrörelse till reklambyråanpassad yrkespolitik.
Nej, valet av Stefan Löfven till ny S-ordförande kommer sannerligen inte att innebära den politiska förändring som svensk arbetarrörelse är i så stort behov av. Men så kommer en sådan förändring heller inte att starta i det socialdemokratiska partiets verkställande utskott. Den kan bara växa fram underifrån bland aktivister i fackföreningar och andra folkrörelser, i hård motsättning mot dem som idag lever gott på att företräda en borgerlig politik inom arbetarrörelsen.

Läs också: Inte handduken – men väl Stefan Löfven

SVD,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,DN6,GP1,GP2,GP3,SVT1,SVT2,SVD5,DN7GP4,GP5,SVD6,

Posted in Sossarna | 3 Comments »

Muppen Juholt, och ett möjligt uppror

Posted by Röda Lund på 08 oktober 2011

Du vet det. Jag vet det. Hade någon av oss blåst vår arbetsgivare på 130 tusingar så hade farbror blå knackat på dörren. ”Men det var inte meningen”, hade du kanske sagt. ”Jag tänkte inte på…”. Snutarna hade säkerligen haft svårt att hålla sig för garv om du fortsatte: ”Men jag lovar att betala tillbaka!”.

Inom kort hade du suttit i igenbommad cell. Utan rika och justa vänner eller släktingar hade du förmodligen förlorat din lägenhet eller missat avbetalningarna på huslånet. Jobbet hade du fått kicken ifrån. Nån a-kassa hade du inte varit berättigad till när du väl på nytt hade försökt ordna upp ditt liv. Du hade på rätt många sätt och vis varit fett körd. Paria. En fifflare. Så enkelt är det.

Juholt försökte inför sossarnas partiledarval snacka ”med bönder på bönders vis”. Han kallades arbetargrabb, trots att den enda han pysslat med förutom politiken var som journalist på en lokal tidning i Oskarshamn. I retoriken kunde man få intrycket att han stod till vänster, och många hoppades på att vandringen mot mitten skulle avstanna. Nu vet vi bättre. Nu vet vi vad han och hans wannabe-brat-polare Tommy Waidelich går för.  Samma gamla borgerliga politik, ja rentutav en budget som står till höger om regeringen Reinfeldt anno 2006. Ska man skratta eller gråta? Hur kan folk fortsätta rösta på detta parti? Vadan detta sjävplågeri? Egentligen kan man fråga sig vad som är värst: Att Juholt snor åt sig eller att de svenska arbetarna – oavsett om de har arbete, är arbetslösa, pensionerade, eller sjukskrivna – fortsätter att piska sig själva val efter val. Vi vet ju att sossarna inte är någon väg ut. Vi vet att de sedan länge inte är att förlita sig på.

Det är inte så att vi står maktlösa. I arabvärlden har man störtat flera diktatorer. I Chile står 80% av befolkningen bakom de strejkande studenterna. I Israel har en halv miljon människor påbörjat kampen mot det ekonomiska- och politiska systemet. I Grekland gör folkmajoriteten allt för att tvinga eliten att betala för den kris som de skapat. I England organiserar man sig i väldiga nätverk. I USA ser vi nu en mäktig, modern rörelse avancera från stad till stad, från torg till torg. Protesterna på Wall street började med en affisch och en kallelse som samlade några hundra personer. Nu är man tiotusentals.  Någonting händer därute. Människors medvetande förändras, och många vittnar om att de aldrig mått bättre, eller känt en större lycka än den när de tillsammans med andra tar ansvar för sin framtid. Nu när andra visar vägen har vi inte längre några hållbara ursäkter.

Kräv din rätt till lycka – Gör uppror!

Som en kopia av SAP i allmänhet och Juholts babbel i synnerhet

ps. Mycket av det som händer ute i världen får väldigt liten plats i de stora medierna. För att läsa om den nya globala protestvågen rekommenderas Veckotidningen Internationalen som inte bara rapporterar från vanliga människors kamp, utan också ger helt andra svar än de ”analyser” vi får serverade från de borgerliga tidningarnas ledarsidor.

Tidigare på Röda Lund: Ett gemensamt manifest från Wall Street
Röda Malmö: Juholt är en fuskare
Kildén & Åsman: Ockupera Wall Street
Röda Lidköping: Hiphop till stöd för Occupy Wallstreet

SvD SvD2 SvD3 SvD4 GP GP2 GP3 GP4 HD HD2 SkD SkD2 DN DN2 A DN1,DN2,SVD1,

Posted in Sossarna | 4 Comments »

Välfärden byggdes genom klasskamp och hot om klasskamp

Posted by Röda Lund på 24 mars 2011

Öppet brev från Socialistiska Partiet till socialdemokraternas kongress:

Inför er kongress har det i media mest handlat om kris och personfrågor. Vi hoppas för er och allas skull att diskussionen om den politiska inriktningen ska dominera istället.

Den period då socialdemokratin var stark var också en period då klassklyftorna minskade och den gemensamma sektorn byggdes ut och bidrog till en ökning av både välfärden, jämlikheten och demokratin. Som man skriver i kriskommissionens rapport så vände denna utveckling efter 1980: ”Klyftorna i Sverige har ökat i trettio års tid, även under socialdemokratiska regeringar.” Ska denna utveckling fortsätta, eller kan den vändas?

Den period då klassklyftorna minskade och den gemensamma välfärdssektorn byggdes ut var ett resultat av en tidigare period av intensiv klasskamp i hela samhället. Men när välfärdspolitiken genomfördes skedde det däremot i en period av kompromiss och samarbete med borgarklassen. En del av den nyliberala offensiven handlade därför om att man sa upp detta samarbete från borgerliga kanten.

I krisrapporten säger man att socialdemokratin ”inte är ett parti som andra”, men när ni anpassat er till nyliberalismen och själva bidragit till ökade klyftor har många haft allt svårare att skilja er från de borgerliga partierna. Att fortsätta på den inslagna vägen kommer knappast att stärka arbetarrörelsen.

Vi vet att det finns de bland er som vill genomföra en politik för minskade klassklyftor och en bra välfärdssektor utan marknadsinslag och vinstintressen. Men idag, med en borgerlighet som inte alls är inställd på eller har något att vinna på kompromisser, är läget annorlunda än under åren av välfärdens utbyggnad. För att genomföra denna politik idag måste man ta strid mot en mycket mäktig fiende som inte är inställd på kompromisser. Det kräver i sin tur en enorm aktivering och reorganisering av arbetarrörelsens alla delar. Kommer ni att vara med på detta?

Röda Lund: Ta fajten innan det är försent!

SvDSvD2DNDN2DN3DN4ABAB2ExpExp2

Posted in Socialistiska Partiet, Sossarna | 1 Comment »

Flirtar den svenska vänstern med islamisterna?

Posted by Röda Lund på 01 mars 2011

Flirtar den svenska vänstern med islamisterna? Det påstår i alla fall socialdemokraten Daniel Suhonen. En av de som pekas ut är vänsterdebattören Andreas Malm, medlem i Socialistiska Partiet i Lund. I radioprogrammet Studio Ett (P1) möttes de båda efter att Daniel Suhonen skrivit artikeln Vänsterprassel med islam. Idag svarar Andreas Malm på Suhonens artikel: En åldrad vänster i otakt med Tahrir. Debatten går även att lyssna på här: Debatt om islamism – Studio Ett | Sveriges Radio.

Programledaren: Suhonen menar att delar av vänstern ägnat sig åt att ”svassa för religionerna, gett sitt stöd åt islamistiska rörelser som Hamas och Hizbollah, och inte tillräckligt tydligt tagit avstånd från övergrepp som skett i religionens namn”.

Daniel Suhonen, välkommen hit. Har du något exempel på det du kallar ”svassande för religionen”?

Suhonen: Jag vill börja med att säga att hela den här artikeln handlar om en tio år lång diskussion som egentligen har förts mellan en väldigt aggressiv höger, som har fört ett kamp mot muslimer, mot islam och mot det mångkulturella samhället. Och mot detta har stått väldigt mycket då en vänster som har försvarat människor i en minoritetsposition, nämligen muslimerna. Och den delen har jag stött helhjärtat och stödjer fortfarande, men det som är problemet tycker jag är att man då inte klarat av att, som jag skulle vilja att man gör, nämligen har en sekulär hållning där man både försvarar människor då, till exempel de med muslimsk tro, mot nedskärningspolitik, rasism, fördomar, främlingsfientlighet, som verkligen finns i vårt samhälle, och samtidigt då klarar av att kritisera tendenser i en del av dom här organisationerna.

Vad är det man inte klarat av?

Suhonen: Alltså jag har själv problem och tycker inte om, så att säga, tendenser i Hizbollah, i Hamas, det innebär inte att jag vill att man ska förbjuda dom här organisationerna – det har vi ingen möjlighet att göra, ska vi inte göra.

Men vad är det du inte tycker om hos dom?

Suhonen: I delar av de här organisationerna som föreslår att man ska ha islamistiska stater, alltså delar av de här sharia-lagarna, så finns det liksom grejer som inte är okej, tycker jag.

Som vadå? Kan du ge något exempel?

Suhonen: Ja, men, det vet vi det som hände nu i Afrika – och då menar jag inte i Nordafrika, utan i Centralafrika – där man då i delar vill införa sharia-lagar, där man ja haft en från höger driven debatt om burka, som är en pseudodebatt men där jag menar att i det här finns en frihetstråd som jag tycker inte vänstern klarat av, därför att man varit tillbakapressad. Där menar jag att man behöver hålla två bollar i luften. Skulle jag vilja.

Vi ska säga att Andreas Malm finns här också. Vänsterdebattör som är en av dom som pekas ut i artikeln. På vilket sätt är han ett exempel på den här problematiken som du tar upp?

Suhonen: Ja, jag tycker till exempel i frågan med Hamas så hade Andreas rätt, vilken åsikt jag delade till exempel palestinierna i Gazas rätt att välja en Hamas-styrd regering. Men samtidigt finns det stora brister med Hamas, därför att det är en islamistisk organisation som bryter mot det som jag som demokratisk socialist tycker är målet för ett samhälle, nämligen ett sekulärt samhälle. Där man kan mötas över religionsgränser, klassgränser och andra gränser istället för att liksom bygga på en av religionerna i en region.

Andreas Malm finns också här i studion – välkommen hit. Du har stöttat Hamas. Varför då?

Malm: Därför att Hamas under invasionen av Gazaremsan i januari 2009 förde ett desperat försvarskrig mot en aggressiv ockupationsmakt och det var i den konkreta situationen som jag uttalade stöd för Hamas och alla andra palestinska motståndsfraktioners rätt att försvara sitt territorium mot staten Israels aggression. Och det där handlar inte om att stödja Hamas samhällsutopi. Jag förstår inte hur Daniel Suhonen kan tro det, alltså det här träffar så otroligt långt utanför måltavlan.

Du gillar inte det islamistiska.

Malm: Nej, naturligtvis inte, jag stödjer den palestinska vänstern. Mina kamrater finns i PFLP – dom kämpar för ett sekulärt demokratiskt socialistiskt Palestina, och tar självfallet ställning för Hamas motstånd. Precis samma position som jag intog, precis samma position som vänstern i Libanon intog när det gällde Hizbollah under 2006. Alltså den här kritiken…jag vet inte vem Daniel Suhonen fäktar emot, för jag känner ingen vänstermänniska som inte vill ha ett sekulärt samhälle. Jag vet inte viken vänstermänniska, om jag eller Åsa Linderborg eller Mattias Gardell eller någon annan tycker det är bra med sharia i Nigeria, för övrigt vet jag inte vad det har med Hamas eller Hizbollah att göra heller. Men den vänster du utmålar som tycker om sharia-lagar och vill införa islamisk stat, eller sådana saker, det existerar ju inte. Vi är för ett sekulärt samhälle, men vi ser den accelererande galopperande islamofobin i Europa som ett akut samhällsproblem som man inte kan låtsas inte finns.

Andreas Malm: Innan vi låter Suhonen svara på det. Har du fört fram den här kritiken i dina artiklar där du gett Hamas ditt stöd.

Malm: Jag skrev en artikel om hur PFLP tillfälligt drabbades när Gaza tagits över av Hamas 2007, och jag har skrivit två böcker om den iranska regimen och ägnat stor kraft åt att kritisera det främsta islamistiska projektet, jag har skrivit rader av artiklar om den havererade wahhabismen i Irak, så jag förstår inte varför man ständigt ska behöva bemöta den här kritiken om att man inte tillräckligt kritiserar islamism. Det är som om man inte får tala om islamofobi, man måste bara tala om islamism hela tiden för att undgå den här kritiken.

Suhonen: Alltså i min artikel håller jag med Andreas. Jag tycker också att du blir väldigt upprörd här. Det jag menar är att det finns ett ställningskrig där jag hållt med dig väldigt mycket, även Mattias Gardell och Åsa Linderborg på nästan alla punkter, men där det finns ett problem nämligen i ställningskriget mellan höger och vänster, där det blir ett försvarskrig från vänstern så tycker jag man har missat att hålla fram det som du nu lyfter fram – det var första gången jag hörde dig säga det – nämligen sekularismen.

Malm: Jo, men då läser du inte vad jag skriver.

Suhonen: Jag har läst väldigt mycket av det du skriver, jag har inte läst allt. Om man ska bygga bra samhällen måste man kunna mötas, och det jag ser i de här tendenserna till islamism som finns inte i den stora majoriteten av muslimernas, liksom världsbild eller organisationer, utan i små grupperingar, så måste man också kunna kritisera det. Även om högern gör det.

Malm: Vem gör inte det? Har jag inte kritiserat islamism? Vem förde kring med Mohammad Omar, vem var den första som förde kring med Mohammad Omar när han kom ut som galning? Vem är det du attackerar isf? Vem är det du vänder dig emot? Det är ju ett spöke du vänder dig emot. Vänstern tar ständigt kampen mot islamism och mot islamofobi. Problemet är att i Sverige har vi inte ett islamistiskt parti i riksdagen, vi har ett islamofobiskt parti som står och hetsar mot muslimer och som säger att det föds för många muslimer i Sverige, att muslimer är på väg att ta över i Europa – att det finns en demografisk konspiration! Det är mot dom som kampen måste stå. Här! I Iran står kampen mot islamism.

Suhonen: Men, Andreas. Men det är är också det som är kärnan i den här artikeln. Här har vi haft den här kampen då, där kampen stått, tycker jag, mellan en fruktansvärt reaktionärt nationalistisk nyliberal höger – det är samma globalt – där man för kamp mot arbetarklassen. Den arbetarklassen är liksom du vet också jäkligt mycket en mångkulturell arbetarklass, och det som händer är att vi har förlorat kampen mot främslingsfientligheten, vi har förlorat kampen om klassorganiseringen, där klassamhället nu förstärks, och vi har så att säga förlorat initiativet i debatten och begreppet sekularism till högern. Jag vill inte att Dilsa Demirbag-Sten ska äga sekulariteten. Den vill jag att vänstern ska äga. Då måste vi försvara den.

Får jag fråga dig, Daniel Suhonen, är det så att du vill föra den här debatten därför att du tycker att vänstern måste visa för väljarna att man tar avstånd från konservativ islam eller islamister?

Suhonen: Ja, det kan man säga. Sen tycker jag att jag hoppas att den här artikeln inte är slutpunkten för den här debatten, utan jag skulle vilja att det blev startpunkten för det vi har nu, nämligen ett samtal om vad är egentligen ett socialistiskt samhälle. Hur vill vi att Sverige ska utvecklas, hur ska vi ta kampen mot dom som är emot muslimer och mot islam? Hur ska vi ta den kampen, och hur skyddar man, så att säga, ett öppet samhälle bäst? Jag tror inte på högerns väg, jag tror på din väg.

Malm: Det finns något patetiskt i den här artikeln också, och det är att Daniel Suhonen, som socialdemokrat, går ut och predikar klasskamp för oss revolutionära marxister som tillhör den radikala vänstern och som försökt bedriva faktisk, konkret klasskamp under väldigt lång tid, medan det parti som Daniel Suhonen företräder har försökt lägga en död hand på all klasskamp och införa klassamarbete som den grundläggande principen i all politik under det senaste halvseklet. Låt oss ta ett konkret exempel: Det pratas om Volvo nu och om hur mycket jobb som flyttas från Sverige till Kina och hur hotad den svenska bilindustrin är. Mina partikamrater på golvet i Volvo har fört en kamp för att göra fackföreningarna till klasskamporganisationer. Dina partikamrater har motarbetat dom i decennier. Du representerar ett klassamarbetesparti och kommer och mästrar upp mig och andra för att vi ska ägna oss åt klasskamp.

Suhonen: Du vet mycket väl att jag försöker ändra det partiet och den fackförening som vi har mot att göra något mycket mer konkret än man gör. Så där håller jag med dig också.

Och där får vi dra ett streck i den här debatten. Tack så mycket båda två. Daniel Suhonen, chefredaktör SSU:s tidning Tvärdrag, och Andreas Malm som är vänsterdebattör, bland mycket annat.

Röda Malmö:
Suveränt svar till Suhonen
Daniel Suhonen har fel

Röda Lund:
Brev till alla förolämpade svenska muslimer
Öppet brev till al-Qaida: ”Ni mördar muslimer åt det arabiska kapitalet”

Posted in Socialistiska Partiet, Sossarna | 1 Comment »

Vem var Olof Palme?

Posted by Röda Lund på 27 februari 2011

Imorgon är det ett kvarts sekel sedan Sveriges dåvarande socialdemokratiska statsminister Olof Palme mördades i korsningen Tunnelgatan/Sveavägen i Stockholm. Sedan dess har otaliga dokumentärer visats, böcker lästs och utfrågningar gjorts om vad som kom att bli den mest omfattande mordjakten i världshistorien. Trots allt polisarbete och trots att 50 miljoner kronor fortfarande utlovas den som kan ge tips så att mördaren grips och fälls, så har ingen kunnat dömas för mordet.

Om man ska tro på den läsarundersökning som vi gjort här på Röda Lund så var knappt hälften av de som läser detta inlägg födda när skotten small och en era avslutades i svensk politik. Därför kan det vara på sin plats med en kortare presentation av mordoffret och varför mordet fortfarande skapar förstasidor i pressen.

1980-talet beskrivs idag av många som ett årtionde då allt var bättre. Det är märkligt, för på 30 år borde den svenska välfärden och det svenska samhället ha utvecklats än mer. Skulle vi idag åka tillbaka till Sverige den dag skotten avlossades och berätta hur vårt land utvecklats skulle nog de flesta förfasas, medan den rika minoriteten som styr och äger de stora företagen förmodligen skulle jubla och säga: Framtiden är vår! För fakta talar sitt tydliga språk: Idag kan vi läsa att inkomstskillnaderna aldrig varit högre, åtminstone inte sedan LO började mäta skillnaderna 1950. Samtidigt har förmögenhetsskatten avskaffats, bolagsskatten sänkts, och allt mindre resurser ges till den gemensamma välfärden. För att inte tala om den nuvarande regeringens massiva skattsänkningar för höginkomsttagarna som inte är att jämföra med de som låginkomsttagare fått.

För många representerar alltså Palme det jämlikare och rättvisare Sverige. Ändå var det han som, enligt historieprofessorn Kjell Östberg, inledde det systemskifte som vi idag ser den fulla vidden av. Det var Palme som godkände ”den tredje vägens politik” och den avreglerade kreditmarknadens ”kasinoekonomi” som blev starten för socialdemokratins vandring högerut. ”Istället för att rekrytera unga människor med progressivt samhällsomvandlande ambitioner fylldes kanslihus och ämbetsverk från 1980-talet i ökad utsträckning av ekonomer med nyliberal touch ”, för att citera Östberg.

Men Palme var arbetarpartiets ledare, och därför omåttligt populär och omåttligt hatad. Vem kan föreställa sig ett berg av rosor och gråtande massor om Reinfeldt idag skulle drabbas av en lönnmördares kulor? Och vem kan idag föreställa sig en så vansinnig hetskampanj mot en svensk statsminister som den högern och dess tidningar bedrev mot Palme?

Och där avrundar vi för denna dagen. Imorgon är det dags att återkomma. Då med rubriken ”Vem sköt Palme?”.

Röda Malmö: Palme omöjlig i dagens (s)

Kika på Dokument Inifrån – Novemberrevolutionen

Media: Palmes arv. Palme som reformistisk revolutionär. Personer som minns Olof PalmePalmehatet grodde i alla klasser. Jan Guillou skriver om hur Holmér kunde behålla makten över mordjakten. I en ledare vill Eva Franchell få oss att tro på Lisbeth Palmes gamla underkända vittnesmål. I det splittrade s-partiet ska man runda konfliktfrågorna.

DN GP GP2 GP3 Exp DN

Posted in Sossarna | 2 Comments »

Arbetareparti till salu

Posted by Röda Lund på 20 december 2010

Snubblade idag över en annons på Fyndtorget som gjorde mig lite ledsen över att jag inte är miljonär eller äger en tankesmedja med näringslivets pengapåsar i ryggen. Idag skriver Daniel Suhonen om bakgrunden: En trojansk häst i arbetarrörelsen

HBT-SOSSEN: Det började som en skakning på nedre däck

Makthavare: Äntringsstyrkan

Röda Göinge: Behöver Sverige två högerpartier?
Högberg: En ny gammal moderat eller en rövslickare?

aab1ab2 svd1 dndn1dn2 ex12 gp

Posted in Sossarna | 1 Comment »

Hög tid att reorganisera arbetar- och folkrörelsesverige!

Posted by Röda Lund på 16 november 2010

”Tolv röster tjöt av raseri och alla rösterna lät lika. Nu fanns det inte längre något tvivel om vad som hänt med grisarnas ansikten. Djuren utanför såg från gris till människa och från människa till gris tillbaka igen, men det var redan omöjligt att upptäcka någon skillnad”.

Slutsekvensen i Djurfarmen, George Orwells satir över Sovjetsamhället, illustrerar väl den svenska socialdemokratins utveckling och pågående kris. Steg för steg har partiet blivit ett med det kapitalistiska systemet och dess administration.

I den tid, 1897, då den legendariske Axel Danielsson nedtecknade socialdemokratins första partiprogram, var det fortfarande gravt allvar bakom orden att det gamla snart skulle störtas i gruset och att kapitalismen skulle avskaffas. Men, allteftersom partiet växte till och tillskansade sig positioner i det svenska klassamhället, blev det ursprungliga perspektivet allt suddigare.
Redan Branting talade om att kapitalismen kunde reformeras bort, något som under Per-Albin, Erlander och Palme kom att förbytas till reformer inom kapitalismens ramar. Sista gången som denna del av arbetarrörelsen överhuvudtaget blåste i socialistiska trumpeter var när LO-kongressen 1976 antog Rudolf Meidners ursprungliga förslag om kollektiva löntagarfonder, ett förslag som oavsett vad vi inom den övriga vänstern tyckte om dess realism och framkomlig väg mot det klasslösa samhället utmanade de kapitalistiska maktstrukturerna. Förslaget förvandlades dock av partiet till en harmlös tummetott, när det väl1983 lotsades igenom riksdagen hade alla de systemöverskridande elementen skurits bort.

Efter Palmeepoken är det inte heller längre reformer och utveckling av den sociala välfärden som stått på partiets dagordning utan snarare är det en underordning gentemot de nyliberala postulaten som hamnat i förgrunden. Det är därför det blivit allt svårare att se någon radikal skillnad mellan socialdemokratin och de borgerliga partierna. Det är därför socialdemokratins väljarstöd reducerats från 50 procent i Erlanders rekordval 1968 till dagens nivå runt 30 procent – däri bottnar partiets nuvarande kris, och det är utifrån det perspektivet som Mona Sahlins tumultartade avgång bör ses. Det handlar inte primärt om någon brist på ledaregenskaper och karisma hos den nuvarande partiledaren, utan problematiken måste sökas i den politiska kurs som varit rådande inom socialdemokratin sedan decennier tillbaka.

Efter Sahlins avgång är nu spekulationen i full gång om vem som skall axla hennes fallna mantel. Blir det den högermärkte Mikael Damberg eller den vagt vänstermärkta Veronica Palm, eller kommer Margot Wallström hörsamma en sista vädjan om att komma hem från FN? Hur som helst är det inget som tyder på att politiken kommer att förändras i grunden. Verkliga vänsterkritiker – som SSU-organet Tvärdrags redaktör Daniel Suhonen eller förra miljöministern Lena Sommestad – kan tillskansa sig utrymme i den interna debatten men saknar reell maktbas.

Socialdemokratins kris är dock inte bara dess egna kris utan en kris för hela Arbetar- och folkrörelsesverige. Det vore en annan sak om vi levde i en tid med vänsterpartier på frammarsch, och om fack- och sociala rörelser bröt fram som radikala spjutspetsar i det politiska landskapet. Men idag ser vi tvärtom hur de fackliga organisationerna töms på medlemmar, hur anställningsskyddet urholkas – och en vitaliserande strejkvåg verkar mer än långt borta. Man kan också fråga sig varför det i dagens Sverige är så förtvivlat svårt att få ett varaktigt organiserat motstånd gentemot försämringar och privatiseringar inom den sociala välfärden och den galopperande klimatförändringen att växa?

Det vi står inför nu är inget annat än den väldiga uppgiften att reorganisera Arbetar- och folkrörelsesverige. I det sammanhanget måste alla vi som exempelvis vägrar acceptera privatiseringar och fortsatta försämringar inom den sociala välfärden, svenska truppers krig under stjärnbaneret i det urfattiga Afghanistan eller bemanningsföretags allt större operationsradie på den svenska arbetsmarknaden sluta oss samman. Giktbrutna Elsa i Bagarmossen, punkar-Stefan i Orsa och tillfälligt anställda Madeleine på Volvo måste räcka varandra handen. Över alla partigränser måste vi svetsa oss samman under det gemensamma klassintressets fana – det måste finnas en väg ut ur det här det här samhället!

Idag skriver Kjell Östberg, medlem i Socialistiska Partiet, författare av en ny Palme-biografi, och professor i historia, på Aftonbladet Kultur: Sahlin satsade på systemskifte.

Läs också:

  • Anders Svensson, För ett självständigt LO
  • Lars Henriksson, Hur länge håller banden mellan LO och SAP
  • Kjell Östberg, Vad är socialdemokratin?
  • Ronny Åkerberg, Hoppet om socialdemokraterna
  • Långsiktiga orsaker till socialdemokraternas svaghet
  • SvD SvD2 DN DN2 DN3 AB AB2 AB3 GP GP2 Exp Exp2 SkD

    Posted in Sossarna | 1 Comment »

    Vänstern efter valet – vilken väg?

    Posted by Röda Lund på 14 november 2010

    ”En fullständig brytning med all nyliberal inspirerad agenda, stopp för alla nedskärningar och privatiseringar och för en omfattande omfördelning av samhällets resurser från rik till fattig, från privat lyxkonsumtion till gemensam välfärd och klimatomställning.”

    Kriskommission hos Socialdemokraterna, framtidskommission hos Vänsterpartiet – men vad händer nu med vänstern efter bakslaget i valet? Sker det en omprövning av trettio års högerkurs inom socialdemokratin? Håller Vänsterpartiet på att finna en ny strategi för att skapa motkrafter till högern?

    Det är svårt att skönja några sådana tecken. Snarare verkar det äga rum ytterligare en rättning högerut. S och Mp har spolat de rödgrönas överenskommelse om Afghanistan – som var full med kryphål, men ändå ville ge sken av en kursändring i frågan – till förmån för en räddningsinsats av regeringen Reinfeldt!

    Lars Ohly tvingades spela den försmådde älskarens roll. Förgäves försökte han peka på den överenskommelse man gjort, men Peter Eriksson svarade kallt ungefär att ”trodde du verkligen på det?” Lars Ohly ville fortsätta det rödgröna samarbetet, men Mona Sahlin har ställt honom inför fullbordat faktum genom att förklara att man tar ”paus” i samverkan.

    Naturligtvis kommer de rödgröna att formera sig igen inför nästa val i en eller annan form. Ledningen inom V kommer återigen att krypa för att få vara med, ungefär på samma sätt som när Mona Sahlin medvetet ställde V utanför när S och Mp började bygga upp sitt samarbete med inriktning på regeringssamverkan.

    Visserligen höjs det nu kritiska röster inom V mot fortsatt rödgrönt samarbete, men det är till stor del relaterat till situationen just för tillfället. Någon omprövning av samarbetet inför valet har inte skett. Ändå måste detta utvärderas som en katastrof; då V tvingades vika ner sig till förmån för ett oppositionsalternativ som inte förmådde avskilja sig tillräckligt från högeralliansen, och då socialdemokratin gjorde sitt sämsta val sedan 1914.

    Högerkursen från V är knappast ny, partiets stöd till socialdemokratin och till socialdemokratiska regeringar sträcker sig långt tillbaka i tiden – vem minns inte uppbackningen 1994-96 av Göran Perssons nedskärningspolitik – och vittnar om ett inskränkt perspektiv samt en oförmåga till att ta steg mot en politik som utmanar högerutvecklingen.

    Med en annan hållning skulle Vänsterpartiet kunna bidra till att det formerades en vänsterpol i den svenska politiken, en pol som skulle attrahera såväl besvikna socialdemokrater som yttervänstern och samla radikala arbetare tillsammans med bland annat unga aktivister i en våg av utomparlamentariska opinionsbildande aktiviteter. En ny vänster skulle kunna byggas kring tre beståndsdelar:

    -Antikapitalism: En fullständig brytning med all nyliberal inspirerad agenda, stopp för alla nedskärningar och privatiseringar och för en omfattande omfördelning av samhällets resurser från rik till fattig, från privat lyxkonsumtion till gemensam välfärd och klimatomställning. Detta innefattar också en radikalisering av fackföreningar med formuleringar av krav från gräsrötterna om slut på individuell lönesättning, bemanningsföretag, och så vidare. Dessutom – inte minst – en samling för kravet på sextimmarsdag för jobben, klimatet och jämställdheten.

    -Ekosocialism: Vänsterpartiet är ansvarigt för att ha lämnat dörren öppen för det borgerliga Miljöpartiets framgångar. En klimat- och miljöomställning värd namnet är inte möjlig med Mp:s politik. det kommer tvärtom att krävas en demokratisk samhällsplanering och kontroll över kapitalet för att säkerställa en övergång till ett samhälle där mänsklighetens kort- och långsiktiga intressen kan garanteras.

    -Ett internationellt samhällsomdanande perspektiv: Om än vår kamp till en början är nationell så kan en socialistisk samhällsomvandling inte tänkas utanför ett europeiskt och globalt sammanhang. Men det innebär också att vänstern, förutom ett aktivt solidaritetsarbete, även måste söka samarbete och erfarenhetsutbyte med sådana socialistiska krafter i andra länder som strävar åt samma håll. NPA i Frankrike är ett exempel på ett sådant typ av parti. Vänsterpartiet kunde dock börja med att rikta blickarna mot närmare håll. Danmark är ett fall där man lätt kunde statuera ett positivt exempel genom att säga upp bekantskapen med Socialistiskt Folkeparti till förmån för Enhedslisten. Det går inte att ha systerliga förbindelser med ett parti som likt Socialistiskt Folkeparti böjer sig för den främlingsfientliga agendan.

    /Ledare i tidningen Internationalen

    Posted in Sossarna, Vänsterpartiet | 1 Comment »

    Sossarna skämta aprillo?

    Posted by Röda Lund på 16 augusti 2010

    I ett avsnitt av serien Seinfeld spånar George och Jerry på en programidé. Det handlar om att göra ett pilot-avsnitt där Seinfeld blir tilldelad en butler. Sossen Carin Jämtin måste ha sett avsnittet, och tagit idén ett steg längre. Hon vill att alla ska ha en butler! I T-banan!

    Det är alls inget fel i att tänka över hur staden är planerad. Att förlägga service lättåtkomligt och smidigt. Men istället för att plädera för en sänkning av arbetstiden – vilket hon avfärdar utan argument – så ska nu alltså minuter vinnas på att man kan beställa en matkasse på tuben. Så här resonerar hon:

    ”– Sjuttio procent av alla stockholmare åker kollektivt till jobbet. De flesta åker tunnelbana eller passerar en station och då kan man väl placera de här tjänsterna på samma ställe, säger Jämtin.

    I praktiken skulle förslaget genomföras med en ny fastighetsstrategi som styr hur man använder t-banestationerna samt ny policy om var kommunal verksamhet som bibliotek och barnomsorg ska placeras.

    – T-banestationerna är väldigt olika. I Gullmarsplan, där jag är nu till exempel, finns tomma lokaler och där skulle man kunna se skillnad redan nästa sommar. Om 70 000 stockholmare passerar här varje dag skulle de kunna hämta mat eller tvätt här.”

    Ännu en reform för att alienera oss och få sociala relationer till att handla om att köpa, köpa, och köpa. För i själva verket är det inte att förbättra för människan och avstressa vår vardag hon verkar vara ute efter. Istället handlar det om att vi ska jobba och stressa mer. Nu ska vi – enligt hennes förslag – även jobba på väg till jobbet! Som det står i förslaget: ”Bättre bredband i hela kollektivtrafiken så att stockholmarna kan använda sin värdefulla restid till att jobba.” Begreppet ”arbetarparti” har fått en ny innebörd.

    Själv anser jag att sossarma och facket ska ta strid för att tiden vi använder för att ta oss till arbetet ska dras av från arbetstiden. Det skulle inte minst vara en rättvisereform för förorternas invånare.

    Från Chaplins film Moderna Tider. Tänk så mycket tid vi skulle spara med en maskin som hjälper oss att äta!

    Posted in Arbete, Sossarna | 7 Comments »

     
    Följ

    Få meddelanden om nya inlägg via e-post.