Röda Lund

★ Hjärtat i en hjärtlös värld

Inlägg märkta ‘Kapitalism’

GREKLAND: Eliten hämnas på befolkningen

Skrivet av Röda Lund på 26 februari 2010

Den grekiska regeringen hanterar landets ekonomiska kris med massiva angrepp på arbetarklassen, vilket i onsdags fick tre miljoner att delta i en generalstrejk.

Eliten försöker dels rädda sig själva, och dels hämnas på befolkningen, som gång på gång satt käppar i hjulet för nyliberala reformer, säger Panagiotis Sifogiorgakis från den revolutionära socialistiska organisationen OKDE.

Onsdagen den 24:e februari deltog tre miljoner människor i en generalstrejk som reaktion på regeringens annonserade treåriga ”hästkur” för att få landets ekonomi stabiliserad. Nyhetsbyrån Ritzau meddelade att 55 procent av befolkningen, trots strejken, anser att hästkuren är nödvändig. Men det är inte hela bilden, menar Panagiotis Sifogiorgakis:

-    Om du frågar folk om de anser att det är nödvändigt att använda sig av drastiska metoder för att hantera krisen, så säger de naturligtvis ”ja”. Men om du frågar dem om de anser att majoriteten av befolkningen ska lida för att rädda de rika, så är svaret nej. Och det är precis detta treårsplanen, som den socialdemokratiska PASOK-regeringen lagt fram, handlar om.

Socialistisk Information träffade Sifogiorgakis i Oostende i Belgien, där han deltog som representant på Fjärde Internationalens världskongress.

De borgerliga medierna i Europa har de senaste månaderna varit fyllda med ”analyser” av den grekiska krisen, som förklarar den med ”låg produktivitet” och ”lättja” bland det grekiska folket. Detta håller föga förvånande Sifogiorgakis inte med om.

-   För det första avspeglar krisen strukturella svagheter i den grekiska kapitalismen. Grekland är, som det brukar sägas, den svaga länken i eurozonen. Vår ekonomi har de senaste årtiondena framförallt varit baserad på byggande, service, och kommersiell handelsflotta. Vi har i stort sett ingen produktiv industri längre, säger han och fortsätter:

-   Dessutom har vi ett underskott i handelsbalansen, som hänger ihop med integreringen i EU och den globala marknaden. De senaste åren har vår konkurrenskraft sjunkit, och i kombination med ökade offentliga skulder har detta gjort den grekiska ekonomin extremt sårbar.

(…)

Nina Trige Andersen, Socialistisk Information

Resten av artikeln kan du läsa i nästa veckas nummer av Internationalen

Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Sparad i Fjärde Internationalen, Internationellt | Taggad: , , , , , , | 4 Comments »

Vart går Vänsterpartiet?

Skrivet av Röda Lund på 06 februari 2010

Nu har andra delen från diskussionen om Vänsterpartiets valplattform kommit. Den här gången är det America Vera Zavala från Vänsterpartiet som får ordet. I den första delen talade Håkan Blomqvist från Socialistiska partiet och den kan du se här: En strategi för vänstern.

more about "Vart går vänstern? ", posted with vodpod


Veckobladet ger oss insyn i (v) i Lund: Besinning inför valrörelsen

Läs också:
Röda Lund: Vänsterpartiet på avvägar
Röda Malmö: Ingen klargörande debatt
Röda Lidköping: Styrkeförhållandena måste förändras

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Sparad i Vänsterpartiet | Taggad: , , , , , | 1 Comment »

En strategi för vänstern

Skrivet av Röda Lund på 30 januari 2010

Vänsterpartiet i Solna bjöd för några dagar sedan in ett par vänsterdebattörer till en debatt angående Vänsterpartiets valplattform. En av de inbjudna debattörerna var Håkan Blomqvist, historiker på Södertörns högskola och medlem i Socialistiska Partiet. Ovan kan ni se Håkans anförande i debatten.

Vi hoppas att ni ser detta, inte minst ni som tillhör eller sympatiserar med Vänsterpartiet, för det Håkan tar upp är något vänstern inte längre har råd att slarva med – bygget av sociala rörelser och ett tydligt antikapitalitiskt program.

Internationalen inför förra valrörelsen: V saknar strategi

Socialistiska Partiet och Vänsterpartiet – några viktiga skillnader

Sparad i Socialistiska Partiet, Vänsterpartiet | Taggad: , , , , | 1 Comment »

Ta fajten innan det är försent!

Skrivet av Röda Lund på 20 januari 2010

Håkan Blomqvist och Kjell Östberg, medlemmar i Socialistiska partiet och redaktörer för den socialistiska tidskriften Tidsignal, ger idag i Aftonbladet sig in i debatten om socialdemokratin. De har mycket att säga om de socialdemokratiska sveken och hur en arbetarrörelse borde tackla dagens samhällsproblem och skapa en väg ur dem.  De tar upp det många känner:

Försöken att förnya socialdemokratin genom att bygga allianser i mitten har inneburit att partierna successivt övergivit sin traditionella omfördelningspolitik, accepterat arbetslösheten och antagit stora delar av den nyliberala dagordningen. Samtidigt har den traditionella arbetarbasen gradvis ersatts av professionella skikt inom medelklassen – de ”högutbildade, ensamstående höginkomsttagare i storstäderna”, som tycks vara Arenas livsluft. Problemet är att partierna samtidigt förlorat allt mer av sin samhälleliga kraftkälla inom arbetarklassen. I stället har de högerpopulistiska krafterna kunnat profitera på utvecklingen.

Det är alldeles tydligt att den socialdemokratiska toppen och deras propagandister i Arena inte längre vill att socialdemokratin ska vara ett arbetarparti. Istället gör man som brittiska Labour och vänder sig mot mitten. Utvecklingen som länge pågått från folkhem till rå roffarkapitalism är snart till sin ända. I spetsen har har det svenska politiska etablissemanget stått och utnyttjat varandra på bästa möjliga sätt. Det har sett ut så här:

Det är sossarnas fel (Klicka!)

Den socialdemokratiska regeringen förlorar makten efter att de hamnat i ”identitetskris” och tappat arbetarväljare som i ren desperation och okunskap vänder sig till högerns glättiga populism. Högern tar makten och inleder privatiseringar och skattesänkningar i rasande takt och socialdemokratin agerar vit riddare i opposition och lyckas återsamla sin väljarskara med ett ”vi ska reda ut det här”-valfläsk. Väl vid makten skyller man statens dåliga finanser på högern och inleder kraftig nedskärningar på välfärden. Enstaka reformer görs för att blidka allmänheten och inte totalt framstå som de svikare de är. På det stora hela försämras dock välfärden, privatiseringar behålls, och ersättningsnivåerna står kvar på den nivå som högerregeringen satt. Detta leder till ytterliggare en kris för socialdemokratin, och högern kan ta makten igen, och vi är tillbaka där berättelsen började.

Det svenska folket måste förbättra sitt minne! Det håller inte att vart fjärde år säga ”nä, jag röstar på dom andra”. Det är precis det dom vill! De som tjänar på skattesäkningarna och privatiseringarna. De som sitter i partitopparna och fackledningarna. De vill att vi ska lämna över ansvaret. Att vi varje gång ska välja ”det minst dåliga”. Vi måste fatta att ”det minst dåliga” likförbaskat är dåligt. Att det är dags för något bra och äkta – en politik som verkligen utmanar kapitalismen och försvarar den välfärd som finns kvar. För annars: Var tror ni det slutar? Tror ni det slutar bra? Tror ni Sahlin är intresserad av eller kapabel att utmana det system som nu utan pardon bryter ner arbetarsverige?

Det svenska arbetande folket har sedan länge glömt hur det är att styra samhällsskutan. Vi har tappat erfarenheten av att strejka och protestera på ett effektivt sätt. De få gånger vi gjort det så har fackbossarna huggit oss i ryggen och inte alls velat ”ta fajten”. Det är dags för ett gräsrotsuppror i svensk fackföreningsrörelse och i det svenska samhället! Det är dags att bryta regler och gå på offensiven. Om inte annat kommer ingenting att hända mer än att den nedåtgående spiralen fortsätter.

Sparad i Socialistiska Partiet, Sossarna | Taggad: , , , , , , | 50 Comments »

Att vara revolutionär XI

Skrivet av Röda Lund på 20 januari 2010

Man kan alltså säga att vi är revolutionärer utifrån fyra förutsättningar:

• Vi strävar efter att ersätta kapitalismen med en gemensam demokratisk hushållning inte bara i vårt land utan internationellt.
• Vi bygger den strävan på att försöka förena vår tids arbetarklass till en politisk maktfaktor som kan bryta dagens ekonomiska makthavares ställning.
• För att det ska vara möjligt måste den politiska samhällsmakten förändras så att den representerar de många arbetande människornas styre över alla samhällsnivåer.
• En omvälvning som i sin tur kräver att vi som strävar i den riktningen organiserar oss kring våra gemensamma målsättningar, både här hemma och internationellt.

Ett samhälle av och för alla

Men det kan väl ändå inte bara vara några så få och så korta punkter som förenar oss som socialister och revolutionärer? Vad ska den gemensamma egendomen, makten och det nya sättet att styra syfta till, hur vill ni att de åtgärderna ska förändra samhället? På ett sommarläger Socialistiska partiet höll en gång, menade en representant från vänsterpartiets programkommission att vi revolutionära socialister verkade vara “besatta av själva frågan om makten”. I stället för att tala om vad vi anser om det ena eller andra i samhället och människornas liv, pratar vi mer om problemet med vem som styr och bestämmer. Och det rymmer faktiskt en god portion sanning.

Själva orsaken till att vår rörelse över huvud taget bryr sig om frågor om samhällsmakten, eller att över huvud taget existera, är vår övertygelse att alla människor har samma människovärde, samma rätt att leva och söka förverkliga sina möjligheter. Den övertygelsen genomsyrar också alla våra ställningstaganden vad gäller människornas liv och samhällets uppgifter här och nu. Det är utifrån den vi exempelvis bekämpar miljöförstöringen och vägrar acceptera att lösningarna blockeras av den kapitalistiska vinsten. Det är utifrån den övertygelsen vi vänder oss mot diskriminering och förtryck av kvinnor, människor av annan nationalitet eller hudfärg. Det är därför vi är mot fördomar och diskriminering av homosexuella eller människor som inte vill leva “som andra” o.s.v.

De politiska lösningar och de förändringar av samhället vi kämpar för uttrycker alla den förutsättningen: att alla människors lika värde och rätt att leva garanteras. Men vad människorna vill göra med sina möjligheter, när de jämlika förutsättningarna och respekten för allas livsmöjligheter garanteras, om det har vi faktiskt ingen uppfattning.

Läs hela serien: Att vara revolutionär

——————————————————————–

Läs en fortfarande aktuell artikel i Internationalen: V saknar strategi
Röda Malmö om sossarna: Kongressen som gick till höger
Röda Lidköping: Vi måste prova något nytt

Sparad i Revolution, Socialistiska Partiet | Taggad: , , , , , , , , | 25 Comments »

Att vara revolutionär V

Skrivet av Röda Lund på 14 januari 2010

För att skapa en gemensamt styrd hushållning måste, insåg Marx och de som kom att följa honom, kapitalets makt brytas. Det kan inte åstadkommas av någon liten kuppgrupp eller terroristliga. Sådana grupper uttrycker en oerhörd underskattning av vad den borgerliga makten representerar. Den kan inte heller brytas av en tillfällig riksdagsmajoritet på endast parlamentarisk väg.

Hur många välmenande socialdemokratiska regeringar har inte till sin häpenhet stött på hårda klasskampsmetoder från borgerligheten när de försökt genomföra reformer som haft stöd hos folket. Vi behöver inte gå till Allendes blodiga nederlag i Chile 1973 när militären krossade den folkvalda regeringens försök att genomföra sitt program. Vår egen tids svenska verklighet med Ipred, lånekaruseller och nedläggningar visar bara alltför tydligt vilka metoder de ekonomiska makthavarna är redo till för att driva igenom sin vilja.

Nej, det härskande storkapitalets makt kan bara brytas om en ännu väldigare maktfaktor i samhället utmanar och besegrar den. Den maktfaktorn kan bara vara arbetarklassen i vid mening – inte endast industriarbetarna utan de stora arbetande och maktlösa grupper i samhället som upprätthåller produktion, distribution och det som kallas “reproduktion” (fostran, utbildning, vård, omsorg osv). Alltså de samhällsskikt som de ekonomiska makthavarna måste hålla i schack och hämta arbetskraft och värde ur för att kunna härska.

Vår uppgift som revolutionärer
, är att försöka bidra till att förena denna breda och brokiga arbetarklass till en sådan maktfaktor i samhället, en maktfaktor som ställer sig uppgiften att bryta kapitalets herravälde och ta över de viktigaste samhällsfunktionerna.

Det är en oerhörd uppgift. Ja, det är den största uppgift en politisk rörelse kan ställa sig; att skifta samhällets grundläggande maktförhållanden. Det handlar om att genomföra en förändring av den storleksordningen som när den framväxande borgerligheten för ett par hundra år sedan trängde undan den gamla jordägaradeln. Eller som när de gamla slavägarsamhällena från antiken tvingades ge plats åt feodalherrarnas vasallsystem.

Inser man vidden av den uppgiften – då inser man också hur vi måste förstå oss själva: som medvetna ingredienser i den sammanslutning av väldiga samhällskrafter som till stor del äger rum oavsett vår enskilda vilja, inte bara här i Sverige utan över hela jorden.

Tidigare ur följetongen ”Att vara revolutionär”: Del ett, två, tre och fyra

Sparad i Revolution, Socialistiska Partiet | Taggad: , , , , , | 7 Comments »

Trollhättan: Stoppa nedläggningen! Ställ om produktionen!

Skrivet av Röda Lund på 14 januari 2010

BJÖRN LARSSON ROSVALL / SCANPIX

Att förstöra SAAB som är en tillgång för samhället – en organisation som kan utveckla och tillverka saker vi behöver – är samhällsekonomiskt vansinne. Det saknas varken praktiska lösningar eller realistiska förslag. Det som saknas är sociala krafter som kan göra dem verkliga. Lars Henriksson Volvoarbetare och författare till en kommande bok om Alternativ produktion ger sin syn på vad som borde göras för att rädda jobben och klimatet.

– När nu klimatkrisen ställer en rad akuta behov på dagordningen borde produktion av utrustning för förnybar energi eller satsning på hållbara transportsystem vara två självklara spår att växla in bilindustrin på innan den styckas i bitar eller dumpas vid vägkanten för att rosta sönder.

– Det saknas varken praktiska lösningar eller realistiska förslag. Det som saknas är sociala krafter som kan göra dem verkliga.

Lars Henriksson arbetar på Volvo personvagnar i Göteborg och är flitig krönikör i Göteborgs Posten

Lördagen 23/1 kl 13:30 Trollhättans Folkets Hus, Clio-salen

Arrangemang: Socialistiska partiet & Ordfront

Läs också:
Dags för myteri!
Bara ett sätt att rädda SAAB: Ta över maskinerna och ockupera lokalerna!
Maud Olofsson flyr från Saab-krisen

Sparad i Arbete, Socialistiska Partiet | Taggad: , , , , | 6 Comments »

Att vara revolutionär III

Skrivet av Röda Lund på 12 januari 2010

För den tidiga arbetarrörelsen var maskinen och tekniken ett av de verktyg som, i arbetarnas händer, skulle skapa ett friare liv. Om alla delade på slitet och produktionen samordnades efter de viktigaste behoven och om resultatet av arbetet fördelades rättvist, då skulle den påtvingade arbetstiden kunna förkortas till bara några timmar om dagen.

Resten av tiden skulle människorna kunna ägna åt det fria arbetet, till att skapa, lära, leva och sköta sitt samhälles olika funktioner. Då skulle det inte behövas en sådan väldig samhällsapparat för att hålla en stor del av befolkningen i tvångsarbete under den största delen av deras aktiva tid. Då skulle inte så många institutioner krävas för att sköta mängder av uppgifter som människorna på ett naturligt sätt kunde ta hand om i vardagen. Då skulle det inte krävas särskilda eliter i samhället som skötte det mesta av kultur, politik, administration och styrning. Då, när basbehoven var täckta, skulle individualiteten frodas som aldrig tidigare och människorna kunna försöka förverkliga sina egna livsmöjligheter på ett helt annat sätt än i dag. Marx drömde själv om ett samhälle där arbetaren skötte maskinen på förmiddagen och var, som han sa, litteraturkritiker på eftermiddagen.

Men så blev det inte. Vi fick industrialism på kapitalistiskt vis där arbetarklassen hölls kvar i ett tvångsarbete som finansierar de som organiserar tvånget, de som reparerar de tröttkörda och olyckliga och de som underhåller och fostrar. Och moroten för att få det hela accepterat var: en ständigt växande konsumtion och förbrukning – av allt.

En Viktor Lebow, marknadsanalytiker, sammanfattade för femtio år sedan den konsumtionsideologi som medvetet och systematiskt började pumpas ut till den amerikanska allmänheten efter det senaste världskriget:

“Vår mycket produktiva ekonomi… kräver att konsumtion upphöjs till en livsstil, att vi förvandlar inköp och användning av varor till ritualer, att vi söker tillfredsställelse i konsumtion… Vi har behov av att saker och ting konsumeras, bränns upp, slits ut, byts ut och slängs bort i en ständigt ökande takt”.

Utan konsumtion för konsumtionens egen skull kunde inte industrialismen på kapitalistiskt vis fungera. Om företagsvinsterna ska kunna hållas uppe får strömmen av varor aldrig mätta behoven. Om så sker måste nya modeller skapas eller nya behov exploateras – eller rent av uppfinnas.

Den onda förbrukningscirkeln kan bara brytas om människorna tillsammans får en chans att besluta över produktionen. Det är den första punkten som förenar oss – som marxistiska revolutionärer. Den andra punkten som förenar oss handlar om hur detta ska göras möjligt.

Röda Malmö: Ockupera Saab!
Svensson: Bra med protest på Saab – men lite väl sent

Sparad i Revolution, Socialistiska Partiet | Taggad: , , , | 1 Comment »

Att vara revolutionär II

Skrivet av Röda Lund på 11 januari 2010

Första delen: Att vara revolutionär

Sean "P Diddy" Combs. En kapitalist som lever på att sprida den borgerliga ideologin. Han stoltserar gärna med diamanter som slavarbetare i Afrika producerat och låter i sina videos kvinnor posera som passiva halvnakna sexobjekt. P Diddy må göra hyfsade beats ibland, men han är likförbannat en pajas. (Klicka!)

Det är kapitalismenproduktionen för en världsmarknad som domineras av jättelika bolag vars enda mått på framgång är vinsten – som gör det omöjligt för världsbefolkningen att bryta sig ur fattigdom och underutveckling. De svältande miljonerna i Etiopien och Somalia är ingen bra marknad för storföretagen, därför räknas inte deras behov. Det är lönsamt för livsmedelsjättarna att tvinga jordbruksbefolkningen i Västafrika att odla jordnötter för export istället för mat åt sig själv. Och så skickar vi tillbaka några smulor av vinsterna i form av u-hjälp som de hungriga måste ta emot, på våra villkor. Och ett av de viktigaste villkoren, garanterat av den rika världens frihandelsorganisationer som WTO, är just att hålla landet öppet för de stora exportföretagen.

Det är kapitalismen som i en gigantisk ond cirkel vänder industrialismens historiska möjlighet -grundläggande välfärd för alla och kortare arbetstid – till en konsumtionsfälla som riskerar att förstöra livets förutsättningar.

När vi talar om att avskaffa kapitalismen, menar vi inte att alla ska äta ur samma risskål eller gå i samma kläder. Då pratar vi inte om att avskaffa allt personligt ägande, all tävlan, allt privat och alla skillnader. Nej, vi talar om att avskaffa den privata vinsten, det privata berikandet, som dominerande drivkraft och måttstock i samhället. Vi talar om att avskaffa det privata ägandet av de viktigaste resurserna, de som avgör vårt samhälles utveckling.

Först om vi, alla människor, gemensamt och demokratiskt kan bestämma över samhällets viktigaste tillgångar har vi en chans att angripa roten till världsproblemen. Då har människorna en chans att medvetet besluta förändra de onda kretsloppen. Då skulle vi kunna avbryta den utplundring av de fattiga folken som vår del av världen gör sig skyldig till. De skulle därmed kunna utveckla sin egen livsmedelsförsörjning utan våra allmosor. Själva skulle vi tvingas förändra mycket av den förslösande livsstil som drivits fram av vår kapitalism. Men i gengäld skulle vi få ett rikare utbyte med folk över hela jorden som växte och skapade utifrån sina verkliga förutsättningar, och inte hölls i fattigdom och slaveri. Då skulle vi ha en möjlighet att omvandla industrialismen till befriare istället för en förslavare. Vi har ju aldrig fått se att se vad industrin hade kunnat åstadkomma om den styrts av allas behov och intressen.

Röda Lund: Bara ett sätt att rädda SAAB: Ta över maskinerna och ockupera lokalerna!

Röda Lidköping: Dags för myteri!

Sparad i Kapitalism, Revolution, Socialistiska Partiet | Taggad: , , , , | 7 Comments »

Dags för myteri!

Skrivet av Röda Lund på 08 januari 2010

I Herman Wouks 50-talsstorsäljare Myteriet på Caine får den diktatoriske kapten Queeg befäl över örlogsfartyget USS Caine och är genom dålig ledning och sjömansskap på väg att segla skeppet i kvav när den hunsade besättningen till sist gör myteri, tar över kommandot och räddar skeppet och sig själva.

Samma helg som klimatförhandlingarna i Köpenhamn officiellt förklarades havererade fick Saab i Trollhättan sin dödsdom. Liksom sammanbrottet i Köpenhamn var det förberett sedan länge. Det spel kring försäljningen som pågått har bara handlat om vad GM tjänar mest på, de anställdas eller samhällets intressen har inte ens funnits med i kalkylen. Att de som lyfts fram som räddare för Saab – Koenigsegg och Spyker – är tillverkare av extrema lyxleksaker för de mest parasitära delarna av världens överklass med spekulanter, äventyrare och till och med rena gangsters i bakgrunden, säger mycket om vår tid och djupet av alternativlösheten.

1789 ägde myteriet på Bounty rum. Samma år som den franska revolutionen

Trots alla haverier, ekonomiska och miljömässiga, fortsätter kapitalet och dess välavlönade befäl att klamra sig fast vid kommandobryggan och framställer sin kurs som den enda möjliga. Skulle det vara sant vore vi verkligen illa ute, bilarbetare så väl som resten av mänskligheten. Men alternativen för bilindustrin är varken arbetslöshet eller undergångsproduktion.

Ett första steg är att utgå från de anställdas intressen av jobb med anständiga arbetsvillkor. De flesta som inte är förblindade av kapitalets strålglans inser att det är bättre att människor arbetar än att de inte gör det. Men lika viktigt är att ställa frågan vad som skall tillverkas. Massbilismen är inte klimatmässigt hållbar, inte den som finns och definitivt inte den som planeras för en framtid där Kina och Indien imiterat dagens industriländer och det skulle det vara huvudlöst för samhället att hålla en sådan produktion under armarna. Lyckligtvis behöver bilindustrin inte sitta fast i dagens ohållbara produkter. Inom det bilindustriella komplexet finns expertis om allt från elektronik till aerodynamik Med sina ständiga modellbyten är den dessutom som gjord för att ställas om till snart sagt vilken produktion som helst.

När nu klimatkrisen ställer en rad akuta behov på dagordningen borde produktion av utrustning för förnybar energi eller satsning på hållbara transportsystem vara två självklara spår att växla in bilindustrin på innan den styckas i bitar eller dumpas vid vägkanten för att rosta sönder. Det kräver en total omvändning av synen på bilindustrin, att vi slutar se den som en finansiell tillgång för enskilda kapitalister och istället betraktar den som en praktisk tillgång för samhället, en organisation av människor i ett produktionsmaskineri som kan utveckla och tillverka saker vi behöver.

För detta saknas varken praktiska lösningar eller realistiska förslag utan det som saknas är sociala krafter som kan göra dem verkliga. Därför är det en sådan tragedi hur de anställdas organisationer på Saab agerat under hela den tid då hoten mot jobben hängt över dem, långt före den nuvarande dödskampen. I åratal har de fackliga ledarna satt sin lit till direktörernas planer och de Saabanställda har tvingats till uppoffringar, för att ”rädda jobben”. I själva verket har varje eftergift bara försvagat de anställdas kollektiv och undergrävt möjligheterna att presentera självständiga alternativ och gå till motoffensiv.

Av sammanbrottet i Köpenhamn har miljoner lärt att de styrande inte går att lita på i klimatfrågan och den internationella klimatrörelsen har fått ett uppsving. Sammanbrottet för Saab borde leda till att vi drar samma slutsats om samhällets produktiva tillgångar och dess nuvarande befälhavare – de har förverkat sin rätt till kommandobryggan och det är hög tid att ersätta deras diktatur med ett demokratiskt styre.

I folkrörelsernas alternativa deklaration från Köpenhamn talas om behovet av en ”bred allians av miljörörelser, sociala rörelser, fackföreningar, bönder och andra allierade” för att kunna ställa om samhället. En folkrörelsesamling för att ställa om bilindustrin – och annan ohållbar verksamhet – är det alternativ som saknas.

Kanske skulle den världskonferens för sociala rörelser som Evo Morales kallat till i Bolivia i april, tillsammans med lokala arrangemang, kunna bli en startpunkt för detta. Klart är att vi varken kommer att kunna rädda jobben eller klimatet så länge det oansvariga befälet finns kvar på kommandobryggan. Självmant kommer de som nu styr oss alla mot undergången inte att avgå. Liksom på Caine krävs ett myteriett myteri i samhällsskala.

Röda Göinge: Arbetslösheten

Sparad i Arbete, Klimat | Taggad: , , , | 2 Comments »

 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.