Lindängen: Öppet brev till Region Skånes styrelse

”Den 23 februari arrangerade Nätverket för Gemensam Välfärd ett öppet möte på Lindgården i Malmö med anledning av regionstyrelsens beslut om nedläggning av vårdcentralerna i Lindängen och Hindby. Syftet var att få till stånd en dialog mellan ansvariga politiker och de medborgare som berörs av beslutet.

Femklövern representerades av Catharina von Blixen-Finecke (M) och Marita Sander-Schale (FP). Oppositionen representerades av Vilmer Andersen (V) och Rikard Larsson (S). Även personal från vårdcentralen i Lindängen, tjänstemän från Region Skåne och politiker från Fosie stadsdel deltog i mötet.

Möteslokalen fylldes snabbt med över 100 personer, vilket i sig visar på behovet av information och dialog.

På mötet ställdes många frågor om varför beslutet fattats och varför ingen information gavs till berörda Lindängebor varken före eller efter det att beslutet fattades. Vidare kritiserades skarpt den sena och knapphändiga informationen till sjukvårdspersonalen och andra berörda verksamheter som hemtjänsten, och till stadsdelens politiker och administration. Inga av dessa fick heller tillfälle att samråda om beslutet.

När Femklöverns representanter hänvisade till att medborgarna via Hälsoval Skåne idag fritt kan välja vårdcentral, poängterade flera att 10 000 redan gjort sitt val när man listat sig på Lindängens vårdcentral. Lindängens vårdcentral har dessutom nyrenoverade lokaler och utrymme för att utveckla verksamheten där.

När Femklöverns representanter rekommenderade Lindängeborna att vända sig till Lindeborgs vårdcentral påpekade många i publiken att allmänna kommunikationer mellan Lindeborg och Lindängen är dåliga och att stadsdelen har många äldre, rörelsehindrade och barnfamiljer som inte har tillgång till bil. Ingen politiker eller tjänsteman kunde heller klargöra vem som skulle få ta del av ”viss verksamhet” som ska
finnas kvar i Lindängen. Farhågor uttrycktes också att Lindeborgs resurser inte skulle räcka till. Många menade att primärvården i Skåne är underfinansierad.

Det finns underlag och behov för en fullvärdig vårdcentral på Lindängen var ett sammanfattande budskap från mötesdeltagarna.

Vi ställer därför följande frågor till Region Skånes styrelse:

1. Med hänsyn till den massiva kritiken från de boende på Lindängen, från sjukvårdsfacken, vårdcentralens personal och från stadsdelen Fosies lokala politiker: Är ni beredda att riva upp beslutet om att lägga ner vårdcentralerna i Lindängen och Hindby?

2. Det förhastade beslutet om nedläggning visar på bristande hänsyn till medborgare och personal, på brister i vår demokrati. Är ni beredda att fortsättningsvis samråda med berörda medborgare och personal innan viktiga beslut fattas?”

Nätverket för Gemensam Välfärd i Malmö
genom Eva Svegborn och Gunilla Andersson

Röda Malmö:
Lindängeborna säger nej till nedläggning
Rädda Malmös vårdcentraler
Skriv på uppropet för Lindängens vårdcentral

Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Gå ihop för vården på Lindängen i Malmö

LINDÄNGENS VÅRDCENTRAL SKA STÄNGAS!

Kan vi acceptera det? Politiker, journalister och personal är inbjudna till ett öppet möte.
Kom, lyssna och ställ frågor. Avvecklingen betyder att 15 000 patienter mister sina vårdcentraler. Det är din vårdcentral det gäller.

Pressmeddelande 18 feb 2010
ÖPPET MÖTE OM NEDLÄGGNINGEN AV VÅRDCENTRALERNA I LINDÄNGEN OCH HINDBY

Beslutet om nedläggning berör tusentals malmöbor. Gemensam Välfärd Malmö har tagit initiativ till mötet för att de som berörs ska få möjlighet att ställa frågor och framföra sin mening direkt till ansvariga politiker.
Medverkande politiker från Region Skåne: Catharina von Blixen-Finecke (M) ordförande i vårdproduktionsberedningen Rikard Larsson (S) Vilmer Andersen (V) Benny Ståhlberg, primärvårdschef och Laila Soerich (S), ordförande i omsorgsutskottet i Fosie SDF medverkar också.

Tis 23 feb kl 18.30 Lindgården, Lindängsplan 4 i Malmö
Arrangör: Gemensam Välfärd Malmö

Kontaktperson: Gunilla Andersson ga.javisst@telia.com

Skriv på namninsamlingen: http://www.upprop.nu/PAVN

intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Malmö idag: Nyfiken på Socialistiska Partiet?

En annan värld är möjlig och nödvändig

Vi pratar om vad som krävs för att bygga upp en radikal arbetarkraft i Malmö och i Sverige, och vilka lärdomar vi kan dra från vår historia och övriga världen.

Frågor, funderingar och diskussion.

Idag 16 febr kl 18.30 Ungdomens hus, sal 4, N Skolg 10B
Alla intresserade vänsteranhängare hälsas välkomna
Arr: Socialistiska Partiet Malmö

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
SDS

Malmö i uppror

Utanför väntar ett folk i svält – väntar ett land som bjöd
Svältande barn och mödrar sablar och bojor för bröd.
Utanför väntar en värld i brand frälsningens vårhögtid
-utanför väntar historiens största och stoltaste strid!

Så låt oss smida vår kedja fast och binda oss samman hårt
vänner, i helig förvissning om att landet vi drömt blir vårt!
Varje man i vår här kamrat och varje kamrat en tolk
åt allt det bästa som känts och drömts av Sverges förtrampande folk.

ur ”Prolog”, av Ragnar Jändel

En folkmassa på flera hundra angriper poliser som ställt upp sig på linjer. Från smågatorna kring Möllevången strömmar barn så unga att de inte ens hunnit bli tonåringar. Massan slår med våld till mot affärerna på torget. Ridande polis väller fram. I händerna har dom blanka tillhyggen och striderna sprider sig ända bort till Rosengården. Högern och pressen anklagar yrkesrevolutionärer för att sprida oro bland befolkningen.

När hände detta? tänker ni. Vad är det för små-terrorister som nu varit i farten? Är det dom där reclaimarna? Eller är det fotbollshuliganer som varit och druckit pilsner inför ett derby? Nej, de som sprider skräck i näringsidkare och polis på Möllan är inte unga rånluvemaskerade eller hejaramse-skrålande bråkmakare. De är allesammans kvinnor, de är 300 stycken, och de anser att maten, och inte minst potatisen, blivit för dyr. Året är 1917 och Malmö och Sverige står inför en socialistisk revolution.

Historien om den svenska arbetarrörelsen och dess politiska och organisatoriska utveckling är i mångt och mycket en historia som har sitt ursprung från de skånska slätterna och städerna. Det var utopisten Nils Herman Quiding som, efter observationer av Malmös arbetares armod, i mitten av 1800-talet formulerade några av de första svenska idéerna om ett kommunistiskt samhälle utan klasskillnader och fattigdom. Det var agitatorn August Palm som med sitt föredrag ”Hvad vilja socialisterna?” på Hotell Stockholm i Malmö den 6 november 1881 inledde det socialdemokratiska pionjärsarbetet. Och det var Axel Danielsson som med sina djupa marxistiska kunskaper och organisatoriska talang var med och befäste den socialdemokratiska rörelsen, bland annat genom skapandet av tidningen Arbetet 1887.

Den 17 mars 1917 vaknade Malmö till ännu en dag av bitande vinterkyla. Knappt något bröd fanns att finna, och den potatis som blivit dess substitut hade nu varit slut i två veckor. Det fanns inte längre något livsmedel som kunde fylla de hungrande arbetarnas näringsbehov, och i många fall måste två arbetarfamiljer dela på en lägenhet som inte ens var stor nog åt en familj. Svälten och nöden var ohygglig. Den stränga kylan gjorde det omöjligt att uppbåda den fastfrusna potatisen ur jorden, och samtidigt höll många handlare på sina förråd så att potatispriset kunde hållas uppe.

Men trots detta var den 17 mars en dag som skulle ingjuta nytt hopp i de hungrande massorna. Denna dag var inte längre tidningens huvudsidor upptagna med det pågående världskrigets böljande strider. Rubrikerna i tidningen Arbetet skrek ut den stora nyheten: ”REVOLUTION I RYSSLAND”, ”RYSSLAND; REVOLUTIONENS LAND”. Tsaren hade störtats och Malmös arbetare kunde läsa att de djupgående förändringar de slogs för nu äntligen skulle realiseras i det stora landet i öster. Arbetets journalister var eld och lågor och skrev stolt om hur revolutionen letts av de socialdemokratiska fanorna och om hur det som förut verkat omöjligt nu plötsligt blev verklighet: Amnesti för politiska fångar, allmänna val, fullständiga fri- och rättigheter, avskaffandet av soldaternas sociala inskränkningar, polisens ersättande av en demokratisk milis.

Den 9 april samlades i Malmö sammanlagt 1 100 människor vid två separata påskmöten för att dryfta den nuvarande situationen. Ett av mötena bevistades av bland andra den socialdemokratiske riksdagsmannen Gunnar Löwegren, som med följande ord uppmanade Malmös arbetare till återhållsam tillförsikt:

”Hoppas att det måtte gå här som i Ryssland – naturligtvis med reservation för revolutionen, något som vi icke behöva här då vi ha andra medel.”

Men Löwegren talade inför döva öron. En svältande människa kan inte i längden förklara för sin familj att maten måste vänta tills representanterna har gjort sitt. Hon griper efter minsta halmstrå för att trygga sin och sina närmstas framtid, och när hon märker att hon inte är ensam i sin nöd, formeras den enskildes vrede mot de som redan har till en kollektiv kraft som få kan tygla. Denna vredens, eller hatets om man så vill, kraft briserade för första gången förmiddagen den 14 april när en grupp arbetarkvinnor bevistade Möllevångstorget.

Klicka: Peps Persson - En del och andra

Det var ingen stor händelse som fick kvinnorna den dagen att handgripligen visa sitt missmod. En potatisförsäljerska hade försökt sälja sina korgar med potatis för det hutlösa priset av 30 öre litern, 5 öre mer än på Drottningtorget samma dag. Och den stora massan av kvinnor som samlats angrep nu ”månglerskan”. Man välte ut hennes korgar på torget, något som upprepades fyra gånger innan kvinnan kände sig nödsakad att kalla på polis, för att sedermera ”ta till schappen”. Även en lantman fick sina korgar omkullvälta samtidigt som han bombarderades av korgarnas innehåll. Inga omhändertaganden verkar ha gjorts, vilket kan förklaras av det stora antalet deltagare.

Möllevångsincidenten var bara en i raden av spontan aktion i Sverige dessa dagar. Över hela landet drog stora demonstrationer och strejker genom städerna för att kräva ökad livsmedelstillgång och höjda löner. På många håll konfiskerade man även livsmedel från handlarna och/eller genomförde inspektioner av förråden.

Knappt två veckor senare kom de från alla håll. 2 000 gick landsvägen från Limhamn, 500 från Arlöv, 150 från Lomma, och till slut stod det en 30 000 människor stark skara på Stortorget i Malmö. Inga fanor bars och endast ett standar kunde skymtas över människomassan, som löd: ”Högre lön, mera bröd”.

Det var arbetarkommunens styrelse som kallat till demonstration, och ur folkhavet steg nu sju representanter fram för att lämna över en rad krav till borgmästare W. Skytte. Några av kraven var:

  • Slut på hungerpolitiken
  • Stoppande av all livsmedelsexport
  • Reglering av alla livsmedel och lägre maximipriser Större brödransoner för arbetare – särskilt för dem med hårt arbete – möjliggjord eventuellt genom
  • Minskning av de förmögna klassernas ransoner
  • Billigare mjölk
  • Kraftiga åtgärder mot obefogad hyresstegring och för avhjälpande av bostadsbristen
  • 8-timmars arbetsdag samt höjning av reallönerna till 1914 års nivå

Det pyrde i leden, och snart var det dags för de årliga 1 maj-demonstrationerna. Det började florera rykten om ett internationellt uppror, och i Malmö, och i resten av Sverige, hade ”små röda lappar” spridits som talade om en socialistisk revolution. Men någon revolution kom aldrig. Tvärtom blev 1 maj den lugnaste på länge. Kanske var det pga det nyinstiftade nationella rusdrycksförbudet.

Huvudtalare var Gustav Möller från partistyrelsen. Möller tillhörde en av partiledaren Brantings tre ”skånska korpraler” (Ett nedsättande epitet. De andra två var Värner Rydén och Per Albin Hansson. En annan benämning på de tre var ”streberherrarna”), och hade haft kontakter med de ryska revolutionärerna. Hans tal berörde i radikala ordalag den nuvarande situationen och konstaterade, nästan i förbifarten, att ”vi skulle kunna göra revolution, (långvarigt bifall) men därmed inte sagt att vi komma att göra det”. Klart var i alla fall att ”ur denna kris måste Sverige gå ut som en verklig demokrati”.

Så skedde också. Samma år fick Sveriges män allmän rösträtt. Ett par år senare även kvinnorna. Det socialdemokratiska partiet skulle snart inleda en lång period av regeringsinnehav. Sakta men säkert byggde man upp ett välfärdssamhälle och kompromissade sig fram mellan radikala arbetarröster och profithungriga kapitalister. Snart var perspektivet om en svensk revolution efter rysk förebild mest en smått naiv dröm som ibland dammades av vid de årliga 1 maj demonstrationerna.

Idag menar många att vi är tillbaka där det en gång började. Denna gång sprängfyllda med historiens lärdomar.

Läs mer: Hungerrörelsen 1917 – 90 år sedan hungerupproret skakade Sverige
Röda Malmö: Malmö by bike
3000 tecken: De värsta kravallerna i Lunds historia
Röda Lund: Lund visar vägen
Se även: Den tidiga socialdemokratin av Håkan Blomqvist & Kjell Östberg

Hungerdemonstration på Stortorget i Malmö den 25 april 1917 med ca 30.000 deltagare. Foto: Malmö Museers bildarkiv

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

En skåning som ni vet är alltid trygg

Vi skåningar är ett fint släkte. Visst kan vi vara litta pessimistiska och vrånga ibland, men i grund och botten är vi ett jädrigt bra gäng som för det mesta bara vill väl. Vi hyllar skåningen med följande klipp. Kjell finns f.ö. på Facebook nu också. Klicka och gå med: Gubben i ‘Ullared’ som använder en hel flaska tändvätska på en gång. Om alla hade varit så hjärtliga, roliga och avslappnade som denna familj tror jag Sverige och världen sett mycket bättre ut.

Sydsvenskan gör idag en större kartläggning av ”Gängen som plågar Malmö”, samt ”Rånvågen var gängens plantskola” och ”BAKGRUND: M-falangen, K-falangen, Black Cobra och Lion Family”

Sydsvenskans chefredaktör avslutar:

Citat:

Frågan är om de begår brott just för att de kommer från andra länder. Vår reporter på fältet besvarade frågan med en analys som jag delar till fullo:

”Alla som arbetar med detta på nära håll är eniga om att det inte är invandrarskapet i sig som gör dem kriminella. Utan utanförskapet.”

(Tack till elvis för tipset)

Röda Malmö: Kriminella uppgörelser i Malmö

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Nyfiken på Socialistiska Partiet?

I så fall bör du bege dig till Malmö!

Vi bygger ett arbetarparti som det var tänkt från första början! Inget fjäsk, svek, högersnack eller trams. På tre möten kommer medlemmar, sympatisörer och intresserade att diskutera och lära utifrån följande ämnesområden:

1. En annan värld är möjlig och nödvändig

2. ”Men socialismen har ju aldrig fungerat”

3. Anti-kapitalistisk rörelse i världen, Europa…och i Sverige?

På varje möte kommer en inledning att presenteras från olika föredragshållare.

Startar i vecka 7, förslagsvis tisdag 16 februari 18.30 (kan ändras efter önskemål). Följande två möten i vecka 9 och 11.

Anmälan till Ronny Åkerberg, ronnyakerberg@gmail.com

Socialistiska Partiet i Lund: Vilka är vi?

Fick inte gå på toaletten – årets slavarbete utsett!

Och det gångna årets slavdrivare är….spänningen är olidlig…..Nordic Service Partner (NSP) som driver Burger King vid Mobilia i Malmö med motiveringen ”för en föredömligt usel personalpolitik som måste ses som en föregångare i genren slavarbete. NSP har nämligen lyckats med det nästintill omöjliga; 25 anställda som slutat på mindre än ett år.”

Juryn citerar den f.d. anställde Ahmed Al-Alawi i Skånskan: – Vi blev behandlade som djur och hade inga rättigheter.

På NSP:s meritlista finns också införandet av saker som att personalen förbjöds att tala med varandra, tvingades stämpla ut under raster och en tjej som behövde gå på toaletten när hon hade mens fick höra att mensskydden på 2000-talet borde vara bättre. En kille fick inte vara ledig när hans mamma dött och hotades i samma veva med uppsägning.

Enligt facket var allt detta en medveten strategi för att rensa upp och sänka lönerna. Naturligtvis är det så. Det handlar precis som överallt om att att mjölka ur vartenda öre ur de anställda, fast här på ett mer cyniskt och uppenbart sätt än vanligt.

Juryn vill slutligen passa på att gratulera restaurangchef Mohammad Salehi för att han naturligtvis inte vill ge några kommentarer. Det är helt rätt tänkt Mohammed. Du vet att du är ett as och kan inte förklara dig, då är det bäst att hålla käften. Det är ju svårt att veta vilka grodor som kan slinka ur käften när den öppnas. Kanske skulle du råka säga saker i stil med att du är ett stort fan av slavplantager? Det vore ju olyckligt.