Hatet och ilskan växer under ytan

Den danska tidningen Politiken ber Danmarks muslimer om ursäkt för att man publicerat de s.k. ”Muhammedbilderna”.

Socialdemokraternas ledare Helle Thorning-Schmidt kallar uppgörelsen vanvettig.

- Det förekommer kränkningar i medierna varenda dag. Sådan är yttrandefriheten, säger hon till Politiken. Sosialistisk folkepartis ordförande Villy Sövndal, instämmer i att man inte kan förhandla om yttrandefriheten. Dansk folkepartis ordförande Pia Kjaersgård kallar situationen absurd och djupt, djupt pinsam. Venstres politiska ledare Peter Christensen säger att ”det är märkligt att Politiken har behov av att ursäkta sig”.

Samtliga av ovan nämnda byråkrater, dräktkärringar, slipsnördar och högerpolitiker har helt missat poängen. Det är inte konstigt, för det är nämligen dom som skapat och fortsätter skapa det samhälle som innifrån börjar spricka sönder. Det är inte bilderna i sig som är problemet. Det är inte en teckning i en urusel skvallertidning och högermegafon som är det som egentligen upprör. Det är den allmänna situationen och upplevelsen för miljoner muslimer i Europa idag som gör att en sådan här liten skitsak fått bägaren att rinna över.

Det är ockupationen av Palestina, den kriminella invasionen av Irak, kriget i Afghanistan, plundringen av naturresurser och tillsättandet av lydregeringar. Det är diskrimineringen och hatet som man möts av i affären och på jobbintervjun i det land man tagit sin tillflykt undan samma lands bomber. Det är att bli trakasserad av polis och tulltjänstemän. Att tvingas leva trångbott utan arbete och se bostadsområden förfalla. Att läsa och höra att de landsmän som också flytt är ”parasiter” och ”snyltare” och ”mustaschbarn”.

Det de styrande politikerna och deras lydiga drängar i de främlingsfientliga partierna nu gör är att bädda för än värre motsättningar och hat. Ett hat som kommer utnyttjas av rasister, politiska islamister och andra religiösa dårar. Det är inte kristna kärleksbudskap eller muslimsk ödmjukhet som kommer få överhanden i ett sånt klimat. Det är det brutala våldet, splittrandet och rygghuggandet. Samma samhälle som människor idag flyr ifrån för sina liv i andra delar av världen. Ett iskallt klassamhälle som skickar Sverige och Svensk arbetarrörelse 100 år tillbaka i tiden.

Så länge vi vanliga löntagare, ungdomar, arbetslösa och pensionärer låter oss luras av det hat som de ökade klassorättvisorna och deras försvarare föder kan vi bara skylla oss själva. Lösningen stavas sammanhållning, solidaritet och välfärd, men det är en fan så mycket svårare uppgift än att slå på dom som redan ligger. För det krävs att arbetarsverige kavlar upp ärmarna och slutar tycka så förbannat syn om sig själv. En sak är säker: Varken Jesus, Muhammed eller ängeln Gabriel kommer stå oss bi i kampen mot klassamhället.

Röda Malmö skriver:

I tjugofem års tid har klassklyftorna stadigt växt i Sverige, oavsett vilken regering som suttit vid makten. Det är naturligtvis glädjande att regeringen Reinfeldt straffas för vad den gjort. Men samtidigt vet vi redan nu att en Sahlin-regering inte kommer att ändra färdriktning, bara hastighet. De som vinner blir rasisterna i Sverigedemokraterna.

Kapitalet är på offensiven. Borgarklassen vältrar sig i framgångar, väl medveten om att den sitter som kung på världens tron. Ohotad på grund av den gamla arbetarrörelsens förfall och avsomnande. Vänstern har mycket att lära.

Det kommer att krävas en ny vänster och en reorganisering av arbetarrörelsen i global skala för att ändra styrkeförhållandena. Just nu pågår en Världskongress om klimat, kris och revolutionärers uppgifter för att ta steg i den riktningen. Det håller inte att bara hålla på att ständigt byta regeringar med i stort sett samma kapitalistiska politik. Inte om man vill se grundläggande förändringar för ett bättre samhälle.

Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Du kan inte torka upp skiten själv?

Moderåtternas pressekreterare har tydligen satt sig i skiten. Röda Lund publicerar den här kommentaren från en av Sydsvenskans läsare. En naturlig reaktion på segregationens och diskrimineringens Sverige:

”Jag har fått NOG av det moderata Sverige mr.Edvard Unsgaard. I nuläget skall det svenska bidragssystemet bara uttnyttjas maximalt av oss, invandrare.

Vilken svenne skulle kunna orka torka bajs på en söndag dag ? Knappast någon. I Sverige slängs de arbetslösa flera års högutbildade invandrare åt städfirmor, taxi, buss,AUC, SFI, Komvux eller samhall. Svenskarna är så jävla usla på att uttnyttja invandrarnas kunskaper. Min granne är irakier och är stridspilot = Chaufför hos taxifirman 232323. En annan är utbildad i Sverige som robotprogrammerare, går nu på AUC. En annan är teleingenjör, arbetslös och sysslar nu med kanarie fåglar. Piss OFF”

- Abo Ali

Esbati: Arbetslinjen förklarad

Läs också: Fick inte gå på toaletten – årets slavarbete utsett!
Mer på Röda Lund: Vem tjänar på flyktingar?

Fredrik Jönsson: Citat del 1. Churchill: “efterblivna raser som saknar förmåga till självstyre”

Går Skånskan de främlingsfientligas ärenden?

Vi publicerar här ett brev till chefredaktören på Skånskan från en tidigare anställd. Det visar, vilket många redan märkt, att något inte står rätt till på tidningen. Texten är lånad från Tony Johanssons Facebook-sida.

040110
Till Jan A Johansson, chefredaktör för Skånska dagbladet

Hej!

Först hade jag tänkt fråga varför du ger mig sparken, men eftersom vi båda vet att det inte handlar om det språkliga hantverket eller mina krönikors kvalitet så finns det ingen större poäng att göra det.

Att det är annat än kvalitet som belönas av Skånska dagbladet är nämligen uppenbart. Mina krönikor har över lag hållit en högre standard än det mesta som publiceras på tidningens ledar- och debattsidor. Så för mig står det klart att detta handlar om politik, om de ämnen som jag valt, de åsikter jag dryftat, det sätt på vilket jag argumenterat och framför allt – och, tror jag, viktigast – att jag inte hukat när tidningens ledarsida fungerat som megafon för åsikter som står Sverigedemokraterna nära.

Detta tråkiga slut får mig att erinra mig den varning som jag fick av en av tidningens medarbetare om att inte fortsätta den strid mot ledarsidans islamofobi som jag förde sommaren 2007. Du blir inte långvarig om du fortsätter så här, invandringspolitik är en känslig fråga på ledarredaktionen, sade vederbörande som nu fått rätt.

Att få sparken på dessa premisser är en merit.

Naturligtvis väljer tidningen vilka skribenter man vill ha, men de val du gjort är avslöjande och säger mycket om Skånska dagbladet, dess ledning, ledarredaktion och hur lågt i tak det är i den centerpartiska pressen.

Du kommer självfallet inte att medge att det finns någon sanning i det ovanstående, så syftet med detta brev är egentligen ett annat. Jag vill nämligen att du ska veta att oavsett våra meningsskiljaktigheter, så tycker jag att det var ett verkligt fint sätt som du sparkade mig på. Istället för att ringa mig och tala om för mig, att du inte ville ha specifikt mig som skribent; istället för att göra dig tillgänglig för frågor och motivera ditt beslut; istället för att ge mig ett personligt tack efter det som trots allt är tre års medarbetarskap och över 200 krönikor, lät du mig, efter endast ett skriftligt meddelande om uppsägning av kontraktet, under tre månader tro att uppsägningarna av signeratkontrakten gällde lika för alla signeratskribenter. Fram tills du i lördagens tidning meddelade att effektivt sett riktades uppsägningarna mot endast två personer, vilket gör klart att ett av omorganisationens syften var att bli av med två kontroversiella skribenter.

Det är personalpolitik kommunicerad via ledarsidan istället för genom samtal med medarbetarna. Du är verkligen ett föredöme för alla med personalansvar och ditt agerande vittnar om att du besitter den chefskompetens som krävs för att leda tidningen mot den konkurs som tycks allt mindre avlägsen för var dag som går.

-Tony Johansson

Världshistoriens bästa politiska filmer (Europa)

La Haine – Medan vi faller

16-årige Abdel i en förort till Paris svävar mellan liv och död på ett sjukhus efter att ha blivit misshandlad av polisen. Hans tre vänner Saïd, Vinz och Hubert vaknar nästa morgon och finner förorten sönderslagen efter det upplopp som nyheten om Abdel ledde till. Om snutens våld, livet i en segregerad stad, och desperation som bara växer och växer.

Il postino – Postiljonen

En enkel brevbärares ögon öppnas för en helt ny värld. Mario börjar bära ut brev till den store poeten Pablo Neruda som befinner sig i exil i Italien i början av 50-talet. Deras vänskap fördjupas. En mycket gripande film som får tårkanalerna att svämma över. Kärlek. Liv. Kamp. Poesi.

Land och Frihet

Året är 1936. David, en arbetslös ung man, lämnar Liverpool och åker till Spanien för att delta i inbördeskriget och kämpa mot fascisterna. Om hur kampen mot fascismen måste förenas med kampen för socialism. No pasaran! – Dom ska inte passera!

Hemligheter och lögner

Hortense är optiker. Hon blev en gång adopterad. Nu när hennes båda föräldrar är döda vill hon ta reda på vem hennes biologiska mor är. En mycket gripande och humoristisk skildring av brittisk arbetarklass.

Tidigare: Världshistoriens bästa politiska filmer

Årtiondets bästa filmer – rösta!
Det här tycker Röda Lund (fetade filmer rekommenderar vi):
Män som hatar kvinnor * Slumdog millionaire * Maria Larssons eviga ögonblick * Juno * This is England * Du levande * Ej sett/dom är kassa * Efter bröllopet * Ej sett/dom är kassa * Sideways * Så som i himlen * Monster * Ondskan * Timmarna * Muraren * Ocean’s eleven * Ej sett/dom är kassa * Sagan om ringen * Sånger från andra våningen

Tankar från åhörarläktaren

Ett halvår innan Ockupationsfestivalen hölls det första - direkt demokratiska - planeringsmötet (bilden)

Vi fick in en kommentar från en av våra läsare och tyckte texten var så bra och intressant att den förtjänade läggas upp som ett eget blogginlägg.

”Att bevista ett sammanträde i Lunds Kommun från åhörarläktaren är ett bra sätt att bättra på sitt politikerförakt. ”Medborgarförslag” heter det när någon av oss som egentligen borde bestämma här i Lund, vi som är vanliga invånare, högst tillfälligtvis får komma till tals. Då kan yrkespolitikerna tala obegränsat länge om hur illa dom tycker om detta medborgarens förslag, eller om själva idén med medborgarförslag, eller personen som skrivit förslaget, utan att medborgaren själv får kommentera. Det känns tryggt för politikerna. I synnerhet rasisterna i Sverigedemokraterna tycker säkert det är tryggt att ha denna påstådda demokrati att gömma sig bakom.

I mitt fall, skrivelsen ”Öppna Romano Trajo igen!” skickade man förslaget vidare ner i hierarkin till de tjänstemän som stängde Romano Trajo. Vilket var ungefär vad jag förväntat mig. Då kan man förstås fråga sig: varför alls bry sig om att komma med medborgarförslag? Hittills har inget gått igenom, i stället har skendemokratin fått nya utklädningskläder. Men nu hade jag inga som helst illusioner om ”inflytande”. Jag ville bara påminna yrkespolitikerna om att vi och dom inte är överens. Och att vi aldrig kommer att bli det. Och så fick jag ju bättra på mitt politikerförakt — det var åtminstone gratis.

Mats Olssons (v) förslag om en stor antinazistisk demonstration med deltagande av alla politiska partier i Lund den 29 november blir inte av. Moderaterna och Sverigedemokraterna är särskilt negativa till att demonstrera mot nazismen, vilket knappast förvånar någon. Och manifestationen skulle naturligtvis ha planerats till den 30:e, inte den 29:e(!) november. Som vanligt överlåter man nu kampen mot nynazismen åt den utomparlamentariska vänstern, de enda som vågar stå fast och inte ger efter. Men kom sen inte och klaga efteråt!”

Gästskribent: Staffan Jacobson

SDS SDS2 SKD