Kort samtal med Podemos

Rött forum podiet

Under Rött Forum i Stockholm 30-31 januari talade medlemmar i Enhedslisten (Danmark), Podemos (Spanien), Syriza (Grekland) och Vänsterfronten (Ryssland). De var inbjudna av Socialistiska Partiet och ABF Stockholm, som stod bakom arrangemanget Rött Forum. I en av pauserna fick jag möjlighet att prata en stund med Podemos-medlemmen Antonio Garcia, ett samtal som jag här kort ska försöka återberätta.

Antonio Garcia har i 10 år varit aktiv i Fjärde Internationalens spanska grupp, Antikapitalistisk Vänster, som tog initiativ till att bilda Podemos. Han är i trettioårsåldern och bor i Madrid.

Podemos utveckling är väldigt lik så som jag och andra inom den revolutionära vänstern föreställt oss att kamp och organisering har möjlighet att utvecklas på bästa och mest lovande sätt. För att en svensk motsvarighet till Podemos ska uppstå, tror jag att en viktig faktor är att syndikalistiska, anarkistiska och autonoma grupper i vårt land förenar sig med andra ur den radikala vänstern. Hur är ert förhållande till dessa i Spanien?

Antonio: I Spanien finns CGT – det syndikalistiska facket – och vi har många kontakter med dem. Anarkister finns det många sorter av. Vissa är positiva till det vi gör, och andra är direkt fientliga. De autonoma i Spanien var först misstänksamma mot Podemos. De valde att bygga de sociala rörelserna och inte gå med i vårt projekt. Nu finns det ett bra samarbete. Exempelvis kommer Podemos inte att ställa upp i kommunvalen senare under året, utan bara i regionerna. De autonoma grupperna kommer satsa på kommunvalen, och där har de vårt stöd. Podemos ledare, Pablo Iglesias, är själv en före detta ledande autonom aktivist.

Inom den svenska vänstern har utrikespolitiken varit ett område där debatten varit stor. De arabiska upproren, nu särskilt i Syrien, och krisen i Ukraina har debatterats livligt. Har ni också haft de debatterna och hur ser ni på utrikespolitiken i ert projekt?

Antonio: I början diskuterade vi Syrien, men då särskilt inom Antikapitalistisk Vänster. Idag diskuterar vi knappt alls internationella kriser inom Podemos. Det är inte en viktig arena för oss, vårt fokus är Spanien och det är där vi måste rikta våra krafter. I EU-parlamentet brukar våra medlemmar rösta med Europeiska vänstern i internationella frågor.

Podemos finns nu nästan överallt i Spanien. Hur spred sig Podemos från Madrid och Barcelona till mindre städer?

Antonio: Vi åkte på en turné, jag var själv med, och besökte mycket små byar och mindre städer. Vi kunde komma till en stad och hålla ett möte. Många var mycket förväntansfulla på att vi skulle komma och när vi hade berättat om vår syn på det politiska läget och vad Podemos syftade till, så fick vi ofta frågan: Hur går vi med? Till vem ska vi vända oss? Vi var bara ett gäng som åkte runt i landet och berättade om oss. Vi hade aldrig tidigare varit i staden, eller haft några kontakter där. Vi sa: Det finns ingen att vända sig till. Det finns inget Podemos här. Vill ni att Podemos ska finnas och att ni kämpar med oss, får ni starta det själva. Och så blev det.

Vilka råd har du att ge oss här i Sverige? Vad är era lärdomar av att ha skapat Podemos?

Antonio: Först och främst behöver ni vara organiserade. Skapa kontaktytor mellan grupper och aktiva. Ni ska sen söka er till sektorer i samhället där motstånd uppstår och understödja dessa. Se till att människor blir stärkta av dem och utnyttjar sin potential till sin fulla kraft. Använd er erfarenhet som aktivister för att hjälpa de som tar strid, se till att de kollektiven inte splittras och lär dem allt ni kan av politisk organisering och förändring. Var ödmjuka och lyssna, men kom också med konstruktiva förslag.

Läs mer: Syriza på Rött Forum: ”Vår prioritet är att rädda folket, inte bankerna”

Det är vänstern. Inte vänstern.

v

Podemos i Spanien. Syriza i Grekland. Enhetslistan i Danmark. Socialistiska Partiet i Holland.

Namn som har givit nytt hopp i vår kalla land.  Det är framgångsrika namn. Namn som nu får svenska vänsteranhängare att få ny energi och tro. Framåt! Venceremos!

Men en viktig sak att hålla i huvudet är att dessa grupper inte är ett resultat av det vi känner som vänstern. Vänsterpartiet är inte dessa partiers tvillingar.

De har fötts i opposition mot deras ”Vänsterpartiet”. I Spanien heter Vänsterpartiets motsvarighet Esquerra Unida. Ett parti som är nere på 4-5 procent och som i Andalusien, där de regerar med sossarna genomfört samma skitpolitik som alla andra sossepartier gör så fort de får makten. Det är mot dessa, Vänsterpartister, som Podemos nu kommer ta kampen i de olika valen i år.

Socialistiska Partiet i Holland har maoistiskt förflutet och har haft en helt annan approach till politiskt arbete än Vänsterpartiet. Deras arbete har utgått från ”tjäna folket”. Det vill säga att deras fokus har varit att hjälpa till konkret i vardagen. Städa i parker, hjälpa till på dagis, renovera bostäder och vara nyttiga.

I Grekland är det inte heller ”Vänsterpartiet” som nu tagit makten. Det spelar ingen roll att Jonas Sjöstedt är nere och snackar med Syrizas ledning och syns på pressens bilder. Syriza är en koalition av radikala vänstergrupper och deras kamp och form är långt ifrån den Vänsterpartiet gjort sig kända för. Där ryms en mängd olika grupper och individer som tillsammans byggt upp ett parti som Vänsterpartiet inte har några historiska band till.

Samma sak är det i Danmark. Det är näst intill provocerande att se Vänsterpartiet nu, hipp som happ, vända sig till Enhetslistan så fort de börjar få stöd i den danska befolkningen och är på väg att bli Köpenhamns största parti. Vänsterpartiet brydde sig aldrig om Enhetslistan för bara några år sedan. Deras vänner var (och är) Socialistisk Folkeparti, som kunde gå ut med paroller om längre – inte kortare – arbetstid i valrörelsen tillsammans med sossarna. Deras politik var alltså att danskarna skulle jobba mer! Inte mindre. Det skulle bli skitbra tyckte dom. Kritiken mot arbetet, att kapitalismen använder oss som varor, fanns inte på kartan. Enhetslistan föddes i kamp mot den typen av sosseri hos Vänsterpartiet och dess polare. Tro inget annat.

Det måste sägas. Inte för att det är fel att Vänsterpartiet idag börjat frottera sig med den nya vänstern, utan för att det är pinsamt att ett parti hoppar hit och dit beroende på opinionssiffror. Vad är nästa grej? Vem vill man visa sig som polare med nästa gång någon får rubriker?

Den nya vänstern i Europa har fötts ur insikten att den vänster Vänsterpartiet står för har blivit passé. Den har inga band till den stelbenta ”socialism” som Vänsterpartiet bara pratar om men i realiteten reduceras till sossarnas vilja. När dessa länders sossar har sagt ”Hoppa!”, har Vänsterpartiets bundsförvanter svarat ”Hur högt?”.

Denna nya vänster har tagit politiken till gatan och velat – och lyckats – få människor i vardagen att känna kraft och självförtroende. De har inte suttit och möglat i kommunala nämnder eller på partilokaler. De har varit aktiva – förändrat därför att de är en del av förändringen och inte fastlåsta i ett parlamentariskt brädspel med fan och hans moster.

Det här inlägget är inte menat att säga att alla i Vänsterpartiet är dumma i huvet och fejk-socialister. Men det är faktiskt ganska olustigt när Vänsterpartiet nu, helt plötsligt och utan att egentligen ha förändrats, börjar se de som kämpat mot det de representerar som bästa polarna.

Nej, Vänsterpartiet. Ni är inget Podemos. Ni är inget Syriza eller Enhetslistan, för de grupperna har ni gett blanka fan i under hela den tiden de var så pass små så ni sket i vilket. Det är sanningen, och det sanningen får ni gärna göra något åt, men då får det också vara en förändring som gör er till något annat än det gamla trötta reformistiska parti ni faktiskt alltid varit. Ni tycks inte bry er om det politiska innehållet, utan snarare det politiska inflytandet. Ni vill vara polare med den populäraste klicken på skolan, alldeles oavsett om den slickar rektorns röv eller ber hen dra åt helvete.

Ni är partiet som runt om i Sverige regerar med sossar och liberala miljöflummare. Ni är partiet som ville sitta i Löfvens regering och därmed backa upp samma högerpolitik som vi alltid vetat att sossarna står för. Ni vill att det ska bli lite bättre än innan. Ni vill vara snälla. Ni vill vara polare. Få det lite mindre dåligt. Nej, Vänsterpartiet. Socialister är inte snälla på det sättet. De är jävligt taskiga mot de som sitter på makten och låter skitsystemet fortsätta.

Get real.

Rött Forum 2015

rött forum fb omslagsbildDet är många som på sistone efterlyst en samling för vänstern där vi möts, samtalar och planerar om att bygga en gemensam kraft för förändring. Det som redan hänt i Grekland, i Spanien, i Danmark och på andra håll i Europa. Ibland med framgång, ibland utan resultat.
Den 30-31 januari äger en sådan samling rum i Stockholm. Folk från Podemos, Syriza, och Enhetslistan är några av de inbjudna gästerna, och idag blev det klart att även Jonas Sjöstedt kommer. Kanske du också?

Läs mer: Rött Forum 2015

Om bara de döda kunde tala…

reingeldt

Här är en kamrats reaktion på Sjöstedts tal om Reinfeldt i riksdagen igår.
Talet kan ni se här: Sjöstedts politiska respekt för Reinfeldt

”Är jag krass om jag tycker att det här är vidrigt? På något vis antar jag att jag tycker att man inte kan stå och skrika revolution i ansiktet på motståndare hela tiden. Men att likt någon sorts jävla vasall till en storkung lovsjunga och ge tribut som vi här ser Sjöstedt göra under Reinfeldts ”avtackning” går mig på nerverna.
Jag har liberala vänner och jag tror på att samtala med dem och försöka förstå hur de tänker men varför ska vi hymla med vårat politiska fiendskap? Att Sjöstedt och Reinfeldt kan ha någon sorts personlig respekt för varandra kan de väl få ha men varför ska den basuneras ut i riksdagen? Vad skickar det för signaler? Och det Sjöstedt kallar sin politiska respekt för karln: Vad är det här för jävla uppfattning om att Reinfeldt i sin skinande rustning vågat stå upp mot draken Åkesson? Att helt och hållet massakrera den sociala säkerheten och sedan ”ta ansvar” för dess högerpopulistiska resultat genom att nöja sig med att säga att rasism är dumt är inte att ”aldrig backa ner” snarare att stå och se på. Grima Ormtunga är kanske en mer passande liknelse än riddare, för att hålla oss i sagans värld.
Samtidigt uttrycker sig ärkesvinet Åkesson mycket mer återhållsamt och nöjer sig med att säga att Reinfeldt är en bra retoriker. Hur ska man bygga ett trovärdigt, solidariskt alternativ till högerpopulismens framfart när vänstern går bugande genom maktens korridorer?”

Att stå där och hylla en människa som fått människor att ta sina egna liv för att de hamnat i sån djup personlig- och ekonomisk misär att de inte ser någon annan utväg. Jag orkar inte ens ranta om det här. Om bara de döda kunde tala…

Mats Eriksson dog efter tiden i Fas 3
”– Om jag dör måste du säga att försäkringskassan och regeringen tog livet av mig”

Vad är antifascism?

mangsVi nämner inte valet. Vi orkar inte. Vi lämnar en text här – ”Revolutionär antifascism en självmotsägelse”. Det är inga banbrytande idéer som läggs fram. Man kunde tänka att den vore ganska basic för socialister som har mer i tankarna än att administrera det samhällssystem vi kallar kapitalismen. Det är ingen ny text heller, tvärtom har den många år på nacken, men den tar upp en frågeställning som många fortfarande har så svårt att ta sig an. Happy time! Mycket nöje! Ya basta, no pasaran, eller nåt… Läs mer

Naziattacken på Möllan: Händelseförloppet

showan2

Demonstration den 16/3 klockan 14:00 från Möllevångstorget med anledning av nazistattacken på internationella kvinnodagen. Vi låter oss inte skrämmas till tystnad utan står upp mot nazisterna. KÄMPA MALMÖ – Antifascism är självförsvar

Vad hände i Malmö?

Media rapporterade tidigt okritiskt ur pressmeddelandet från Svenskarnas Parti. Polisens och SvP:s bild har fått prägla mediebilden. Journalistnätverket Researchgruppen har gjort en kartläggning av händelseförloppet när Showan hans kamrater attackerades och knivhöggs av nazister i lördags. Här är ett sammandrag av det twitterflödet från @researchgruppen. Läs mer