Skyll er själva

Joe Hill - En stolt svensk (Klicka)

I dagens riksdagsdebatt kallas regeringen ”djupt cynisk”. Detta tycker jag är helt fel, orättvist och naivt. Regeringen är inte ett dugg cynisk. Den är blå! Det är nämligen så här en borgerlig regering alltid agerat. Den vill sänka skatten och montera ner välfärden, och under tiden skiter dom i om sjuka utförsäkras.  Så har dom ju alltid gjort, det är deras uppgift att vara kapitalets politiska gren, och du som är arbetare och var så satans blåst så du röstade på packet har väl äntligen fattat vilka dessa politiker representerar. Så kom inte här och gnäll. Kom inte här och dröm dig tillbaka till ett svunnet svenskt folkhem. Det här är vad du får om du inte ser till att det blir ett rejält skifte i politiken. Och då snackar jag inte om sossarna. De är en del av samma etablissemang, och vad de har att erbjuda kunde man igår läsa om.

Under den senaste 20 års perioden har klassklyftorna i det här landet ökat drastiskt. Inte av en naturlag, inte på grund av någon gud, eller olyckliga omständigheter. Inte för att Sverige arbetar mindre eller blivit fattigare, utan för att vi har haft socialdemokratiska och borgerliga regeringar. Det är den enda anledningen. Fast egentligen inte. En anledning till finns: Du! Du som röstar på dom. Som sparkar dig själv i solar plexus. Som tillåter fackpampar och proffspolitiker köra över dig. ”It takes two to tango”, som amerikanen säger.

Förresten: Har ni tänkt på en sak? LO. Hur många utredningar om ökade klassklyftor gör dom i snitt om året? Jag tycker det känns som att de dräller in minst en om året. För ett tag sen skrev Röda Lund om en LO-rapport som sa i stort sett samma som den igår. Varför beställer LO dessa utredningar? De verkar ju ändå slänga dom rätt ner i papperskorgen. För det är inte minst fackens slapphet och fjäsk som sett till att samhället gått åt det håll vi idag ser.  Du tror väl inte att vår svenska välfärd byggdes av några tunnisar som inte sa ifrån och inte kämpade!? Som sagt: ”It takes two to tango”.

Ett LO med lite självbevarelsedrift hade för längesen gått ut i strejk mot högerpolitiken. De hade satsat sina outnyttjade strejkkassor på att sätta hårt mot hårt och mobiliserat hela rörelsen till försvar för välfärden. Men, nej. Istället beställer dom ”rapporter”, som om det skulle lösa något. Det måste vara nån slags masochism som får folk i det här landet att välja politiker och fackrepresentanter som beter sig så här. Samma folk som hade kunnat sätta stopp för vansinnet, om de bara hade slutat upp med att gnälla i det tysta och istället börjat ställa lite krav och ta saker och ting i egna händer.

Tidigare på Röda Lund:Borgarna snor våra pengar! och Klass mot klass – 3A mot 3B

Svensson Röda Malmö Röda Göinge Kildén&Åsman Jinge

Annonser

27 reaktioner på ”Skyll er själva

  1. Har ni ens läst LO:s rapport?

    Den visar ju att arbetarhushåll i stort sett har haft bättre inkomstutveckling än tjänstemannahushåll.

  2. Newsflash:

    Löneklyftan mellan arbetare och tjänstemän har vidgats de senaste åren. LO-kollektivets löner ökade med 52 procent mellan åren 1993 och 2005, och tjänstemännens med löner med hela 64 procent. 2004 hade en genomsnittlig städare en månadslön på 16
    400 kronor, och en VD eller verkschef en månadslön på 65 100 kr. Den mest iögonfallande löneklyftan är dock den mellan de riktigt högavlönade och det stora flertalet löntagare.

    Källa: Sven Nelander, utredare på LO i rapporten ”Inkomster och förmögenheter”

    Den aktuella rapporten pratar om en 6 års period. För det första: Tjänstemän är ingen klass. För det andra: Rapporten handlade om minskade KLASSKLYFTOR. För att citera:

    – Utvecklingen under de gångna åren har i stor grad omfördelat från dem som inte kan arbeta och från dem som vill studera till dem som förvärvsarbetar, skriver LO:s utredare Anna Fransson och arbetslivschefen Irene Wennemo på Dagens Nyheters debattsida.

    Försöker du lura folk att klassklyftorna INTE ökat!? NEr med huvet i sanden igen, struts. Gillar du inte verkligheten är det bättre att du blundar än försöker hitta på saker.

  3. Läs rapporten istället för att snacka strunt!

    På sida 20 framgår att ”arbetarhushåll” i samtliga kategorier har ökat sina inkomster mer än alla andra grupper, med undantag för ensamstånde utan barn, familjer med =>3 barn och äldre par utan barn.

    Eftersom vi alla ibland är sjuka, arbetslösa och kanske studerande en viss period i livet går det inte att säga att detta är permanenta grupper. Personen som får mindre när han pluggar får ju mer senare i livet och så vidare.

    Ni är väl intresserade av att analysera materialet, eller?

  4. Men herregud, människa! När man pratar om KLASSKLYFTOR så pratar man om verkliga människor i verkliga världen med verkliga pengar. I den verkliga världen, som vi referar till utifrån två (2) olika rapporter från LO så pratar man om att dessa KLASSKLYFTOR ökat. Det är väl förfan inte mitt fel att du inte kan svensk terminologi.
    Du är en pappskalle av två skäl:
    1) Du förnekar den verklighet vi alla känner till.
    2) Du försöker trolla bort gårdagens största nyhet i samtlig media som varande lögn. Ja, inte bara lögn, utan tvärtom vad media och debattörer rapporterat och diskuterat om.

  5. Nu är jag en smula förvirrad. Både jag och LO pratar naturligtvis om riktiga människor. Klassklyftorna har bara ökat om arbetslösa är en klass. Vilket dom inte är. Den s.k. ”arbetarklassen” har ökat sina inkomster.

    Och vem är det som försöker trolla bort en rapport; den som refererar till den och vill diskutera den, eller den som väljer att prata om nåt annat? Nu, om inte förr, är det dags för en skärpning, om ni ska ha så mycket som en smula trovärdighet kvar.

    Jag håller tummarna!

  6. Nä, arbetslösa och sjuka är ingen klass, men de är till största del en del av svensk arbetarklass. De är den svenska kapitalistklassens s.k. ”reservarmé” eller arbetare och ungdomar som tagit stryk av hetsen och tempot under kapitalismen. Felet du gör gör – det som inte får dig att förstå (även om jag starkt misstänker ett uselt försök att vinna retorisk poäng) – är att i mitt inlägg pratar jag om två rapporter. Båda undersökningar som färskt visar hur dels de fattigaste blivit fattigare, och dels hur de rika blivit rikare, den ena rapporten handlar främst om de allra fattigaste svenskarna, och den andra om en 20års-period då skillnader mellan högre tjänstemän och genomsnittsarbetaren växt markant. Detta fenomen är (och anteckna noga nu) något som på svenska brukar heta ”ökade klassklyftor”. Jag tar det en gång till så att det blir riktigt tydligt: Ökade skillnader mellan rik och fattig brukar på svenska kallas ÖKADE KLASSKLYFTOR. Jag citerar ur DN för att riktigt försäkra mig om att du ska förstå:

    ”I en LO-rapport om inkomstutvecklingen som presenteras i dag visar det sig att de rikaste tio procenten av befolkningen mellan 20 och 64 år har fått ökade disponibla inkomster med 88 procent mellan 1991 och 2007. De vill säga inte långt ifrån en fördubbling av sin disponibla inkomst. För de fattigaste tio procenten har inkomsten under dessa år bara ökat med 15 procent. Det är en dramatisk förändring av den svenska inkomststrukturen. En förändring som också märks på andra sätt i det svenska samhället. Utvecklingen har fortsatt i samma riktning också de senaste sex åren. De rikaste har fått mest, de fattigaste minst.”

  7. Du blandar tyvärr ihop korten igen. Du pratar om statistik där kapitalinkomster blandas med arbetsinkomster. Och där folket delas in i grupper som inte är riktiga, fasta grupper. Vi hoppar ju alla in och ut ut den fattigaste decilen. Jag har själv varit både studerande, sjuk och arbetslös; när jag var arbetslös var min inkomst 0 kr. Nu tillhör jag plötsligt de översta tio procenten. Betydligt vanligare är kanske att man sakta jobbar sig uppåt i decilerna. Men att man blir kvar i den understa under hela livet är väldigt osannolikt.

    På sista sidan i LO:s rapport redovisasa disponibel inkomst från 1991 till 2007. Det framgår att en arbetare och en tjänsteman har ökat sin disponibla inkomst i genomsnitt nästan exakt lika mycket, ca. 32%. Och detta är också precis lika mycket som en genomsnittsperson, vilken som helst.

    Att citera ur DN:s sammanfattning är naturligtvis inte riktigt lika tungt som att gå direkt till källan. I sammanfattningen missar man ju helt att påpeka att personer som jag under denna tid tillhört både den fattigaste och rikaste gruppen, och att man räknar med även kapitalinkomster. Detta är viktig information. Och för trovärdighetens skull, om man utelämnar sådana viktiga pusselbitar; vad döljer man kanske mer? Ja, för att ta reda på det bör ni gå till källan. Där döljer man ingenting; även LO måste klara en kritisk granskning, och därför spelar man såklart med öppna kort i rapporten. Läser man inte rapporten är risken stor att man drar fel slutsatser. Tabellen på sista sidan kan också kritisera, speciellt av sådana som jag som inte gillar att dela in folk i grupper. Men den är betydligt bättre att titta på än decildiagrammet överst på sid 35.

    Slutsatsen är att skillnade mellan att jobba och inte jobba har ökat, och att kapitalinkomster varit en bra extra inkomst under åren 1991-2007. Ökade klassklyftor blir det ju bara om en viss klass är mer arbetslös eller sjuk än någon annan klass. Om vi nu ska tala om klass överhuvudtaget. Jag tycker att det är förlegat, speciellt om man vem som helst kan gå från underklass till överklass på bara några år. Och även en SAS-pilot som blir långtidssjuk får en relativt låg inkomst efter ett tag. Vi föds inte längre in i en viss klass. Och tur är väl det.

  8. Ja, där har ni det, kära läsare. Det liberala flummeriet. Låter din text stå obesvarad, Strutsman, eftersom jag hyser stort förtroende för mina klassbröder och-systrar och läsarna av den här bloggen. Jag hoppas att någon av dom har större ork att försöka dra strutsens skalle ur sanden.

  9. Loaderrorready: Heder åt dig att du erkänner dig inte mogen att bemöta Strutsmans argument utan istället kastar in handduken…..

  10. Snarare så att jag tycker Strutsman säger det bra själv om vilket flummeri han står för:

    ”Du pratar om statistik där kapitalinkomster blandas med arbetsinkomster. Och där folket delas in i grupper som inte är riktiga, fasta grupper. Vi hoppar ju alla in och ut ut den fattigaste decilen.”

    Ovanstående är ju så rysligt tramsigt så man baxnar. Läs gärna igen. Jag anser mig sagt mitt i ”debatten”. Men för att ändå säga en liten sak, som väl till och med en struts fattar:

    Låt oss säga att jag har 10 000 kronor i inkomst och får 10% i lönehöjning. Detta ger mig alltså 1000 kronor mer i månaden. Om du tjänar 100 000 kr/månaden och får samma procentuella löneökning så får du 10 000 kronor mer varje månad. Har vi fått samma löneökning? Har skillnaden mellan dig och mig ökat? Har ”klassklyftan” ökat? Ja, eller nej.

  11. Så mycket match har det ju inte varit. Strutsen har ju inte svarat på ett enda av mina påståenden eller argument, utan ständigt duckat och hoppat in på nya stickspår.

    Läs hans argument om ”att vi alla blir sjuka nån gång” och att ”vi alla är fattiga nån gång”. Det är ett jävla hån mot de som fått sina liv slagna i spillror av kapitalisterna och borgarna.

  12. Hörni hackspettar, tagga ner lite och hacka på strutsen.

    Kalla mig flummig du, för att jag läser LO:s rapport och vill diskutera den. Jag håller på min åsikt att det är flummigare att vägra läsa rapporten men ändå referera till referat ur den. Och alla som någon gång satt sin fot på ett universitet bör vara på min sida i denna fråga. Eller gå tillbaka till universitetet.

    Helt exemplariskt ska jag nu svara på din fråga. Inkomstklyftan mellan två personer ökar INTE om de båda får 10% högre inkomst, oavsett hur mycket dom tjänar. Det är nämligen den relativa skillnaden som är avgörande. Priser ökar i procent och löner likaså. Det går helt enkelt inte att räkna på något annat sätt. För att demonstrera hur fel din tanke är: om svenska kronan sjunker med 10%, har inkomstklyftan minskat då?!

  13. Om båda åker eller befinner sig utomlands har klassklyftan minskat. Självklart.

    Det är pengar vi pratar om, inte procent, när det gäller vekliga människor. När jag går och handlar för mina procent får jag mindre än när du går och handlar får dina procent. Alla svenskar soom har svårt att få lönen att räcka till fattar detta. Tydligen inte du.

  14. Herre gud.

    Om jag tjänar tillräckligt för att köpa 50 skjortor i månaden och du bara 20, och våra löner och skjortans pris alla stiger med 10%. Vad händer?

    Jo, jag kan fortfarande köpa 50 skjortor och du bara 20. Klyftan har inte ändrats ett dyft.

    Du får nog försöka förklara för mig hur du menar att man ska räkna i kronor, och inte procent. För du har nämligen fel, och någon stans under förklarandet bör du inse detta.

  15. Ditt resonemang bygger alltså på att ingen av oss får en reallöneökning. Dvs att inflationen är lika stor som vår inkomstökning. Men så länge lönerna är reallöneökningar (vilket dom i stort sett alltid är och har varit) så funkar inte ditt resonemang. Det är ett av svaret. Det mer nationalekonomiska. Verkligheten ser inte ut som ditt exempel. Nåväl. Detta är inte det väsentligaste. Det är nämligen detta:

    Ingen människa kan ha mer än en skjorta på sig samtidigt. Ingen kan äta mer mat eller dricka mer än magen rymmer. Vi har i stort sett alla samma grundläggande behov av mat, kläder och bostad. Vad de ökade klassklyftorna leder till är alltså inte att folk köper fler skjortor eller fler litrar mjölk. Pengarna hos överklassen hamnar i lyxkonsumtion och pengarna i underklassen används till de basala utgifterna såsom tandläkarbesök och busskort.

    Du lever inte i verkligheten. Du är en ekonomisk pajas. En pajas som säger verklighetsfrånvända saker som:
    ”Ökade klassklyftor blir det ju bara om en viss klass är mer arbetslös eller sjuk än någon annan klass. ”
    ”vem som helst kan gå från underklass till överklass på bara några år”
    ”Vi hoppar ju alla in och ut ut den fattigaste decilen”

    gå och lägg dig nu, mannen.

  16. Nej. Det måste inte alls vara så att inflationen är lika stor. Även utan inflation kommer jag att ha lika många fler skjortor som du, relativt sett. Och faktum är ju att inflationen i princip är lika stor som löneökningarna. Men alla priser utveklas inte som inflationen. Det kommer ju inte minst en massa nya produkter hela tiden som äter upp en del av inkomstökningen, så i princip måste de flesta etablerade produkter bli billigare.

    Ja, den extra inkomst som höginkomsttagare kan mycket väl gå till lyx, men det blir inte relativt sett mer lyx jämfört med en låginkomsttagare som får en lika stor löneökning. Jag förnekar inte att skillnader finns, men dom ökar inte.

    Löneskillnader kan bara räknas i procent. På den punkten får du helt enkelt ge dig. Det är grundläggande matematik. Man kan inte debattera matematik!

    Vänstern och facket försöker ibland lura i folk att löneökningar ska vara lika stora i kronor, inte procent, för att det ska vara rättvist. Men vem som helst som läst limesteori vet att detta innebär att alla löner på lång sikt blir exakt lika stora. Och det vill ju bara de mest extrema socialisterna. Men det finns många som är osäkra på sina mattekunskaper och kan låta sig luras. Men det är naturligtvis ohederligt att ljuga för sina medlemmar, väljare eller vad det nu må vara.

  17. Du har rätt! Procentuellt och därmed matematiskt är 100% löneökning lika mycket för både den som tjänar 1 krona som den som tjänar en miljard.

    Skillnaden i kronor (denna lilla parantes som verkliga människor måste tampas med) är dock att den ene får 1 krona i löneökning medan den andre en miljard i löneökning. Du säger att dessa ökningar är lika stora. Ok. Då avslutar vi debatten här.

    Strutsman företräder klassisk borgerlig verklighetsfrånvänd nationalekonomi. Det är sånt som lärs ut på universitet, och de som går ut med examen därifrån får jobb med feta löner. Det är bl a dom som styr detta land.

    Om någon glömt det så handlade rapporten (den som strutsman väljer att diskutera, och inte den andra som motäger den tes han driver) att de som har minst släpar efter de som har mer = klassklyftorna ökar.

  18. Du har fel i att vanligt folk ”tampas med kronor”. Så dumma är inte vanligt folk. De fattar att priset på en påse bilar inte ökar lika mycket i kronor som priset på en prinsesstårta. Det är alltså procent man tampas med. Just därför mäter man också prisökningar i procent, inte kronor. Hur detta kan undgå någon är mig ett stort mysterium.

    Rapporten handlar om att sjuka, arbetslösa och förtidspensionerade relativt sett får mindre idag än 1991. Eller med andra ord att klyftan mellan att jobba och inte jobba har ökat.

    Fast med din logik stämmer det ju förstås inte. De får faktiskt mer. I kronor.

  19. FAKTA – Klassklyftorna växer

    Inkomster/ Inkomstfördelningen i Sverige är vid en internationell jämförelse låg. Men sedan
    1981 har inkomstskillnaderna ökat kraftigt, med omkring 50 procent. Skillnaderna har ökat
    över hela spektrat – mellan de lägst avlönade och medelinkomsttagarna, såväl som mellan
    medelinkomsstagarna och de högst avlönade. Och toppskiktet har dragit ifrån rejält.
    Inkomsten för de 5000 mest högavlönade var 1980 7,4 gånger så hög som
    genomsnittsinkomsten. 20 år senare hade den ökat till 25 gånger genomsnittsinkomsten.
    Inkomst är inte det samma som lön. Inkomst inkluderar också kapitalinkomster, skatter och bidrag.

    Löner/ Löneklyftan mellan arbetare och tjänstemän har vidgats de senaste åren. LOkollektivets löner ökade med 52 procent mellan åren 1993 och 2005, och tjänstemännensmed löner med hela 64 procent. 2004 hade en genomsnittlig städare en månadslön på 16400 kronor, och en VD eller verkschef en månadslön på 65 100 kr. Den mest iögonfallandelöneklyftan är dock den mellan de riktigt högavlönade och det stora flertalet löntagare. Näringslivets toppchefer tjänade 1980, efter en period av kraftig utjämning, omkring 10 industriarbetarlöner. 2005 gick det nästan 32 industriarbetarlöner på en genomsnittlig chefslön – bonusar och optioner undantagna.

    Förmögenheter/
    De växande inkomstklyftorna återspeglas i de växande
    förmögenhetsklyftorna. Den totala privata nettoförmögenheten (förmögenhet minus skulder) i Sverige uppgår till minst 3400 miljarder kronor. Om man skulle fördela detta på alla svenskar skulle var och en få omkring 400 000 kronor. 70 procent av den totala nettoförmögenheten är så kallade reala tillgångar, det vill säga fastigheter och bostäder. Resten är finansiella tillgångar. Omkring 70 procent av den samlade förmögenheten innehas av de rikaste 10 procenten. För dessa har förmögenheten ökat med 11 procent de senaste fem åren. Den rikaste tiondelen äger 77 procent av det totala aktievärdet. 44 procent var koncentrerat till den rikaste procenten. De rika gör också stora vinster på sitt kapital, såväl i form av utdelning som i ökat aktievärde. Samtidigt har 30 procent av Sveriges befolkning större skulder än tillgångar, och därmed en ”negativ förmögenhet”.

    Källa: http://www.abf.se/FileArchive_Root//ABF/_Enhetens%20dokument/Internationellt/Ett%20R%C3%A4ttvist%20Europa/Klyftorna%20v%C3%A4xer%20kraftigt.pdf

  20. Intressant. Men jag är inte imponerad. Den nya rapporten är betydligt seriösare i hela sitt upplägg och omfattning. Och där kommer alltså samma LO till andra slutsatser. Och efter att jag sett hur även den senaste rapporten feltolkats så vågar jag inte lita en sekund på det där gamla fyrsidiga debattinlägget. Tyvärr. Tio gånger fler sidor, metoddiskussioner, tabeller och diagram ger faktiskt mer tyngd.

    Det är möjligt att tjänstemännens löner ökat mer än arbetarnas. Men den disponibla inkomsten har ökat nästan exakt lika mycket. Kanske beror detta delvis på värnskatten. Man blev kanske tvungen att höja lönerna för att kompensera höginkomsttagare för höjd skatt. Dessutom hade man ju ”kall progression” som det kallas på tyska. Även medelinkomsttagare betalade under den undersökta tiden mer och mer statlig skatt eftersom brytpunkten inte höjdes. För att det inte ska bli helt ointressant att arbeta måste detta åtminstone delvis kompenserad med högre lön. Detta är en hönan-och-äggeteffekt.

    Att ”arbetare” sällan väljer att spara är inte höginkomsttagarnas fel. Däremot har vänsterpolitiker och fackföreningar en viss skuld som jag ser det, eftersom man sällan påpekar att det är viktigt att spara undan lite pengar. Effekten är inte sällan att låginkomsttagare har fler och dyrare prylar än höginkomsttagare. När höginkomsttagaren sparat några tusen finns inte längre någon skillnad kvar, eller så är t.o.m. mindre kvar. När man kommer upp i åldrarna och sparpengarna växer så blir det naturligtvis precis tvärt om. Men det är inte för sent. Börja spara, fattiglappar!

  21. ”Börja spara, fattiglappar!”

    Hahahaha! Ja, tack ska du ha. Nu slutade jag att vara socialist, och jag är säker på att alla ”fattiglappar” där ute nu vet hur dom ska bli ena riktiga rikingar! Sätt igång och spara!

    hahahahaha!

  22. Ville bara ge dig ett gott skratt innan du går och lägger dig! Varsågod!

    Men det där med att spara menar jag dock på fullaste allvar. Det bör alla göra. Men om man avskyr ”rikingar” så vill man ju inte bli en själv förstås! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s