Att vara revolutionär IV

För länge sedan, på 1820-talet, dominerades det socialistiska tänkandet ännu av de så kallade “utopiska socialisterna”. Det var socialister som funderade ut fina harmoniska lyckoriken där allt var rättvist och ordnat till det bästa. Bara man lade fram dessa planer på en bättre samhällsordning riktigt pedagogiskt för de styrande borde det gå att övertyga dessa om det fina i kråksången, tänkte man. Men det var inte illvilja eller dålig upplysning som fick samhällets härskande grupper att nonchalera socialisternas fina idéer. Det kapitalistiska systemet krävde att kapitalägarna jagade högsta möjliga vinst. Det var- och är- systemets själva drivkraft och motor. Den som blev för blödig och började ta andra hänsyn konkurrerades ut.

Makthavarna inom kapitalismen – liksom i varje klassamhälle – är de som själva motsvarar systemets krav, ja som är dess egna skapelser. Ju viktigare position du har i ett sådant system desto viktigare är det att du har just de egenskaper som krävs där. Ska du exempelvis se till att stålindustrin går med vinst får du inte vara för vek inför de tusentals som du ska avskeda. Då tas helt enkelt din plats av någon som är litet mer känslokall eller har större förmåga att avskärma sig mot medmänniskors lidande. En mur av pengar mellan dig själv och andra plus litet övermänniskoideal är förstås inte heller i vägen.

De utopiska socialisterna
insåg inte att systemet krävde en viss typ av människor vid rodren och inte heller vilken oerhörd makt dessa härskare hade; ekonomiskt genom sitt kapital, politiskt genom överhetsstaten och ideologiskt genom att dominera hela det offentliga livet med sina värderingar. Ett ideologiskt övertag som dessutom ständigtåterskapade sig självt genom det dagliga livets krav: en människa som är tvingad att sälja sin arbetskraft till högstbjudande för att klara brödfödan åt sig och sin familj måste acceptera “spelets regler” och ta de möjligheter som bjuds inom ekorrhjulet. Att bryta sig ur det kan vara liktydigt med personlig katastrof.

Klassamhällets logik är så obönhörlig att såväl makthavare som de maktlösa under normala förhållanden oftast är övertygade om att deras värld är av naturen given. Karl Marx uttryckte det en gång med orden: “Människans medvetande bestäms av hennes samhälleliga vara”, det vill säga människans tänkande präglas av hennes roll i samhället.

De utopiska socialisterna
förstod inte att härskande klasser därför inte kan talas till rätta av aldrig så förnuftiga argument utan måste pressas och tvingas av andra samhällskrafter.

En reaktion på ”Att vara revolutionär IV

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s