Att vara revolutionär VII

Den tredje punkten rör vår övertygelse att förändringen – att bryta kapitalets makt och ersätta den med en gemensamt skött hushållning inte kan ske inom det gamla maktsystemets ramar.

Diskussionerna om parlamentarismen som ofta förts bland socialister handlar inte om att ifrågasätta behovet av ett demokratiskt representationssystem eller allmän rösträtt. Tvärtom handlar den om hur detta ska utformas så att verkligen de stora, idag maktlösa massorna, kan göra sin stämma hörd. Det nuvarande parlamentariska systemet är inte gjort för att folkmajoriteten ska styra utan för att ge den en känsla av deltagande någon gång vart fjärde år.

Barrikader byggs i Pariskommunen 1871

Vi måste ersätta det nuvarande maktsystemet, den nuvarande överhetsstaten, med en stat som är kontrollerad från gräsrotsnivå och uppåt av människorna själva. Det handlar inte om någon omöjlig verklighetsfrämmande utopi av direktdemokrati där alla människor sitter i samma rum och beslutar om allting. Det rör sig om högst praktiska, möjliga och helt nödvändiga förändringar, om ordet demokrati – folkstyre – ska ges en verklig innebörd. Runt om i världen har arbetande människor, folkets breda lager, gång på gång genom historien försökt skapa former för verkligt folkstyre men kastats tillbaka av klassamhället. Formerna har haft det gemensamma att de byggt på människornas självverksamhet och rätt att fullt ut kontrollera sina representanter.

I exempelvis Pariskommunen 1871, då Paris’ arbetarbefolkning för ett par månader tog över makten, valdes kommunens 90-tal ledamöter genom allmän och lika rösträtt från de olika stadsdelarna. Även flera av myndighetsapparatens viktigaste funktioner utsågs genom valen (ungefär som fallet är med lokala sheriffer i USA). De valda fick inte ha några privilegier i förhållande till folket och kunde återkallas om en majoritet i valkretsen krävde det. Hela tanken var att folkets ombud inte skulle utgöra någon särskild yrkeselit med egna intressen och att myndighetsmakten – kommunens miniatyrstat – inte skulle vara någon väldig byråkratisk kropp som sög musten ur samhället. Tvärtom skulle arbetarbefolkningens styre ske genom en billig stat som överlämnade så mycket av beslutsmakten som möjligt åt folket självt och dess olika fria sammanslutningar.

Tidigare i följetongen: Att vara revolutionär

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s