Förstatliga bilindustrin under de anställdas kontroll!

Glädjen i Trollhättan och Västsverige över att flera tusen av bilindustrins anställda inte omedelbart kastas ut i arbetslöshet är stor och självklar. Bara den som förblindats av nyliberalismens propaganda kan tycka att det är rimligt att kasta ut människor i arbetslöshet istället för att behålla dem i arbete. Om bilindustrins anställda skingras för vinden förvandlas det enastående produktionsmaskineriet snabbt till skrot, ett slöseri med samhällsresurser av väldiga proportioner. Men framför allt: det är bara så länge de anställda finns kvar i arbete och inte sällat sig till de arbetslösas skaror som det är möjligt för dem att agera som ett kollektiv.

Men samtidigt som vi gläds med dem som firar för att de får behålla jobben är det också en sorgesam tillställning. Dels för att mycket talar för att festen blir kort och baksmällan tung; racerbilsdirektörerna med ljusskyggt kapital i ryggen är inte mycket att hänga upp framtiden på.

Men också för att ett tillfälle har gått förlorat. Ingen kan idag ha missat att mänskligheten står inför sin hittills största utmaning: att på något årtionde ersätta den fossilbaserade ekonomin med en hållbar. Massbilismen är inte förenlig med denna nödvändiga omställning. Inte den som finns idag och definitivt inte den som bilindustrin hoppas på och världens politiker, trots allt klimatprat, planerar för. Allt prat om ”gröna bilar” är blå dunster så länge politiker på alla nivåer fortsätter att bygga för ökad biltrafik med Förbifart Stockholm och Marieholmstunneln i Göteborg som de senaste jättesatsningarna. Om, Kina, Indien och andra länder imiterar vårt ohållbara transportsystem handlar det om miljarder nya bilar.

Svenska fack har sedan länge
överlåtit frågan om makten över produktionen och dess inriktning till kapitalägarna. Därför är det inte heller förvånande att se hur de nu okritiskt leder jubelkören för bildirektörerna. Inte desto mindre är det tragiskt. Att i dagens dubbla krisläge, där både jobb och klimat är hotade, fortsätta satsa på ohållbara produkter kommer inte långsiktigt att rädda några jobb.

Skall det finnas en chans att stoppa såväl klimatkatastrof och industridöd krävs att vi byter spår, både när det gäller hur vi färdas och vad vi tillverkar. Bilindustrins kris – som på intet sätt är över – är ett gyllene tillfälle att inleda en sådan förändring. Denna flexibla industri skulle kunna ställas om från att vara ett problem till att bli en del av lösningen om staten tog över den och gav de anställda i uppdrag att utveckla och producera det som krävs för ett klimatanpassat samhälle.

Förstatliga bilindustrin under de anställdas kontroll!
Ställ om produktionen till klimatanpassade jobb med statligt garanterade beställningar!

/Socialistiska partiet

I förgår uppmärksammade vi direktörernas löner som Dagens Arbete granskat. I dag följde DN efter och skriver:

Direktörerna i industrin har höjt sina månadslöner med nästan 50.000 kronor på två år. Industriarbetarna fick under samma period nöja sig med 1.600 kronor, enligt en granskning som Dagens Arbete gjort.

Samma direktörer kräver i år att inga löneökningar görs i de centrala avtalsförhandlingarna.

Dagens Arbete har granskat inkomstutvecklingen för 104 styrelseledamöter i sju arbetsgivarorganisationers styrelser. I genomsnitt höjdes lönerna med 18,8 procent eller 47 726 kronor i månaden mellan 2006 och 2008.

Industriarbetarnas löner ökade med 7,8 procent eller 1 600 kronor under samma period. Gruvornas arbetsgivareförbund ökade sina löner mest – 66,1 procent.

3 reaktioner på ”Förstatliga bilindustrin under de anställdas kontroll!

  1. ”Direktörerna i industrin har höjt sina månadslöner med nästan 50.000 kronor på två år. ”
    Varför blir ni inte direktörer?????????????

  2. Vilken smörja!

    Det står er fritt att starta företag precis när ni vill. Om ni vet vad människor behöver om några år är det bara att sätta igång ett företag och producera. Varför ska ni nödvändigtvis ta ett företag som någon annan har skapat? Om ni är så smarta företagare så kan ni klara er på samma villkor som andra företagare.

    När det gäller effekterna på samhället av företagsnedläggningar så har facket ett tungt ansvar. Löntagare i företag som en gång haft bra tider har ofta tillskansat sig oskäligt höga löner, och eftersom man aldrig accepterar en lönesänkning, oavsett hur mycket konkurrensen hårdnar, så går företagen till slut under. Helt i onödan, eftersom man med mer rimligt lönenivåer skulle kunnat överleva. Bilindustrin är ett sådant exempel. SAS ett annat. Varvskrisen var ytterligare ett exempel. I vissa fall är kostnadsläget så mycket för högt att det inte hjälper i längden, men i andra fall skulle det rädda jobben. Med lokala fackföreningar ökar chansen att man fattar rätt beslut om huruvida man ska acceptera lönesänkningar eller ej.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s