Röda Lund

★ Hjärtat i en hjärtlös värld

Archive for 02 04 2010

Sektnytt

Skrivet av Röda Lund på 02 april 2010

Igår var det 1 april. Ett datum som jag skiter högaktningsfullt i. Betydligt trevligare att driva och skämta de övriga 364 dagarna anser jag. Så hade jag tyckt om 1 maj och 8 mars också, om det inte vore så att man träffar så mycket trevligt folk de datumen. Att ritualisera politik för en redan invigd publik känns som att iförd hawaiiskjorta sälja is till pingviner. Finns det något värre än att traska på 1 maj i hällregn? Ja, det finns det förstås, men ni förstår vart jag vill komma.

Igår var det 1 april, som sagt. Vissa skämt var säkert bra, dock nåddes inte jag av dem. Istället tramsade SUF (Syndikalistiska ungdomsförbundet) och riktade en illa riktad pungspark mot Rättvisepartiet Socialisterna, som precis drabbats av en djup splittring  efter att deras största avdelning (den i Umeå och där man har 3 kommunala mandat) lämnat partiet. Socialisten-gruppen, som nyligen bröt sig ur den internationella organisationen IMT och samtidigt splittrades, ”skojade” om att man inlett samarbete med Kinas Kommunistiska Parti. Jo, det var ju väääldigt roligt. Eller inte.  ”He, he, he, april april. Vi bara skojade när vi skrev att vi samarbetar med diktaturen och arbetarmördarna”.

Något som dock inte var ett skämt, men som nog flera av oss trodde var det, var Kommunistiska Partiets utspel mot Sveriges Kommunistiska Parti. Och försök att hänga med nu: KP och SKP är två partier med exakt samma politik, men med den skillnaden att KP tycker Sovjet var gött mos fram till att Stalin dog, och att SKP tycker Sovjet var gött mos fram till murens fall. KP hette tidigare kpml(r) och har en historia av Stalin-hyllande, böghat och misshandel av socialister som inte tyckte Stalin var en särskilt juste figur. Nu tycker KP att SKP:s namn är för likt KP:s. Trots att det var KP som nyligen bytte namn. Så här skriver man i Skånskan:

”Vid förra valet förekom en valsedel med en oregistrerad beteckning som var lik Kommunistiska partiet. Vi erfor efter valdagen att detta orsakat missförstånd bland våra väljare. Det visade sig att många tagit fel valsedel. I tron att man röstade på Kommunistiska partiet röstade man i själva verket på en annan valbeteckning, det vill säga den oregistrerade”

Nej, detta var inget 1 april-skämt. Den senaste tiden har den svenska vänstern gått igenom två olika tendenser under trycket av den borgerliga offensiven och frånvaron av självständig arbetarkamp. Den ena tendensen är den, s.a.s. ”vändningen mot partiet”, som delar av den autonoma rörelsen gått. Efter interna kriser och ifrågasättanden av bl a Reclaim Rosengård, Stoppa Matchen och sektighet har man börjat inse att det krävs en fastare struktur för att organisera och trygga återväxten. Förbundet Allt Åt Alla och Förbundet Arbetarsolidaritet är uttryck för denna tendens, men antagligen bör man även se utvecklingen i SAC som ett uttryck för detta. SAC har den senaste perioden allt mer nischat sig mot att bli en aktivistgrupp för unga aktivister än det spretigare syndikalistiska fack som fanns för 10 år sedan. På gott och ont.

Den andra tendensen är splittring. Ett sökande som är andra sidan av ovanstående mynt. Socialistiska Förbundet och Socialisterna är två nya partibildningar som för att möta dagens utmaningar försöker skala bort det som riskerar att stöta bort ”vanligt folk”. En god ansatts på kort sikt, men en linje som i förlängningen kommer leda till interna motsättningar när omständigheterna förändras. Vidare finns det några små mindre seriösa maoistprojekt, och olika trotskistiska miniatyrer som försöker etablera just sitt evangelium. För den stora massan helt okända företeelser. För vem vet vad följande bokstavskombinationer betyder? SUF, RF, RS, SF, SKP, KP, IS, FAÅA, FAS. Och vem känner igen namnen Debord, Bordiga, Gonzalo, Woods, Cliff, Gramsci och Bone? Bara i Lund finns följande vänsterorganisationer till vänster om (v): Första Linjen, Virvelvinden, SUF, Socialistiska partiet, Bokcafé India Däck och Smålands Nation. Vi samarbetar kring gemensamma kampanjer såsom Ockupationsfestivalen, och består mestadels av ungdomar. På 1 maj brukar 200 personer gå under dessa organisationers fanor.

Det är bara att beklaga att det ser ut så här, men även om alla radikala socialister idag skulle gå samman i en gemensam organisation så skulle inte detta i sig vara en lösning på vänsterns kris. Man kan inte lyfta sig själv i håret, och vänstern är till syvende och sist beroende av arbetarklassens allmänna kampförmåga. Visserligen är det socialisters uppgift att stödja och delta i all progressiv kamp som förs av löntagarkollektivet, men den kan omöjligt ensam skapa denna kamp utan lever i symbios med klasskampen.

Mitt i detta hav av motstridiga, men sammansatta, tendenser kryssar Socialistiska partiet. Ett parti som är på sakta frammarsch efter en tid av stiltje och svårigheter, och som samlar både upprorisk ungdom och äldre fackliga aktivister. SP har lokala partiavdelningar från Umeå i norr till Malmö i söder. I höstas genomgick partiet en rejäl generationsväxling och idag är majoriteten av partistyrelsens runt femton ledamöter mellan 25 och 35 år. Så här skriver Socialistiska partiet i Lund om hur man ser på sig själv, och som kanske kan vara en inspiration för de människor som nu bildat nytt:

Som medlemmar i Socialistiska partiet deltar vi i kamp där människor försöker bryta med kapitalismen och försvara sina intressen. Vi gör det genom att ställa upp fullt ut med det vi kan. Vi är inga politikerproffs som levererar valfläsk vart fjärde år. Vi går tillbaka till den ursprungliga demokratiska och radikala socialistiska traditionen. Den som stalinister och sossar länge dragit i smutsen.

Internt diskuterar vi erfarenheterna från de kamper vi deltar i och försöker ge olika idéer för hur kampen bäst kan föras. Det är det som är grunden för vår organisation – arbetet för att klasskampen ska bli så framgångsrik som möjligt. Vi försöker inte ta över eller pracka på våra förslag och erfarenheter utan försöker tvärtom uppmuntra de som kämpar att lära och utvecklas. I rörelsen och i kampen menar vi det absolut viktigaste föds: Insikten om att det går att förändra och att man inte är ensam.

Många av våra medlemmar deltar också i den bredare debatten om vilken väg vänstern bör gå. Genom bl.a. de teoretiska tidskrifterna Röda Rummet och Tidsignal analyserar medlemmar i Socialistiska partiet samhällets utveckling och vad socialisters svar bör vara på de problem och lösningar vi ställs inför. Det räcker inte bara med ”att göra”, man måste veta vart man vill och varför också. Här hjälps vi alla åt på de sätt vi kan och vill.”

ps. Vi ber ödmjukast om ursäkt om vi glömt någon bokstavskombination.

Röda Malmö: Lyckat möte i Malmö
Röda Malmö: Vad händer med RS?
Röda Göinge: Ny medlem

BBC News: 10 stories that could be April Fools… but aren’t

Sparad i Socialistiska Partiet | 8 Comments »

Blev du rädd nu din fege fan?

Skrivet av Röda Lund på 02 april 2010

Ett bråk om en parkeringsplats slutar med att en människa förlorar livet. För oss alla vansinne och fasansfullt  oförståeligt. Varför vet vi inte än, och kommer kanske aldrig heller få veta. Det vi i dagsläget med säkerhet vet är att en människas liv försvunnit och att hela hennes omgivning är i djup sorg.

Dödsmisshandeln i Landskrona blir det första Röda Lund tar tag i efter en tids vila. Även vi har drabbats av våldet. Inte så direkt och våldsamt, men nog så starkt vid flera olika tillfällen. Vi är, precis som ni som läser detta, bekanta med kriminalitet och brott på ett personligt plan. För brott är något som följer oss alla. Vissa i ett skede i livet, och andra i ett helt annat. Några bara en enstaka gång, och andra gång på gång vid upprepade tillfällen.

Barnet som ser sin förälder slå den andra. Som faller för frestelsen och snattar i närbutiken. Grannen som kör rattfull. Klasskompisarna som mobbar eller tar droger. Nån gång fick man en smäll av skolans ”tuffingar”, eller så var man en av dessa. Polaren som prylas av vakten på utestället efter att ha varit för uppkäftig efter för mycket att dricka. Den lesbiska tjejen som kastas ut från krogen för att hon kysser sin flickvän, eller gay-killen som pga sexuell läggning misshandlas på väg hem. Revisorn som åker dit för att ha behandlat sitt spelberoende med firmans pengar, eller chefen som ertappas med att köpa sex. Den hemlöse som ertappas med att ha brutit sig in i ett källarförråd. Invandraren som inte får jobbet pga sitt namn, lärarinnan som stjäl på jobbet,  eller hon som tar några extra pavor starksprit över bron.

Överallt möter vi kriminaliteten. Så varför finns den där? Ja, det enkla svaret blir: Därför att staten förbjudit just den och den handlingen. Det står så. I Lagen. Ett annat svar är att vi formas av den miljö vi växer upp i. Det är därför det finns fler skattefifflare bland de som har skatt att fiffla med än bland de som går arbetslösa, och fler ungar som åker dit för att köra för fort på EU-moppen än om vi tittar på de ungdomar som inte äger en EU-moppe. Vi vet att det finns olika faktorer som gör att ett barn – vilket som helst – med större sannolikhet åker dit för våldsbrott än ett barn som inte råkar ut för dessa faktorer. Skilsmässa, spritvanor i omgivningen, trångboddhet som gör att man hellre hänger på hörnet än är hemma. Arbetslöshet eller känslan av att man aldrig kommer komma att få ett jobb. Utanförskap, som kan vara alltifrån att bli ignorerad av arbetskamraterna, till att inte känna sig välkommen i ”de finare salongerna”. Tusentals olika faktorer som tillsammans kan forma en människa att begå brott i framtiden eller just då.

Ovanstående känner vi alla till. Vi förstår att Hampus som ofta hamnar i slagsmål förmodligen gör det därför att hans farsa super och slår honom. Vi fattar att Ahmeds hat mot ett gäng har att göra med att de kallar honom för jävla blatte. En förklaring till att Anders skriker blattejävel och har åkt dit för att ha slagit en kille från Iran har att göra med att han en gång fick stryk av ett gäng killar som kom från Irak. En anledning till att killarna i Svedala bränner ner skolan kan vara att de inte känner att de får någon chans att komma ikapp alla de andra, och därför söker en identitet som baserar sig på gänget och ett farligt rykte. Att Daniel klottrar i bostadsområdet hänger ihop med att husen är fula och vanskötta och för att det inte finns någon social kontroll och omtanke bland de boende. I Vellinge tafsar man på brudar och dricker hembränt. Det gör man på Linero också. Tjejer väljer ofta att inte agera ut sin desperation – sitt utanförskap – genom misshandel och vandalism. Istället skär man sig, svälter sig, eller mobbar hon med de fula kläderna som aldrig vågat ta plats.

Så är detta allt? Är det bara samhällets fel allting. Ja, i stort menar vi det. Olika företeelser går att jobba bort genom riktade satsningar på alla plan. Utanförskap går att bryta med gemensamma ansträngningar. Ensam är det mycket svårare. Ingen föds bankrånare. Men går man ner på det enskilda fallet och tittar så kan man så klart inte ursäkta eller urskulda ett våldsbrott för att brottslingen växte upp med en ensamstående morsa som gick på amfetamin. I det enskilda fallet går det inte att resonera bort upprördheten och ilskan hos den drabbade, och den ansvarige har i varje situation ett val. Det är därför det är fullkomligt orimligt att diskutera brott utifrån enstaka händelser.

Man måste titta på helheten, och man måste titta på hur man ska kunna göra för att det inte ska hända igen. Precis som när en tjej blir våldtagen på skoltoaletten så löses inte problemet med att alla killar kastreras eller skickas till en öde ö.  För brott är inte, för samhället, något som avhjälps genom utrensningar av ”slöddret” eller livstidsdomar. Det funkar helt enkelt inte så, och de som mot förmodan skulle hävda detta kan inte erbjuda en enda verklig och vettig lösning på bekämpning av brott. Brott kan bara bekämpas innan de ägt rum. Och det är därför frågan om hur vårt samhälle bör se ut som är den viktigaste frågan i debatten. En debatt som högern så klart inte vill ha. Det är ju isf deras samhälle som ifrågasätts. Istället kallar dom på hårdare tag och fler poliser för att dölja det järnhårda kapitalistiska systemets värsta yttringar.

Röda Umeå: Vi är alla lika mycket värda, eller hur?

SkD GP HD SvD AB DN

Sparad i Brott, Våld | 17 Comments »

 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.