Vad ska hända med Iran?

Iran i imperialismens konfliktpunkt
Av Internationalens ledarred

För några dagar sedan överlämnade Iran ett brev till FN:s atomenergiorgan, IAEA, om det avtal som innebär att landet skickar sitt låganrikade uran till Turkiet. 1200 kilo uran anrikat till 3,5 procent ska överlämnas för upparbetning till 120 kilo 20-procentigt uran, avsett för medicinska ändamål i Teherans Forskningsreaktor, TRR.

Avtalet har stora likheter med det förslag USA och de andra fyra permanenta staterna i FN:s säkerhetsråd lade fram för ett år sedan. Man kunde tycka att det nya förslaget – som arbetats fram av Brasilien, Turkiet och Iran – därför borde mötts med gillande av Washington och dess politiska anhängare. Istället anklagas emellertid Iran för att tillgripa en ”förhalningstaktik”, enbart avsedd att fördröja de sanktioner som USA med flera sedan länge planerat – en argumentation som ivrigt upprepas i Dagens Nyheter (”…inga skäl att jubla”, DN-ledare, 19/5). DN hälsar också nya sanktioner med tillfredställelse: ”Sanktioner är dessvärre den väg som står tillbuds”(….) ”Att inte göra något alls öppnar för att Ahmadinejad förr snarare än senare sitter med atombomben i handen.”

Iran har undertecknat Icke-spridningsavtalet, NPT, som ger landet rätt till fredlig kärnkraft, inklusive låganrikning av uran. Sedan 2002 står också Irans kärnkraftsprogram under rigorös kontroll av IAEA:s inspektörer. Men DN:s ledare fortsätter: ”..Iran har systematiskt vägrat svara på frågor eller släppa in inspektörer från FN:s atomenergiorgan, IAEA”. Detta är ren historieförfalskning! Sedan 2002 har IAEA genomfört 50 inspektioner per år. Totalt har närmare 900 lokala inspektioner på plats genomförts. Åtskilliga IAEA-rapporter har lämnats till FN. Det finns ingen av dessa som kunnat visa att Iran avlett delar av sitt program i militär riktning. IAEA:s generaldirektör, japanen Yukia Amano, påpekade nyligen att ”samarbetet mellan Iran och IAEA förbättras kontinuerligt när det gäller den anläggning där forskarna ökar anrikningen till 20 procent”. ”Vi har god kontakt med Iran i denna fråga (…) Vi kan göra besök, vi diskuterar och framsteg har gjorts. Vi lämnar rapport i juni”. I motsats till DN:s dystopi – ”inte göra något alls” – händer nästan dagligen något med den faktiska kontrollen av Irans kärnkraftsprogram.

Denna väg – inspektioner plus diplomati – är den enda framkomliga för att hålla Iran i schack och samtidigt undvika ett ödesdigert krig. Denna självklara och enkla formel finns dock inte i den tankevärld som dominerar bland makthavarna i USA, Israel och EU. Frågan om ”Irans kärnvapen” är istället, i likhet med Saddam Husseins ”massförstörelsevapen”, inte något man vill få klarhet i, utan blott en propagandamekanism med vilken man vill driva kampanjen mot Iran till det verkliga slutmålet; regimförändring och en ökad kontroll över landets väldiga fossila tillgångar.

Iran är en auktoritär teokratisk regim, men knappast värre än exempelvis Saudiarabien, som hålls bakom ryggen av USA och västvärlden. Sanktioner är imperialiststaternas verktyg mot nationer som ska kuvas. De är aldrig socialisters förstahandsval. Sanktioner kan bara få effekt om de klart riktas mot regimen, inte mot vanligt folks vardag och ekonomi, och om de stöds av en aktiv och medverkande opposition, som i fallet Sydafrika och ANC. Men inte ens den inhemska ”västvänliga” oppositionen i Iran, exempelvis presidentkandidaten Mousavi, stöder sanktioner – ytterligt få i Iran gör det. I likhet med fallet Irak kommer istället stegvis skärpta sanktioner att logiskt leda till krig, men med långt värre konsekvenser än ockupationen av Irak – förödelse för Irans folk och ett Mellanöstern i brand.

Samtidigt som Iran meddelar IAEA om det nya avtalet så avslöjas att Israel 1975 försökte sälja kärnvapen till apartheidregimen i Sydafrika, och att Israel ånyo fängslat Mordechai Vanunu, det vill säga den man som 1986 förde Israels kärnvapenprogram ut i offentlighetens ljus. Detta understryker nödvändigheten av att Israel – den enda kärnvapenmakten i Mellanöstern – undertecknar Ickespridningsavtalet och underställs IAEA:s kontroller.

Mot sanktionskampanjen och krigshoten från USA, Israel och EU måste vi lyfta fram ett annat scenario:
– Erkänn Irans rätt till fredlig kärnkraft, men ej kärnvapen, i enlighet med NPT
– Israel måste underteckna NPT
– USA och Israel måste upphöra med sina bombhot mot Iran
– Fortsatta IAEA-inspektioner i Iran och verklig diplomati
– Etablera en kärnvapenfri zon i Mellanöstern, inklusive Iran, Israel och USA:s baser
Alternativet – sanktioner som leder till krig – gynnar inte kampen mot mullornas regim, eller något annat folks kamp för frihet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s