Vart tar det producerade vägen?

Igår skrev Röda Lund en kort snutt om fack, profit och strejk. En slags introduktion för ung som gammal arbetare som inte tänkt på hur allt funkar här i samhället. Vi gav ex. en kortare beskrivning av varför vi tvingas gå till jobbet varje måndag och vem som i det långa loppet sitter på vinstlotten. Idag fortsätter vi med ännu en liten snutt.

Ibland är det skönt med ekonomer. Åtminstone ekonomer som också är socialister. Ja, alltså inte ”socialister” som de ”röd-gröna”, utan socialister som verkligen jobbar för ett störtande av kapitalismen. En sån ekonom är Benny Åsman, medlem i Socialistiska partiet, och gammal i gejmet. Vi har lånat lite av honom idag.

I följande diagram ser vi att något hände 1980. Det var trettio år sedan och de flesta som läser detta var inte ens födda. Dock är det vi som idag står med byxorna nere och blir tvungna att göra något åt skiten. För det vi kan läsa i diagrammet är ingen naturlag. Det är ett resultat av en våldsam offensiv från kapitalistklassen och deras politiker i riksdagen. Men det är också ett resultat av att de som säger sig vilja företräda löntagarnas intressen antingen givit upp eller gått över till fiendesidan. Titta på bilden och ägna en minut eller två åt vad det innebär. Sånt här vill inte media att du ska veta, så därför står det inte om det i tidningarna mer än på de urtråkiga ekonomisidorna som de flesta aldrig läser. Fast oftast skiter dom i att öht skriva om sådana saker som avslöjar vem som är vinnare på systemet.

Europieska Unionen 1960-2010

Productivité du travail = produktiviteten
Salaire réel= reallöner (lön i förhållande till prisökningarna. En krona idag är ju mindre värd än för 50 år sedan).
1980 = 100 (skala till vänster)
Part des salaires= löneandelen av BNP (skala till höger)

Källa: Ameco, EU-kommissionens databas

”Efter trettio år av utnötningskrig anser miljonärerna att den arbetande befolkningens motståndsberedskap är så dålig och att decennier av massarbetslöshet lett till sådan utmattning att nådastöten kan sättas in. Det finns inget samhällskontrakt. De arbetande får inte längre del av den ökade produktiviteten – allt går till de rika. En procent av världens hushåll äger 38 procent av alla likvida tillgångar, lika med 42 300 miljarder dollar. För dem finns det ingen kris, bara inkomstkällor oavsett ned- eller uppgång i ekonomin.
(…)
Från 1982 och fram till i dag ökar ständigt gapet mellan produktiviteten och reallönerna med följd att hela produktivitetsvinsten går rakt ned i fickorna på kapitalägarna. Pengar som de dessutom i allt mindre utsträckning investerar i nya fabriker och maskiner eftersom det kortsiktigt varit mer lönsamt att hänga på finanskarusellen.
(…)
Nu är det en ny tid. Kapitalet behöver inte det egna landets konsumenter. Det finns konsumenter i andra delar av världen. På grund av det allt svagare fackliga motståndet är det fritt fram att angripa de arbetandes andel av de producerade rikedomarna. I samtliga länder inom OECD har lönernas andel av BNP minskat kraftigt. Hittills har det kompenserats med en allt större skuldsättning i hushållen. Vilket lett till den återvändsgränd som samhället nu befinner sig i.”

Advertisements

4 reaktioner på ”Vart tar det producerade vägen?

  1. Det är lustigt. Varje gång man skriver om integration, brott eller invandring så kommer det en drös SD:are in här och kacklar loss. När man skriver om eliten och hur de rika skor sig på det arbetande folket är det tyst som i graven. Likaså när man nämner klassklyftor, kvinnoförtryck eller klimatet.

    Mest som en enkel iakttagelse… 😉

    Undrar vilka lösningar SD har på ovanstående fakta. Låt mig gissa: ”Ut med packet!”? Fast då så klart inte de som berikar sig utan de som tillhör det arbetande folket fast med ett osvenskt efternamn. Bra där!

  2. Mmm, helt sant. Hycklande jävlar är vad de är. Jag tog en grabb på jobbet på det där, han hade lite smårasistiska tendenser, dock inte något som var i full blom. Vi snackade ett tag, och jag frågade honom vem han trodde var vår klassfiende på riktigt och vem han verkligen hade något gemensamt med. Ian Wachtmeister som är svensk, adlig och mångmiljonär eller Goitom som är eritrean, arbetare och vanlig knegare.

    Han svarade inte, men jag fattar att han begrep. En röst mindre på SD-patrasket!

  3. Måste säga att det var en av få grafer jag sett presenteras från vänsterhåll. Intressant statistik.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s