Revolutionären Stieg Larsson

DN skriver idag om hur engelsmännen genom The Guardian får lära känna Stieg Larssons revolutionära insatser. Och man blir förbaskat stolt. Som medlem i Socialistiska Partiet (SP hette KAF – Kommunistiska arbetarförbundet fram till början av 80-talet då det bytte namn) och revolutionär rätar man lite extra mycket på ryggen när man läser om Stiegs kamp.

I lördagens utgåva av The Guardian läggs ännu ett kapitel till personen Stieg Larsson och den brittiska tidningen gör ett stort nummer av hans tid i Eritrea där han ska ha lärt unga eritreanska kvinnor att hantera granatkastare. Uppgifterna kommer från en liten bok där en av Stieg Larssons vänner, John Henri Holmberg, skrivit en essä om hans liv, som i dagarna kommer ut på engelska.

John Henri Holmberg och Stieg Larsson blev vänner redan i tonåren när de bägge gav ut stenciltidningar om science fiction, och var sedan vänner fram till Stieg Larssons bortgång 2004.

Efter att de först träffades i början av 70-talet blev Stieg Larsson först engagerad i vänsterrörelsen och det kommunistiska arbetarförbundet KAF. Vännen John Henri Holmberg hyste liberala idéer och anställdes senare av den dåvarande moderatledaren Gösta Boman.

– Vi var unga då och man kan väl säga att vi utifrån dagens svenska synsett hade lika fnoskiga tankegångar, men att vår gemensamma nämnare var frihetliga idéer. Jag var ju närmast anarkist och svärmade för den tidiga liberalismens idéer där staten skulle stå för så liten inblandning som möjligt. Stieg stod för den trotskistiska utopins anarkism och hade sina engagemang både i Sverige och utomlands, berättar John Henri Holmberg för DN.se.

(…)

För de brittiska läsarna, skriver The Guardian, är världsförbättraren Larssons liv lika obekant som hans revolutionära intresse. Att deckarförfattaren under några månader 1977 levt med den marxistiska EPLF-gerillans befrielserörelse och tränat gerillakvinnor bekräftas också av Graeme Atkinson, europeisk redaktör för den antirasistiska tidningen Seachlight, som också kände Stieg Larsson under lång tid.

– Stieg var under 1977 en revolutionär socialist och han trodde på ett bättre liv. Och det klart att Afrikas extrema fattigdom hade engagerat honom, säger Graeme Atkinson.

– Stieg åkte dit för att stödja Eritreas befrielsekrig mot Etiopen. Detta innebar att han också hamnade i strid och blev beskjuten. Det var aldrig så att han skröt om det, men en del av det han berättade därifrån chockade mig, fortsätter Graeme Atkinson.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s