Det finns alternativ – Kubas ekologiska exempel

”Ett slående uttryck för Kubas framgångar inom jordbruket är att det idag går åt en kalori för att producera fem, i jämförelse med EU där det krävs tio kalorier för att producera en.”

” Klimatförhandlingarna är på rätt köl igen- Cancún ett steg på vägen mot det som krävs ”, utbrast miljöminister Andreas Carlgren då FN:s klimatmöte COP16 avslutats i Cancún i Mexico. Trots den optimism som miljöministern och övriga delegater från den industrialiserade världen sökte påskina var det konkreta resultatet tämligen magert.

De viktigaste besluten var målsättningar om max två graders temperaturhöjning, om att etablera en global klimatfond och att löftena om minskade utsläpp enligt överenskommelsen i Köpenhamn skall formaliseras som en del av FN-processen.

Kritiken lät heller inte vänta på sig. Bolivia reserverades sig, som enda land på mötet, mot den gemensamma uppgörelsen och menade att den blott var en seger för den hållning som de rika länderna representerade. Indien och andra utvecklingsländer hade krävt att Kyotoprotokollet skulle förnyas eftersom det garanterar att i-länderna tar det huvudsakliga ansvaret för minskningen av växthusutsläppen. De två största utsläppsländerna – USA och Kina – vägrar emellertid fortfarande att skriva under protokollet. Det fick Ryssland, Japan och Kanada att hota med avhopp från förhandlingarna.

Även från svenska politiker
har skarp kritik framförts, exempelvis betecknade ordföranden i miljö- och jordbruksutskottet, socialdemokraten Matilda Ernkrans, överenskommelsen som ” en klen tröst för alla de miljontals människor som idag lever med klimatförändringar.” Kanske sammanfattas resultatet av mötet bäst av en ledarartikel i Ludvika tidning, från 13 december, som ” pausmusik fram till nästa klimattoppmöte i Sydafrika om ett år. ” Istället för att skjuta besluten framför sig borde Cancúnmötets samlade auditorium låtit sig inspireras av det enda landet i världen som tagit avgörande steg mot ett ekologiskt hållbart samhälle, nämligen Kuba.

Under nästan tre decennier hade Sovjetunionen ett avgörande inflytande på Kubas jordbruk. Nära 80 procent av jorden var statligt ägd och i huvudsak inriktad på storskaligt exportjordbruk – med flitig användning konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Då Sovjetunionen upplöstes förlorade man både sin främsta importör av socker och leverantör av olja och andra insatsvaror till jordbruket. Den ekonomiska kris som blev följden förvärrades av att USA På 1990-talet införde Helms-Burton och Toricellilagarna som ytterligare skärpte den blockad USA påtvingat Kuba sedan 1961.

Till följd av detta tvingades kubanerna att utveckla ekologiska alternativ inom jordbruket. Man har anlagt stadsnära grönsaksodlingar, där idag 50 procent av Havannas behov av grönsaker odlas ekologiskt, vilket även starkt reducerar dyra och miljöförstörande transporter. Solceller och vindkraft har i allt högre grad ersatt oljan och år 2006 byttes alla lampor ut mot lågenergilampor. Samma år skrev Världsnaturfonden (WWF) i sin årsrapport att Kuba var det enda landet i världen som utvecklades genom att bedriva hållbar ekonomisk utveckling.

År 2010 fick Kuba också gratulationer från FN-organet FAO, eftersom den kubanske forskaren Humberto Rios Labrada tilldelats Goldman Environmental Prize i USA . Priset kallas ibland för ” Det Gröna nobelpriset ” och är världens största miljöpris på gräsrotsnivå. Labrada fick priset för sin metod att ha introducerat olika fröer, växelbruk och organiska bekämpningsmedel i syfte att öka skördarna och förbättra miljön.

Ett slående uttryck för Kubas framgångar inom jordbruket är att det idag går åt en kalori för att producera fem, i jämförelse med EU där det krävs tio kalorier för att producera en. Fortfarande måste emellertid Kuba importera stora delar av sitt livsmedelsbehov. Den rådande blockaden fördyrar också denna import. För den kubanska revolutionens utveckling är det därför av stor vikt att man lyckas öka volymen på avkastningen inom det ekologiskt producerande jordbruket. Idag är 20 procent av jordbruket kvar i statlig regi, medan en allt större del drivs i mindre enheter, som familjejordbruk. Jorden kan emellertid inte köpas och säljas utan endast brukas i olika former.

Debaclet i Cancún påvisade än en gång att det världskapitalistiska ekonomiska systemet är oförmöget att lösa de globala miljöproblemen. Som kontrast till detta visar Kuba på nödvändigheten av en planerad hushållning för att kunna kombinera bindande och varaktiga ekologiska framsteg med förbättrade levnadsvillkor för hela befolkningen.

Röda Lidköping: COP15: Polisen bröt mot lagen med preventiva gripanden

sds sds2 dn dn2

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s