Några ord om diagnoser

Här är ett mycket läsvärt inlägg om diagnoser, välfärd och det samhälle vi lever i. Vi tackar ”Cvalda” för texten som vi lånat från debattforumet socialism.nu.

Diagnoser exploderar i Sverige samtidigt som det görs enorma nedskärningar i skolan på 90-talet och arbetslivet övergår från fordism till ett tjänstesamhälle där vi alla ska vara glada och tacksamma. Arbetsplatser där man kunnat få vara lite konstig och annorlunda försvinner. När samhällets ansvar krymper läggs det på individen och läkemedelsindustrin bistår gärna med diagnoser & mediciner om varför vissa barn inte klarar av skolan.

Jag kan inte låta bli att hänvisa till diskussionen på 30-talet man hade om ”utvecklingsstörda”: ”Den genetiska synen på utvecklingsstörda är den största bluff jag vet. På trettiotalet hade vi 150 000 så kallade sinnesslöa i Sverige, i dag är det 40 000. Vart har de tagit vägen allihopa? Var finns de? Svaret är att välfärden avskaffade den lättare utvecklingsstörningen i Sverige. Det var ett socialt arv det handlade om, inte ett genetiskt. Med hjälp av intelligenstest och diagnos satte läkarna medicinsk stämpel på avvikelserna, men det var inte utvecklingsstörning man mätte utan fattigdom och misär. Man gjorde ett fatalt felslut som ledde till en fatal åtgärd- sterilisering.”

Det finns en hel del saker som kan leda till en diagnos såsom att man är just konstig i skolan är har svårt att få kontakt med folk, eller att man är utåtagerande osv. Det värsta är ju att de här diagnoserna är ju nyckel till att få hjälp i skolan – utan papper på galenskapen är du inte värd att extraundervisas. Och diagnoserna sätts sällan på barn från arbetarklassen utan det är medelklassen som slåss för att deras ungar ska diagnostiseras (där är väl tilltron till staten störst och de har resurser att ta sig fram i byråkratin och kan nog plugghetsa sina ungar en hel del att vägra plugga är ungens sätt att säga ifrån), ibland slåss lärarna för att få ungar som är jobbiga diagnostiserade, feldiagnoserna på ADHD bl a är enorma. Med tanke på ärftligheten bör man också fundera på om det inte är omgivningen snarare är hjärnan som skapar ungarna som de är.

Att acceptera att diagnosungar ska ha egna skolor är att hålla med samhället om att det är onormala, dåliga, knäppa och inte klarar av det verkliga livet. Men också att människorna tvingas internalisera den här synen på sig själva: ”Jag gör så här för att jag ha en diagnos”, eller ”du måste förstå att XXX är så här för hon har en diagnos”. Det finns ingenting i en diagnos som garanterar att man får växa i egen takt med mera, däremot så kommer man alltid få dras med den som en boja kring foten.

Med specialskolor och borgarnas friskolor skapas ju en elitistisk dröm där alla som är likadana hålls för sig själva och inte behöver träffa någon som utmanar en världsbild. På så sätt upprätthålls status quo.

Det här ligger i linje med välfärdens kris; inget land har råd med välfärden och de ideologiska argumenten och tidsandan handlar i dag om att individen har rätt till sina pengar och sin frihet och ju mindre staten lägger beslag på desto bättre är det. Ansvaret för vad som är prima människomaterial har flyttats från samhället in till individen. Segmenteringen blir ett sätt att kostnadseffektivisera.

Vodpod videos no longer available.

Läs också Biology & Politics:
Om ”biologismen”, ADHD och damp
Mer om ADHD, DRD4 och en gens evolutionära historia

”Är det [ADHD] en ”sjukdom” som måste behandlas?

Jag menar nog, från ett evolutionärt perspektiv, att det inte är så enkelt. Kanske är det så att ADHD-effekterna av DRD4 är ett exempel på ett genuttryck av en gen som egentligen har haft en annan funktion i ett jägar- och samlarsamhälle, t. ex. är bärarna av denna gen extra nyfikna och utforskar gärna omgivningen (vilket är en evolutionär fördel som kan ha gynnat dess spridning).

Men när vi idag sätter in barn i överfyllda klassrum, skär ner på resurserna till skolorna och får ett allmänt mer stressigt samhälle så leder samma gen till fenomenet ADHD och koncentrationssvårigheter. En fullt normalt fungerande gen leder till negativa konsekvenser i ett ”onormalt” samhälle.

Fråga: är det då ”fel” på genen och dess bärare som utvecklar ADHD, eller är det fel på samhället?

Mitt svar: Det är fel på samhället. Snarare än att förespråka massiv behandling med amfetamin, så blir mitt vänstersvar snarare att satsa mer resurser på skolan, i synnerhet för barn med koncentrationssvårigheter. ”
/Biology & Politics

DN: Nästan en miljon barn i USA kan vara feldiagnostiserade med adhd

svd, AB

En reaktion på ”Några ord om diagnoser

  1. Bra inlägg. Att det skulle finnas klassmässiga skillnader på ADHD låter intressant och värt att titta närmare på.
    Att det finns könsmässiga skillnader är en etablerad sanning speciellt vad gäller Aspergers som är tre gånger vanligare bland pojkar än flickor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s