Äntligen, Tomas Tranströmer

Begravningarna kommer
tätare och tätare
som vägskyltarna
när man närmar sig en stad.

Tomas Tranströmer, ur Snö faller, Den stora gåtan.

Sveriges stora poet, Tomas Tranströmer, fick idag äntligen Nobelpriset i litteratur, och det är inte bara Åsa Lindeborg som är ”otroligt glad”. Tranströmer är en läst poet som i varje ny generation får nya anhängare, och det hör inte till vanligheterna. Det finns inget mossigt eller överdrivet komplicerat med Tranströmer, som dikten ovan i all sin enkelhet visar.  Alla kan se sig själv i Tomas ord. Både som dom har varit, är och kommer att vara. Vad dom ser och har sett.

Ända sedan jag, via de amerikanska modernisterna, i mitten av 90-talet upptäckte Tomas har jag hoppats. Så sent som för en halvtimme sedan skrev jag på FB det man brukar känna såhär minuterna efter att pristagaren offentliggjorts: ”Man börjar bli lite less på att hoppas på Tranströmer eller Dylan”. Men så är han då där i Peter Englunds manuskript; ”Världens mest framstående poet”.

‘Kom till mig, ty jag är motsägelsefull som du själv.’

Röda Malmö: Jag höll på Bob Dylan

Exp GP Svd DN AB

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s