Röda Lund

★ Hjärtat i en hjärtlös värld

- Är du inte stolt över ditt land?

Skrivet av Röda Lund på 19 maj 2012

- Är du inte stolt över ditt land?
Vi känner väl alla igen frågan som brukar sägas lite sådär indirekt som ett påstående:
– Klart du är stolt över ditt land!?

Ja, vem är inte det? Själv brukar hemlängtan drabba mig efter bara några dagar på resande fot. Det spelar inte så stor roll om jag är i Göteborg eller om jag rest iväg till något europeiskt land på semester. För oavsett hur härligt, varmt, skönt, nytt och spännande det är så kommer snart tankarna om hur mycket jag tycker om det Skåne där jag är uppvuxen. Släkten, vännerna, landskapet, minnena eller bara att kunna lägga sig i sin favoritpark och läsa en bok i solen. När en svensk under OS står högst upp på pallen och ”Du gamla du fria” spelas får jag rysningar. Ibland kommer till och med glädjetårar. Om jag råkar se ett utländskt program där Sverige nämns spetsar jag omedelbart öronen och känner inte sällan stolthet. Jo, jag är stolt över mitt land. Det är nog de flesta människor, oavsett var på jorden de bor.

Men att vara stolt över sitt land är inte samma sak som att säga att allt är bra. För inte är vi väl stolta över att skillnaden mellan rik och fattig är större än på evigheter? Att många av oss inte har råd att gå till tandläkaren, eller att barngrupperna på förskolorna bara blir större och större?

Om man är uppvuxen i en liten hyreslägenhet med föräldrar som varje dag kommer hem helt utslitna efter jobbet, men ändå aldrig har råd att betala för barnens fotbolls- eller ridläger, är livet i en vräkig villa med de dyraste kläderna och senaste elektroniken helt främmande. Det spelar inte så stor roll om din granne heter Marinkovic eller Mattsson – ni delar på många sätt samma livssituation. Samma sak är det med skolkamraten eller jobbarkompisen. Namnet och bakgrunden kan skifta – men ni delar i grunden samma ekonomiska, och därmed kulturella, förutsättningar i livet.

Låt oss ta ett exempel: Mellan Västra- och Södra Innerstaden i Malmö är det ungefär en kilometer. Det tar alltså runt 10 minuter att i normal takt gå mellan de olika stadsdelarna. För de som bor där tar det emellertid 8 år. Åtta år är nämligen det som skiljer levnadslängden mellan en man i västra- och en man i södra innerstaden. Danderyd utanför Stockholm är ett klassiskt ”rikemansområde”. Där tjänar man i snitt 384 800 kronor om året. En man i Danderyd lever i snitt till han blir 83 år. I Pajala i Norrbotten är medelinkomsten mindre än hälften av den i Danderyd, och här blir en man i snitt 74 år. Om klassamhället någonsin känts ogreppbart så torde väl faktumet om skillnaden i livet och döden visa vad vi har att göra med.

Det är de här bitarna nationalister inte vill erkänna. De menar att du har mer gemensamt med aktiespekulanten som tjänar lika mycket i månaden som du eller dina föräldrar gör på ett helt år än tjejen med slöja som jobbar med samma arbetsuppgifter som du. Det spelar ingen roll att det är aktiespekulantens vinster som du och dina föräldrar jobbat ihop – ni har mer gemensamt med varandra än en som firar ramadan men inte midsommar. Att miljonärerna i det här landet bygger sina lyxvillor bakom höga murar, eller stänger in sig i innerstadens ”gated communitys” låtsas de inte om. Att de genom ett knapptryck kan göra dig och dina nära arbetslösa gör det samma – de är ju ”svenskar” och ”svenskar” är – oavsett hur skilda världar vi lever i – för evigt samma. För det är det som är nationalism, inte att vi alla håller tummarna för landslaget i fotboll. Nationalism är idén om att alla inom en nation har samma intressen och att om du är rik som ett troll eller fattig som en lus är ointressant.

Vi socialister håller inte med. Vi vet nämligen att de som bor i Sverige inte delar samma verklighet. Det finns en motsättning mellan de som äger och bestämmer över resurserna i det här landet och de som jobbar och blir tillsagda vad de ska göra. Motsättningen går mellan de som har makt och de som inte har det. Mellan de som har så mycket pengar att de inte vet var de ska göra av dem, och de som varje månad måste vända på varenda krona för att få ekonomin att gå ihop. Mellan de som har miljoner på banken, och de som aldrig har möjlighet att avsätta en krona i sparande. För när du och jag får hemlängtan så längtar vi hem till det vi har – alldeles oavsett hur eländigt det ibland kan kännas att inte ha råd med det man vill. Majoriteten längtar inte tillbaka till en villa med pool,  sommarstället utanför Båstad eller att ta båten ut i skärgården för att avnjuta champagne och hummer. Vi längtar tillbaka till olika verkligheter beroende på våra livsvillkor. Så frågan är: Vilket Sverige är du stolt över? Är det ditt, eller någon annans Sverige?

About these ads

8 svar till “- Är du inte stolt över ditt land?”

  1. Hear hear!

  2. G sade

    fet text

  3. Håller med om beskrivningen av nationens delning, men tycker att det här ordet ”stolthet” är rätt svårt. Stolt kan man väl vara över sådant som man själv eller tillsammans med andra uppnått, byggt eller skapat. Också ifall ens barn lyckas med något så kan man tänka att man kanske varit en del i det, och kanske känna en mer eller mindre berättigad stolthet. Men att känna samhörighet med sin hembyggd tycker jag är något annat. Jag känner en samhörighet med både sorg och kärlek till en del av Stockholms förorter. Sedan några år känner jag en samhörighet med staden Uppsala… Men stolthet..?

  4. Röda Lund sade

    Bra och intressant invändning. Skulle det inte kunna vara så att den stolthet man känner är en avspegling av sig själv som en del i något kollektivt? Stoltheten över att komma från Skåne är alltså då en stolthet över sig själv och sina vänner och det man gjort tillsammans och de erfarenheter man delar. Det är också med tanke på just det texten avslutas med orden ”Vilket Sverige är du stolt över? Är det ditt, eller någon annans Sverige?”.

    Men, som sagt, bra invändning. Ska fundera lite på det. Kanske bättre och tydligare att i vissa sammanhang tala om ”samhörighet”.

    .

  5. ville sade

    Personligen så känner jag inte samma stolthet som du för den svenska nationen. Jag känner en tillhörighet till Sverige eftersom det är det land som har hjälpt mig att se hur olika liv utspelas, levs och hanteras men stolt, nej.. Är nationalisten stolt över landet Sverige eller folket som bor i där? Är nationalisten stolt över hårt arbetande invandrare på samma sätt som sin ”svenske broder” i huset bredvid? Jag kommer inte att känna en stolthet för Sverige förrän det uppfyller det ideal som många av oss strävar efter. Men jag är stolt över att det är många som kämpar för att få ett samhälle som strävar efter samma levnadsstandard för alla. Det finns alltid problem och skillnader som måste slätas ut och jämnas ut..

  6. Johan sade

    Om ni kunde skriva argument som det du nyss skrev i din text här istället för att kasta massa sten och bete sig som ett primitivt slödder så hade ni kanske KANSKE kunnat vinna lite stilpoäng mot nationalisterna. Men så länge AFA och andra terroristorganisationer från vänsterkanten fortsätter skämma ut sig, gömda bakom sina maskeringar så kommer Nationalisterna växa sig starkare och starkare. Och ni har er själva att skylla eftersom ni använder er av odemokratiska medel, vilket folket inte köper.

  7. Jdl sade

    Självpiskare,hur orkar ni?????????????????

  8. Stefan Spets Arleij sade

    I första och andra stycket håller jag med dig till hundra procent!

    I det tredje stycket måste jag få anföra att de kulturella förutsättningarna
    inte med növändighet har med de ekonomiska dito att göra;

    Vid förra sekelskiftet spelade borgerligheten fyrhändigt piano
    och läste franska romaner på orginalspråk.
    Idag har vi en statsminister som verkar ha sin högsta kulturella potens vid
    Camilla Läckberg och Magnus Uggla. (Inget ont om dem per se.)

    Kampen för allmän och lika rösträtt förde, enligt mitt förmenande,
    även med sig ett ansvar, och ända in i modern tid har arbetare och tjänstemän
    strävat efter det som deras föräldrar inte hade.
    Och då menar jag inte materiell standard, utan att växa i anden,
    om man får använda ett antikverat uttryck.

    Jag tror således att man bör ”göra rätt för sin rätt att rösta”,
    intill nyligen var det t.ex. den allmänna värnplikten.
    Jag vet för övrigt inte om jag kan tänka mig ett bättre sätt att
    integreras i samhället. 70.000 unga män, i åldern 16 till 26 är idag tydligen
    inte ens registrerade på vare sig skolor, arbetsförmedling eller liknande.

    Sen tycker väl jag iochförsig att en lön på 384800 inte är något att ondgöra sig över:
    utslaget blir det dryga 32000 i månaden vilket är tre-fyratusen mer än en lärare eller sjuksyrra har
    och en, enligt min ringa mening en fullt rimlig lön för dessa yrkesgrupper.

    Det finns ju som bekant ett existensminimum, så varför inte införa ett existensmaximum.
    Säg att ingen skulle kunna tjäna mer än 65000 per månad. Avkastningen av arbetat kapital
    går in verksamheten och kommer alla till del.

    När det gäller mannen i Danderyd och mannen i Norrbottnet, så tror jag att man även där
    måste räkna in faktorer andra än de rent ekonomiska. Socialantropologer har klart visat
    sambandet mellan social-/mental hälsa och mänsklig interaktion.
    Jag menar, det bor ju inte så fasligt mycket folk däruppe, (vilket för övrigt skulle passa mig alldeles utmärkt..;-)

    Jag ser mig själv som en god människa, men för att citera Tolkiens ”Bilbo”,
    så måste jag säga att när det gäller världen utanför min egen, så är det som
    ”Att jag är en för liten smörklick på en alltför stor brödskiva”.
    Något som jag upplever som alltför cyniskt är alla dessa galor för än det ena och en det andra,
    ”Åt för Etiopien”. Sen tar man taxi därifrån, utan att ens snegla på uteliggaren.
    Lite chickt sådär har man dövat sitt samvete, fast både biljetterna och maten var gratis.
    Bolaget ifråga får kanske dra av alltihop som representation……

    Kapitalister har jag inte mycket till övers för, oavsett om de är svenskar eller invandrare,
    eller vad man nu ska kalla de som har ett annat ursprung än det svenska.
    Det har gått troll i det där. Slit för Guds (eller någon annans, om du t.ex. är agnostiker) skull inte ut ord som rasist och fascist, och ta för all del inte för givet att nationalism i sig har någon direkt koppling till dessa extrema åsikter.
    Ska vi kunna integrera de människor från andra delar av världen som redan är här, måste vi göra alla till nationalister.

    Själv anser jag att vi har tagit emot för många under för kort tid, men jag är överhuvudtaget kritisk till det moderna samhället, där allt går fortare och fortare och ingen hinner kolla i backspegeln eller dra i bromsen. Vi måste göra det här landet gott att leva i för alla som bor här, och kan vi inte det så bör vi heller inte ta in fler utifrån. Ren logik; var är hjärtat? Har du ett hjärta stort nog för alla? Då kanske det är för litet för dig själv….?

    Tack för att jag fick skriva och Gott Nytt År!

    Stefan Spets Arleij, Arkeolog & Konstvetare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: