Vem är din semestervikarie?

Varje vår duggar semesterdiskussionen tät i medierna: ”Så blir vädret på semestern”, dvs så förutspås sommarvädret bli i slutet på juli då alla ligger på stranden och jobbar på brännan alternativt har åkt iväg på den årliga chartern. I år har debatten berikats med erbjudandet om semesterbonus för den som avstår semester och går in och arbetar istället eftersom behovet av vikarier är skriande inom vissa verksamheter.

Det här inlägget kom till efter att i åratal vid samma tidpunkt varje år ha upplevt samma irritation över vem som har tolkningsföreträde och vems verklighet som beskrivs och tas för given i semesterdebatten. För ”alla” ligger inte på stranden. Själva begreppet semester förutsätter faktiskt för de allra flesta en parhäst- semestervikarien. Vem är då denna semestervikarie? Ofta är det en ung person, nyutbildad eller under utbildning eller någon som varit arbetslös men som nu får chansen att få en ”fot in på arbetsmarknaden”.

Vem har råd med detta?

Min egen verklighet ser ut såhär: Under juni söker inte särskilt många semester längre, vilket innebär att jag då får lite jobb men så fort vi kommer in i juli blir det flera pass och de två sista veckorna i juli är högsäsong då de gärna ringer in mig på mer än heltid. Det är nämligen då ”alla” ligger på stranden och jobbar på brännan. Men jag får väl min semester i juni kanske någon invänder? Ja, om det bara inte var så att jag alltid är pank då. Semestervikariens ständiga dilemma är timanställningen, vars lön alltid betalas ut månaden efter. Om januari är månaden då många vänder på sparbössan efter vidlyftig julshopping, så är juni månaden då studenterna pantar burkar.

Rätten till betald semester är naturligtvis en viktig fråga och en kollektiv rättighet som det aldrig får tummas på för de som redan har rätt till den. Men är det inte dags att studenterna får rätt till betald semester? Och varför inte de arbetslösa och sjukskrivna också? För att inte tala om de som jobbar som timvikarier året runt? De senare har förvisso semestertillägg på lönen men att ta ledigt som timvikarie och ha semester på sparade pengar är snarare än teoretisk konstruktion än en realitet eftersom timvikariens tillvaro är på chefens villkor.

Min förhoppning är att detta perspektiv i större utsträckning ska finnas med när vänstern diskuterar våra rättigheter kring semester i fortsättningen. Att utgå från att alla har industrisemester är förlegat om det någonsin varit aktuellt. Möjligheten att kunna koppla av och återhämta sig är beroende av tryggheten i att ledighetens längd på förhand är bestämd och att den ekonomiska tryggheten är ordnad. Bland personer under 30 är den betalda sommarsemestern sällsynt och faktum är att stora grupper i samhället står utanför den.

I ljuset av detta är arbetsgivarorganisationen Almegas utspel om att det är förlegat med sommarsemester ett hån rätt upp i ansiktet på många människor. Jag skulle nog t.o.m. vilja påstå att det gör mig förbannad.

Läs också: Lön på ditt sommarjobb

Svensson: Förvirrade högerförslag

Aftonbladet AB

Ännu en statskupp från högern

Presidenten i Equador

President Correa i Ecuador är med svenska ögon mätt en slags klassisk socialdemokrat. En Göran Greider, ungefär. I det val han vann hade Correa en omfördelning av rikedomarna i landet på sitt program. Precis som i Sverige med Reinfeldt – Fast tvärtom. Istället för att sparka på de sjuka och arbetslösa och sänka skatten på välfärdens bekostnad så ville Correa ”Ge de rika bältet”. Ta från de rika och ge till de fattiga, enkelt uttryckt.

Polisen i en stat är alltid uppbunden till den klass som äger och kontrollerar makten. Vi vet nog inte minst det själva från våra svenska snutar. Vapen-onani, rasism, och allmänt ”bura in dom jävlarna” är den moral som den svenska polisen, likt sina kollegor i hela världen, tagit till sig. Det är knappast troligt att svenska snutar kör förbi familjen Wallenberg och säger ”Jävla apejävel, jag ska göra han steril om jag får tag på han”, som vi minns att malmösnuten gjorde för ett par år sen. Detta trots att familjen Wallenberg äger sådana ofantliga rikedomar så man undrar om det inte handlar om stöld i mångmiljardklassen. Samma rikingar som f.ö. brukar vilja att snuten rensar upp gatorna från tiggare och hemlösa. Polisen i Ecuador är så klart inget undantag. Det är skitsamma om presidenten fått drygt hälften av rösterna – Han är ju ”kommunist” och således glömmer vi det där med att folket ska bestämma i fria val. Att fattigdomen minskat med 13% hör heller inte hit. Det har ju skett på de rikas bekostnad!

Och snuten – den härskande klassens väpnade gren – mobiliserar. Och precis som i Venezuela 2002 – då den omåttligt populäre Chavez  fängslades och en statskupp genomfördes så är det högern som står bakom. Ingen annan klass – ingen annan elit – har nämligen något att tjäna på att Correa avsätts. Ingen annan klass – och ingen annan elit – kan ställa upp med att ersätta Correas kamrater i statsförvaltningen. När det gäller statskupper mot vänsterpresidenter tänker man reflexässigt: Vilken roll har USA i det här? Det kan vi dock inte sia om idag. Men det skulle knappast förvåna någon om vi inte om ett halvår – som i mängder av fall de senaste 50 åren – kan konstatera att bakom kulisser drog USA:s underrättelsetjänst CIA i trådarna.

Det ska erkännas att i detta läget är ovanstående inte mer än spekulationer. Men som man brukar säga: Går det som en gris, ser det ut som en gris, låter det som en gris, ja då är det nog också en gris.

Fördjupning: Vänstern segrade i Ecuador

”Även om Correa själv inte är så förtjust i ”klasskamp” så är det den sociala kampen som placerat honom på presidentposten. Själv tog han sin fil.kand. examen i Ecuador 1987, fortsatte med ekonomistudier på det katolska universitetet i Louvain, Belgien, 1991 och tog sin doktorsexamen i ekonomi på universitetet i Illinios, USA 1999-2001. 2005, fyra år efter skolåren, tillträdde han som finansminister i den dåvarande nyliberala regeringen i Ecuador. Hans utannonserade ”medborgarrevolution” kommer, liksom det konkreta innehållet i ”det tjugoförsta århundradets socialism”, också i fortsättningen att vara helt beroende av den sociala kampens utveckling och den folkliga organiseringen utanför presidentpalatset.”

Rolf Bergkvist i Internationalen 2009

Citatet: Alexandra Kollontaj


Snubblade över följande ‎citat idag när jag försökte uppdatera mig på kvinnokamp i historien. Kollontaj brukar få mycket credd för sina tidiga analyser av manssamhället, men här är hon verkligen före sin tid. Är det inte ett  ”Bolsjevikiskt RUT-avdrag” hon förespråkar? Vi ska inte glömma att alla de framsteg som gjorts på jämställdhetsområdet är genom kamp, debatt, och åter kamp. Ingenting av de progressiva samhällsförbättringar vi fått har getts gratis till oss. Detta gäller även inom arbetarrörelsen och de kvinnor som där tagit kamp mot gubbväldet.

Citatet är alltså för att minnas detta. Vi har vandrat en lång väg sedan Kollontajs idag mossiga förslag, och vi har en lång väg kvar.

”Den arbetande kvinnan behöver förr eller senare inte ta hand om sin egen bostad; i morgondagens kommunistiska samhälle kommer detta arbete att utföras av en speciell kategori arbetande kvinnor som inte gör något annat.”

– Alexandra Kollontaj i »Kommunismen och familjen» från 1920.

Andreas Malm om SD

”Detta är det politiska bråddjup partiet vill slå upp: idén om att vissa människor, till följd av själva sitt ursprung, saknar rätt att leva här. Det är svårt att överskatta faran i att giftet nu kan spridas från den svenska politikens innersta kammare, buret av fyra års förnyade borgerliga attacker på det som återstår av social jämlikhet.

Hat mot muslimer ligger i vår tid. Skälet till att Sverigedemokraterna lyckats är inte att övriga partier misslyckats med att ta upp deras frågor, tystat ned integrationsdebatten eller inte tillräckligt tydligt fört fram en allmän vision om värdet av mångkultur, utan att ytterst få har gått i direkt närkamp med strömmarna och insisterat på det självklara: muslimer har samma rätt att vara här som alla andra. SD:s islamofobi har inte strimlats på tvären och längden, därför att den knappt registrerats. Om partiets kampanjmaterial tagit sikte på judar eller svarta skulle det inte ha haft några kontaktytor alls med resten av det offentliga samtalet, men tanken på muslimer som ett hot i vårt land har redan delats ut till alla hushåll, lagts ut över köksborden, hörts från teven. Vi behöver inte namnge de aktörer som gått före. Kanske ska de en dag inse sitt ansvar.”

Läs hela artikeln i Aftombladet här: Mörkermän
Läs också: Andreas Malm: Därför ansluter jag mig till Socialistiska partiet

Idag är det en ny demonstration för mångfald på Möllevångstorget i Malmö kl. 17.00.

Elitens osande klassförakt

”Det har vuxit fram en ny underklass i Sverige. Den består av yngre män med ofullständig utbildning och bruksmentalitet. De skyller sina tillkortakommanden på arbetsmarknaden med att invandrarna tar deras jobb. Det är behagligare än att erkänna de egna bristerna.” Orden är från Lena Mellins valanalys i Aftonbladet 20 september.

Tydligare kan knappast en av orsakerna bakom Sverigedemokraternas framgångar i jobbdödens och välfärdsruinernas industrisverige illustreras. Den mediala och sociala elitens osande klassförakt har mötts av en lika skitigt osande – och felriktad – spya.
Massdemonstrationerna mot Sverigedemokraternas framgångar fyller oss antirasister med värme och hopp. Men samtidigt står det klart att Jimmy Åkessons rasistkader inte ensam representerar Sverigedemokraternas framgångar. Tvärtom utgör partiets väljarbas en brokig samling av olika strömningar, från inpiskade högermän och skånska byrasister till fattig – och ung – arbetarklass drabbad av arbetslöshet och social nedrustning.

Ja, partiet lyckades faktiskt där vänstern gått bet; att kanalisera det sociala missnöjet och motståndet från den kapitalistiska krisens förlorare. Alla undersökningar visar att Sverigedemokraternas väljare generellt är fattigare, lägre utbildade, mer drabbade av arbetslöshet och sociala svårigheter än genomsnittet. Till och med bland invandrargrupper har partiet på sina håll fått ett fäste. I Södertälje varvade SD:s kommunvalslista etniska svenskar med kristna irakier och vann fyra mandat, bland annat med röststöd från syrianska områden. Kritik mot islam, homoäktenskap och familjeupplösning anses ligga bakom framgången.
Att bara försöka hermetiskt inkapsla Sverigedemokraterna är därmed dömt att misslyckas – och riskerar tvärtom att gjuta samman de olika elementen till ett. Om partiets närvaro i riksdagen härtill används av blocken för att sluta överenskommelser om fortsatt nedskärnings- och massarbetslöshetspolitik kommer den onda cirkeln att förstärkas. Och partiet fyllas på med nya förlorare i takt med det politiska etablissemangets blindhet, à la Lena Mellin.

Tillsammans med antirasistiska mobiliseringar och folkupplysning måste vi därför söka vägar att dra isär Sverigedemokraternas väljarunderlag och nå de arbetarklassgrupper som idag låter sig representeras av sina värsta fiender. Hur kan vi göra det? Det är en av vänsterns största utmaningar för de kommande hårda åren.

Håkan Blomqvist

Tidigare publicerad i tidningen Internationalen


Demonstrera mot SD

Från Facebookeventet där över 1500 personer i skrivande stund anmält sitt deltagande. Detta kommer att bli stort!

Socialistiska Partiet i Lund kommer att dela ut ett flygblad som du kan läsa här.

”Ett rasistiskt parti har tagit sig in i Sveriges riksdag, detta måste möta motstånd!
Nu måste vi tydligt visa att 94% av Sveriges befolkning inte röstade på SD och att vi är beredda att kämpa för ett rättvist och solidariskt Sverige. Antirasistiska demonstrationer har hållits i hela Sverige och Lund, mitt i skåne, ska inte vara sämre!

Kom till demonstrationen på Stortorget i Lund på torsdag  23 sep kl 19.00! Detta är ingen isolerad händelse utan kommer fortsätta tills rasismen stoppats.

Maskeringsförbud råder.

Värt att poängtera är att denna demonstration tillåter alla politiska yttringar men är i sin helhet POLITISKT OBUNDEN, så oavsett block/färg är ni mer än välkomna!
Mot rasismen!”

Studenter samlar tusentals mot rasism

Internationalen: 10 000 mot rasism

Rättegångar på torsdag-kom och stötta våra kamrater!

På torsdag 29 april är det rättegångar hela dagen vid Lunds tingsrätt (nära centralen) för personer som är misstänka för olaga intrång. Vissa är misstänka för St Lars-ockupationen på söndagen under ockupationsfestivalen och ett par gäller queerockupationen i november i Lund. Det hela börjar kl 9.00 och från kl 10.00 är det folk som jättegärna vill att vi kommer och stöttar som rättegångspublik. Den sista rättegången börjar 14.45. Varje halvtimme börjar en ny rättegång (förutom under lunchen) så det är bara att dyka upp!

Den 3 juni är det dags igen för maratonrättegångar för samma ockupationer så skriv upp i almanackan redan nu!

Ockupanter på taket av ena huset på St Lars under ockupationsfestivalen
Så här fina banderoller hängde utanför hardqueers ockupation vis Botulsplatsen i nov 2009

Jesper Nilsson – jag älskar dig!

Klicka!

Snart ska Röda Lund iväg och fredagspartaja, men först bara måste den här vardagshjälten uppmärksammas. Han heter Jesper Nilsson och är både ovanligt modig och ovanligt fiffig. Jesper ser två civilsnutar som trycker upp två småkillar i tunnelbanan och fotograferar då snutarna, vilket är fullt tillåtet. Den korta historien lyder att snutarna lackar loss på ingenting och hotar med att ta in Jesper till polisstationen om han inte raderar bilderna vilket han tvingas göra.

Nu kommer det bästa, det som gör den här killen till vardagshjälte. Jesper ger sig inte, han fixar och trixar vid datorn och lyckas få fram bilderna han raderat. Inte nog med det, han har filmat delar av händelsen och lyckas återskapa bitar av filmen han tog. Åh, hämnden är så ljuv ibland. Läs hela historien, titta på bilderna och se filmen på Jespers egen blogg. I skrivande stund har hans inlägg fått 550 kommentarer. Det ni!

Edit: Röda Lund bedriver grävande journalistik: Cops – Eller som vi säger i Skåne: Snutajävlar

Läs även Röda Linjena inlägg: Aina spanar och bängen trålar
Arbetarperspektiv: Svensk civilpolis går till attack – återigen! Läs allt om´et!!!
Missa inte heller Svenskbladet som vill anmäla SL för patentbrott.

Så idag blir det snut-tema på musiklistan till vänster.
Läs mer på Röda Lund: Snuten

Snutsvin (Klicka!)


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
DN SvD

För en human sjukförsäkring

Den borgerliga politikens cynism gav sig ovanligt tydligt till känna när den nya tidsbegränsade sjukförsäkringen gjorde att uppemot 16 000 personer utförsäkrades vid årsskiftet, en siffra som snabbt kommer att stiga under det kommande året. Dessa ska nu, nästan oavsett sjukdomstillstånd eller arbetsförmåga, genomgå en tre månader lång arbetslivsintroduktion på arbetsförmedlingen. Alla som inte riskerar en allvarlig försämring av sin sjukdom måste delta för att få behålla någon sorts ersättning. Värst är det för de omkring 2000 personer som inte är med i någon a-kassa och tvingas leva på ett aktivitetsstöd på cirka 4900 kr i månaden före skatt, vilket i praktiken innebär att de flesta av dessa inte har någon annan utväg än att söka socialbidrag.

En del som inte orkar med arbetslivsintroduktionen kommer att stå utan pengar. Försäkringskassan beräknar också att minst en tredjedel av de utförsäkrade kommer att återkomma till sjukförsäkringen när de tre månaderna i aktivitetsstöd passerat. Hur glapp mellan systemen, oklarheter, avslag och försenade utbetalningar kommer att drabba de sjukskrivna vet nog ingen. De nya reglerna är ett riktigt hafsverk. Borgarnas nya tidsbegränsade sjukersättning är inget annat än en cynisk kalkyl, som helt krasst handlar om att urholka de samhälleliga skyddsnäten för att kunna bedriva klasspolitik till de mer välbeställdas förmån – 50 procent av jobbskatteavdraget har tillfallit de 10 procent rikaste, fastighetsskatten har sänkts, arbetsgivaravgifter och bolagsskatt har reducerats, förmögenhetsskatten är ett minne blott och dessutom kan den med pengar i plånboken idag få skattesubventionerad städning

Hur upp-och-nedvänt är det inte att bota sjukdomar med otrygghet och inkomstbortfall? Det kan knappast vara sådant som lärs ut på läkarutbildningen. Oron för att inte veta hur det ska bli i framtiden har en rakt motsatt effekt då de sjuka inte kan lägga sin kraft på tillfrisknandet utan istället slits mellan olika myndigheters välvilja eller brist på sådan. Borgarnas utförsäkring av sjukskrivna vid årsskiftet är en mycket hänsynslös politik som försöker linda in ett skuldbeläggande av individen i en retorik om fuskare, vilka för övrigt är en försvinnande liten minoritet.

Samhällsproblemen individualiseras när enskilda sjuka skuldbeläggs för sin situation. Vi socialister bör istället vända på perspektiven, och analysera hur samhället och en alltmer uppstressad och hård arbetsmarknad påverkar individen. I gruppen sjukskrivna är kvinnor mellan 40-60 år överrepresenterade, ofta en konsekvens av nedskärningarna i den offentliga sektorn. Det är heller ingen tillfällighet att minst 65 procent av de som nu utförsäkras är kvinnor, eller att ohälsan är större hos fattiga än rika. Arbets- och bostadsförhållanden, socialt skyddsnät, utbildning och kontakter har allt tillsammans betydelse för både sjukdomstal och tillfrisknandetakt. Kvinnor får i högre grad psykiska diagnoser vilket kan kopplas både till det könskodade arbetet – betalt och obetalt – och de ökade krav som påläggs kvinnor i dagens samhälle. Sjukdomar följer ett klass- och könskodat mönster. Kampen för en bättre sjukförsäkring handlar såväl om kvinnokamp som klasskamp.

Ingen djupt deprimerad ska behöva vara orolig över om hyran kan betalas, ingen cancersjuk ska behöva fundera på om den där ansökan om förlängd sjukpenning går igenom eller inte. Det går inte att bolla med människors liv och hälsa på det här sättet. Människor är inte siffror eller statistik i ekonomiska rapporter.

Det enda rätta vore kraftigt höjda ersättningar till minst 90 procent av inkomsten, ta bort karensdagen och slopa tidsbegränsningen. Ingen ska behöva lida allvarliga ekonomiska men bara för att hon eller han är sjuk.

Naturligtvis bör större resurser läggas på att människor ska få hjälp och rehabilitering för att bli friska och må bra men detta står på intet sätt i motsättning till generösa ersättningssystem. Tvärtom behöver vi en stark upprustning av den allmänna välfärden just för att förebygga sjukdomar – ett friskt samhälle ger friska människor. Att det skulle skapas fler jobb för att människor står utan ersättning är borgerlig rappakalja, likaså att människor blir friska av att sättas under press. Borgarnas politik gör allting tvärtom. Genomskåda deras ideologiska dimridåer och organisera dig för ett solidariskt samhälle!

Våra vänner i Hässleholm ger handfasta förslag för en rättvis och bra politik:

Åtgärder mot arbetslösheten – några förslag:

  1. Förstärk vården – våra gamla och sjuka behöver bättre omvårdnad och personalen måste få tid till att samtala med patienterna.
  2. Inför ett vård lyft: Satsa på vidareutbildning av vårdpersonalen och låt någon arbetslös få vikariera för den som utbildar sig.
  3. Återinför friåret – men med förenklade regler – låt oss dela på arbetslösheten.
  4. Rusta upp skolor och offentliga byggnader – byggkostnaderna är låga nu.
  5. Satsa på att klimatsäkra Sverige – energibesparingar, järnvägssatsningar, alternativa energisatsningar. bra för klimatet och det skapar också arbetstillfällen.
  6. Satsa på kommunala ungdomsjobb.
  7. Dela på jobben – inför 6 timmars arbetsdag.
  8. Anställ folk i den offentliga sektorn istället för att betala ut arbetslöshetsunderstöd till dem – kostar ungefär lika mycket.

Betalningen för det här kan vi ta från tex:

  1. Sparka alla idiotiska sk Jobbcoacher.
  2. Sluta slösa pengar på bankerna.
  3. Beskatta bonusar – Nordea ska nu betala ut 2,8miljarder i bonus till cheferna – det handlar om stora pengar
  4. Återinför förmögenhetsskatten.
  5. Återinför en reformerad fastighetskatt – Göran Persson kan gott betala fastighetskatt.
  6. Höj värnskatten
  7. Sluta slösa skattepengar på klimatförstörande satsningar som SAS och ”förbifart Stockholm”
  8. Sluta slösa pengar på att delta i den amerikanska ockupationen av Afghanistan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Klass och sexualitet funkar bra ihop

Det har de senaste veckorna har det blossat upp en debatt kring en socialdemokratisk tidskrift som heter Arena. Kanske inte så spännande tänker vi först? Men den kritik som sossen Daniel Suhonen och Dan Josefsson och Kajsa Ekis Ekman framfört mot Arena är intressant, inte bara för att det är en kritik mot tidningen, utan för att det berör hela vänstern i bredare bemärkelse i form av teori och praktik.

Upp med hakan, vänner!

Röda Lund tillhör dom som tycker det är viktigt att snacka klass. Det är därför vi är socialister, eftersom vi är övertygade att klassamhället ställer till med en massa skit här i världen och ökar orättvisorna mellan människor. Kritiken mot Arena går just ut på att de inte snackar klass utan andra saker, sexuell frigörelse och liknande. Men vad är det för fel med det?

Nej, det är jättebra att diskutera sexualitet och dess roll i samhället. Ett exempel är hur heteronormativitet (alltså att de flesta utgår från att människor tänder på det motsatta könet) får en massa negativa konsekvenser för personer som inte passar in i den normen. Som socialister vill vi ha ett samhälle där människor är fria att leva och vara som de vill, och därför krossar vi mer än gärna heteronormen.

Vår bloggkollega Svensson skriver:

Jag kan hålla med om att det inte räcker att snacka klass, men samtidigt är klassperspektivet och jämlikheten det viktigaste. Det står inte i motsättning till att prata om jämställdhet, rasism och sexualitet utan är en förutsättning för att kamp mot förtryck av sexuella minoriteter, mot rasism och mot kvinnors underordning ska vara möjlig.

Alltså, det är hur viktigt som helst att bekämpa rasism, homofobi, bristen på jämställdhet mellan män och kvinnor mm. Men många av dessa saker bekämpas bäst genom att ses i ett sammanhang där klassglasögonen sitter kvar, där inte ex kvinnokampen plockas ut för sig och ses som något helt fristående, som inte påverkas av klass. Det handlar egentligen om vilka prioriteringar vi gör. Klart att vi inte tycker det är dåligt om Östermalmsbruden kämpar för att slippa sexuella trakasserier på Stureplanskrogen. Men om vi skulle bestämma agendan för en feministisk politik skulle den handla om högre löner för kvinnor i den offentliga sektorn och liknande frågor som samtidigt är klasskamp.

Det handlar om hur vi bäst motverkar att de här förtrycken uppstår och återskapas. Det liberala sättet att gå på olika sorters problem går på symtomen, inte orsaken. Vi vill istället förändra det materiella, den ekonomiska basen i klassamhället. Det här är ingen lätt fråga. För visst går det att göra vinster för HBTQ-personer (homo, bi, trans, och queerpersoner), kvinnor och invandrare mm utan att klassamhället påverkas. Det är således inte oviktigt att ha det perspektivet också. Naturligtvis är det bra att bögar kan gifta sig, om handikappade får utökade rättigheter eller om andelen invandrare i riksdagen ökar. År 2010 är det knappast någon som heller tror att det räcker att krossa klassamhället för att bli av med homofobi, kvinnoförtryck eller främlingfientlighet, det sitter djupare än så och kräver fler perspektiv.

Men problemet, det som kritiken mot Arena handlar om, är att vänstern börjar anamma det liberala synsättet, kallat identitetspolitik, som går på symtomen. Kapitalismen tjänar på att invandrare och kvinnor utnyttjas inom låglönejobb eller en konsumistisk och identitetsbaserad bögkultur. Marknaden är expert på att exploatera olika grupper i samhället. Därför måste vi istället bryta med samförståndsandan, bryta med kapitalismen och återinföra klassperspektivet. Samtidigt som hela vänsterrörelsen skulle må bra av att integreras med exempelvis queerrörelsen i större utsträckning för att inte bli hemmablind. Att vänsterröreslen idag domineras av vita män är ett verkligt problem som jag inte vill sopa under mattan.

HBTQ-personer, kvinnor och invandrare är faktiskt en majoritet av arbetarklassen. Klasspolitik handlar inte längre om en vit man som jobbar på en industri. Att stå på arbetarklassens sida idag innebär faktiskt att sätta kvinnor, invandrare och HBTQ-personer i främsta rummet, om inte måste vi se till att så sker.

Läs också Arenas svar: De falska profeterna
Våra partikamrater Blomqvist och Östberg i Aftonbladet
Alexander Chamberland: Makt mäts inte bara i pengar
Svensson: Människan – snällare än du tror

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,