Det är på gatan det händer!

C’est dans la rue qu’ça se passe!

Vodpod-video är inte längre tillgängliga.

-Från och med nu kommer ingen att märka när strejker bryter ut.

Orden yttrades av Sarkozys då han för ett par år sedan med sitt vanliga flin meddelade media att en lag om garanterad miniservice skulle införas i den offentliga sektorn för att minska effekterna av strejker.
I dag sitter orden som sylvassa fiskben i halsen på sprätten Sarkozy som snart är mer isolerad i sitt Elysséepalats än Napoleon någonsin var. Inte ens hans egna ministrar håller samman inför trycket från gatan. I den senaste opinionsundersökningen är det knappt 30 procent som stöder Sarkozys politik.

I går nådde protesterna mot regeringens orättvisa pensionsreform en ny nivå. Vägen fram till seger står till hälften öppen. Än en gång samlades cirka tre miljoner demonstranter för att säga nej till Sarkozys pensionsreform. Men i går var det mer än en protest mot en enskild reform. Enstämmiga rapporter från hela landet talar om en total misstro mot regeringen och en känsla av att en majoritet av befolkningen inte räknas, att ett nej från långt mer än halva befolkningen viftas åt sidan av en högfärdig självupptagen borgerlig majoritet i parlamentet.

Trots den utåt tuffa attityden
från Sarkozys majoritet råder en febril nervositet i maktens korridorer. Det står redan klart att regeringschefen Fillons plan på att rösta igenom reformen i Senaten onsdag 20 oktober ligger i spillror. Oppositionen i Senaten har lagt 1 200 ändrings- och tilläggsförslag och delar av majoriteten vill inte gå med på att forcera omröstningen som en blockröst för eller emot hela lagförslaget. Därför är det klart att det knappast blir en omröstning i Senaten innan mitten av nästa vecka. För Sarkozy är det ett stort bakslag och en källa till oro för vad som kommer att ske på gatan innan omröstningen äger rum. Tålamodet krymper i alla läger och bland de unga på skolor och universitet tilltar radikaliseringen snabbt.

-Rörelsen tappar fart men radikaliseras, sa regeringschefen Fillon till media i tisdags sedan det skett flera sammandrabbningar mellan ungdomar och gendarmeriet i städer som Lyon och Rennes. Även i Paris gick ett antal bilar upp i rök och en del butikers skyltfönster krossades. Tyvärr valde också vissa grupper att inte ansluta sig till de stora demonstrationerna utan gick i stället till isolerade attacker mot ”förtryckets symboler” som banker, klädesbutiker och jättebokhandeln FNAC.

Uppenbarligen har regeringen
gett polisen order att inte ingripa mot de isolerade grupperna som agerar vid sidan av demonstrationerna. Bormästaren i Lyons andra distrikt, Denis Broliquier, säger sig vara skandaliserad av att polisen, enligt dess egna uppgifter, fått order att inte ingripa mot vandaliseringen. Regeringen försöker att vända uppmärksamheten bort från de väsentliga frågor som flera miljoner kräver svar på. Mörkermannen i inrikesministeriet Brice Hortefeux har säkert ett finger med i spelet.
Den uppskjutna omröstningen i parlamentet ger den fackliga fronten lite andrum för att planera fortsättningen. Att bara fortsätta med ytterligare en eller flera protestdagar är inte tillräckligt effektivt för att stoppa Sarkozy. Samtidigt tvekar de fackliga ledarna i CGT och CFDT att följa den fackliga organisationen Solidaires uppmaning till obegränsad generalstrejk till finish.

Tidigare publicerad på bloggen Kildén & Åsman: Strejkernas Frankrike. Läs också Frankrike strejkar igen och Modstand mot Sarkozys pensionsreform skaber en eksplosiv situation

DN1,SVD1,GP1,SSD1,DN2,SVD2,SVD3,GP2,

Antikapitalism och klasskamp i Frankrike

Vi publicerar här en intervju av en av aktivisterna i Nya Antikapitalistiska Partiet (NPA) i Frankrike. Det behandlar situationen i Frankrike, och vi är övertygade om att denna text kan vara viktig för även svenska socialister och antikapitalister. Av utrymmesskäl lägger vi bara ut de första styckena, men klicka på länken under så kommer ni till resten av texten. LCR – som var huvudkraften vid bildandet av NPA –  var den franska delen av Fjärde Internationalen, och alltså Socialistiska partiets systerparti.

/Röda Lund

Vad vill det nya antikapitalistiska partiet i Frankrike?
-Vi står i början av en lång och historisk process av att konstruera en antikapitalistisk “pol” i Frankrike och tvärsöver Europa. Det är det nödvändigt att skapa nya rörelser, en ny politisk organisation, och diskutera ett nytt program för mänsklig frigörelse. Det menar Franck Gaudichaud som är aktiv medlem av det franska Nouveau Parti Anti-capitaliste (NPA) som bildades tidigare i år och idag har mer än 11 000 medlemmar. Här berättar han för Andrés Figueroa Cornejo om den politiska situationen i Frankrike och NPA:s tillkomst.

Hur ser tillståndet ut för arbetarrörelsen i Frankrike idag?

Det existerar sex fackliga federationer eller centralorganisationer. Under de senaste decennierna har CGT splittrats i “höger” och “vänster”-“centra”. Detta var ett uttryck för ett växande avvisande av kommunistpartiets hegemoni inom fackföreningsrörelsen. Exempelvis såg vi SUD:s framträdande 1981 – ett nytt mer radikalt, dynamiskt och ungdomligt centra som organiserade de hårdast drabbade och mest utsatta sektorerna av arbetare: järnvägsarbetarna, den offentliga sektorns arbetare inom hälsovård, utbildning och posten, de arbetslösa, immigrantarbetarna…. söker politisk enhet runt en tydlig klasspolitik.
Vid sidan av detta finns ytterligare två ståndpunkter inom den radikala vänstern: de som framhärdar i att inifrån förändra och omorientera CGT i riktning mot klasspositioner och de i SUD som önskar att konstruera ett nytt klasskampsinriktat fackligt agerande. Jag skall under-stryka att det finns många bra fackliga aktivister bland fotfolket, både i den privata och offent-liga sektorn, även i CGT. I regionerna, längre bort från CGT:s byråkratiserade nationella ledarskap, har båda centra samlat sina styrkor kring gemensamma strejker.

Idag pågår en skärpning av de samhällskonflikterna i Europa men här spelar de stora fackliga federationerna rollen av av en broms på rörelsen och för dess konvergens. I Frankrike har vi just upplevt en serie av väldigt intensiva klasstrider. Ockupationer har genomförts av viktiga företag som Continental och Caterpillar, en serie kidnappningar av ägare och chefer på fabriker som sparkat arbetare och flyttat för att ytterligare blåsa upp sina vinster… I ett företag (Molex) diskuterar för tillfället de anställda att ta över anläggningen under arbetarkontroll. (…)

Fortsätt läs här: Vad vill det nya antikapitalistiska partiet i Frankrike?