Kort samtal med Podemos

Rött forum podiet

Under Rött Forum i Stockholm 30-31 januari talade medlemmar i Enhedslisten (Danmark), Podemos (Spanien), Syriza (Grekland) och Vänsterfronten (Ryssland). De var inbjudna av Socialistiska Partiet och ABF Stockholm, som stod bakom arrangemanget Rött Forum. I en av pauserna fick jag möjlighet att prata en stund med Podemos-medlemmen Antonio Garcia, ett samtal som jag här kort ska försöka återberätta.

Antonio Garcia har i 10 år varit aktiv i Fjärde Internationalens spanska grupp, Antikapitalistisk Vänster, som tog initiativ till att bilda Podemos. Han är i trettioårsåldern och bor i Madrid.

Podemos utveckling är väldigt lik så som jag och andra inom den revolutionära vänstern föreställt oss att kamp och organisering har möjlighet att utvecklas på bästa och mest lovande sätt. För att en svensk motsvarighet till Podemos ska uppstå, tror jag att en viktig faktor är att syndikalistiska, anarkistiska och autonoma grupper i vårt land förenar sig med andra ur den radikala vänstern. Hur är ert förhållande till dessa i Spanien?

Antonio: I Spanien finns CGT – det syndikalistiska facket – och vi har många kontakter med dem. Anarkister finns det många sorter av. Vissa är positiva till det vi gör, och andra är direkt fientliga. De autonoma i Spanien var först misstänksamma mot Podemos. De valde att bygga de sociala rörelserna och inte gå med i vårt projekt. Nu finns det ett bra samarbete. Exempelvis kommer Podemos inte att ställa upp i kommunvalen senare under året, utan bara i regionerna. De autonoma grupperna kommer satsa på kommunvalen, och där har de vårt stöd. Podemos ledare, Pablo Iglesias, är själv en före detta ledande autonom aktivist.

Inom den svenska vänstern har utrikespolitiken varit ett område där debatten varit stor. De arabiska upproren, nu särskilt i Syrien, och krisen i Ukraina har debatterats livligt. Har ni också haft de debatterna och hur ser ni på utrikespolitiken i ert projekt?

Antonio: I början diskuterade vi Syrien, men då särskilt inom Antikapitalistisk Vänster. Idag diskuterar vi knappt alls internationella kriser inom Podemos. Det är inte en viktig arena för oss, vårt fokus är Spanien och det är där vi måste rikta våra krafter. I EU-parlamentet brukar våra medlemmar rösta med Europeiska vänstern i internationella frågor.

Podemos finns nu nästan överallt i Spanien. Hur spred sig Podemos från Madrid och Barcelona till mindre städer?

Antonio: Vi åkte på en turné, jag var själv med, och besökte mycket små byar och mindre städer. Vi kunde komma till en stad och hålla ett möte. Många var mycket förväntansfulla på att vi skulle komma och när vi hade berättat om vår syn på det politiska läget och vad Podemos syftade till, så fick vi ofta frågan: Hur går vi med? Till vem ska vi vända oss? Vi var bara ett gäng som åkte runt i landet och berättade om oss. Vi hade aldrig tidigare varit i staden, eller haft några kontakter där. Vi sa: Det finns ingen att vända sig till. Det finns inget Podemos här. Vill ni att Podemos ska finnas och att ni kämpar med oss, får ni starta det själva. Och så blev det.

Vilka råd har du att ge oss här i Sverige? Vad är era lärdomar av att ha skapat Podemos?

Antonio: Först och främst behöver ni vara organiserade. Skapa kontaktytor mellan grupper och aktiva. Ni ska sen söka er till sektorer i samhället där motstånd uppstår och understödja dessa. Se till att människor blir stärkta av dem och utnyttjar sin potential till sin fulla kraft. Använd er erfarenhet som aktivister för att hjälpa de som tar strid, se till att de kollektiven inte splittras och lär dem allt ni kan av politisk organisering och förändring. Var ödmjuka och lyssna, men kom också med konstruktiva förslag.

Läs mer: Syriza på Rött Forum: ”Vår prioritet är att rädda folket, inte bankerna”

Det är vänstern. Inte vänstern.

v

Podemos i Spanien. Syriza i Grekland. Enhetslistan i Danmark. Socialistiska Partiet i Holland.

Namn som har givit nytt hopp i vår kalla land.  Det är framgångsrika namn. Namn som nu får svenska vänsteranhängare att få ny energi och tro. Framåt! Venceremos!

Men en viktig sak att hålla i huvudet är att dessa grupper inte är ett resultat av det vi känner som vänstern. Vänsterpartiet är inte dessa partiers tvillingar.

De har fötts i opposition mot deras ”Vänsterpartiet”. I Spanien heter Vänsterpartiets motsvarighet Esquerra Unida. Ett parti som är nere på 4-5 procent och som i Andalusien, där de regerar med sossarna genomfört samma skitpolitik som alla andra sossepartier gör så fort de får makten. Det är mot dessa, Vänsterpartister, som Podemos nu kommer ta kampen i de olika valen i år.

Socialistiska Partiet i Holland har maoistiskt förflutet och har haft en helt annan approach till politiskt arbete än Vänsterpartiet. Deras arbete har utgått från ”tjäna folket”. Det vill säga att deras fokus har varit att hjälpa till konkret i vardagen. Städa i parker, hjälpa till på dagis, renovera bostäder och vara nyttiga.

I Grekland är det inte heller ”Vänsterpartiet” som nu tagit makten. Det spelar ingen roll att Jonas Sjöstedt är nere och snackar med Syrizas ledning och syns på pressens bilder. Syriza är en koalition av radikala vänstergrupper och deras kamp och form är långt ifrån den Vänsterpartiet gjort sig kända för. Där ryms en mängd olika grupper och individer som tillsammans byggt upp ett parti som Vänsterpartiet inte har några historiska band till.

Samma sak är det i Danmark. Det är näst intill provocerande att se Vänsterpartiet nu, hipp som happ, vända sig till Enhetslistan så fort de börjar få stöd i den danska befolkningen och är på väg att bli Köpenhamns största parti. Vänsterpartiet brydde sig aldrig om Enhetslistan för bara några år sedan. Deras vänner var (och är) Socialistisk Folkeparti, som kunde gå ut med paroller om längre – inte kortare – arbetstid i valrörelsen tillsammans med sossarna. Deras politik var alltså att danskarna skulle jobba mer! Inte mindre. Det skulle bli skitbra tyckte dom. Kritiken mot arbetet, att kapitalismen använder oss som varor, fanns inte på kartan. Enhetslistan föddes i kamp mot den typen av sosseri hos Vänsterpartiet och dess polare. Tro inget annat.

Det måste sägas. Inte för att det är fel att Vänsterpartiet idag börjat frottera sig med den nya vänstern, utan för att det är pinsamt att ett parti hoppar hit och dit beroende på opinionssiffror. Vad är nästa grej? Vem vill man visa sig som polare med nästa gång någon får rubriker?

Den nya vänstern i Europa har fötts ur insikten att den vänster Vänsterpartiet står för har blivit passé. Den har inga band till den stelbenta ”socialism” som Vänsterpartiet bara pratar om men i realiteten reduceras till sossarnas vilja. När dessa länders sossar har sagt ”Hoppa!”, har Vänsterpartiets bundsförvanter svarat ”Hur högt?”.

Denna nya vänster har tagit politiken till gatan och velat – och lyckats – få människor i vardagen att känna kraft och självförtroende. De har inte suttit och möglat i kommunala nämnder eller på partilokaler. De har varit aktiva – förändrat därför att de är en del av förändringen och inte fastlåsta i ett parlamentariskt brädspel med fan och hans moster.

Det här inlägget är inte menat att säga att alla i Vänsterpartiet är dumma i huvet och fejk-socialister. Men det är faktiskt ganska olustigt när Vänsterpartiet nu, helt plötsligt och utan att egentligen ha förändrats, börjar se de som kämpat mot det de representerar som bästa polarna.

Nej, Vänsterpartiet. Ni är inget Podemos. Ni är inget Syriza eller Enhetslistan, för de grupperna har ni gett blanka fan i under hela den tiden de var så pass små så ni sket i vilket. Det är sanningen, och det sanningen får ni gärna göra något åt, men då får det också vara en förändring som gör er till något annat än det gamla trötta reformistiska parti ni faktiskt alltid varit. Ni tycks inte bry er om det politiska innehållet, utan snarare det politiska inflytandet. Ni vill vara polare med den populäraste klicken på skolan, alldeles oavsett om den slickar rektorns röv eller ber hen dra åt helvete.

Ni är partiet som runt om i Sverige regerar med sossar och liberala miljöflummare. Ni är partiet som ville sitta i Löfvens regering och därmed backa upp samma högerpolitik som vi alltid vetat att sossarna står för. Ni vill att det ska bli lite bättre än innan. Ni vill vara snälla. Ni vill vara polare. Få det lite mindre dåligt. Nej, Vänsterpartiet. Socialister är inte snälla på det sättet. De är jävligt taskiga mot de som sitter på makten och låter skitsystemet fortsätta.

Get real.

Danmark snart som Albanien?

”Gammelkommunister, marxister och trotskister!”.

Ett särskilt tillykke riktar vi till Rosa Lund (!), som är en av de tolv folketingsledamöterna från Enhedslisten.

Orden är från en av de borgare i Danmark som med fasa kunnat se hur Enhetslistan stormat fram i opinionsmätningarna. De sista dagarna innan valet inleddes från borgerlig media ett angrepp på partiet som inte kan ses som något mer än ett sista desperat försök att med smutskastning som vapen få väljarna att vända partiet ryggen. Med skitsnack om att Enhetslistan vill göra Danmark till ett nytt Albanien anno 1985 trodde man att de som anser att de rika ska betala kapitalismens kris skulle komma på andra tankar.

Enhetslistan, som  är ett antikapitalistiskt parti till vänster om både sossar och reformister av vänsterpartiets typ, placerar nu med sina 236 988 röster (6,7%) i det danska valet 12 personer i det nya Folketinget.  10 år av blått styre ersätts av ett blå-rött styre med Socialdemokraterna, ett liberalt parti samt vänsterpartiets systerparti Socialisk Folkeparti. Enhetslistan har sagt att man kommer att stödja en socialdemokratisk regering, men inte ta ansvar för dess politik. I sitt tal på valnatten sände Enhetslistans frontfigur Johanne Schmidt-Nielsen ut ”en vänlig varning till Socialdemokraterna och SF” att man inte kommer att acceptera att liberalerna i RV får något veto inom den ekonomiska politiken. För som hon sa: ”Vi uppskattar deras medmänsklighet när det gäller utlänningsfrågor. Men förstår inte varför inte denna medmänsklighet också gäller våra arbetslösa eller människor som har blivit utslitna i förtid. Vi i Enhetslistan kommer att ägna varje dag, varje vaken timma och minut, till att försvara rätten till förtidspension och en bra a-kassa”. Uttalandet ska tas på allvar. Det är inte första gången Enhetslistan tydliggör för sossarna att man inte är någon knähund.

Valet är en stor seger för partiet, och kommer förhoppningsvis att peppa partiets många nya medlemmar till att intensifiera sin propaganda och sin kamp i de utomparlamentariska sammanhangen. För som man sagt under hela valrörelsen: ”Stärk kampen i vardagen – Rösta med Enhetslistan på valdagen”. Frågan är nu om man kan leva upp till sin valslogan och därigenom sätta press på den nya regeringen. Skulle den nuvarande krisen för kapitalismen fördjupas än mer och de danska reformisterna sätta in angrepp mot den danska arbetarklassen får inga sentimentala band hindra partiet från att mobilisera till protester och arbetsplatskamp för att de röda förhoppningarna inte ska bli till blå dunster. I slutändan hägrar nämligen en mycket större uppgift än en socialdemokratisk regering. Med Socialistiska Partiets systerpartis, SAP (som nu får två medlemmar in i folketinget), ord:

”Bara en stark, mobiliserad arbetarklass kan leverera ett trovärdigt alternativ till meningslös vandalism eller passivitet. Bara en rörelse som samlar alla delar av arbetarklassen kan stoppa klasspolitiken, kämpa sig till framsteg, och inleda en slutgiltig uppgörelse med systemet.”

Läs mer:

Kildén & Åsman: Historisk valframgång för Enhedslistan
Svensson: Regeringsskifte i Danmark – radikal valseger
Röda Malmö: Ny vänster på väg till Norden

Text på danska från SAP om deras syn på Enhetslistan: Enhedslisten på venstrekurs

DN, DN, DN, DN, SvD, SkD, HD, GP, GP, SR, SR, SkD, SkD, Ex, Ex, AB, SVT,

Enhetslistan visar vägen framåt

”Erfarenheterna från det danska valet visar också att då klass- och välfärdsfrågorna dominerar den politiska dagordningen, på bekostnad av invandringspolitiken, får de högerpopulistiska krafterna som Dansk Folkeparti allt svårare att vinna gehör för sina politiska idéer eftersom partiet berövas en del av sin politiska livsluft.”

Johanne Schmidt-Nielsen
Johanne Schmidt-Nielsen

När detta skrivs är det dagen innan det danska folket går till nationellt val, ett val som kan komma att få stor betydelse även utanför Danmarks gränser. Enligt opinionsinstitutet Voxmeter leder fortfarande oppositionspartierna Socialdemokraterna, Socialistiskt Folkeparti Radikale Venstre och Enhedslistan knappt över de borgerliga partierna
Det regerande Konservative Folkeparti och statsminister Lars Lökke Rasmussens nyliberala parti Venstre, har i likhet med Pia Kjaersgaards Dansk Folkeparti fått vidkännas minskat väljarstöd sedan valet 2007. Det ekonomiska läget i Danmark har i svallvågorna efter krisen inom bostadssektorn blivit mer instabilt. Underskottet i statsfinanserna beräknas nästa år uppgå till minst 100 miljarder kronor och den tidigare relativt låga arbetslösheten verkar att ha permanentat sig på högre nivåer.

Flera av partierna i Folketinget har ingått så kallade taktiska allianser i syfte att förhindra att Dansk Folkeparti och Enhedslistan får politiskt inflytande. Främst är det liberala Radikale Venstre som ingått en överenskommelse med Konservative Folkeparti i frågor som rör den ekonomiska politiken. Annars har den danska politiken under senare år kännetecknats av att hela det politiska etablissemanget – från det regerande Venstre till Socialistiskt Folkeparti – anpassat sig till främlingsfientliga Dansk Folkeparti genom att i mer eller mindre konsensus genomdriva en mer restriktiv invandringspolitik. I Socialdemokraternas och Socialistisk Folkepartis gemensamma program ”Fair losning 2020” aviseras också liknande beska ekonomiska droppar som i de sittande regeringspartiernas förslag. Bland annat vill man öka arbetstiden med en timme i veckan och socialbidragstagares försörjningsstöd ska villkoras med arbete.

Det är i denna avsaknad av reella politiska alternativ till den sittande borgerliga regeringen som Enhetslistan alltmer har växt i politisk kraft och styrka som ett parti att räkna med.
Partiet bildades 1989 som ett samarbete mellan Danmarks Kommunistiske Parti, Ventresocialisterna och Socialistisk Arbejderparti ( medlem i Fjärde Internationalen). I senaste väljarundersökningen går man kraftigt framåt och får drygt 6 procent, en tredubbling jämfört med valresultatet 2007 då partiet fick 2,2 procent
Enhedslistan har ett kollektivt ledarskap, men 27-åriga Johanne Schmidt-Nielsen är den av partiets frontfigurer som fått störst medial publicitet i valrörelsen. I egenskap av att vara en skicklig debattör, som åtnjuter stor respekt hos såväl väljare som sina politiska motståndare, är hon givetvis en bidragande orsak till partiets framgångar.

Enhedslistans valmanifest innehåller bland annat högre skatt för banker och välbeställda, förbättrad a-kassa till låginkomsttagare samt kraftiga satsning på jobb och utbyggd offentlig sektor. Man föreslår även höjd skatt på fossila bränslen samt 56000 gröna jobb genom bland annat utbyggd kollektivtrafik och vindkraft. Partiet vill även avskaffa den så kallade 24-årsregeln för invandrare som syftar till att försvåra för utländska par att få uppehållstillstånd.
Den danska truppkontingenten skall tas hem från Afghanistan där hittills 42 danska soldater stupat.
Enhetslistan tar framförallt väljare från Socialistiskt Folkeparti, väljare som är missnöjda med partiets högervridning och vars flyktingpolitik de upplever alltför mycket gått Dansk Folkeparti och den sittande regeringen till mötes.

Enhedslistan, vars huvudparoll är ” Stärk kampen i vardagen- rösta med Enhetslistan på valdagen ”, bidrar därmed aktivt till att förskjuta den politiska agendan till att gälla frågor som rör vanliga människors vardag och livsbehov. En politisk framgång för partiet innebär därför dels en slagkraftigare och solidare plattform i Folketinget utifrån vilket det blir lättare att driva politiken åt vänster. Samtidigt stärks därmed de utomparlamentariska rörelserna i Danmark som arbetar för att flytta fram arbetstagarnas positioner på kapitalets bekostnad.

Erfarenheterna från det danska valet visar också att då klass- och välfärdsfrågorna dominerar den politiska dagordningen, på bekostnad av invandringspolitiken, får de högerpopulistiska krafterna som Dansk Folkeparti allt svårare att vinna gehör för sina politiska idéer eftersom partiet berövas en del av sin politiska livsluft.

Därmed borde valet i Danmark och Enhedslistans framgångar även ge vänstern i övriga Europa stärkt självförtroende att möta både den nyliberala politiken och de högerextrema krafterna med en aktiv politik som syftar till minskade ekonomiska klyftor, humanare flyktingpolitik och för en grön omställning av samhället. På sikt förbättras därigenom inte bara utsikterna för social rättvisa i vardagen utan också kampen för en gryende och hägrande socialism i morgondagen!

Ur veckans nummer av Internationalen

Läs mer: Danska valet: Jobb, pensioner och skatter

DN

Läs Shoras blogg!

Måste tipsa om Shora Esmailians blogg Shora al Youm, helt enkelt eftersom den är grymt bra. Så här skriver Shora själv om den nystartade bloggen:

”Shora betyder ”råd” på persiska och arabiska. Jag föddes efter den iranska revolutionen 1979 och mitt namn har jag fått från den rörelse som svepte över Iran strax efter revolutionen där arbetarna tog över fabrikerna och under några månader kontrollerade produktionen på många ställen i landet. En, för många, utopi som blev verklighet under en kort och ljus stund i Iran. Al youm betyder ”dagen” på arabiska. Sätter du ihop orden som bloggens namn lyder blir det: dagens råd!

Den här bloggen är mer personlig än artiklar jag skriver. På bloggen kan du följa med på min resa till Pakistan, Egypten och Syrien och hänga med i min research för min kommande bok om den globala uppvärmningen, migration och klimatflyktingar som beräknas komma ut under 2012 på Natur & Kultur.”