Äntligen, Tomas Tranströmer

Begravningarna kommer
tätare och tätare
som vägskyltarna
när man närmar sig en stad.

Tomas Tranströmer, ur Snö faller, Den stora gåtan.

Sveriges stora poet, Tomas Tranströmer, fick idag äntligen Nobelpriset i litteratur, och det är inte bara Åsa Lindeborg som är ”otroligt glad”. Tranströmer är en läst poet som i varje ny generation får nya anhängare, och det hör inte till vanligheterna. Det finns inget mossigt eller överdrivet komplicerat med Tranströmer, som dikten ovan i all sin enkelhet visar.  Alla kan se sig själv i Tomas ord. Både som dom har varit, är och kommer att vara. Vad dom ser och har sett.

Ända sedan jag, via de amerikanska modernisterna, i mitten av 90-talet upptäckte Tomas har jag hoppats. Så sent som för en halvtimme sedan skrev jag på FB det man brukar känna såhär minuterna efter att pristagaren offentliggjorts: ”Man börjar bli lite less på att hoppas på Tranströmer eller Dylan”. Men så är han då där i Peter Englunds manuskript; ”Världens mest framstående poet”.

‘Kom till mig, ty jag är motsägelsefull som du själv.’

Röda Malmö: Jag höll på Bob Dylan

Exp GP Svd DN AB

The Trotsky

Ni som inte är skåningar, och därför inte förstår danska, kan ju skita i det. Men för oss som är skåningar och flerspråkiga går det utmärkt.

En recension av filmen The Trotsky från Tobias Kruse i den danska tidningen Socialistisk Information:

The Trotsky

Oplægget er simpelt; en teenager fra Montreal i Canada, der bærer navnet Leon Bronstein, er overbevist om, at han er reinkarnationen af den Leon Bronstein, vi andre kender som Trotsky, og derfor må han nødvendigvis leve samme liv som ham.

Dette er rammen for en film, der betegner sig selv som en standard ”teen romantic comedy”. Filmen bevæger sig dog langt videre end de film, der bliver produceret i Hollywood.

Filmens Leon beslutter sig som 18 årig at vende sig mod industrien og tage arbejde på sin fars fabrik. Der går dog ikke længe, før han organiserer de ansatte og iscenesætter en sultestrejke for længere frokostpause; hvilket i sig selv er komisk. Det er dog knap så komisk, når strejken fejler og Leon bliver anholdt.

Som straf for dette optrin bliver Leon taget ud af sin privatskole og sendt på almindelig Public High School. Dette bliver filmens omdrejningspunkt; Leons kamp for at organisere eleverne på skolen.

Det kan tydelig mærkes, at filmen instruktør og manuskriptforfatter, Jacob Tierney, har læst godt op på trotskismen, inden han skrev manuskriptet. De politiske referencer går fra de små komiske historiske; mange personer i filmen repræsenterer virkelige mennesker, Stalin, Lenin osv. og videre til dem der refererer direkte til Fjerde Internationales politik, LGBT, internationalisme og selvorganisering.

Filmen er et godt bidrag til historien om Trotsky. For det første griber den Trotsky an på en frisk og håndgribelig måde, og for det andet fremstiller den Trotsky på den måde, som han fortjener. Nemlig som en dygtig leder og teoretisk geni. Han bliver ikke vist som den typiske ”underdog”, der bliver forrådt og lukket ude, men som agitatoren og organisatoren, der får en (skole) klasse til at rejse sig fra sin søvn.

Filmen formår at vise en ung mand, der på grund af sin utilfredshed med tingenes tilstand vier sit liv til at bekæmpe kapitalismen og skabe et bedre samfund. Desværre når filmen ikke rigtig at fortælle seeren, hvorfor Leon Bronstein mener, at kapitalismen bør afskaffes. Filmen kommer aldrig ned under den overflade, den kradser i i godt og vel to timer. Men der er sgu alligevel godt på overfladen. Det er en særdeles positiv film og kan varmt anbefales herfra.

Filmen får ? ? ? ? ? (ud af fem mulige)

”The Trotsky” havde premiere på den internationale filmfestival i Toronto, Canada, i september 2009. Læs mere på filmens webside

Svensson: The Trotsky

Vodpod-video är inte längre tillgängliga.

Super Marxio!

Super Marxio

Idag tipsar vi om ett nygammalt spel på spelhimlen. Super Marxio!

Super Marxio Bros var en simulator som skapades av Teknologiska Institutet i Italien för att utbilda rörmokare i rörarbeten och kommunism. 1924 läckte spelet ut till ”vanliga” TV-spelsanvändare och blev en enorm succé.

Simulatorn gjorde Marxio känd över hela världen, och programmet kom ut som brädspel 1954. Alla spel före 1981 släpptes till konsolen Nintendo 24. Spelet med störst upplaga hittills är Super Commio Bros.: Kill the Traitor från 1929, där man måste döda Leo Toadski före kommunismen går under, ett återkommande tema i spelserien är superskurken Koopitalist. Spelet släpptes i september, och marknadsfördes inför julhandeln. De flesta spelbutiker kunde var nöjda då de hade sålt slut alla sina upplagor av spelet då lågkonjunkturen slog till i slutet av oktober. 1934 kom det respekterade spelet Super Marxio All-Tsars ut, med 5 spel i ett.

Då man klarat alla av Koopitalist-barnen rymmer Kung Koopitalist till Japan och kidnappar Yoshi, och tar sig sedan till Island och gömmer honom där och kräver pengar för att återlämna Yoshi. Super Marxio får då bege sig till Island för slutstriden. Under 1980-talet gjorde Marxio en tv-serie med namnet Super Marxio Show som handlar om hur man stoppar Kung Koopitalists onda planer och våldtäkt av Prinssesan. I slutet av varje avsnitt försöker Marxio lära folk om kommunism.

Ett spel som ofta brukar försöka konkurrera ut Super Commio-serien är Sonic the Swensk som kom 20 år efter Super Marxio. Dock har det aldrig blivit lika stort som Super Commio-serien.

Namnet Super Marxio, urpsrungligen Super Mario, härleds till videospelsfigurens vana att konstant dricka billig vodka och Italien-importerad öl ur gröna helrör. Frågan ”Super Marxio?” ställdes så ofta att ordet ”super” tillslut blev en del av hans full-a namn. Videospelskaraktären tycker även om att knarka, där röd svamp är hans favorit då han växer och blir hög. Han kan även ”flyga” och gå på moln. Super Marxio är brorsa till Super Lenigi.

Trotskist i trappen

Vi bjussar ju regelbundet på ”the finer things in life”. Kultur när den är som bäst. Idag blir det Ingvar Sundén i symbios med The Rolling Stones som förgyller vår dag. Är det bara jag som får Onkel Kånkel-vibbar? Lyssna och döm själva:

Vodpod-video är inte längre tillgängliga.

Trotskist i trappen (Beast of Burden)

Text och musik: Mick Jagger – Keith Richard – Ingvar Sundén

Det kom en flicka hem till mig i morse
Runt hennes hals hängde Jesus på korset
Han blödde över brösten så att hon blev alldeles röd.
Hon hade röda tankar, röda läppar
Morötter, piskor, hon hade käppar
Hon slog mig med häpnad så att jag blev alldeles röd.

Jag är hård av hat mot kapital och stat
Och bort med moms på mat!
Säg duger det åt dig?

I trappen kryllar det av små trotskister
I näpna kjolar och med smala vrister
Dom spelar upp hela sitt kampregister för mig
Det ringde på min dörr, där stod en flicka
Hon neg så blygt, själv stod jag och nicka
Jag sa: Hej flicka, vill du dricka té hos mig?

För jag är hård av hat mot kapitalets stat
Och bort med moms på mat!
Kom och drick té hos mig

Revolutionärer kan va söta kvinnor
Med skarpa bomber, deras hjärtan brinner
Ni vinner kampen och du hinner ta en kopp
Hon tacka nej så sött att jag blev galen
Hon sålde bara Internationalen
Jag sa Följ med mig upp till Härjedalen en helg

För jag är hård av hat mot kapitalets stat
Och bort med moms på mat!
Ägna en helg åt mig!

Hon log och sa att det är bäst att vänta
Revolutionen vill hon permanenta
Är inte det en riktigt präktig jänta, säg?
Hon tyckte jag var nåt att ha och mista
Hon ville bara få mig skriva på nån lista
Jag köpte tidningen och sa en sista gång:

För jag är hård av hat mot kapitalets stat
Och bort med moms på mat!
Säj duger det åt dig?

”Dom ska ju ändå dö”

RECENSION

Gunnar Ekberg,
”Dom ska ju ändå dö”,
Fischer & Co 2009.

Anti-vänster-spionen Gunnar Ekberg fick en behaglig miljö och skyddad tillvaro i sus och dus.

Panegyriken ”Dom ska ju ändå dö”, av förre infiltratören Gunnar Ekberg är en djupt obehaglig läsning. Hur blir man helt frivilligt en usel förrädare, en människa värd vårt djupaste förakt? Genom ett intresse för nazismen, sportdykning och reklamjobb på Sydsvenskan? Tillfälligheter eller politisk naivitet? Ekonomiska eller personliga motiv? Svaret finns inte i Gunnar Ekbergs bok där — vilket ligger i sakens natur — merparten är desinformation. Frågan är om det finns något svar överhuvudtaget, men en förutsättning måste ha varit en total frånvaro av moral, sinne för rättvisa och socialt samvete.

Hur ska man annars förstå att svenska statens pengar genom sina IB-spioner kunde användas till att aktivt bekämpa det fattiga och förtryckta palestinska folket? Hur IB tog order direkt av Golda Meyer? Och hur man motarbetade helt lagliga och oförargliga svenska socialistiska partier och solidaritetsrörelser utan att ägna ens en flyktig tanke åt den riktigt farliga högerextremismen?

Ekberg flyger från hotell till hotell över Europa och mellanöstern, äter gott, sover bra och förråder alla han träffar med en fullständigt obefintlig skamkänsla. Han är till och med högfärdig över sina gärningar och drar sig inte för att med sårad fåfänga fortsätta angripa Fib/Kulturfront och alla dom andra så här fyrtio år efteråt. Vad ska man säga? Om det ändå hade varit spännande eller bra skrivet, men det är det sista omdöme man kan ge denna bok. Jag vill bara spy. Köp inte denna bok, läs den inte, gör något vad som helst för att förbättra världen i stället.

Gästbloggare: Jules Bonnot

Svensson: Mytomanen och lögnaren Gunnar Ekberg & Gunnar Ekberg – en svensk terrorist
Jan Guillou: Gunnar Ekberg är en hämndgirig mytoman

Popstjärnor, kemikalier och ett jävla samhälle

”I det långa perspektivet har något drastiskt förändrats i vårt samhälle, så som ansiktet på Donatella Versace eller Mickey Rourke: det som var vackert har blivit fult och förvridet. Något som man inte kan se eller inse själv. Arbetarrörelsens Folkets hus har blivit bingolokaler och konferensrum för den som har råd att betala hyra.

Tvivelaktiga personer med lika tvivelaktiga visioner. Stora fläskläppar med insprutade kemikalier. Platta botoxpannor på popstjärnor och före detta fotomodeller som närmar sig fyrtiostrecket. Brunbrända och designklädda programledare med påklistrade leenden. Skraplottsgenerationen. Paris Hiltons extravagans och hästsvans, hollywoodstjärnor som ansluter sig till religionsfilosofier där man tror på flygande tefat och shopping, politiker och sportprofiler som står upp för ett nytt Sverige i tiden, i tider av självförverkligande, som tror på primalvrålsskrik-konferenser i skogen för de rika och olyckliga som inte fattar varför de mår dåligt.

Samtidigt som de fattiga och utsatta har blivit alltmer marginaliserade. Särskilt de gamla, sjuka och ensamma. Det fanns en tid när pengar inte var nummer ett. En tid när sjukvården, äldreomsorgen och skolan var byggd på en kristen värdegrund och inte på privat kapitalisering med förhoppning om vinstmarginaler.

Kan man privatisera kriget i Irak så kan man banne mig privatisera sjukvård. Kan man sälja Systembolaget så kan man sälja både äldreboenden och allmännyttan.”

Ovanstående text är skriven av Liam Norberg, och tagen ur dennes bok ”Insidan”. Liam Norberg var taekwondo-mästaren och skådespelaren som samtidigt var ledaren för den s.k. ”Örnligan” som bl a genomförde en 930-miljonerskupp, det största värdetransportsrånet i svensk historia. Idag är han kristen, skådespelare och författare. Vi rekommenderar varmt ”Insidan”, som är en mycket bra och intressant skildring av svenskt 90-tal och livet som arbetarklass-kille i en värld där nästan allt mäts i status och pengar.

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Dagens Bild – Sommar, andread0ria skriver Därför vägrar sopåkarna ge upp, loaderrorready skriver Hitler – Maria (I like it loud), Anders_S skriver Stora bloggpriset och bloggtävlingar rent allmänt, Fredrik Jönsson skriver Debattera på sdnyheter.nu!

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

Ta dig i fejjan!

On the Theory of the Productive Forces (Click it!)

Röda Lund rekommenderar följande
grupper/sidor/vänner Facebook:

Socialistiska Partiet (Grupp)
Socialistiska Partiet (Vän)
Rädda Vandrarhemmet Tåget i Lund!
Lundabor mot nedskärningar
Solidaritet med Lagenas arbetare!
Vänstertjejer
Fourth International
Röda Lund
En socialistisk dagstidning
Klimataktion
Tjejer i allmänhet

Lyssna på Röda Lunds senaste kommuniké: Bombardera högkvarteren