Äckligare människa får man leta efter

Gunilla Persson”Jag tror pa Bibeln och pa Skapelseberattelsen och att Edens lustgard lag mellan de tva floderna Eufrat och Tigris i Mesopotamien. Det var dar som den forsta kanda konstformen agde rum, dansen. Och efter den, vad hande? Jo, precis som i skapandet av andra konstformer som skadespeleri, maleri och sang – de fick  KRITIK. I alla fall da konsten utovas far konsten kritik… och manniskorna som utovar den far kritik.” – Gunilla Persson

Jag inser att det här är som att skjuta sig själv i foten. Att erkänna sånt som egentligen ska stanna innanför vardagsrummets fyra väggar. Men nu är det så, och jag erkänner: Det händer att jag kollar på Svenska Hollywoodfruar. Det började förstås med Anna Anka, som ju vi här på Röda Lund har en lite speciell relation till. Sen fortsatte det med en slags hatkärlek och nyfikenhet på Maria Montazami. Likaså kunde man skratta åt Agnes-Nicoles märkliga syn på sina egna förmågor när hon, verkar det som, på fullaste allvar tror att hon har ett uns av skådespelartalang. De tidigare säsongerna var helt enkelt lite smågulliga, småroliga och trevligt bisarra. Tills nu. Nu har nämligen Svenska Hollywoodfruar utvecklat sig till precis det genomvidriga uppvisandet av perverterad moral och svinerier som man hoppades på, alternativt fruktade, när man började glo på serien.

Jag vet egentligen ingenting om Gunilla Persson mer än att hon uppenbarligen beter sig som ett praktsvin och tycks tro att det är fullt normalt. Nämnde jag att hon var ”djupt kristen” också?  Instängd i en bubbla av förljugenhet och dekadens har hon dock varit vänlig nog att låta resten av den svensktalande världen se vad hon går för och vad det är för människosyn som frodas hos vissa element inom den så kallade överklassen.

Det började med att hon ringde snuten på den kvinna hon anställt för att vårda sin morsa. Anledningen var att kvinnan helt enkelt gjorde klart för henne att hon ville ha sin lön, och att hon inte skulle utföra sysslor som inte ingick i arbetsbeskrivningen. Borgerlig klasspolitik på microplanet, alltså. När så snuten dök upp ljög hon ihop att den anställde hade slagit henne, vilket polisen utan konstigheter kunde få visshet om inte hade skett. Gunilla: Hade du glömt att ett kamerateam följde dig i hasorna eller hade människoföraktet stigit dig så åt huvudet att du kallt räknade med att snuten enkelt skulle ta parti för dig mot det lilla patrask som hade fräckheten att kräva sin rätt?

På sin blogg ”försvarar” hon sig och ger överklasshatet mer näring:

”Det varsta brottet i min mening var att sedan jag vaknade pa morgonen sa hotade manniskan med att lamna mamma om jag inte betalade, det i sig ar kriminellt nar man ar min mors vardarinna, det ar detsamma som att overge ett ettarig barn som nyss lart sig ga. Vem lamnar ett ett-tva-arigt barn ensamt, utan att bli straffad? Det ar i det skicket som min mor ar, hon ar likvardig det lilla barnet med en mycket hog, 95procentig fallrisk”

Nej, Gunilla Persson, det är inget brott att inte vårda din morsa. Speciellt inte när hennes dotter, som anlitat en, står en meter ifrån och tvärvägrar att betala ut lön. Vad i din fostran, i din uppväxt, och i ditt vuxna liv har fått dig att tro detta, Gunilla? Vilka värderingar är det du fått med dig genom åren, och i vilka sociala sammanhang har du snappat upp dem?

Ovanstående avsnitt fick mig, och många andra, att må direkt dåligt, och det blev inte bättre av att samma Gunilla lite senare uppenbarligen försöker få sin sjuka 9 åriga dotter att ställa upp i nån sorts ”talangjakt” och sjunga. I gårdagens avsnitt kom uppföljningen: Dottern kräks innan föreställning. Att ungen spyr är dock enligt morsan bara bra, för som hon sa till sin dotter:

–  Vet du vad? Det är jättebra att du kräks, för då får du upp det här slemmet som sitter i halsen. Det är Gud som gör att du gör det, förstår du. Det är Jesus som ser till att du kräks nu. Jag har bett till honom. Och han såg att det satt otäckt slem i halsen. Det är det som gör att du kräks. Inte för att du är nervös. Det är jätte-jätte-jättebra att du kräktes.

Jag avslutar där och låter er läsare fylla i resten och dra slutsatser kring reklam-tv, barnuppfostran, värderingar och klassamhället. Jag pallar inte mer.

Välkommen till nya Internationalen!

”Anledningen till den här lilla summeringen av tidningens innehåll och historia är att Internationalen nu fått en rejäl ansiktslyftning både på webben och som papperstidning. ”

Varje dag ser vi en rad uttryck för hur destruktivt det samhällssystem som dominerar över hela vår värld är. Det är därför det är så viktigt att bygga upp motkrafter mot den rådande kapitalismen och att ge liv åt drömmen om en annan socialistisk värld. Veckotidningen Internationalen är en sådan motkraft.

Internationalen kom ut med sitt första nummer redan 1974 och har genom åren varit en röd röst som genom analyser och reportage försökt spegla den socialistiska rörelsen och ge politiska svar i kampen mot det kapitalistiska systemet. Stieg Larsson, Devrim Mavi, Ingrid Hedström, Johan Ehrenberg, Eva NikellRikard Warlenius och Håkan Blomqvist, är några av de skribenter som genom åren jobbat på tidningens redaktion. Nyligen började författaren och debattören Andreas Malm att skriva för tidningen.

Fyra gånger om året medföljer även den teoretiska radikala tidskriften Röda rummet där utrymme ges för djupare analyser från både svenska och internationella röster.

Anledningen till den här lilla summeringen av tidningens innehåll och historia är att Internationalen nu fått en rejäl ansiktslyftning både på webben och som papperstidning. En ny och fräschare hemsida, och en ny design som denna vecka når Internationalen-prenumeranternas brevlådor. Gå gärna in och kika runt på hemsidan och teckna dig för en prenumeration om du inte redan har gjort det (nu till specialpris)!

Här kan du läsa det senaste numret gratis:
Veckotidningen Internationalen nr. 38 2011

Vad är det för fel på Sydsvenskan?

Från en av väggarna på fritidsgården Romano Trajo.

Vänsterextremism är ett hot” skriver Sydsvenskans ledarsida 8/8. Ännu en gång. Det finns både psykologiska och politiska orsaker till Sydsvenskans maniska upptagenhet med det man kallar för vänsterextremism. Rent journalistiskt är den radikala vänsterns idéer betydligt färgstarkare än den egna fullständigt urtråkiga diskursen. Säg ”liberalism” och klockorna stannar. Politiskt letar man förtvivlat efter argument för liberalismen som skulle kunna gå hem i den yngre generationen. Man hittar ingenting. Uppdraget att de som har det bra ska få det bättre förmår inte engagera någon. I denna sin vanmakt förlitar man sig då på pejorativ som ”våldsverkare”.

Och visst finns det våldsverkare i Sverige. Hustrumisshandlare, nazister, misshandlande poliser, svenska militärer som dödar afghanska bönder. Det finns våld över hela skalan i Sverige helt utan den radikala vänsterns medverkan, både strukturellt och individuellt. Sydsvenskan tappar fattningen så fort vänstern kommer på tal, och detta slår ofelbart tillbaka. Istället för att fråga ”Vad är det för fel på Lund?” (6/8) frågar sig allt fler : Vad är det för fel på Sydsvenskan?

När det gäller Lund skulle Sydsvenskan kunna lära en hel del av den historiska kontexten. Fast det kommer dom förstås inte att göra, deras nyliberala skygglappar hindrar dom. Lund har en mycket lång och intensiv vänsterradikal tradition. Studentupproret 1718, studentupploppet 1793, återverkningar i Lund av Folkets Vår 1848, strejkupploppet i Lund 1898, Ungsocialisterna i Lund 1903-24, de radikala grupperna DUG, DYG och Clarté, Knut Wiksell, Bengt Lidforss, Hildur Sandberg och Gustav Sjöström, Hungerdemonstrationerna 1917, den lundensiska antinazismen under 1940-talet, Den nya vänstern och majrevolten 1968, Allaktivisterna, Studenter för ett Demokratiskt Samhälle (SDS), Klas Hellborg, Lunds Anarkistgrupp 1969-73, Smålands nation, Progressiv Studentfront, antirasismen och 30.e november 1991, Wapiti, India Däck Bokcafé och Virvelvinden, Smultronstället, Ockupationsfestivalen och Romano Trajo under 2000-talet. Kampen för social rättvisa i ett anständigt samhälle fortsätter.

Och allt detta hänger ihop. Det radikala Lund växer hela tiden. Det är det som Sydsvenskan tycker är ”felet” med Lund. I själva verket är det Sydsvenskans ledarsida som är en del av problemet och det radikala Lund som är en del av lösningen.

Gästbloggare: Staffan Jacobson

Reklamare bränner FI:s anseende

Nån som har numret till en bra reklamkonsult? – Avafan, vi bränner 100 lök istället.

Folk är förbannade på att Gudrun bränner 100 000 spänn i en reklamstunt i Almedalen. Allt kan säljas med mördande reklam? Nä, faktiskt inte. I alla fall inte när det kommer till politik. Frågan är om du som är förbannad på F! tänkt göra något åt de spelregler som är satta i samhället.

Man kan tycka att dessa pengar skulle kunna komma bättre till användning. Vissa är ursinniga av ilska och visst kan man förstå dem. Men hur ursinnig blir svensson i stugorna över det kopiösa slöseri med pengar som varje dag matas ut som reklam i media? Hundratusen i detta sammanhang är en piss i Nilen. Som Gudrun själv säger:
– Vi hade kunnat köpa en annons för pengarna. Men hundratusen hade inte inte ens räckt till en halvsida i en kvällstidning. Och se vilket genomslag vi får nu.

Så vad är problemet? Problemet är detta jävla jippo till politikerspektakel som vi vart fjärde år får se. Utspel och valfläsk av partier som bara är olika versioner på samma gamla klassamhälle. Bingolotto, Hollywoodfruar, tjugo olika sorters tandkräm, reklampauser under hockeymatcher och glöm nu inte att köpa den där eller den där så du kan bli riktigt riktigt glad och snygg. Som hon på bilden! Maud struttar hurtfriskt runt och Reinfeldt ställer upp med sitt falskaste leende i skvallerpress som säljer lösnummer med rubriker som alla vet är direkta lögner. Så, vadå om Gudrun bränner pengar och får helsidor? Hon spelar ju bara det spel alla andra gör. Don’t hate the player – Hate the game. Det tragikomiska är att pengarna kommer från en reklambyrå som själva livnär sig på dessa sjuka spelregler.

Ett samhälle som försöker skapa lycka genom prylar och idiot-TV istället för genom medmänskliga relationer är perverst. Betydligt mer perverst än en kass reklamstunt som gör folk förbannade. Som rockbandet Motvind sjöng på 70-talet: Känn dig lurad, min vän. Du är lurad igen.

Undrar om Tomas Mazetti tillhör den kapitalistfamilj som i nästan hundra år lät suga ut arbetarna på sin fabrik och därmed gjorde storkovan och sålde till Fazer som 1992 kickade ut knegarna i arbetslöshet. Det vore väl nåt det! Ett fett hån mot de familjer som slet för att skapa fabrikörens rikedomar.

Den bästa reklamstunten jag hört om i svensk politik var den arbetare som under den förra borgerliga regeringen larmade en matlåda i huvet på statsminister Carl Bildt. Rakt på sak! Inget klydd!

Vad hade dessa partisaner gjort med hundra lax? Bränt dom?

Svensson: Förakt för vanligt folk
Kildén&Åsman: Allt gick upp i rök…
Röda Malmö: Det finns värre slöseri
LOKE: Feminism för överklassen

Våldsamma extremister attackerade Shell

”En handfull personer försökte ta sig in på borrplatsen men motades bort av Shells vakter.Cirka 100 personer deltog i manifestationen ett stenkast från borrplatsen. De visade sitt missnöje genom att väsnas så mycket som möjligt med hjälp av koskällor, kastrullock och annat.” Så skriver Skånskan idag. Jag ska ärligt påpeka att jag inte är insatt i konflikten, men rent instinktivt sällar jag mig till de protesterande utanför Hörby.

Shell är kända för sina svinerier och tillhör ett av de värsta företagen på vår jord. På 90-talet attackerades flera Shellmackar i Lund, varav en brändes ner till grunden, efter att Shell medverkat till att fackföreningskämpar i Nigeria avrättats för sin kamp mot Shell och deras förstörelse av landets natur. Under apartheiden i Sydafrika stödde man den vita minoriteten och deras raslagar som förtryckte den svarta befolkningen.

Rubriken på detta inlägget är skrivet i provokativt syfte. Det är nämligen inga ”extremister” som skapat tumult i Oderup. Det är vanligt folk som är upprörda och som kämpar för sina och det skånska småfolkets intressen. Ordet extremister passar sig bara när Skånskan skriver om ungdomar som kämpar för bostäder eller försöker hindra att det rasistiska giftet sprids. Inte sällan försöker dessa medier få det till att ”utomstående” åkt till olika platser för att ”ställa till med bråk”. Ungefär som de Hörbybor som åkte till Oderup igår alltså. Dessa ”våldsamma extremister”, som om de vore i 20-års åldern fått en helt annan sorts rapportering.

Kampen finns i oss alla, kamrater, och den dagen hela arbetarsverige tar kamp mot multinationella företag och staten, då kommer vi alla att vara terrorister och extremister. Oavsett ålder eller bakgrund. Det lär oss historien.

Gå in på föreningens hemsida och läs mer.

Heaven or sHell

är ett nätverk med syfte att stoppa alla planer på utvinning av fossilgas i Skåne. 25% av Skånes areal är inmutad av Shell – utan markägarnas vetskap eller tillstånd. Vi arbetar för att ändra minerallagen så att den ger markägare, kommuner och länsstyrelser rätt att säga nej.

Riskerna för grundvattnet är stora och långsiktiga men även inverkan på kulturlandskapet och dess näringar, luftutsläpp och att man år 2010 satsar på fossil energi istället för miljövänliga alternativ är allvarligt.

Nätverket är politiskt och religiöst oberoende.

De våldsamma extremisterna

Läs också:
Andreas Malm: Därför ansluter jag mig till Socialistiska partiet
Ett socialistiskt svar på klimathotet
Jorden håller andan

Har Nationell Idag rent mjöl i påsen?

I oktober förra året gjorde Socialistiska partiet i Lund en annons som vi skickade till Sverigedemokraternas tidning SD-Kuriren. Man skulle kunna kalla det en mediakupp, man skulle kunna kalla det ett test. Anledningen var nämligen att SD hade gråtit ut i pressen om att Aftonbladet vägrat dem annonsplats, så då tänkte vi kolla hur det stod till med SD:s egen tidning. Allt var frid och fröjd så länge SD-Kuriren inte förstod att det var Socialistiska partiet som ville annonsera. Så här skrev jag till SD:s ansvarige utgivare, Richard Jomshof:

”Annonsen ska behandla integration och invandringspolitik på ett
seriöst och respektabelt vis för en mindre intresseförening i Skåne.”

När jag efter lite mailkorrespondens till slut skickade den färdiga annonsen blev det knäpptyst. Jomshof trodde att han kunde sticka huvudet i sanden och låtsas som ingenting. Det tyckte dock inte vi i SP, så med hjälp av Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg, gick vi ut offentligt med SD:s hyckleri. Vi frågade retoriskt: Vägrar SD-Kuriren Socialistiska Partiet annonsplats?

Socialistiska partiets annons

Men det är inte detta dagens blogginlägg ska handla om, utan följande:

Kort tid – närmare bestämt i november – efter att det hela dragits i media och på bloggar så damp det ner ett vitt A4-kuvert på min hallmatta. Kuvertet var adresserat till mig med fulla namnuppgifter och korrekt adress. Inget konstigt med det, men när jag öppnade brevet upptäckte jag att det jag fått var något jag aldrig i livet skulle vilja varken stödja eller beställa. Det var nämligen ett nummer av den mer eller mindre nazistiska gruppen Nationaldemokraternas tidning Nationell Idag. Med i kuvertet fanns också reklamblad där jag tipsades om rasistisk litteratur och skrifter om gamla svenska kungars förehavanden.

Det som var mest förvånande var hur de fått tag i min adress och mitt namn. Jag kopplade så klart den överraskande ”presenten” från Nationaldemokraterna på ett, och bara ett sätt: ”Vi vet vem du är, och vi vet var du bor”. För inte tror väl någon att ND skickar tidning och reklamblad till mig för att de tror att jag på något sätt skulle vara mottaglig för deras rasistiska budskap? Kopplingen till det stora genomslag vår annons hade fått var glasklar.

Tidningen fortsatte att komma i sina anonyma vita kuvert, och till slut blev det en sådan vana att jag ibland frågade min sambo ”Har Nationell Idag kommit idag?”. Ibland hade man stuckit ned en liten överraskning i form av ett klistermärke eller ytterliggare reklamblad. När 2009 övergick i 2010 slutade tidningen att komma. Idag tror jag mig veta varför. Nationell Idag har nämligen fått presstöd på dryga 2 miljoner kronor av den svenska staten. Detta presstöd ges till de veckotidningar som har mer än 2000 prenumeranter – något som Nationell Idag fram till nu aldrig haft. Jag är alltså en av de som Nationell Idag har redovisat som prenumerant och som presstödsnämnden grundat sitt beslut på. Detta utan att jag varken velat eller ens tänkt tanken på att prenumerera på ND:s smörja.

Mig veterligen är detta ett brott mot presstödsnämndens regler. Visserligen har tidningar rätt att ge ett visst antal s.k. ”gåvoprenumerationer”, men de kan inte räknas in i den presstödsgrundande upplagan om inte personen velat ta emot gåvan. Hade denna regel inte funnits hade det så klart varit hur enkelt som helst för dig och mig att knåpa ihop en tidning och skicka ut till 2000 pers för att sedan inkassera de dryga två miljonerna i presstöd.

Nu kommer jag därför att kontakta presstödsnämnden och be dem kolla upp om allt står rätt till med Nationell Idags upplaga. Hur många fler har ofrivilligt blivit prenumeranter på tidningen? Har Nationell Idag rent mjöl i påsen?

Aftonbladet: Stoppad av Sverigedemokraterna
Arbetarperspektiv: Angående presstödet till ND

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Mord, media, MFF och pedofila präster

Mer glädje!

Bara jag som är trött på allt elände i världen? Antagligen inte. Det tycks mig som att den senaste tiden varit ovanligt dyster. Åtminstone när man läst tidningarna, som man blir tvungen att göra när man pysslar med bloggande och politik. Mord i Växjö och Landskrona. Oroligheter i Thailand och amerikanska krigsförbrytelser i Irak. Boxaren Lillen Eklund kolar och ett segt Malmö FF spelar 1-1 hemma mot Halmstad. Pedofila präster.

Sen har vi TV. Något som är jävligt bra är att man numer kan se flera olika kanalers sändningar i efterhand på Internet. Själv brukar jag kolla på Antikrundan och Vetenskapens Värld på min dataskärm, men kanske det blir till att börja följa Håkans Bar på femmans play. Möjligheten att kolla TV på datorn är en stor välgörare. Det minskar nämligen risken för att råka se Maud, Mona, Fredde, Janne, eller någon annan av de totala stolpskott som vi göder och som tillhör den politiska överklassen. Ibland, när den där jävla jämställdhetsministern Nabiko eller va fan hon heter, dyker upp i rutan vill man bara larma kaffekoppen rätt genom burken. Men man besinnar sig, plockar upp fjärren, och trycker illa kvickt över till Family Guy eller något annat som inte framkallar klökningar.

Medias fokusering på ond bråd död och allsköns hemskheter är ett vinnande koncept tycks det. Det finns säkert någon välavlönad 30åring med klibbig backslick som kommit fram till vilka nyheter som säljer bäst. Någon annan anledning till att gotta sig i tragedier ser jag inte. Det skapar dessutom sin egen efterfrågan. Medias gottanden i mord och misshandel skapar bilden av att det är fullständigt kaos där ute och att vi ska gå runt att vara rädda för varandra. Några lösningar ger dom inte. Så hjärndöd är nämligen den borgerliga samhällsanalys som media saluför. Det är ju profit, och inte politik som är det kapitalistiska samhällets grund. Politiken är bara ett sätt att se till så att den härskande klassen behåller sin makt att sparka folk och berika sig på andras arbete. För denna klass vore det väldigt olyckligt om man började diskutera bra saker såsom strejkvapnets kraft, fördelarna med jämlikhet, eller möjligheterna med ett samhälle som byggs upp av demokratiska organ på arbetsplatser och i bostadsområden. Demokratin är kapitalistklassens bästa vän och värsta fiende. Men nu ska vi för en gångs skull inte gnälla.

Igår blev jag för första gången glad när jag råkade se TV4:s nyheter. Det handlade om Växjö-mordet och då blev jag varse att Lena Sundström numer är anställd samhällskommentator på kanalen. YES! Hon var knivskarp och sa mycket riktigt att mord och dödligt våld inte ökat sedan 70-talet och att man därför inte ska stirra upp sig på medias snaskande i olika tragedier. TV4 har efter 20 år gjort sin enda bra satsning och jag kanske till och med kommer att se mig själv bänkad framför TV4-nyheterna 19.00 om dagarna. Med fjärren i högsta hugg, förstås. Om i fall den där jävla Nabiko, eller vad fan hon heter, dyker upp med sin fula nuna.

Läs den grymma Åsa Linderborg i dagens Aftonbladet: Lag och ordning har ersatt välfärd

En svensk arbetarröst

Arbetet finns ej mer - Prenumerera på Internationalen (Klicka!)

Röda Lund läste denna nästintill desperata kommentar på Aftonbladets sida idag, och tycker att den förtjänar att lyftas fram. Vi tackar signaturen Bra skrivet, 52 år.


”Vi som befinner oss utanför diverse medelklassintresse, vi som kanske har skit under naglarna eller en vit uska (undersköterska) pyjamas vi har ingen egentlig plattform i svensk mediavärld. Vi skriver kommentarer på nåder bl.a här i Aftonbladet.

Skulle det vara allt för tillspetsat kommer det inte in. Vi tigger och ber om utrymme att synas och höras. Beroende på dagshumöret hos vederbörande journalist så kommer vi fram. I dagstidningarnas ”fria ord/insändare” så har vi ett blygsamt utrymme att hävda våra ord mot diverse insändare om kattpink i sandlådor eller dylikt. Så är vårt demokratiska ord behandlat i dag 2010. Så tarvligt, så tragiskt, så förbannat lågt.

Tvåtusentio stavas årtalet! På TV-tablån syns som bäst programmet ”uppdrag granskning” som blivit nästintill ett av sveriges nya moraliska/etiska kontrollorgan i avsaknad av en politik sådan värd namnet att granska verkligheten. Avsaknaden av tillgången till ordet, ordet som nästintill är stulet från oss, är paradoxalt ett av den moderna tidens största svek.

Vi proppas fulla av diverse media-avfall men lider av törst och hunger på kunskap om vår samtida verklighet. Vi vill läsa, vi vill skriva, vi vill synas, vi vill höras, men vill ni ge oss redskapen därtill? Om inte så får vi se till att göra det själva, utan bromsklossarna hos de som numera inte företräder oss. Med andra ord låt oss fixa en nya tingens ordning något som konsekvent företräder oss. Nätet har fantastisk arena att börja med.”

Varför inte gå med i Facebook: En socialistisk dagstidning
Eller ta en prenumeration på vår tidning: Internationalen

Vi vill idag särskilt tipsa om följande recension: Dan Josefsson: Ekonomisk ojämlikhet skapar medicinska och sociala problem – för alla

Röda Malmö: Regeringen Reinfeldt måste bort

Plundrare i Haiti

Röda Lund bjuder här på en modern klassiker. Bilderna är från New Orleans efter Katrina. Den mörke plundrar – den ljuse ”hittar”.

Vi väljer att citera kamrat Barfa:

”Jag blir alltid lite fundersam när media pratar om plundring vid katastrofer. Som jag ser det så är det en jävla skillnad på plundring och plundring. Att gå på en hjälpsändning som är på väg at delas ut till de behövande (dvs inte bara de rika) och ta därifrån enligt den starkes lag tycker jag nog förtjänar att kallas plundring, även om det såklart går att komma på exempel där det kan vara acceptabelt ändå.
Men om mänskor som drabbats av en katastrof går in i affärer och tar vad de behöver så är det fanimej inte plundring. Om äganderätten nån gång ska ifrågasättas så är det väl det mest tydliga exemplet. En reporter som inte gör den skillnaden, genom att t ex inte använda ordet plundring utan istället säga typ att ”svältande desperata mänskor tar vad de behöver ifrån en affär för att överleva”, har verkligen de nyliberala glasögonen på.”

Läs denna artikeln, så förstår ni nog alla vad det är för värld vi lever i: Cruise ship docks at private beach in Haiti for barbeque and water sports

”The Royal Caribbean Cruise Lines’ ship Independence of the Seas went ahead with its scheduled stop at a fenced-in private Haitian beach surrounded by armed guards, leaving its passengers to ”cut loose” on the beach, just a few kilometers from one of the worst humanitarian disasters in the region’s history.”

Jaha, det är kallt. Och!?

Rubriken säger väl allt? Ja, jag kan vara en gnällig jävel. Ja, jag kan också klaga på att det är dåligt väder. Jag kan tycka det är jobbigt när det regnar och stormar så det svämmar över och tak blåser sönder. Men vafan!? Det är kallt. So what!? Varför ska varenda större och mindre tidning påpeka detta på förstasidor, löp och i nätupplagor? Vi vet att det är kallt! Vi vet att det är halt! Öppna dörren och stick ut näsan om du inte vet. Kanske du har en sån där termometer som sitter på utsidan av fönstret så att du kan stå näck och glo på hur kallt det är. Och, vadå ”elen går upp”? Det gör den ju alltid!

Klicka!

Men snälla, snälla, chefredaktörer. Ni som sitter med hundratusentals – ja t.o.m. miljoner i upplaga – kan väl lägga lite krut på att skriva om något viktigare. Ni brukar ju skriva om skitviktiga saker när det är vanligt halvmjäkigt och tråkigt svenne-väder. Typ hur många ungar Brittan Spears drömmer om, att nån Idol-slyngel blivit tafsad på på krogen, eller att nån okänd curlingspelare som kallas ”världsstjärna” tog sig ett par järn kvällen innan en kvartsfinal i SM. Jag vet att ni har mycket att komma med. Sådana där ”NAKENCHOCK PÅ SLOTTET”-löpsedlar när Madde eller Vickan visat ryggslutet, eller ”Bondens hemlighet” när en bonne i värmland gått och gift sig. Allt sånt där viktigt kan jag inte ta reda på utan er hjälp. Men vädret. Vädret! Det fixar jag själv.

Så glöm att ni läst det här inlägget nu och plocka fram spliffen eller kaffegöken eller chipsen eller läskeblasken eller vad ni nu gillar. Plugga in nån bra låt, eller ta nån från vårt musikarkiv, ladda ner en film, eller bara chilla. Men läs iaf något vettigare än tramset Dagens Nyheter, Kvällsposten, Skånskan, Sydsvenskan eller vad nu reservdasspappret du brukar läsa heter.  Scrolla ner och läs lite riktiga grejer. Annars kan du spana in bloggarna och hemsidorna vi rekommenderar. 100% vänster och 110% jävlaranamma!

Eller varför inte ta en prenumeration på den socialistiska veckotidningen Internationalen?