Äckligare människa får man leta efter

Gunilla Persson”Jag tror pa Bibeln och pa Skapelseberattelsen och att Edens lustgard lag mellan de tva floderna Eufrat och Tigris i Mesopotamien. Det var dar som den forsta kanda konstformen agde rum, dansen. Och efter den, vad hande? Jo, precis som i skapandet av andra konstformer som skadespeleri, maleri och sang – de fick  KRITIK. I alla fall da konsten utovas far konsten kritik… och manniskorna som utovar den far kritik.” – Gunilla Persson

Jag inser att det här är som att skjuta sig själv i foten. Att erkänna sånt som egentligen ska stanna innanför vardagsrummets fyra väggar. Men nu är det så, och jag erkänner: Det händer att jag kollar på Svenska Hollywoodfruar. Det började förstås med Anna Anka, som ju vi här på Röda Lund har en lite speciell relation till. Sen fortsatte det med en slags hatkärlek och nyfikenhet på Maria Montazami. Likaså kunde man skratta åt Agnes-Nicoles märkliga syn på sina egna förmågor när hon, verkar det som, på fullaste allvar tror att hon har ett uns av skådespelartalang. De tidigare säsongerna var helt enkelt lite smågulliga, småroliga och trevligt bisarra. Tills nu. Nu har nämligen Svenska Hollywoodfruar utvecklat sig till precis det genomvidriga uppvisandet av perverterad moral och svinerier som man hoppades på, alternativt fruktade, när man började glo på serien.

Jag vet egentligen ingenting om Gunilla Persson mer än att hon uppenbarligen beter sig som ett praktsvin och tycks tro att det är fullt normalt. Nämnde jag att hon var ”djupt kristen” också?  Instängd i en bubbla av förljugenhet och dekadens har hon dock varit vänlig nog att låta resten av den svensktalande världen se vad hon går för och vad det är för människosyn som frodas hos vissa element inom den så kallade överklassen.

Det började med att hon ringde snuten på den kvinna hon anställt för att vårda sin morsa. Anledningen var att kvinnan helt enkelt gjorde klart för henne att hon ville ha sin lön, och att hon inte skulle utföra sysslor som inte ingick i arbetsbeskrivningen. Borgerlig klasspolitik på microplanet, alltså. När så snuten dök upp ljög hon ihop att den anställde hade slagit henne, vilket polisen utan konstigheter kunde få visshet om inte hade skett. Gunilla: Hade du glömt att ett kamerateam följde dig i hasorna eller hade människoföraktet stigit dig så åt huvudet att du kallt räknade med att snuten enkelt skulle ta parti för dig mot det lilla patrask som hade fräckheten att kräva sin rätt?

På sin blogg ”försvarar” hon sig och ger överklasshatet mer näring:

”Det varsta brottet i min mening var att sedan jag vaknade pa morgonen sa hotade manniskan med att lamna mamma om jag inte betalade, det i sig ar kriminellt nar man ar min mors vardarinna, det ar detsamma som att overge ett ettarig barn som nyss lart sig ga. Vem lamnar ett ett-tva-arigt barn ensamt, utan att bli straffad? Det ar i det skicket som min mor ar, hon ar likvardig det lilla barnet med en mycket hog, 95procentig fallrisk”

Nej, Gunilla Persson, det är inget brott att inte vårda din morsa. Speciellt inte när hennes dotter, som anlitat en, står en meter ifrån och tvärvägrar att betala ut lön. Vad i din fostran, i din uppväxt, och i ditt vuxna liv har fått dig att tro detta, Gunilla? Vilka värderingar är det du fått med dig genom åren, och i vilka sociala sammanhang har du snappat upp dem?

Ovanstående avsnitt fick mig, och många andra, att må direkt dåligt, och det blev inte bättre av att samma Gunilla lite senare uppenbarligen försöker få sin sjuka 9 åriga dotter att ställa upp i nån sorts ”talangjakt” och sjunga. I gårdagens avsnitt kom uppföljningen: Dottern kräks innan föreställning. Att ungen spyr är dock enligt morsan bara bra, för som hon sa till sin dotter:

–  Vet du vad? Det är jättebra att du kräks, för då får du upp det här slemmet som sitter i halsen. Det är Gud som gör att du gör det, förstår du. Det är Jesus som ser till att du kräks nu. Jag har bett till honom. Och han såg att det satt otäckt slem i halsen. Det är det som gör att du kräks. Inte för att du är nervös. Det är jätte-jätte-jättebra att du kräktes.

Jag avslutar där och låter er läsare fylla i resten och dra slutsatser kring reklam-tv, barnuppfostran, värderingar och klassamhället. Jag pallar inte mer.

Dude, where is my Quran?

Det var ju nån prälle i staterna som tyckte det var lattjo att bränna koranen. På andra sidan jorden lackade några andra religiöst anfrätta och galenskaperna var i full gång. Tyvärr fanns inte vardagshjälten Jacob Isom på plats och kunde sätta stopp för idiotin. För är det nåt han kan så är det att sno åt sig koraner från respektlösa nötter. Se själva och känn beaten.

Vodpod-video är inte längre tillgängliga.

Det sociala upproret sprids i Nordafrika

Makten känner bara våldet som svar. Minst elva dödade i Tunisien och tre i Algeriet.

Våra kamrater Kildén & Åsman skriver om upproret i Nordafrika i flera artiklar. Här är den senaste:

I dag reser sig Tunisiens och Algeriets ungdom mot diktatur, korruption, förtryck och dyrtider. I går reste sig Irans ungdom mot skäggiga gubbars diktat om moral och leverne, mot förtryck och censur av media och cyberrymden. I morgon reser sig Marockos ungdom för att kräva frihet, arbete och mänsklig värdighet.

Ungdomens uppror och krav på frihet är det verkliga kriget mot extremism och religiös fanatism. De ropar inte Allah är stor, utan Ned med Ben Ali, Arbete åt alla och Frihet.

Washingtons ”krig mot terrorismen” har skördat hundratusentals offer bland oskyldiga människor. När en drönare släcker livet på en hel familj som firar sonens eller dotterns bröllop vänds vreden mot inkräktarna och imamer och mullor kan rekrytera fritt. Vreden kan vändas till religiös extremism.

När ungdomarna i Algeriet och Tunisien skriker ut sitt hat mot sina regimer finns det ingen plats för islamsk fundamentalism. Tvärtom ser ”moralens väktare” med förskräckelse på ungdomarnas kamp. Unga män och kvinnor, studenter och studentskor visar tillsammans sin avsky för makten och kräver frihet, arbete och dignitet. De flesta av ungdomarna är säkerligen religiösa men deras protester är inte mer påverkade av religionen än IRAs kamp i Nordirland då det begav sig.

Den islamska fundamentalismen i Algeriet, Tunisien och Marocko är en spegelbild av regionens förtryckarregimer. De har bara ett annat förtryck att erbjuda och den upproriska ungdomen betackar sig. De kräver att den världsliga makten ska respektera dem och ge dem frihet och välstånd. De har inget behov av löften om paradis i himlen som ursäktar förtrycket i jordelivet.

USAs och Natos jihad mot världens fattiga bara stärker de mörkermän som i Allahs namn kallar de unga till jihad i stället för befrielsekamp. I Algeriet och Tunisien visar de unga hur verklig kamp mot terrorismen ska föras – en kamp för social rättvisa, arbete åt alla, värdiga bostäder och framför allt frihet att tänka och tala.

Mer i ämnet:

GP1,DN1,DN2,SVD1,DN3,svd,DN4,SVD2,

Snack om religion

En snubbe har träffat en snubbe som påstår att han är guds profet. Glädjebudskapet han för med sig är föreningen av alla religioner och fred på jorden. Justa grejer, alltså. Men nu var det den lilla parentesen att snubben utmålar sig att vara guds profet. Kan det stämma? I programmet lyssnar vi på en av hans lärjungar som ringt in för att snacka lite. Bra och intressant – inte minst för den som av någon anledning fått för sig att en snubbe i ökenlandskap och förmodligen stinkande av svett är guds sändebud på jorden. Mycket nöje! (och försök undvika att hypnotiseras av snubben till vänster)

Vodpod-video är inte längre tillgängliga.

Brev till alla förolämpade svenska muslimer

Ninja, AFA eller muslim?

När Nerikes Allehanda för tre år sedan publicerade Lars Vilks Muhammadteckning så skrev Farooq Sulehria, socialist från Pakistan, följande öppna brev i tidningen Internationalen till alla förolämpade svenska muslimer. Vi publicerar den här därför att texten återigen blivit aktuell.

Asslamo Alaikum, en pakistansk-svensk vän ringde mig häromdagen och uppmanade mig att delta i en demonstration mot publiceringen av Muhammadteckningen i Nerikes Allehanda. Jag vägrade blankt. Inte för att jag är en av dem som använder ”pressfrihet” som en trojansk häst. Inte heller för att jag är ateist och inte kan känna den ”smärta” som troende som ni känner varje gång hädelser inträffar.

Jag vägrade i första hand att delta i er anti-Nerikes Allehanda demonstration för att jag aldrig har agiterat för en religiös fråga eller på en religiös basis. Men jag vägrade också därför att jag tycker att er protest är helt absurd. Jag menar, är det inte absurt att ni blir så rasande när islam förolämpats genom publiceringen av smaklösa karikatyrer.

Men när Bush släpper loss sina trupper att döda muslimer i Irak och Afghanistan, finns inte en enda muslimsk protest i hela Sverige registrerad. Den historiska demonstrationen organiserad av antikrigsrörelsen den 15 februari drog till sig 40 000 ”hedniska” svenskar som ville stoppa dödandet av irakiska muslimer. Men ni, ni stannade hemma, troligen för att avnjuta er helg. Inte har jag heller sett er i de demonstrationer som i mars månad varje år markerar årsdagen av USA:s ockupation av Irak.

De enda muslimer jag råkar se vid dessa demonstrationer är kommunister och ateister, ofta förskjutna av er. Jag har heller aldrig sett er gå med i demonstrationer till stöd för de palestinier som dagligen dödas av den sionistiska statsmaskinen som kallas Israel. Jag såg ingen muslimsk reaktion på Abu Ghraib eller Gitmo Gulag, heller.

Förresten, det är inte bara ni muslimer i Sverige som har kallat på jihad för vanhelgandet av islam men som hållit tyst över vanhelgandet av muslimer. Den danska imamen som spenderade månader med att kampanja och elda upp den muslimska världen över Jyllands-Postens teckningar, flög inte till några muslimska länder när danska trupper sattes in för att slakta irakier för Onkel Sams skull. Kommer ni ihåg 2005, då afghaner tände eld på sina egna städer (eller vad som fanns kvar av dem) efter att en amerikansk marinsoldat urinerat på Koranen? Men vanhelgandet av deras hela land genom den amerikanska ockupationen är fortfarande acceptabelt.

Låt mig berätta en personlig historia. I oktober 2005 skakade en dödlig jordbävning mitt ursprungsland Kashmir, nu kontrollerat av Pakistan. En vecka efter denna tragedi som tog 80 000 liv sålde Sverige Saab plan värda en miljard dollar. Det var exakt samma summa som experter i Pakistan beräknade att återuppbyggnaden av Kashmir skulle kosta. I min veckokrönika för en pakistansk dagstidning protesterade jag kraftigt mot denna vapenaffär. Det sekulära PPP (Pakistan Peoples Party) tog upp den här frågan och agiterade i parlamentet.

De skäggiga muslimerna i parlamentet fortsatte att vara tysta. Och inte en enda imam i svenska moskéer protesterade mot affären som berikade Sverige men som skulle svälta till döds hundratusentals i Pakistan och Kashmir.

Det är inte bara på grund av denna absurditet som jag distanserade mig från er anti-Nerikes Allehanda demonstration.Jag höll mig också undan för att jag tycker att sådana uppvisningar i muslimsk upprördhet är lite hycklande. Är det inte hyckleri att vi vill ha respekt i Europa utan att vara beredda att ge samma rättigheter till våra minoriteter i muslimska länder? De indiska muslimerna insisterar på att slakta kor. Egyptiska muslimer som attackerar koptiska områden i Kairo är inget nytt. Attacker på kyrkor i Pakistan har på senare tid blivit rutin. Förutom att talibanerna förstörde Afghanistans framtid, förstörde de det förflutna också när de raserade Buddhastatyerna. Protesterade vi på Sergels torg?

Låt mig berätta om ett utmärkt exempel från mitt ursprungsland, Jammu Kashmir. Muslimer är i majoritet i Kashmir. För att visa respekt för sina Hindufränder, slaktar de inte kor. I sin tur håller sig brahmanerna (som till skillnad mot brahmanerna i Indien och annorstädes inte är vegetarianer) borta från fläsk. Medan muslimer och hinduer i Indien har varit i konflikt många gånger, har den gemensamma harmonin i Kashmir varit exemplarisk i allmänhet.

Jag menar inte att en kristuslik eller gandhisk pacifism som går ut på att vända andra kinden till skulle få de ”kulturella krigen” eller ”civilisationernas sammandrabbningar” av idag att upphöra. Från Jyllands-Posten till Nerikes Allehanda, västs åsiktsfrihets-fundamentalister har med flit publicerat saker som förolämpar muslimer. Medan islamofobi blir ett bekvämt redskap för att driva fram en högersvängning, är ”åsiktsfrihet” använt som en trojansk häst för att utmåla muslimer som annorlunda, främmande och moraliskt oförenliga med västvärldens värderingar.

Åsiktsfrihet, enligt min blygsamma mening, handlar framförallt om fall där skribenter eller konstnärer trotsar sina egna regeringars eller religioners förbud, som ofta uttrycks genom lagar mot hädelse. Artiklar eller teckningar gjorda av medlemmar av en dominant grupp som förtalar religionen tillhörande en minoritetsgrupp som är måltavla för rasism är bara ett uttryck för förtryck och uppmaning till rashat.

Men för att motarbeta detta förtryck krävs inte tanklöst våld. Vet ni, bara förra året dödades tre människor i Lahore i Pakistan under ”protesterna” mot Jyllands-Posten, medan historiska monument sattes i brand. Jag är rädd för att ett par till provokativa teckningar i Jyllands-Posten skulle lett till att hela Lahore lades i aska. Och ett halvt dussin ungdomar föll för poliskulor i den pakistanska huvudstaden Islamabad när ursinne gjorde de trogna galna över Salman Rushdies ”hädiska” novell (knappast läst av någon trogen muslim).

Paradoxalt nog är det Salman Rushdie som utgör ett gott exempel när provokationer anstiftas. En pakistansk film, International Guerillas, som porträtterade Salman Rushdie som ”en torterare, mördare och fyllo som bär en motbjudande blandning av färgsprakande safarikostymer”, vägrades licens i Storbritannien. Rushdie såg filmen på video och tyckte den var gräslig.

Filmen slutade med att han avrättades genom Allah den allsmäktiges makt. Men Rushdie skrev ändå till Storbritanniens styrelse för filmklassificering och lovade dem att han inte skulle vidta lagliga åtgärder mot dem gällande filmen. Han uppmanade styrelsen att ge filmen licens. Med hans egna ord: ”Filmen legitimerades och försvann genast ur synhåll. Ett försök att visa den i Bradford möttes av rader av tomma stolar. Det var en perfekt illustrering av argumentet för åsiktsfrihet: människor kan verkligen ta egna beslut”.

Jag vet att ni har bannlyst Salman Rushdie. Han är en utstött. Men har han inte en poäng när han säger att människor måste tillåtas att bestämma sig själva? Tänk om Nerikes Allehandas provokation hade mötts av tystnad. Jag lovar att den skitbilden som publicerades i konstens namn redan skulle ha nått den plats den förtjänar: papperskorgen.

Jag hoppas att ni vill ta er tid och läsa dessa rader och fundera över dem. Jag förväntar mig att se er i dussintal den 18 september på demonstrationen som hålls för att markera den borgerliga regeringens första år vid makten.

Feeamanallah,
Farooq Sulehria

Läs också Farooq Sulehrias text: Öppet brev till al-Qaida: ”Ni mördar muslimer åt det arabiska kapitalet”
Röda Lund: De religiösa galningarna

Skd, 2, 3, HD, 2, 3, 4

De religiösa galningarna

Aftonbladet skriver idag: ”Kvinnor som får missfall i mormontäta Utah, USA, kan bli åtalade för mord och dömda till fängelse. Den nya lagen ska stoppa illegala aborter men kan också göra det brottsligt att ta ett glas vin eller gå på halt underlag under graviditeten.”

Samma tokar röstade i två omgångar (nåja, en gång om vi ska vara noga) fram galningen George W Bush till president som ”med Guds hjälp” anföll ett av sanktioner mördat och misshandlat folk i mellanöstern.

Deras motsvarigheter talibanerna i Pakistan och Afghanistan spränger sig själva i luften i närheten av folk som inte delar deras fanatiska tro. I det USA-stödda Saudi Arabien härskar mannen oinskränkt över kvinnan. I Israel beordrar man slakt på civila med vit fosfor. I Indien rustar hinduer sig till tänderna och innehar kärnvapen.

Som brukligt är det vanligt folk som får betala priset för maktens religiösa dårskap. Som tur är så är de flesta människor här på jorden fredsälskande, ödmjuka och givmilda. Oavsett vilken gud de tillber. Problem uppstår först när de religiösa ska blanda sig i vad alla andra gör. En avgudadyrkan av sig själva.

En intolerans som nästan alltid kommer från höger, och som ser mord av människor som inte håller med eller gör som dom säger som helt okej, men som vill kriminalisera de kvinnor som tvingas till abort. Hyckleriets och skenhelighetens frontsoldater.

I veckans nummer av Internationalen kan vi ta del av följande:

”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”

Inte många som läst Johannesevangeliet har väl förknippat dessa ord om livets ljus med dödligt effektiva kikarsikten till automatkarbiner. Men det är i alla fall så den amerikanska krigsmaterieltillverkaren Trijicon förstått saken. En del av deras högteknologiskt upplysta sikten har nämligen försetts med hänvisningar till denna och andra bibelverser som talar om ljus, allt enligt företagets djupt religiöse grundares vilja.

Svensson: Inför horavdrag!

Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , ,