Kan en revolutionär ställa upp i val?

"Ni ska sluta suga kapitalets kuk, politikersvin!"

Ja, ställer man frågan så är det självklart. Det är ju just för att demokratisera samhället, och ge fler människor mer inflytande över samhället som vi öht är revolutionärer. Vi vill se demokratin förverkligas på riktigt. Inte att den görs till ett skådespel för politikerproffs vart fjärde år, utan att den finns hela tiden, i vardagen. På arbetsplatser, skolor och i bostadsområden kämpar vi för att demokratin ska utvidgas och fördjupas till att gälla alla, och inte bara de som äger eller har tid och ”de rätta kontakterna”. Som ett av våra slagord lyder: ”Demokrati är när 100 arbetare bestämmer över en chef – Inte tvärtom”.

Det var också kampen för demokrati – för allas rätt att ställa upp i val – som var 1900-talets viktigaste fråga för arbetarrörelsen. Det var för att tvinga igenom allmän rösträtt som man strejkande och hotade med revolution. Att samhället stannade vid kapitalism och demokratin egentligen aldrig riktigt togs över av folket är sant. Men det var inte för att politiker ska sitta med 100 lax i månaden som arbetare och ungdomar tog till kamp. Det var för att man skulle kunna pressa kapitalisterna och eliten ännu mer. Inte för att bli som dom och se sina ”representanter” smälta ihop med den ekonomiska eliten och bli byråkrater.

Så bör revolutionära socialister ställa upp i val? Ja, varför inte? Är det inte så att det idag mer än någonsin behövs människor som sätter ner foten och säger ”Vi har bara ett löfte: Inga jävla nedskärningar!”. Som kan sitta i ex. ett kommunfullmäktige och konsekvent rösta mot alla förslag som försämrar välfärden. Som vägrar kompromissa, eftersom kapitalismen inte kan kompromissas med. Som säger ”Vi använder talarstolen för att uppmana folk att störta systemet och ta över samhället”. Människor som deltar i kampen, och inte förtalar den.

I september i år är det val i Sverige. Det är det gamla vanliga där alternativet står mellan två olika gäng som i grunden försvarar samma skitsystem. Socialistiska partiet kommer inte att ställa upp i riksdagsvalet. För det är vi tyvärr ännu alldeles för svaga. Men i kommuner där vi finns, och där vi tror att vi på ett bra sätt kan föra ut antikapitalistisk propaganda och stödja sociala rörelser genom att lyfta deras frågor, ja där kommer vi också ställa upp i det lokala valet.

I Lund skulle en sådan kampanj kunna handla om följande saker:

  • Inga jävla nedskärningar – Låt de rika betala
  • Ockupera mera – Upplåt alla tomma lokaler till ockupantrörelsen och de hemlösa.
  • Förbud för politiker att kalla in polis vid ockupationer. Öppna fritidsgården Romano Trajo!
  • Sänk politikerarvodena – Ingen byråkrat i kommunen ska tjäna mer än 30 000 kronor
  • Erbjud alla kommunens socialbidragstagare riktiga jobb med riktig lön inom kommunen.

Frågan för oss SP-medlemmar och -sympatisörer är om vi i år ska ställa upp i kommunalvalet i Lund. Tidigare har vi satsat väldigt lite på våra valkampanjer, men Vänsterpartiets agerande den senaste tiden där man vänt ryggen mot dom som kämpat för hus visar på att det kanske är dags att verkligen satsa på att föra fram ett antikapitalistiskt och nytt alternativ i valet. V:s samarbete med sossarna och miljöpartiet bådar inte heller gott. Vi kan redan i dag se hur man driver allt mer åt höger och har blivit ett parti som alla andra. Vi vet att det finns åtminstone minst ett hundra personer i kommunen som stödjer oss så pass att de kan ”slänga bort sin röst” på oss.

Så frågan vi brottas med är alltså: Ska SP ställa upp i valet i Lund? Vad ska vi driva för frågor? Vad ska vi göra? Kan en revolutionär ställa upp i val? Vad anser du är viktigt?

Jag som skriver det här
är beredd att redan nu ge ett löfte, om ifall vi väljer att kandidera:
Om jag blir invald i fullmäktige kommer jag vid det nya fullmäktiges första möte begära ordet, sätta på låten ”Vi tar ett hus” på medhavd spelare, gå upp i talarstolen och säga: ”Ni kan alla dra åt helvete” för att sedan lämna podiet.

Så. Ska vi ställa upp? Ska Röda Lund i valet visa var skåpet ska stå?

Röda Malmö om kampen i Lindängen: Lindängeborna säger nej till nedläggning

Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Malmö idag: Nyfiken på Socialistiska Partiet?

En annan värld är möjlig och nödvändig

Vi pratar om vad som krävs för att bygga upp en radikal arbetarkraft i Malmö och i Sverige, och vilka lärdomar vi kan dra från vår historia och övriga världen.

Frågor, funderingar och diskussion.

Idag 16 febr kl 18.30 Ungdomens hus, sal 4, N Skolg 10B
Alla intresserade vänsteranhängare hälsas välkomna
Arr: Socialistiska Partiet Malmö

Nationen för alla socialister

Mäktig Valuta & Schackmatt FT. Sabotage - Vi tar ett hus LIVE @ Smålands Nation

På söndag kommer Smålands Nation ha s.k. ”hällsningsgille”. Själv vet jag inte riktigt vad det är, men jag antar att det är nån slags social grej för studenter. Hursom kommer iaf Röda Lund att vara där som informatörer för Socialistiska partiet. Vi kommer mingla, snacka och fika lite gott med trevligt umgänge. Varför inte titta förbi? Inte bara du som är student, utan även du som inte studerar på universitetet, men brinner för de socialistiska idéerna.

Några vi vet inte är välkomna är de SD:are som f.n. står på kö för att få stå vid skranket för att möta anklagelser om förtal. Dom verkar ha rätt mycket tid över till att anklaga antirasister som kommunisten Fredrik Jönsson för både det ena och det andra. Vi skickar härmed en tummen upp till Fredrik och önskar han all lycka i sin politiska kamp!

Smålands Nation presenterar stolt:

12:30 För helgen extraexklusiva Kalles bjuder på feta bakelser, fylliga mackor och fruktig juice för en billig penning. Under tiden vi fikar passar vi även på att ha ett hälsningsgille där det finns möjlighet att mingla med olika vänsterorganisationer.

14:30 Stadsvandring med Första Linjen. Smålands i samarbete med Första Linjen visar de bästa smultronställena i vänsterlund

16:30 Fika med quiz från stadsvandringen. Fina priser finns att vinna.

18:00 Vi bjuder på mat och mysig musik.

20:00 Thing-pong – Smålands eget Thing Pong Crew riggar upp pingisborden och tv-spelen och bjuder på en hejdundrande kväll med spel, spel och åter spel!

Studentleg krävs ej, alla intresserade är välkomna! Samtliga evenemang är alkoholfria! Vill du supa får du komma på vår färskaste klubb JackMe och dansa disco hela natten nu på lördag klockan 22 istället.

Smålands Nation, Kastanjegatan 7, Lund.

<strong>Från Konfliktportalen.se:</strong> socforum09 skriver <a href=’http://www.dagenskonflikt.se/socforum09/bild-jpg-2/’>bild.jpg</a&gt;, Jinge skriver <a href=’http://jinge.se/mediekritik/synd-om-maud-olofsson.htm’>Synd om Maud Olofsson</a>, Anders_S skriver <a href=’http://feedproxy.google.com/~r/Svensson/~3/GARxk99-IU0/’>Bevara Södra Gårda!</a>, loaderrorready skriver <a href=’https://rodalund.wordpress.com/2010/02/05/vansterpartiet-pa-avvagar/’>Vänsterpartiet på avvägar</a>, Kaj Raving skriver <a href=’http://kajraving.blogspot.com/2010/02/reinfeldt-har-fortsatta-problem-med.html’>Reinfeldt har fortsatta problem med sanningen</a>, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver <a href=’http://ejnermark.blogspot.com/2010/02/johan-lundberg-och-elitismen.html’>Johan Lundberg och elitismen</a><p>För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.</p&gt;

Från Konfliktportalen.se: socforum09 skriver bild.jpg, Jinge skriver Synd om Maud Olofsson, Anders_S skriver Bevara Södra Gårda!, loaderrorready skriver Vänsterpartiet på avvägar, Kaj Raving skriver Reinfeldt har fortsatta problem med sanningen, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Johan Lundberg och elitismen

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

Vänsterpartiet på avvägar

7 december 2008 kablade media ut som huvudnyhet att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet ingått en överenskommelse om samarbete – med sikte mot valseger 2010 och en kommande regeringskoalition. Efter interna protester inom S bereddes Vänsterpartiet plats i den samverkan som S och Mp inlett tidigare under hösten. Lars Ohly blev mannen som kom in från kylan. Det var dock ingen ovillkorlig inträdesbiljett som Vänsterpartiet begåvades med, för att bli ”regeringsfähigt” tvingades partiet att surra sig fast vid en ekonomisk politik av nyliberalt snitt: budgettak, överskottsmål, och oberoende riksbank.

Vem styr Vänsterpartiet?

Kontentan av samarbetet är att Vänsterpartiet suddat ut mycket av sin egna självständiga profil. Det blir tydligt när man tar del av den valplattform som partiets styrelse antog 25 oktober 2009, en plattform som skall ställas till omröstning på partiets kongress 7-9 maj i år. Flera av Vänsterpartiets tidigare hjärtefrågor, som exempelvis arbetstidsförkortning och svensk trupp ut ur Afghanistan, lyser här med sin frånvaro. Trots finanskrisen reses inte heller något krav om bankförstatliganden och klimatfrågan är märkligt undanskuffad. Är det måhända så att den fallit på Mp:s lott i oppositionens interna arbetsdelning?

Den budgetmotion som partiet lade hösten 2009 går också i samma tecken. Man ger ett antal fler miljarder till den offentliga sektorn än de övriga riksdagspartierna, men även med Vänsterpartiets förslag kommer den offentliga sektorns andel av BNP att vara lägre 2012 än när den nuvarande alliansregeringen tillträdde 2006. Är det här verkligen samma parti som hösten 2005 gick ut med kravet om 200 000 fler jobb i den offentliga sektorn?

18 januari i år – vid Folk- och Försvarskonferensen i Sälen – offentliggjorde så oppositionen en gemensam säkerhets- och försvarspolitisk plattform. Det mest anmärkningsvärda här är att Vänsterpartiet ställer sig bakom ett djupgående militärt samarbete inom såväl EU som med NATO. Den solidaritetsdeklaration, som är en del av EU:s Lissabonfördrag, skriver man under på: ”Sverige skall inte förhålla sig passivt om en katastrof eller angrepp skulle drabba ett EU-land eller ett nordiskt land”.

I den krassa verkligheten betyder det att Vänsterpartiet nu accepterar att Sverige ställer sig villigt att bidra med trupp till stormaktsexpeditioner i tredje världen där europeiska intressen hotas, som det svenska deltagandet under franskt befäl i Tchad 2008. Partiet underordnar sig därmed den stormaktsimperialism som främst företräds av brittiska, franska och tyska intressen.

Vidare skriver man också bland annat att ”EU utvecklat sin kompetens att leda alltmer komplexa operationer. Sverige har deltagit i praktiskt tagit alla fredsfrämjande insatser som EU genomfört. Sverige skall fortsätta det aktiva engagemanget och deltagandet i internationella insatser inom ramen för FN, EU, NATO och OSSE”. Med denna inriktning blir det i realiteten inte så mycket kvar av den av partiet så omhuldade svenska alliansfriheten. Fler än en medlem i Vänsterpartiet sätter säkert kaffet i vrångstrupen vid läsningen.

Dokumentet står också i skriande kontrast till ett flertal skrivningar i det partiprogram som Vänsterpartiet antog på sin kongress 2008, som exempelvis: ”Sveriges militära alliansfrihet, som idag hotas av EU:s militära ambitioner och NATO:s utvidgning, skall försvaras och stärkas”.

Vi socialister upprepar det vi redan skrev i en ledare i höstas (Internationalen 45/09) : Vänsterpartiet har idag – i en tid då hela vänsterflanken i svensk politik gapar tom – ett gyllene tillfälle för att få genomslag för en radikal politik. Partiet skulle göra betydligt mer nytta om man artikulerade en tydlig vänsterlinje istället för att fungera som en lågmäld kugge i en kommande regering som till stora delar kör vidare i samma gamla hjulspår som den nuvarande alliansregeringen.

7-9 maj går Vänsterpartiet till kongress. Vår förhoppning är att ett ökande antal medlemmar inför denna kongress blir alltmer kritisk mot den rådande politiken och samarbetet med S och Mp, att en majoritet säger nej till denna politik, att samarbetet avbryts och att partiet slår in på en ny kurs. Sverige behöver i riksdagen en vänster som är en vänster, en vänster som ser som sina huvuduppgifter att lägga fram såväl systemkritiska som systemöverskridande förslag samt fånga upp artikulera och understödja utomparlamentarisk kamp i fackföreningar och sociala rörelser.

Tidigare på Röda Lund: Styrkeförhållandena måste förändras

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Expressen väljer Twingly!, Kaj Raving skriver Reinfeldt har fortsatta problem med sanningen, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Johan Lundberg och elitismen, Anders_S skriver Problemet med Mosa Sayeds avhandling stavas postmodernism, Redaktionen skriver Sverigedemokraterna behöver dig!, Fredrik Jönsson skriver sdnyheter på Twitter

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

Förstatliga bilindustrin under de anställdas kontroll!

Glädjen i Trollhättan och Västsverige över att flera tusen av bilindustrins anställda inte omedelbart kastas ut i arbetslöshet är stor och självklar. Bara den som förblindats av nyliberalismens propaganda kan tycka att det är rimligt att kasta ut människor i arbetslöshet istället för att behålla dem i arbete. Om bilindustrins anställda skingras för vinden förvandlas det enastående produktionsmaskineriet snabbt till skrot, ett slöseri med samhällsresurser av väldiga proportioner. Men framför allt: det är bara så länge de anställda finns kvar i arbete och inte sällat sig till de arbetslösas skaror som det är möjligt för dem att agera som ett kollektiv.

Men samtidigt som vi gläds med dem som firar för att de får behålla jobben är det också en sorgesam tillställning. Dels för att mycket talar för att festen blir kort och baksmällan tung; racerbilsdirektörerna med ljusskyggt kapital i ryggen är inte mycket att hänga upp framtiden på.

Men också för att ett tillfälle har gått förlorat. Ingen kan idag ha missat att mänskligheten står inför sin hittills största utmaning: att på något årtionde ersätta den fossilbaserade ekonomin med en hållbar. Massbilismen är inte förenlig med denna nödvändiga omställning. Inte den som finns idag och definitivt inte den som bilindustrin hoppas på och världens politiker, trots allt klimatprat, planerar för. Allt prat om ”gröna bilar” är blå dunster så länge politiker på alla nivåer fortsätter att bygga för ökad biltrafik med Förbifart Stockholm och Marieholmstunneln i Göteborg som de senaste jättesatsningarna. Om, Kina, Indien och andra länder imiterar vårt ohållbara transportsystem handlar det om miljarder nya bilar.

Svenska fack har sedan länge
överlåtit frågan om makten över produktionen och dess inriktning till kapitalägarna. Därför är det inte heller förvånande att se hur de nu okritiskt leder jubelkören för bildirektörerna. Inte desto mindre är det tragiskt. Att i dagens dubbla krisläge, där både jobb och klimat är hotade, fortsätta satsa på ohållbara produkter kommer inte långsiktigt att rädda några jobb.

Skall det finnas en chans att stoppa såväl klimatkatastrof och industridöd krävs att vi byter spår, både när det gäller hur vi färdas och vad vi tillverkar. Bilindustrins kris – som på intet sätt är över – är ett gyllene tillfälle att inleda en sådan förändring. Denna flexibla industri skulle kunna ställas om från att vara ett problem till att bli en del av lösningen om staten tog över den och gav de anställda i uppdrag att utveckla och producera det som krävs för ett klimatanpassat samhälle.

Förstatliga bilindustrin under de anställdas kontroll!
Ställ om produktionen till klimatanpassade jobb med statligt garanterade beställningar!

/Socialistiska partiet

I förgår uppmärksammade vi direktörernas löner som Dagens Arbete granskat. I dag följde DN efter och skriver:

Direktörerna i industrin har höjt sina månadslöner med nästan 50.000 kronor på två år. Industriarbetarna fick under samma period nöja sig med 1.600 kronor, enligt en granskning som Dagens Arbete gjort.

Samma direktörer kräver i år att inga löneökningar görs i de centrala avtalsförhandlingarna.

Dagens Arbete har granskat inkomstutvecklingen för 104 styrelseledamöter i sju arbetsgivarorganisationers styrelser. I genomsnitt höjdes lönerna med 18,8 procent eller 47 726 kronor i månaden mellan 2006 och 2008.

Industriarbetarnas löner ökade med 7,8 procent eller 1 600 kronor under samma period. Gruvornas arbetsgivareförbund ökade sina löner mest – 66,1 procent.

Styrkeförhållandena måste förändras

Med anledning av partiledardebatten:

Sedan 1980-talet har hela det politiska livet förskjutits åt höger i takt med den nyliberala marknadsomvälvningen. Folkligt inflytande har minskat, samhällsklyftorna har vidgats och kapitalets makt har ökat. Det politiska etablissemanget har anpassat sig till detta – och i många fall varit aktivt pådrivande. Det gäller även för den s k ”oppositionen”. Ja, det är ju faktiskt under (s)-regeringar vi upplevt en mycket stor del av de avregleringar och marknadsanpassningar som idag ökar klyftorna och undergräver demokratiskt inflytande.

SP:s övertygelse är att denna utveckling bara kan brytas genom förändrade sociala styrkeförhållanden. Med det menar vi att sociala rörelser – fackföreningar, sociala forum, protestaktioner mm – växer sig så starka att ingen kan nonchalera dem. Det är därför vi lägger vårt huvudsakliga krut på att få sådana rörelser att växa, snarare än arbeta parlamentariskt.

Varje negativ kompromiss i riksdagen från vänsterkrafters sida försvagar möjligheten av en underifrånrörelse; av klasskamp. De breda grupper av arbetande och arbetslösa som skulle kunna förändra politikens själva förutsättningar demoraliseras, stöts bort från arbetarrörelsen och vänstern, blir politiskt likgiltiga eller lyssnar på populister av olika slag.

Från dagensarbete.se

Styrkeförhållandena i samhället försämras därmed ytterligare, och hela den politiska dagordningen vrids i en ond cirkel än mer åt de välbeställdas frågor och bekymmer – vilket ger ännu sämre förutsättningar för de parlamentariska kompromisserna. V sitter fast i denna fälla.

De ser sig tvingade att acceptera färden högerut i utbyte mot en och annan, ibland nog så betydelsefull reform. Därför tvingas V också höja tonläget i närmast frasradikal riktning, i synnerhet gentemot den yngre generationen, för att kompensera för stödet åt regeringspolitiken.

Vi i SP förkastar inte alla parlamentariska kompromisser, men dessa måste vara helt underordnade dagens huvuduppgift att lägga all kraft på att bygga upp och mobilisera till socialt motstånd och rörelser mot hela den marknadsliberala politik som så övermäktigt dominerar vårt samhälle. Här är vi ”absolutister”: Absolut nej till sociala nedskärningar, privatiseringar och marknadsutsättningar av den gemensamma välfärden. Absolut nej till företagsnedläggningar och utflyttningar av profitskäl – vetorätt för de anställda. Absolut nej till försämringar av socialförsäkringar, till arbetslöshet och social nöd.

AB AB2 AB3 AB4 AB5 AB6 AB7

Nyfiken på Socialistiska Partiet?

I så fall bör du bege dig till Malmö!

Vi bygger ett arbetarparti som det var tänkt från första början! Inget fjäsk, svek, högersnack eller trams. På tre möten kommer medlemmar, sympatisörer och intresserade att diskutera och lära utifrån följande ämnesområden:

1. En annan värld är möjlig och nödvändig

2. ”Men socialismen har ju aldrig fungerat”

3. Anti-kapitalistisk rörelse i världen, Europa…och i Sverige?

På varje möte kommer en inledning att presenteras från olika föredragshållare.

Startar i vecka 7, förslagsvis tisdag 16 februari 18.30 (kan ändras efter önskemål). Följande två möten i vecka 9 och 11.

Anmälan till Ronny Åkerberg, ronnyakerberg@gmail.com

Socialistiska Partiet i Lund: Vilka är vi?

Visst kunde Stieg skriva!

Den barnsligt löjliga debatten om Stieg Larssons skrivarförmåga rullar vidare. Röda Lunds favoritkrönikör Åsa Linderborg skriver på Aftonbladet kultur idag:

Håkan Blomqvist

”Jag ringer Håkan Blomqvist, historiker på Södertörn och tidigare chefredaktör för Internationalen, Socialistiska partiets tidning. Stieg Larsson skrev i Internationalen under 80-talet, ofta under pseudonymen Severin, om högerextremism och USA-imperialismen. Kunde han skriva? frågar jag.

Det är klart han kunde, svarar Håkan. Han var ingen virtuos, men bättre än de flesta och var framför allt en grävande reporter med överväldigande detaljkunskaper. Sånt är man inte riktigt van vid i den fattiga vänsterpressen.

Jag ringer vidare till Maria Sundvall, även hon en gammal partikamrat till Stieg Larsson och ansvarig för partiets förlag Röda rummet, som funderar på att ge ut artiklarna för att visa den politiska människan Stieg Larsson. Hon beskriver honom som retoriskt spetsig – vilket kräver ett eget språk – och att han kunde kombinera stor sakkunskap med polemiska släggsvingar.”

Maria Sundvall

Och det är väl klart. Varför skulle det inte vara så? Till skillnad från gold-diggern Kurdo Baksi så har Blomqvist och Sundvall inget att vinna på att berätta om Stieg och hans journalistiska arbete. De berättar ur hjärtat och utan att ha släppt en bok som dom vill kränga i största möjliga upplaga. På tvärs med Baksis påståenden om att Stieg skulle hitta på nyheter så tar Blomqvist ett exempel:

”Några brevbärare i Socialistiska partiet bevittnade hur banderoller blev sönderrivna av proisraeliska motdemonstranter – det urartade i slagsmål – varför Internationalen skrev upprört om rätten till mötesfrihet. Stieg Larsson reagerade starkt på rapporteringen. Han hade nämligen sett att även de proisraeliska demonstranterna hade blivit påpucklade. Den här gången kunde ansvaret för våldet inte knytas enbart till den ena sidan. Kampen måste vara sann, den får inte bli propagandistisk. ”

Vi får hoppas att Socialistiska partiets bokförlag ger ut Stiegs artiklar ur Internationalen. Det vore väldigt spännande att ta del av dels Stiegs journalistisk men också mer öppna politiska ställningstagande.

Men det finns intressantare skeptiker än Kurdo. En partikamrat till Röda Lund gjorde oss uppmärksamma på följande artikel som är väl värd att läsa: Dennis Töllborg: Orättvist mot Stieg Larsson. Här menar juristprofessorn Dennis Töllborg att någon annan än Stieg förmodligen sammanställt den tredje och sista boken.

Se Håkan Blomqvist tala: En strategi för vänstern
Tidigare på Röda Lund: Konsten att åka snålskjuts

Nu får det vara nock, politiker-patrask!

Klicka för Galenskaparna: ”Offentlig sektors rap”

Den här kommunens politiker skulle kunna ses som roliga. De ser ut som och beter sig  som tagna från en parodi av Galenskaparna.

folkpartisten

Klette-Spektaklet (fp) med sina överklassfasoner som försöker utmåla sig själv som en världsförbättrande liberalflummare när hon i själva verket står för en iskall högerpolitik. Sen har vi Helmfrid. Hopplösheten själv, som enligt ihärdiga ”rykten” är en pellejöns som moderaterna råkat göra till frontfigur i brist på annat. Snubben som alltid ser ut att ha gått vilse. Det är han som är högsta hönset i kommunen, förresten. Vidare finner vi Lars Bergwall (c) som ville bli kommunalråd men inte fick. Kan man om möjligt vara uslare än Helmfrid!? Lasse är förmodligen helt okänd för de flesta lundabor. Något som är rätt konstigt då Lasse drar in den nätta summan av 572 222 kronor om året på politiken. Det ni, skattebetalare!

centerpartisten

Sossen Almgren får nöja sig med den blygsamma summan 45 000 kronor i månaden. 45k på att företräda ett arbetarparti. Sen när ska ett arbetarparti ha företrädare som har löner som en finansvalp? Så nu vet ni lite bättre vad det är för parasiter som styr i kommunen. Det är dom som stängt fritidsgården Romano Trajo, som skurit ner på skolan, som kastar kommunpengar i sjön på jakt efter att få stå i strålkastarljuset som ”kulturhuvudstad”. Det är dom som inte klarar av att ordna så att det finns hus att bo i i den här staden om man inte är rik eller har rika föräldrar. Och det är samma pack som nu ska riva vårt sköna vandrarhem ”tåget” – som för många hemlösa är en billig tillfällig lösning istället för att sova på gatan – och bygga ett nytt vräkigt kommunhus.

moderaten

Värst av allt är nog hur man sparar på våra äldre och personalen inom välfärden. Fyrtio tjänster har försvunnit på kommunens äldreboenden och fler kan komma att dras in. Detta trots att kommunen gått plus med 51 miljoner på äldrevården! Man blir så förbannad när man läser ännu en ur maktens korridorer öppet håna våra äldre. Vi citerar Sydsvenskan:

”Bantningen av personstyrkan startade under 2009 och görs i den takt enheterna själva bestämmer. – Vi vill göra detta på ett sätt som är bra både för de boende och för medarbetarna och med bibehållen kvalitet, säger Annelise Håkansson.”

På vilket sätt kan neddragningar med 10% vara ”bra för de boende och arbetarna” och innebära ”bibehållen kvalitet”!? Det är ju skrämmande vilken nonchalans. Socialistiska partiet i Lund stöder och uppmanar alla brukare och personal att göra ett helvete för politikerna och tvinga dom att dra tillbaka neddragningarna. Det går, men det gäller att vara många och bestämda och inte ge sig. För är det något politiker kan så är det att ge falska löften och prata strunt. Så här skrev Socialistiska partiet inför förra valet, och det gäller än idag:

sossen

Avsätt proffspolitikerna

Den svenska politiken har med åren ännu mer än tidigare blivit en fråga för proffstyckare som bildat en egen politisk elit. Allt färre förtroendevalda i de politiska församlingarna delar samma bakgrund och levnadsvillkor som majoriteten – detta gäller även representanterna för (s) och (v) – något som speglar det politiska etablissemangets gemensamma intressen med den härskande klassen i samhället. Många av dessa kappvändare är inte ute efter något annat än en karriär med hög lön och ökad status. Politiken har blivit en karriärmöjlighet för politiker. Att borgarnas politiker bara är ute efter att göra sina plånböcker lika tjocka som sina vänner i bolagsstyrelserna är inget konstigt, men att sossarna – här i Lund bl.a. exemplifierat av Lennart Prytz med en månadslön på över 40 000 kronor – gör det är ett direkt hån mot arbetarrörelsens ursprungliga värderingar. Socialistiska Partiet menar att ingen förtroendevald ska tjäna mer än en genomsnittlig LO-arbetare. Det är för oss självklart att också politiker ska känna när egenavgifter höjs och daghem läggs ned. Vi menar också att partistödet, som är på 3,5 miljoner kr i Lund, omedelbart avskaffas och läggs på vettig verksamhet i kommunen.

LISTA: Så mycket tjänar kommunens höjdare (Klicka)