Att twittra eller inte twittra

sd-reklamÄr det rätt att riva ner reklam från Sverigedemokraterna?

En som tycker det är rätt att riva ner Sverigedemokraternas reklam är vänsterpolitikern Hanna Gunnarsson i Lund. Efter att SD hade fått upp sin reklam som hetsade mot tiggare i Östermalms tunnelbana reagerade Gunnarsson på Twitter: ”Riv ner, klistra över, förstör! Skitet lär vara borta imorgon.” Och skitet var mycket riktigt borta den följande dagen.

För detta fick Gunnarsson sin bil vandaliserad och motta allvarliga hot från vad som, med en inte alltför vild gissning, torde vara den miljö av SD-anhängare som älskar att hota och hata sina politiska motståndare. Dessa rättskaffenhetens vita riddare som gärna avrättar ”landsförrädare”, önskar att barnfamiljer drunknar i havet, eller som i detta fallet: att folkvalda politiker hotas och skräms till tystnad.

Gunnarsson fick även motta kritik av Vänsterpartiets ordförande Anders Jarfjord, som i ett uttalande underströk att Hannas Twitter är hennes egen, och att hennes uttalande inte är något partiavdelningen diskuterat eller beslutat om. Andra, företrädesvis yngre medlemmar i och kring Ung Vänster, hyllade hennes uttalande. Samtidigt tyckte flera av partiets medlemmar att det var problematiskt att en så pass känd företrädare uttalade sig i en sådan laddad fråga utan att det egentligen berörde varken henne eller partiavdelningen. För vad var egentligen syftet med uttalandet, annat än att vara ett uttryck för ilska och frustration över att ett parti som SD på offentlig plats gång på gång hetsar mot de svagaste i samhället? Vad är egentligen poängen med att en lundapolitiker uppmanar till att affischer sextio mil bort ska rivas ner?

Uttalandet från Gunnarsson, och ordförande Jarfjords svar, har så klart spridit sig inom vänstern och igår publicerade styrelsen för Vänsterns Studentförbund ett uttalande där man uttrycker oro för Vänsterpartiets ängslighet och ovilja att stödja de antifascistiska rörelserna. Samtidigt skriver de:

”Nu finns det såklart en del begränsningar för vad ett riksdagsparti kan stödja. Utan att värdera vare sig det parlamentariska systemet eller de aktörer som finns inom det, så måste det finnas förståelse för vilka spelregler som gäller för en inomparlamentarisk rörelse. ”

De fortsätter med att säga att ”antifascismen […] bör förbli i huvudsak utomparlamentarisk ” samtidigt som de menar att det ”behövs en motkraft även i riksdagen ”, något de menar att Vänsterpartiet misslyckats med att vara.

Diskussionen är viktig och det är alldeles riktigt att Vänsterpartiet många gånger haft svårt att förhålla sig till grupper och händelser. Sist en längre period av utomparlamentarisk kamp ägde rum i Lund, 2008-2010, valde flera företrädare för V att just ta avstånd från denna. Under ett par år var hundratals personer i Lund, mestadels ungdomar, involverade i att ockupera hus för att dels fylla ett omedelbart behov för bostadslösa unga, men också för att på ett högre plan sätta press på politikerna för att få dem att lösa bostadsfrågan. När borgarna valde att stänga fritidsgården Romano Trajo på Norra Fäladen i Lund valde flera av de som var aktiva i bostadsfrågan att även engagera sig för ett bevarande av fritidsgården genom att ockupera den och hålla den öppen för ungdomarna i området. När beslutet om nedläggning slutligen skulle klubbas samlades ett 30-tal ockupanter i kommunfullmäktige där de från åhörarläktaren vecklade ut en banderoll med texten ”Rädda Romano Trajo”.

Hanna Gunnarsson, som var en av Vänsterpartiets fullmäktigeledamöter i salen, vände sig då mot ockupanterna och skrek:

– Ge er. Vi har kämpat för att Romano Trajo ska få fortsätta. Men det är kört nu. Beslutet är fattat att det ska stänga. Sluta. Det går inte längre. Ni bara förstör!

Ockupanterna svarade:
– Du ger dig, men det gör inte vi, innan de forslades bort av polis.

Hanna Gunnarsson är alltså ingen person man brukar se på samma sida som en radikalare vänster, snarare har hon internt gjort sig känd att tillhöra vad man kan kalla ”högern” inom Vänsterpartiet i Lund. Därför är det konstigt att Hanna nu backas upp av en förment radikal strömning i och utanför V-familjen.

Men för att återgå till frågan. Bör man som antirasist riva ner budskap som är rasistiska? Det kan så klart bara var och en svara på. Många tycker nog att det är viktigt att hindra rasistiska gruppers propaganda eftersom det är i kölvattnet av denna som våldet visar sig. Andra tycker att det är fel eftersom det är olagligt, men också för att det riskerar att slå tillbaka på vänstern och den antirasistiska rörelsen.

Själv river jag alltid ner rasistisk propaganda när jag ser den och har möjlighet till det. Jag anser, precis som många med mig, att den hets mot minoriteter som SD och andra ligger bakom i förlängningen skapar personer som Peter Mangs, Lasermannen och Breivik. Det är mitt och andras val. När det gäller nazistklistermärken på en lyktstolpe bryr sig inte lagen, men däremot skulle det kunna leda till böter om någon ertappas med att riva ner betald reklam. Till detta krävs dock varken Twitter eller Facebook.

Jag har alltså själv inga problem med Hannas ställningstagande i sig, däremot kan jag se problem med att en vald företrädare för ett parti som Vänsterpartiet väljer att köra sitt eget race i en fråga som knappast kräver uttalanden från en kommunpolitiker i Lund. Precis som Vänsterpartiets ordförande påpekade så är det Gunnarsson uttalande, och inte partiets, men när uttalandet snappades upp av media tvingades partiets företrädare att snabbt göra ett uttalande där man förklarade att tweeten inte bör ses som ett ställningstagande av lunda-avdelningen.

Den socialistiska vänsterns nuvarande svaghet har gjort att många som tidigare varit med i mindre radikala socialistiska grupper, eller skulle lockats av dessa, numera återfinns inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet upplevs av dessa som ett vindskydd att ställa sig under när ovädret stormar fram. Ett verktyg att använda för att lättare kunna påverka, få kraft och bli lyssnad på.

Men upplevelsen av vad Vänsterpartiet är eller bör vara skiljer sig åt beroende på vem och var du frågar i landet. Partiet är schizofrent, och ur samma mun kan diametralt olika åsikter uttryckas. Radikala paroller och symboler blandas med den krassa verkligheten och svårigheterna att förändra det politiska landskapet och samhället. Twitter och Facebook binder ihop radikala individer till en ett oräkneligt antal internetbaserade sociala nät där gilla-tryck och retweets formar en ideologisk överbyggnad och socialt rättesnöre inom gruppen, och där en kvävd radikalism kan få utlopp.

När det känns som att ingenting går att förändra lyfts symbolfrågor fram. Det som förr inte var något som man ens pallade berätta för sina kompisar – som att man rivit ner några klistermärken på stan – kan nu genom sociala medier kännas som en stor och viktig insats och digitala ryggdunkningar strömmar in från Treriksröset till Smygehuk.

Hanna Gunnarssons twitteruttalande är en del av den verkligheten och den logiken, men det är också en del av en annan verklighet och en annan logik. Den där borgare tar varje chans att underminera vänstern och ge den en stämpel som odemokratisk. Som vinnare står, som vanligt nuförtiden, SD som glatt kasserar in en röst för varje bokstav som uppehåller sig vi deras frågor enligt devisen ”all reklam är bra reklam”. På samma sätt som de små vänsternätverken på sociala medier konsolideras av att hitta en enligt dem modig och frispråkig förebild bland den gråa massan av politiker, konsolideras SD-anhängarna och de kan glatt peka på hur ”vänsterpöbeln” hotar vår demokrati. Vänsterpartiet vet inte hur man ska förhålla sig till detta. Det finns inget tydligt uppställt projekt mer än att samla medlemmar och få fler väljare, så därför finns det spelrum för egna initiativ och informella fraktioner.

Vänsterpartiet strävar efter ett socialistiskt samhälle, och anser att de viktigaste arenan idag är att växa i valen för att kunna stärka sitt parlamentariska inflytande. Man är i mångt och mycket ett ängsligt parti som å ena sidan lockar till sig många nya radikala medlemmar, men som å andra sidan har sin absoluta tyngdpunkt i det parlamentariska arbetet där man gärna vill framstå som ”regeringsdugliga”.

Hur ska partiet kunna samla både äldre partiträlar och ungdomlig radikal entusiasm? Hur ska de parlamentariska platserna och aktivisternas arbete stärkas av varandra? Vilken identitet vill man ha? En sådan diskussion kräver att informella grupperingar kommer upp till ytan och ges möjlighet att öppet, respektfullt och ödmjukt föra fram sina gemensamma erfarenheter och tankar. Det krävs att partiets medlemmar börjar lyssna på varandra förutsättningslöst istället för att medvetet missförstå eller prata förbi varandra. Om inte en sådan diskussion äger rum riskerar minsta tweet att tända en brand som när den är över trasat sönder både partiet självt och de inblandades optimism och kampvilja.

Vad är antifascism?

mangsVi nämner inte valet. Vi orkar inte. Vi lämnar en text här – ”Revolutionär antifascism en självmotsägelse”. Det är inga banbrytande idéer som läggs fram. Man kunde tänka att den vore ganska basic för socialister som har mer i tankarna än att administrera det samhällssystem vi kallar kapitalismen. Det är ingen ny text heller, tvärtom har den många år på nacken, men den tar upp en frågeställning som många fortfarande har så svårt att ta sig an. Happy time! Mycket nöje! Ya basta, no pasaran, eller nåt… Läs mer

Malmö: Bua ut SD lördag 10 mars!

Den 10:e mars ska Sverigedemokraterna komma till Malmö och låtsas som om de kan lösa Malmös problem, men som vanligt kommer de endast hetsa mot invandrare och muslimer.

Denna gången kommer SD även att ha med sig sin riksdagsledamot Kent Ekerot. Under tidigare besök i Malmö har Ekeroth bjudit in Alan Lake till ett seminarium mot ”islamiseringen”. Alan Lake är grundare till rasistiska huliganorganisationen EDL. Ekeroth är även finansiär till den högerextrema sajten Avpixlat, samt en av de viktigaste personerna i ‘counterjihad- rörelsen i Europa.

SD-Malmö skriver följande på sin hemsida, om varför de ska hålla en demonstration i Malmö mot ‘våld och kriminalitet’:
– ”Vår stad präglas av en oroväckande arabisering och en minskande gemenskap och samhörighet.”
Citatet är från Sverigedemokraternas kommunalråd i Malmö, Magnus Olsson.

Tillsammans ska, och måste, vi än en gång ta oss ut på gatan och visa vad VI Malmöbor tycker om deras rasistparti och deras så kallade ”politik”.

Vi ses på Stortorget i Malmö kl 12.00 lördagen den 10 mars, och visar att vi inte tolerar att de försöker splittra människor som borde hålla ihop.

Skåne mot rasism

DN: SD-topp anmäld för förskingring
AB: Örfilade sin partikamrat

Karlshamn – Ett av många exempel:

SvD GP

Antirasism på skånska

I helgen var det ju protester i Malmö mot Sverigedemokraternas ungdomsförbund och det anhang av fascister de hade i släptåg. Trots att deras fascistpolare från Italien dök upp så blev de inte så många – lite drygt 100 pers sisådär. De 2000 pers som stod runtomkring och buade visade att det finns ganska många som vill markera att de inte gillar människofientlighet i Malmö innerstad. Polisen var så klart där för att se till att bratsen från SDU kunde genomföra sin demonstration innan SDU:arna åkte tillbaka till Stureplan, eller var dom nu brukar husera. Här ser vi ett sätt att undvika snutarna när dom ska visa sig stöddiga. Självklart är det skånebanéret han håller i högra hand!

Malmö-SD 1-0

Svenskfientlighet

– Sannfinländarna är ett parti som i många avseenden liknar vårt och jag gratulerar dem till ett mycket bra valresultat, säger Jimmie Åkesson i ett pressmeddelande angående det finska valet.

Det säger väl en del att världens enda svenskfientliga parti gratuleras av ett parti som utmålar sig som det enda som står för svenskheten. Fast egentligen är det inga konstigheter. Det är främlingsfientligheten och högerpolitiken som är de gemensamma nämnarna, och inte det ”etniskt svenska” eller det ”sant finska”.  Vi får se om Sannfinländarna lyckas med SD:s bragd att utmåla sig som välfärdens och arbetarnas försvarare samtidigt som man i 94% av de avgörande frågorna röstar för en regering som gör allt för att krossa den lilla trygghet vi har kvar i samhället och på våra arbetsplatser.

Men en sak har de rätt i, Sannfinländarna: Det är bortom all rim och reson att finska skolelever ska tvingas lära sig svenska i skolan. Det funkar gott och väl med hemspråk eller språktillval för de som är intresserade av ämnet. Men som det heter: Även en blind höna kan hitta ett korn.

Läs mer: Sannfinländarna: en uppstickare i raketfart

SD kan inte lastas för att man röstar höger

Aftonbladet idag om SD: Röstade med alliansen nio gånger av tio

SD röstar på högerns förslag. Förvånad? Knappast, va? Kan man lasta SD för detta? Nej, inte mer än man kan lasta Moderaterna eller Folkpartiet för att man röstar på varandras förslag. Det är väl klart att ett högerparti röstar på andra högerpartier. Samma höger som nu sett till att vi har de största klassklyftorna någonsin och där hemlösa blir allt vanligare på våra gator. Där sjuka tvingas jobba, och där arbetslösa tvingas till jobbdagis som visserligen skapar jobb, men då till de dagisfröknar som jobbar där. Kapitalismen kallas det ekonomiska system som skapats av och för den härskande eliten och deras nickedockor i riksdag och regering. Människor av kött och blod vars högsta höns lever ett liv och innehar en makt som får ”Svenska Hollywoodfruar” att se ut som socialbidragstagare.

Röda Lund kunde tidigare i år rapportera att de unga sverigedemokraterna föredrog högern framför vänstern. Det nazistiska Nationaldemokraterna fick 40% av rösterna och allianspartierna 35%. De två högerpartierna Piratpartiet och SPI fick sammanlagt 15%.  Resterande 10% lade sin röst på något av de röd-gröna partierna.  Uppenbarligen var detta något som det skulle hållas tyst om, varpå undersökningen försvann från ungrasisternas hemsida. Vi skrev då:

”Den svenska välfärden är under attack. Det har den varit i 20 år. Det är välfärden som byggt det Sverige så många längtar tillbaka till. Men att stötta folk som vill slå sönder samma välfärd, splittra arbetarkollektivet, ställa svaga grupper mot andra svaga grupper, är ingen väg framåt. Det är en väg som leder oss tillbaka till det gamla fattigsverige. Där arbetaren utnyttjades till bristningsgränsen och strejkbrytare drog land och rike runt för att krossa arbetarsaken.

Fast vänta! Är det inte detta som sker just i detta nu? Bemanningsföretagen har lyckats kringå LAS och ser till att folk utnyttjas som aldrig förr. Folk sparkas för att senare återanställas som inhyrd personal. Stressen och pressen i arbetslivet gör oss sjuka och trötta, samtidigt som Försäkringskassan slår på dom som ligger. Detta är inte det Sverige jag vill ha, och därför har jag vänt ryggen åt sossar, moderater och högerpopulister. De gemensamma klassintressena svenska löntagare har kan vi bara själva försvara, och då får vi göra som våra föregångare: Slå näven i bordet och organisera upp ett försvar mot makten och för våra rättigheter. I den kampen kommer vi aldrig få se ungrasisterna i SDU.  Här är några punkter som är fullt genomförbara om bara viljan finns.

  • 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön
  • Kraftig beskattning av miljonärerna
  • Avskaffad matmoms
  • Förbjud uppsägningar i företag som går med vinst
  • 200 000 nya jobb till den offentliga sektorn och återkommunalisering av privatiserad verksamhet
  • Avskaffande av karensdagen och 90% a-kassa och sjukpenning baserat på de 6 månader man tjänat mest under året.
  • Avskaffande av jobbdagisen för en kommunal anställningsgaranti inom omsorgen
  • Avskaffa försvaret för ett hemvärn med inriktning på en omställning till klimatvänlig infrastruktur och sociala uppgifter.”

DN SVD