Som Robin Hood

Den 19:e röstar jag mot packet. Den 20:e tar jag strid för en annan politik.

“Reinfeldt är en ulv i fårakläder som vill framställa sig som arbetarvän men försämrar välfärden och ökar orättvisorna. Nu måste det ske ett brott med 30 års nyliberalt inspirerad politik som bara ökat klyftorna i samhället.

Tyvärr har de rödgröna i grunden ingen annan politik att erbjuda. Det är bra att de lovar att förbättra för arbetslösa och sjuka, men någon kursändring blir det inte.

Socialdemokratins högervridning har mötts av besvikelse från många väljare och inom Vänsterpartiet finns kritik mot partiledningen, inte minst i Skåne. Tyvärr slår partiledningarna dövörat till för den kritik som finns, Mona Sahlin söker sig mot ”mitten” och Lars Ohly anpassar sig för att få sitta i en kommande regering.

Det vill till något annat för att bryta decennier av högerpolitik och arbetarrörelsens försvagning. Uppgiften är att reorganisera arbetarrörelsen.

Nya anti-kapitalistiska vänsterpartier växer fram ute i Europa jämsides med sociala protester; NPA, Nya anti-kapitalistiska partiet i Frankrike, Polska Arbetarpartiet, Vänsterblocket i Portugal, m.fl. Världsrörelsen Fjärde Internationalen, som Socialistiska Partiet tillhör, spelar en framträdande roll i dessa strävanden.

Socialistiska Partiet behövs för ett marxistiskt perspektiv och för en demokratisk och revolutionär socialism för 2000-talet.

RÖSTA PÅ S ELLER V – GÅ MED I SP!”

SvD SvD2 SvD3 DN DN2 AB Sydsv Sydsv2 Exp

Vänsterpartiets grundläggande brister

”Utan en ordentlig utomparlamentarisk praktik och strategi blir man som Vänsterpartiet det rådande systemets och parlamentarismens fånge.”

”Om vi ska bygga världens bästa välfärd måste vi stoppa läckaget av skattepengar från välfärden till privata företag”. Dessa ord fälldes av Lars Ohly på Vänsterpartiets egentliga valrörelseupptakt i sörmländska Gnesta nu i helgen. Dessutom lade han fram mer detaljerade förslag om hur man ska få bort vinstintresset från skolväsendet. Allt detta är utmärkt och särskiljer Vänsterpartiet från de övriga riksdagspartierna.

Emellertid påpekade även Ohly att ”lagstiftningar på flera områden är inte aktuellt i dagsläget”. Man kan då fråga sig Ohly och Vänsterpartiet hur man exempelvis ska kunna komma åt de stora privata bolagen inom vårdsektorn – som Capio, Attendo, Aleris med flera – bolag som årligen plundrar det allmänna på miljardbelopp? Varför bara nöja sig med skolan? Och hur rimmar det med parollen ”världens bästa välfärd utan privata vinster”, som Ohly tidigare i sommar trummade fram i sitt tal under Almedalsveckan?

Tyvärr är det inte ovanligt att Vänsterpartiet garnerar sin politik med ofullständigheter och motsägelser av det här slaget. Vi socialister tror att det beror på att partiet dras med tre grundläggande brister:

– Vänsterpartiet är i sin ekonomiska politik fången inom de ramar som det kapitalistiska systemet sätter. När man talar om vilka resurser som finns till att bygga den sociala välfärden exkluderar man, precis som alla de andra riksdagspartierna, nästan helt de enorma rikedomar som ackumuleras i det privata näringslivet. De årliga aktieutdelningarna, som överstiger 200 miljarder kronor, ses som förbjuden frukt utanför politikens aktionsradie. Det är symptomatiskt att den modesta förmögenhetsskatt på ynka tre miljarder, som man tillsammans med sina oppositionskamrater i S och Mp vill återinföra, är tänkt att ske ”i bred dialog med näringslivet”. I och med samarbetet med S och Mp böjer sig också Vänsterpartiet för de nyliberala kriterier – budgetöverskott, överskottsmål, oberoende riksbank, etc – som under lång tid dikterat den svenska ekonomiska politiken.

-Om Vänsterpartiet torgför radikalare uppfattningar stannar det ofta vid ”önskelistor”, ståndpunkter som inte partiet driver här och nu utan mer är drömmar om vad som skulle kunna göras i en annan bättre framtida värld. Det kan illustreras med hur Ohly i sitt Almedalstal nu i sommar målade upp partiets välfärdsvisioner: ”Det ska inte vara dyrare att gå till tandläkaren än att gå till doktorn”, ”vi i Vänsterpartiet vill införa en avgiftsfri kollektivtrafik med tätare turer”, och så vidare. Det här är dock inga krav som finns med i partiets valplattform eller som man på något sätt försöker bygga opinion runt omkring utan just bara drömmar för framtiden. Det är talande nog också en skriande diskrepans mellan de tankar om socialism, jämlikhet och internationell solidaritet som man kan ta del av i partiprogrammet och partiets faktiska vardagspolitik.

-Vänsterpartiet saknar en radikal strategi för samhällsförändring. Visst finns det enskilda partimedlemmar som gör ett gott jobb inom fackföreningar och sociala rörelser, men partiet är i hög grad renons på medvetna kollektiva ingripanden i dessa sammanhang. Det här är grunden till att Vänsterpartiet ingått i valsamverkan med S och Mp. Trots att man till stora delar nödgats att göra avkall på sin egna politik, resonerar man som så att det i alla fall i någon mån förskjuter politiken åt vänster. Sedan är det en annan femma att man tvingas svälja såväl att Sverige deltar i imperialistiska militära expeditioner som att den sociala välfärden invaderas av privata vinstintressen. Utan en ordentlig utomparlamentarisk praktik och strategi blir man som Vänsterpartiet det rådande systemets och parlamentarismens fånge.

Nu närmar sig riksdagsvalet i en tid då radikala krafter i det svenska samhället är ytterligt tilbakapressade. Självklart ser vi socialister det som oerhört angeläget att den borgerliga Alliansen efter höstens val tvingas lämna statsrådstaburetterna och Rosenbad. Men än väsentligare, för att decennier av ensidig klasspolitik till kapitalets fromma ska kunna brytas, är att få till stånd utomparlamentariska mobiliseringar – över särskiljande partigränser – i vardagspolitisk dagskamp.

Bloggat: SvenssonRöda Göinge,
I media: DN1, 2, 3, 4, GP1, 2, 3, 4, 5, AB,

Reklamare bränner FI:s anseende

Nån som har numret till en bra reklamkonsult? – Avafan, vi bränner 100 lök istället.

Folk är förbannade på att Gudrun bränner 100 000 spänn i en reklamstunt i Almedalen. Allt kan säljas med mördande reklam? Nä, faktiskt inte. I alla fall inte när det kommer till politik. Frågan är om du som är förbannad på F! tänkt göra något åt de spelregler som är satta i samhället.

Man kan tycka att dessa pengar skulle kunna komma bättre till användning. Vissa är ursinniga av ilska och visst kan man förstå dem. Men hur ursinnig blir svensson i stugorna över det kopiösa slöseri med pengar som varje dag matas ut som reklam i media? Hundratusen i detta sammanhang är en piss i Nilen. Som Gudrun själv säger:
– Vi hade kunnat köpa en annons för pengarna. Men hundratusen hade inte inte ens räckt till en halvsida i en kvällstidning. Och se vilket genomslag vi får nu.

Så vad är problemet? Problemet är detta jävla jippo till politikerspektakel som vi vart fjärde år får se. Utspel och valfläsk av partier som bara är olika versioner på samma gamla klassamhälle. Bingolotto, Hollywoodfruar, tjugo olika sorters tandkräm, reklampauser under hockeymatcher och glöm nu inte att köpa den där eller den där så du kan bli riktigt riktigt glad och snygg. Som hon på bilden! Maud struttar hurtfriskt runt och Reinfeldt ställer upp med sitt falskaste leende i skvallerpress som säljer lösnummer med rubriker som alla vet är direkta lögner. Så, vadå om Gudrun bränner pengar och får helsidor? Hon spelar ju bara det spel alla andra gör. Don’t hate the player – Hate the game. Det tragikomiska är att pengarna kommer från en reklambyrå som själva livnär sig på dessa sjuka spelregler.

Ett samhälle som försöker skapa lycka genom prylar och idiot-TV istället för genom medmänskliga relationer är perverst. Betydligt mer perverst än en kass reklamstunt som gör folk förbannade. Som rockbandet Motvind sjöng på 70-talet: Känn dig lurad, min vän. Du är lurad igen.

Undrar om Tomas Mazetti tillhör den kapitalistfamilj som i nästan hundra år lät suga ut arbetarna på sin fabrik och därmed gjorde storkovan och sålde till Fazer som 1992 kickade ut knegarna i arbetslöshet. Det vore väl nåt det! Ett fett hån mot de familjer som slet för att skapa fabrikörens rikedomar.

Den bästa reklamstunten jag hört om i svensk politik var den arbetare som under den förra borgerliga regeringen larmade en matlåda i huvet på statsminister Carl Bildt. Rakt på sak! Inget klydd!

Vad hade dessa partisaner gjort med hundra lax? Bränt dom?

Svensson: Förakt för vanligt folk
Kildén&Åsman: Allt gick upp i rök…
Röda Malmö: Det finns värre slöseri
LOKE: Feminism för överklassen

Kan en revolutionär ställa upp i val?

"Ni ska sluta suga kapitalets kuk, politikersvin!"

Ja, ställer man frågan så är det självklart. Det är ju just för att demokratisera samhället, och ge fler människor mer inflytande över samhället som vi öht är revolutionärer. Vi vill se demokratin förverkligas på riktigt. Inte att den görs till ett skådespel för politikerproffs vart fjärde år, utan att den finns hela tiden, i vardagen. På arbetsplatser, skolor och i bostadsområden kämpar vi för att demokratin ska utvidgas och fördjupas till att gälla alla, och inte bara de som äger eller har tid och ”de rätta kontakterna”. Som ett av våra slagord lyder: ”Demokrati är när 100 arbetare bestämmer över en chef – Inte tvärtom”.

Det var också kampen för demokrati – för allas rätt att ställa upp i val – som var 1900-talets viktigaste fråga för arbetarrörelsen. Det var för att tvinga igenom allmän rösträtt som man strejkande och hotade med revolution. Att samhället stannade vid kapitalism och demokratin egentligen aldrig riktigt togs över av folket är sant. Men det var inte för att politiker ska sitta med 100 lax i månaden som arbetare och ungdomar tog till kamp. Det var för att man skulle kunna pressa kapitalisterna och eliten ännu mer. Inte för att bli som dom och se sina ”representanter” smälta ihop med den ekonomiska eliten och bli byråkrater.

Så bör revolutionära socialister ställa upp i val? Ja, varför inte? Är det inte så att det idag mer än någonsin behövs människor som sätter ner foten och säger ”Vi har bara ett löfte: Inga jävla nedskärningar!”. Som kan sitta i ex. ett kommunfullmäktige och konsekvent rösta mot alla förslag som försämrar välfärden. Som vägrar kompromissa, eftersom kapitalismen inte kan kompromissas med. Som säger ”Vi använder talarstolen för att uppmana folk att störta systemet och ta över samhället”. Människor som deltar i kampen, och inte förtalar den.

I september i år är det val i Sverige. Det är det gamla vanliga där alternativet står mellan två olika gäng som i grunden försvarar samma skitsystem. Socialistiska partiet kommer inte att ställa upp i riksdagsvalet. För det är vi tyvärr ännu alldeles för svaga. Men i kommuner där vi finns, och där vi tror att vi på ett bra sätt kan föra ut antikapitalistisk propaganda och stödja sociala rörelser genom att lyfta deras frågor, ja där kommer vi också ställa upp i det lokala valet.

I Lund skulle en sådan kampanj kunna handla om följande saker:

  • Inga jävla nedskärningar – Låt de rika betala
  • Ockupera mera – Upplåt alla tomma lokaler till ockupantrörelsen och de hemlösa.
  • Förbud för politiker att kalla in polis vid ockupationer. Öppna fritidsgården Romano Trajo!
  • Sänk politikerarvodena – Ingen byråkrat i kommunen ska tjäna mer än 30 000 kronor
  • Erbjud alla kommunens socialbidragstagare riktiga jobb med riktig lön inom kommunen.

Frågan för oss SP-medlemmar och -sympatisörer är om vi i år ska ställa upp i kommunalvalet i Lund. Tidigare har vi satsat väldigt lite på våra valkampanjer, men Vänsterpartiets agerande den senaste tiden där man vänt ryggen mot dom som kämpat för hus visar på att det kanske är dags att verkligen satsa på att föra fram ett antikapitalistiskt och nytt alternativ i valet. V:s samarbete med sossarna och miljöpartiet bådar inte heller gott. Vi kan redan i dag se hur man driver allt mer åt höger och har blivit ett parti som alla andra. Vi vet att det finns åtminstone minst ett hundra personer i kommunen som stödjer oss så pass att de kan ”slänga bort sin röst” på oss.

Så frågan vi brottas med är alltså: Ska SP ställa upp i valet i Lund? Vad ska vi driva för frågor? Vad ska vi göra? Kan en revolutionär ställa upp i val? Vad anser du är viktigt?

Jag som skriver det här
är beredd att redan nu ge ett löfte, om ifall vi väljer att kandidera:
Om jag blir invald i fullmäktige kommer jag vid det nya fullmäktiges första möte begära ordet, sätta på låten ”Vi tar ett hus” på medhavd spelare, gå upp i talarstolen och säga: ”Ni kan alla dra åt helvete” för att sedan lämna podiet.

Så. Ska vi ställa upp? Ska Röda Lund i valet visa var skåpet ska stå?

Röda Malmö om kampen i Lindängen: Lindängeborna säger nej till nedläggning

Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,