Visst finns det pengar – men var?

Ibland när man sitter uppe och har tråkigt om kvällarna kan man få för sig att göra saker man inte brukar. Så var det denna kväll då jag råkade gå in och läsa SCB:s statistik över hur inkomsterna förändrats. Det som intresserade mig mest var utvecklingen från 1991-2010. Själv blev jag tonåring på 90-talet och fick mina första politiska insikter under det årtionde då politikerna upprepade sig som trasiga LP-skivor om att ”det finns inte pengar”. Det tragiska är att så låter det fortfarande. Och att det finns brist på pengar kan inte minst åtskilliga föräldrar tala om. Allt fler barn växer upp i fattigdom.

Hursom så bestämde jag mig för att föra in SCB:s siffror i diagram. Diagram kan vara lite knivigt, och själv är jag varken matematiker eller statistiker, men jag ska försöka förklara vad det är ni ser i diagrammet. De röda staplarna representerar Sveriges befolkning uppdelade efter hur deras *disponibla inkomst förändrats. Stapeln längst till vänster visar den fattigaste tiondelens inkomstförändring och stapeln till höger den rikaste tiondelens. Som en parentes har jag dessutom lagt till en stapel – den svarta. Den visar de rikaste fem procenten. Egentligen ingår ju dessa fem procent i den röda stapeln direkt till vänster – den rikaste tiondelen – men jag har här lyft ut den till allmän beskådan. Anledningen till att jag tog med denna stapeln är för att det var intressant att visa hur otroligt mycket dessa fem procent fått i ökad disponibel inkomst. (Man kan ju undra hur det sett ut om det funnits siffror på den rikaste en procenten). Hoppas ni hänger med, annars får ni fråga.

Staplarna visar alltså hur många tusen kronor varje individ fått i löneökning i snitt i de olika tiondelarna mellan åren 1991-2010. För den fattigaste delen är alltså detta 4 700 kronor och för den rikaste tiondelen 242 000 kronor per år. Bryter vi ner detta till månader har den fattigaste tiondelen fått 392 kronor mer att röra sig med i månaden. Den rikaste tiondelens individer har däremot i snitt fått  20 167 kronor mer att spendera varje månad. För ett hushåll där båda tillhör samma tiondel  har man fått 784 kronor, respektive 40 334 kronor mer i månaden.

*Disponibel inkomst=Inkomst minus skatt. 

Äh, va tusan! Vi tar ett diagram till, och denna gång om hur förmögenheterna är fördelade. Samma princip. De med minst är stapeln till vänster, och de med mest är stapeln till höger.

Så nog finns det pengar alltid. Frågan är hur dessa ska fördelas.

Röda Malmö: Den svenska fattigdomen
Svensson: Barnfattigdomen ökar i takt med ökade klassklyftor
SCB: Disponibel inkomst inklusive kapitalvinst – individer i decilgrupper

Annonser

Tre arbetare dog i går

Det är ju numera så att kapitalisterna föredrar att kallas ”arbetsgivare” och ”jobbskapare”. När arbetaren dör på jobbet borde väl då även detta vara något kapitalisten ”givit” och ”skapat”? Hos bloggvännerna Kildén & Åsman läser vi idag nämligen följande:

Tre arbetare dog i går

”Gårdagen blev en svart dag. Tre män dog i arbetsplatsolyckor. De fick aldrig en möjlighet att ens leva till den 75-årsdag där Fredrik Reinfeldt tycker att de ska ta ut pensionen.

I Eskilstuna avled en man som vid lastning klämdes till döds mellan två containrar, På Hägglunds Drives i Mellansel avled en man av sina skallskador och utanför Kungsbacka dödsstörtade ännu en i samband med ett husbygge.
Varje olycka var naturligtvis en tillfällighet och har sina särskilda omständigheter men tillsammans förstärker de den mörka bilden av de senaste årens utveckling.

Statistik från Arbetsmiljöverket
I vårt klassamhälle är vi inte ens lika inför döden. Som arbetare har vi inte bara sämre löner och sämre arbetsmiljö. Vi lever med mer skador och dör också tidigare än ”motparten”. Vårt ”livspussel” har inte så många bitar.

Under de senaste åren har dödsolyckorna ökat kraftigt. Fackförbundet Byggnads markerade i fjol genom att i ett I – majtåg bära en symbolisk likkista.

Bakgrunden är värre ackordsjakt. Större stress. Svartjobb och F-skattsedlar samt en politisk likgiltighet från den borgerliga regeringens sida att ge nödvändiga resurser till arbetsmiljöarbetet. Inte minst skyddsombuden saknar de resurser som behövs. Varje anställd vet att ett energiskt och kritiskt skyddsombud riskerar att först få foten när det är uppsägningar på väg. Framförallt på de mindre arbetsplatser där Miljöpartiet hand i hand med den borgerliga alliansen har begravt Lagen om anställningsskydd.”

Ytterliggare en anledning till ovanstående ökade dödstal i arbetet torde även vara bemanningsföretagens expansion. Oerfarna, unga, arbetare  hamnar i en arbetsuppgift de inte har tillräcklig kunskap och vana av, och riskerar därför att utsätta sig själva och andra för olyckor.


DN
 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 DN7 SvD GP HD SkD AB AB2 AB3 SVT

Malmö: Bua ut SD lördag 10 mars!

Den 10:e mars ska Sverigedemokraterna komma till Malmö och låtsas som om de kan lösa Malmös problem, men som vanligt kommer de endast hetsa mot invandrare och muslimer.

Denna gången kommer SD även att ha med sig sin riksdagsledamot Kent Ekerot. Under tidigare besök i Malmö har Ekeroth bjudit in Alan Lake till ett seminarium mot ”islamiseringen”. Alan Lake är grundare till rasistiska huliganorganisationen EDL. Ekeroth är även finansiär till den högerextrema sajten Avpixlat, samt en av de viktigaste personerna i ‘counterjihad- rörelsen i Europa.

SD-Malmö skriver följande på sin hemsida, om varför de ska hålla en demonstration i Malmö mot ‘våld och kriminalitet’:
– ”Vår stad präglas av en oroväckande arabisering och en minskande gemenskap och samhörighet.”
Citatet är från Sverigedemokraternas kommunalråd i Malmö, Magnus Olsson.

Tillsammans ska, och måste, vi än en gång ta oss ut på gatan och visa vad VI Malmöbor tycker om deras rasistparti och deras så kallade ”politik”.

Vi ses på Stortorget i Malmö kl 12.00 lördagen den 10 mars, och visar att vi inte tolerar att de försöker splittra människor som borde hålla ihop.

Skåne mot rasism

DN: SD-topp anmäld för förskingring
AB: Örfilade sin partikamrat

Karlshamn – Ett av många exempel:

SvD GP

Kapitalism? Nej tack!

“Kapitalism? Nej tack!” är en kampanj med syftet att gå till motoffensiv mot den nyliberala politik som blivit härskande religion i riksdag och regering. Kampanjen är startad av Socialistiska Partiet men vänder sig till alla människor och organisationer som delar den grundläggande insikten om att kapitalismen passerat sitt “bäst före”-datum.

Med flygblad, pamfletter, klister-märken, pins och affischer vill vi väcka frågan om det här systemets framtid. Kapitalismens nuvarande kris – med Grekland som sitt tydligaste exempel – är global. Den har ännu inte drabbat vårt land med sin fulla kraft, men redan nu ser vi hur samhället inte kan erbjuda en lösning på sociala orättvisor, arbetslöshet och klimatförändringar.

Vi ser vad omsorgen av våra gamla är värd när kapitalisterna tar över driften. Vi ser hur kriminaliteten tar tag i våra storstäder därför att unga inte ser en framtid eller utväg från de segregerade områden där bostadsföretagen gör allt för att hålla nere underhållet och höja hyrorna. I produktionen behandlas vi som maskiner som när som helst kan bytas ut när företagen får för sig att “rationalisera”. Den offentliga sektorn går på knäna i brist på resurser och de anställda pressas och stressas till max. Bemanningsföretagen har släppts fram för att splittra vår kollektiva styrka och pressa lönerna. Förändringarna av vårt klimat är en tickande bomb som eliten blundar för därför att en hållbar utveckling står i motsättning till aktieägarnas vinsthunger.

Men vi kan inte blunda. Vi – majoriteten av Sveriges- och världens befolkning – som alla tjänar på ett avskaffande av vansinnet är de enda som kan vända utvecklingen. Vi är fler än de som lever i lyxvillor och har miljoner på banken. Vi är tillsammans mäktigare än alla chefer och byråkrater och en starkare röst än de politiker som bevisligen inte klarar av att sköta sina jobb.

Vi behöver vara ärliga mot oss själva och ta en funderare över om det här samhället, och den politik som göder det, är bra för oss människor eller om det lever ett eget liv utan hänsyn till majoriteten. Med den här kampanjen hoppas vi ge bränsle till just detta.

Kontakta info@socialistiskapartiet.se om du vill delta i arbetet.

Har du Facebook? Anslut dig då till kampanj-sidan “Kapitalism? Nej Tack

Vill du få mer kött på benen? Läs “Förslag till Krismanifest

 

DN DN2 SvD SvD2 AB AB2 GP HD SkD

Hur bör vi minnas Trotskij?

Leo Trotskij under inbördekriget
Leo Trotskij under inbördekriget

– Zastreli! Zastreli! Skjut! Skjut!

Historikern Håkan Blomqvist gör en snabb svepande rörelse med armen och det går rysningar genom kroppen och lokalen i Göteborg där jag, tillsammans med femtio andra, befinner mig. Han citerar Trotskij, en av förra seklets mest hatade och älskade politiska figurer, som var överbefälhavare för de röda trupperna under det inbördeskrig som bröt ut i Ryssland efter oktoberrevolutionen 1917. I sin skrift Kommunismen och terrorn hade Trotskij under de här åren visat ett ansikte som kanske inte ens han själv kunnat föreställa sig bara några år tidigare. Han som blev vald till ordförande för arbetarrådet i Petrograd under den första revolutionen 1905. Han som fått namnet ”Pennan” på grund av sin litterära talang och outtröttliga agitation bland de ryska massorna. Nu stod ”Pennan” i ett svart pansartåg och skrev order om omedelbara avrättningar. ”Zastreli! Zastreli!” Om solen bara lyser på borgerligheten ska vi släcka den!

Är det så vi ska minnas denne ledare för den första segrande socialistiska revolutionen? Ja, tyvärr, menar Blomqvist. Det måste vi. Det råder ingen tvekan om att de metoder Trotskij och bolsjevikerna använde beredde väg för det som senare kom att bli stalinismen. Men det finns andra delar av Trotskij som vi också måste minnas. Inte så att vi ska sitta och läsa hans texter som en religiös försöker tolka den helige skrift, vilket fallet delvis var under det 70-tal då den unge Håkan Blomqvist fick sitt trotskistiska uppvaknande. Trotskijs texter, precis som alla ”klassiker”, måste läsas med kritiska ögon.

Trotskijs främsta bidrag till dagens revolutionärer är inte hans järnhårda nypor under inbördeskriget, utan de delar han utvecklade innan och efter att krigets logik tvingat revolutionen att militariseras. Här finner vi hans fokus på arbetarklassens självorganisering. Att arbetarklassen måste vara sin egen – fri från andra klassers inflytande. Här är Trotskijs poängterande av enhetsfronten avgörande, och som skulle kunnat vara en framkomlig väg för att stoppa den fascistiska utvecklingen i Europa på 30-talet. En front som är baserad på klassintressen och klassautonomi istället för att som sekteristen stänga in sig i sin egen grupp. Men också, så klart, Trotskijs teori om den permanenta revolutionen som idag är hyperaktuell tack vare de revolutionära strider som inleddes i nordafrika för drygt ett år sedan. Att revolutioner hela tiden måste fördjupas, och att en socialism fri från förtryck och nöd är omöjlig att bygga utan att den sprids och därmed kan utnyttja en internationell arbetsdelning, såsom kapitalismen idag hämtar miljontals komponenter till sina produkter från världens alla hörn. Denna internationella socialism står inför svårigheter som Trotskij och bolsjevikerna inte kunnat föreställa sig. För dem var tillväxten en motor mot kommunism. För dagens socialister är tillväxten ett av de mest akuta hoten mot mänsklighetens överlevnad, en insikt socialister måste tillföra alla de lärdomar vi genom åren samlat på oss. För vad det handlar om till syvende och sist är, med Trotskijs ord, följande:

”Livet är underbart. Må de framtida generationerna rensa det från all ondska, allt förtryck och allt våld, och njuta av dess rikedom. ”

För att detta ska bli verklighet måste vi enligt Blomqvist idag hjälpas åt oavsett vilken grupp eller tradition vi råkar tillhöra. ”Så fort vi kan gå tillsammans så måste vi göra det”.

Läs gärna Internationalens artikel från i somras : Håkan Blomqvist om Leo Trotskij ”En fantastisk historielektion”

När kommer revolutionen till Sverige?

Nytt flygblad från SP som tar upp striderna i Europa och i arabvärlden under 2011 och vad som krävs i vårt land. 

Ur bladet:

“En resning händer inte av sig själv. Inte heller kan den dikteras fram. Ingen individ, inget parti, ingen liten grupp av smarta strateger kan sätta ett samhälle i gungning: det är en uppenbar lärdom av 2011 års revolutioneroch revolter, från Tunis till London. Saker händer först när massor av människor strömmar till från alla håll, ser varandra med nya ögon, finner de gemensamma nämnarna – allt som varit så fel så länge och som nu ska rättas till. Det är social rörelsesom skapar skalvet. Om det är något Sverige lider brist på är det just detta: socialrörelse. Våra en gång så stolta rörelser – fackföreningsrörelsen, kvinnorörelsen, miljörörelsen, antikrigsrörelsen – ligger till störstadelen i dvala, nedfrysta, stelnade. Det är det vi först av allt behöver ändra på. Vi måste hitta nya sätt att komma i rörelse.”

Läs bladet som pdf: När kommer revolutionen till Sverige?

Läs också direktrapporter av Shora och Esmailian Andreas Malm från Egypten: Vykort från revolutionen, år 2 samt Tårgas, död och testosteron

 

Idag får vi rapporter om diktaturens slakt av syriska demokratikämpar, men vi säger som den gamla fackföreningsmannen Joe Hill: ”Sörj inte – Organisera!”
SR: Massaker i Syrien
Svt: Blodigaste attacken hittills
AB: 260 döda i ny attack
DN: Över 200 döda i syrisk massaker
SvD: Fruktansvärd massaker i Homs

DN