Vem behöver läkemedel?

Ctrl Alt Del

Nedläggningen av Astra Zeneca i Lund visar med stor tydlighet hur det ekonomiska system som mänskligheten i 200 år levt i inte är ett system som har sitt fokus människan. Vilket annan bransch än just läkemedelsforskningen hade tydligare kunnat visa på detta? En verksamhet som för mänskligheten är livsnödvändig, men för kapitalismen bara nödvändig om den ger tillräckligt hög avkastning på satsat kapital.

Som Röda Lund skrev häromdagen gjorde läkemedelskoncernen en vinst på drygt 15 miljarder kronor på bara ett kvartal förra året. Det är ett tusen semesterresor ut i rymden, eller 75 000 elbilar. Det är drygt 4 miljarder mer än vad regeringen detta år ger kommunerna i stöd för krisens kostnader.

Så vad är problemet, vänner? Varför är det så här? Jo, det är så här därför att vi tillåter det att vara så här. Vi tillåter kapitalister och chefer köra med oss. Trots att det är vi som skapar deras förmögenheter. Trots att det är vi som alltid ska betala när de inte längre finner det lönsamt att suga ut oss på vårt arbete. Ingenstans finns den samhälleliga aspekten. Att det är bra för samhället att forska fram och producera medicin. För kapitalisterna är det profiten som gäller. Den profit som vi skapar med den utbildning som vi kämpat oss till och som vi med skatten betalat så att företagen kan göra profit. För det är inte företagen som betalar socialbidragen på sommaren till studenterna. Som bygger våra universitet och ger oss bidrag att plugga. Det är inte heller företagen som står med servicen när vägar behöver snöröjas när vi behöver ta bussen till jobbet. Det är vi. Ändå så är det alltid dom som ska gå vinnande ur spelet.

Ärligt talat: Vi behöver inte företagen. Det enda vi behöver är verksamheten. Det producerade. Utan oss stannar Sverige. Utan oss får inte kapitalisterna sina hem städade, lyxbilar producerade och servade, eller utbildning för deras barn. Det är långt kvar innan arbetarsverige kommit till den insikt som krävs. Det är en lång väg att återigen bygga upp självförtroendet och klassmedvetandet och kraften att bestämma över våra egna liv 24 timmar om dygnet, och inte 16 timmar som det är idag. Till den dagen får arbetarsverige fortsätta sin självspäkning. Vi socialister har iaf tagit ställning redan. Vi vet att det här samhället är dödsdömt. Frågan är hur många som ska dö och lida innan vi gör oss av med skiten. Vi klarar oss själva, utan er som lever och berikar er på vårt arbete. Men först måste vi våga säga det högt och till varandra. Yes, we can.

Ta del av den socialistiska ekonomiska debatten i Sverige. Alternativet till kapitalismen:

Sten Ljunggren: Planekonomin är en återvändsgränd!
Jörgen Hassler: Marknaden, varan och människans frihet
W Paul Cockshott & Allin Cottrell: För ett genomskinligt produktionssätt
Tomas Widén: Ska vi befria marknaden?
Sten Ljunggren: Marx sade inget om marknaden
Tomas Widén: Vilket politiskt program, Sten?
Daniel Ankarloo: Marknad och kapital – omaka par?
Sten Ljunggren: Socialismen kräver marknader
Tomas Widén: Är vi överens om grunden, Sten Ljunggren?
Daniel Ankarloo: Inga seriösa argument, Sten Ljunggren!
Sten Ljunggren: Jo, men visst, Widén!
Sten Ljunggren: Inte min marxism, Ankarloo!
Daniel Ankarloo: Vad synd, Ljunggren!
Dick Forslund: Ingen behöver bry sig om färgen på min cykel
Benny Åsman: Varför inte demokratisk planekonomi?

Svensson: Avregleringen av apoteken – sämre tillgång på medicin

Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Jobbuppror i Sverige

Ett jobbuppror sprids i vårt land.

1. Ja till fasta jobb – nej till bemanningsföretag

Abu Garcia, Marabou, Lagena, Urban Outfitters, Ålö, EuroMaint…… Listan kan göras lång på arbetsplatser där den fasta personalen bytts ut mot bemanningsföretag. Sakta men säker pågår det omfördelning från fasta arbeten till osäkrare bemanningsjobb, där sysselsättningsgrad, lön och arbetstider är omöjliga att förutsäga från en dag till en annan. Bemanningsbranschen prisas för att den skapat 60 000 ”nya” jobb. Men inga nya jobb har skapats. Det är 60 000 jobb som annars skulle ha varit kvar i de företag som nu hyr in istället.

2. Ja till fasta jobb – nej till daglöneri

Över 700 000 är idag visstidsanställda. Detta är ett gissel för många kvinnor inom kommun och landsting och en bromskloss för ungdomar som vill etablera sig i yrkeslivet. Var tredje anställd i omsorgen går på tidsbestämda anställningskontrakt och 60 % av alla unga arbetare, mellan 16-24 år, står utan de grundläggande rättigheter som en fast anställning innebär. 2003 gick för första gången visstidsanställningar om fasta anställningar som den vanligaste anställningsformen för unga arbetare. Sakta men säkert sker en förskjutning från fasta arbeten till tidsbegränsade påhugg.

3. Ja till fasta jobb – på heltid

Att kunna leva på sin anställning är ofta förknippat med möjligheten att kunna arbeta heltid. Ofrivillig deltid förkrymper människors förmåga att försörja sig själva. I värsta fall blir man beroende av föräldrar, partner eller försörjningsstöd. Särskilt hårt slår deltidsanställningarna mot kvinnliga arbetare, varav hela 45 % har en anställning som underskrider heltidsmåttet. Ungefär 200 000 arbetstagare arbetar idag ofrivillig deltid. Av dessa är 150 000 kvinnor. Heltid ska vara en rättighet – deltid en möjlighet.

Det är heller inte ovanligt att de som idag har svagast ställning på arbetsmarknaden är visstidsanställda på deltid i ett bemanningsföretag. Särskilt utnyttjas papperslösa flyktingar som helt saknar rättigheter. Motståndet mot denna utveckling växer. I december 2009 gjorde LO-förbunden SEKO, Byggnads, Fastighets, Elektrikerna, Transport och Målarna en opinionsundersökning där 8 av 10 LO-medlemmar ville att förbunden skulle ta konflikt för att förhindra att företag säger upp personal och tar in arbetskraft via bemanningsföretag istället. Den myt som sprids om att den nya, ”flexibla” arbetsmarknaden skulle vara något folk gillar, motbevisas bl a av Akademikerförbundet SSR:s undersökning som visar att 97 % av alla arbetare vill ha fasta jobb (tillsvidareanställning). Följaktligen är det bara 3 % som självmant väljer andra anställningsformer. Det är dags att ta denna opinion på allvar. Det är dags att åter ta kamp!

Läs mer: Otrygga anställningar – avtalsrörelsens hetaste fråga

Hemsidan: Jobbupproret

De betalar din lägre skatt

Take 'em all, take 'em all. Put 'em up against a wall and shoot 'em (Klicka!)
Det nya Sverige med den gamla högerpolitiken. 100 000 fler svenskar är idag arbetslösa jämfört med förra året. 8,6% står utan jobb. 22% av våra unga. De med jobb har länge känt hur arbetstempot skruvats upp. De sjuka tvingas slåss om de få jobb som finns. Varför delar vi inte på jobben?

Nokia redovisar en vinst på 15 miljarder det senaste kvartalet, och Ericsson 7 miljarder. Samtidigt riskerar bostadslösa medborgare frysa ihjäl därför att det inte finns några bostäder. Vem vill ha ett sådant samhälle? Var det det här vi drömde om?

De som är för sjuka för att jobba eller delta i Arbetsförmedlingens arbetslivsintroduktion kan söka om så kallad ”sjukpenning i vissa fall”. Följande är exempel ur ett dokument för Försäkringskassans bedömning om den sjuke bör få den extra sjukpenningen eller inte. 

Från Aftonbladet:

VÅRDAS VARJE DAG – AVSLAG

Artur måste ha sjukhusvård i hemmet tre timmar per dag. Han har förbrukat sin förlängda sjukpenning och ansöker därför om ”förlängd sjukpenning i vissa fall”.

Han får avslag eftersom hemsjukvården inte upptar så stor del av dagen att den kan sägas vara omfattande, enligt Försäkringskassan.

SONDMATAS – AVSLAG

Murat kan inte svälja, utan måste sondmatas efter flera operationer. Han får vård i hemmet av en sjuksköterska som vidgar hans matstrupe två gånger per dag. Murat som förbrukat sin förlängda sjukpenning får ingen ytterligare sjukpenning eftersom sjukvården inte tar större delen av dagen och han inte bedöms bli sämre av individuellt anpassad arbetslivsintroduktion.

SJUK I ANOREXI – AVSLAG

Ellen lider av svår anorexi och vårdas på sjukhus i fem månader.

Efter ett halvår på ett behandlingshem flyttas hon till en träningslägenhet, med tillsyn av personal från behandlingshemmet. Hon ska bo där i 6–12 månader. När hennes sjukpenningdagar är slut får hon ingen förlängning då hon inte bedöms bli sämre av en arbetslivsintroduktion.

DEPRIMERAD – AVSLAG

Göran är sjukskriven för depression med svår ångest. När hans alla hans sjukpenningdagar är slut ansöker han om ”förlängd sjukpenning i vissa fall”, men får avslag eftersom han inte anses bli sämre av att delta i arbetslivsintroduktion.

RYGGPROBLEM – AVSLAG

Aram har svåra ryggproblem och kan varken sitta eller stå längre stunder. Försäkringskassan gör bedömningen att han visserligen inte kan vara med i introduktionen av hälsoskäl, men ger honom ändå inte rätt till ”förlängd sjukpenning i vissa fall”. Skälet är att han inte får omfattande vård eller bedöms bli sämre av att delta.

OPERERAT AXLARNA – AVSLAG

Ingrid har tvingats operera axlarna flera gånger efter en svår bil­olycka. Eftersom hon förbrukat sina dagar ansöker hon om ”förlängd sjukpenning i vissa fall”. Även om hon inte kan arbeta får hon avslag eftersom hon anses kunna delta i arbetslivsintroduktion.

BRUTIT BENEN – AVSLAG

Erika, som tidigare haft sjukersättning, bryter båda benen och en arm i en cykelolycka. Hon ligger på sjukhus i två veckor. Hon ska vara gipsad i ytterligare två månader. Så länge hon ligger på sjukhus får hon ”förlängd sjukpenning i vissa fall”.

Därefter anses hon inte bli allvarligt försämrad av att delta i ett arbetsmarknadspolitiskt program eller återgå i arbete.

Vi får stå med mössan i hand

Just idag är jag stark- Kenta

En snubbe jobbade som timvikarie på en förskola och hade fått ett erbjudande om ytterligare en månads arbete. Men två dagar före julafton förklarade personalchefen att det var nock. Några föräldrar hade sett en bild på snubben på Facebook, där han hade på sig en Pornstar-mössa, och hört av sig till förskolan.

Förskolans ägare att det inte finns några klagomål på mannens arbetsinsats, utan det är bilden med mössan som gjort att han inte får arbeta vidare.

Ok. Det är såhär det går till, kamrater. Det är så här det går till när borgarklassen flyttar fram sina positioner. När arbetaren kuvas och får veta sin plats. Det är så här det går till utan starka och aktiva fackföreningar, och det är så här det går till utan ett politiskt parti som i det offentliga säger ifrån och står på småfolkets sida. Detta är bara ett exempel. Ett väldigt litet exempel, men samtidigt ett väldigt tydligt sådant. Vi jobbare, ungdomar, arbetslösa, sjukskrivna, som inte tillhör eliten, vi ska hålla käften och bete oss som den härskande klassen vill. Det är alltifrån att tvingas jobba trots att man är sjuk, bli av med sin a-kassa och stå med mössan i hand, eller böna och be till socialen för en bostad när man vill flytta hemifrån.

Vissa kanske säger att det här är ett extremfall och att det där nog är rätt ovanligt. Ja, det är säkert både ovanligt och vanligt. Ovanligt i bemärkelsen att det sällan går till exakt så här – att några föräldrar i överklass-kommunen Täby (tror ni det blivit samma reaktioner i arbetarområdet Linero i Lund?) hamnar i media efter att ha fått någon kickad. Vanligt att det händer fan så mycket oftare än vi kan tro. Den unkna moral och den äckliga översittarattityd som frodas hos överklassen och som inte minst blivit tydlig i programmet Hollywoodfruar, är vad som nu alltmer prackas på oss därför att dom känner att dom inte bjuds på motstånd. Överheten tar för sig alltmer. Hårdare straff, arbetskraftsinvandring som pressar lönerna eftersom facket står still, unga som ska ta skitjobb för en skitlön, censur i den borgerligt kontrollerade median, attacker på arbetsrätten, hjärntvätt av unga och gamla till att bli passiva konsumenter av skit.

Samhällets tumskruvar dras åt. In till sista blodsdroppen ska vi stressas, likriktas, och pressas. Mer ska göras på mindre tid. För att döva vår ångest har vi fått lyckopiller och annat legaliserat knark, men orken tryter hos allt fler. Kanske du inte ser det fullt ut än, men erkänn att tecknen i skyn blir allt fler. När ska alla arbetare och ungdomar där ute förstå att det är dags att släppa fjärrkontrollen och bjuda på stenhårt motstånd? Det är ingen omöjlighet att bygga upp det som raserats, och att ta nya steg mot ett bättre, rättvisare, jämlikare och mer omtänksamt Sverige. Det räcker nu!

Läs ett riktigt bra inlägg från Arbetarperspektiv: Entreprenören – en hjälte?

Se filmen Kamrater, motståndaren är välorganiserad om hur svenska gruvarbetare tog strid för människovärdet och skickade en chockvåg genom borgarklassen och dess köpta politiker. Eller se det här klippet om arbetarna på Lagena som förra året gick ut i vild strejk: Lagenas arbetare i uppror – ”De varslar i onödan”

Lund tycks gå rent åt helvete

I huvudet på Malmö Nation (Klicka!)

Kunskapsskolan gör en vinst på 44 miljoner. Privatskolan fick räkenskapsåret 2008/2009 726 miljoner i kommunintäkter. De 726 miljonerna skulle gå till elevernas undervisning men Kunskapsskolan använder 44 miljoner av elevernas pengar till att dela ut vinst till ägarna. Resultatet är glada ägare och sämre skola för eleverna. Kunskapsskolan har kramat ut vinsten ur den redan magra elevpengen genom att anställa få lärare och ha stora klasser.

Enligt Skolverkets personalstatistik har denna privatskola genomgående lägre personaltäthet än de kommunala grundskolorna. Personaltätheten i de kommunala skolorna var läsåret 08/09, 8,5 lärare per hundra elever. Kunskapsskolan hade genomgående mycket lägre lärartäthet per hundra elever. I Lund var lärartätheten på Kunskapsskolan 5,4 per hundra elever. Detta är ju inte klokt! Detta måste få ett stopp. Börja med att lova att aldrig mer rösta för dessa politiker som bedriver denna omvända Robin Hood-politik. Vill ni organisera er eller hjälpa till mer handfast så bör ni vända er till Socialistiska partiet i Lund.

I Lund ska man nu förbjuda folk att röka på jobbet. Inte för att jag tycker det är bra att folk röker, men nån jävla måtta får det väl ändå vara på kontrollsamhället? Folk ska väl få göra som dom vill! Är det inte det borgarna i kommunstyrelsen alltid brukar tjata om? Valfriheten. Men, nä den valfriheten gäller väl som vanligt inte de anställda. På jobbet ska man tydligen vara en robot och behandlas som en idiot. Bättre då att använda morot istället för piska, tycker jag. Uppmuntra folk att sluta. Stötta dom och ge dom alternativ, som man också föreslår. Men varför ska man behandla vuxna som barn?

Avslutningsvis frågar Röda Lund Mats Helmfrid som nu ska ge några tusenlappar till studentkårernas bostdsförmedling:  Hur lättlurade tror du vi lunnabor är? Det är väl inte bostadsförmedlare vi först och främst behöver!? Det är ju BOSTÄDER! Bostäder som du har varit ansvarig för att riva och samtidigt motarbetat varje underifrånrörelse som jobbat för att lösa bostadsfrågan.

Trollhättan: Stoppa nedläggningen! Ställ om produktionen!

BJÖRN LARSSON ROSVALL / SCANPIX

Att förstöra SAAB som är en tillgång för samhället – en organisation som kan utveckla och tillverka saker vi behöver – är samhällsekonomiskt vansinne. Det saknas varken praktiska lösningar eller realistiska förslag. Det som saknas är sociala krafter som kan göra dem verkliga. Lars Henriksson Volvoarbetare och författare till en kommande bok om Alternativ produktion ger sin syn på vad som borde göras för att rädda jobben och klimatet.

– När nu klimatkrisen ställer en rad akuta behov på dagordningen borde produktion av utrustning för förnybar energi eller satsning på hållbara transportsystem vara två självklara spår att växla in bilindustrin på innan den styckas i bitar eller dumpas vid vägkanten för att rosta sönder.

– Det saknas varken praktiska lösningar eller realistiska förslag. Det som saknas är sociala krafter som kan göra dem verkliga.

Lars Henriksson arbetar på Volvo personvagnar i Göteborg och är flitig krönikör i Göteborgs Posten

Lördagen 23/1 kl 13:30 Trollhättans Folkets Hus, Clio-salen

Arrangemang: Socialistiska partiet & Ordfront

Läs också:
Dags för myteri!
Bara ett sätt att rädda SAAB: Ta över maskinerna och ockupera lokalerna!
Maud Olofsson flyr från Saab-krisen

Du kan inte torka upp skiten själv?

Moderåtternas pressekreterare har tydligen satt sig i skiten. Röda Lund publicerar den här kommentaren från en av Sydsvenskans läsare. En naturlig reaktion på segregationens och diskrimineringens Sverige:

”Jag har fått NOG av det moderata Sverige mr.Edvard Unsgaard. I nuläget skall det svenska bidragssystemet bara uttnyttjas maximalt av oss, invandrare.

Vilken svenne skulle kunna orka torka bajs på en söndag dag ? Knappast någon. I Sverige slängs de arbetslösa flera års högutbildade invandrare åt städfirmor, taxi, buss,AUC, SFI, Komvux eller samhall. Svenskarna är så jävla usla på att uttnyttja invandrarnas kunskaper. Min granne är irakier och är stridspilot = Chaufför hos taxifirman 232323. En annan är utbildad i Sverige som robotprogrammerare, går nu på AUC. En annan är teleingenjör, arbetslös och sysslar nu med kanarie fåglar. Piss OFF”

– Abo Ali

Esbati: Arbetslinjen förklarad

Läs också: Fick inte gå på toaletten – årets slavarbete utsett!
Mer på Röda Lund: Vem tjänar på flyktingar?

Fredrik Jönsson: Citat del 1. Churchill: “efterblivna raser som saknar förmåga till självstyre”

Var är alla polarna?

Röda Lund blandar allvar och humor, politik och kultur. I dagens inlägg låter vi Kenta och Eva Blondin föra vår talan i en låt om deras personliga erfarenheter genom livet.  Om folk som inte klarat av stressen och pressen och inte känt några möjligheter. Eller de som bara råkat hamna på fel spår och fastnat i en ond spiral. Det finns många människor i mitt liv  som passerat och försvunnit alldeles för snabbt. Den här går ut till Leif, Robin, Markus, Åberg, Mats, Sanna och alla andra som gått bort alldeles för tidigt och alldeles i onödan.

Vodpod-video är inte längre tillgängliga.

more about ”Var är alla Polarna?”, posted with vodpod

Dags för myteri!

I Herman Wouks 50-talsstorsäljare Myteriet på Caine får den diktatoriske kapten Queeg befäl över örlogsfartyget USS Caine och är genom dålig ledning och sjömansskap på väg att segla skeppet i kvav när den hunsade besättningen till sist gör myteri, tar över kommandot och räddar skeppet och sig själva.

Samma helg som klimatförhandlingarna i Köpenhamn officiellt förklarades havererade fick Saab i Trollhättan sin dödsdom. Liksom sammanbrottet i Köpenhamn var det förberett sedan länge. Det spel kring försäljningen som pågått har bara handlat om vad GM tjänar mest på, de anställdas eller samhällets intressen har inte ens funnits med i kalkylen. Att de som lyfts fram som räddare för Saab – Koenigsegg och Spyker – är tillverkare av extrema lyxleksaker för de mest parasitära delarna av världens överklass med spekulanter, äventyrare och till och med rena gangsters i bakgrunden, säger mycket om vår tid och djupet av alternativlösheten.

1789 ägde myteriet på Bounty rum. Samma år som den franska revolutionen

Trots alla haverier, ekonomiska och miljömässiga, fortsätter kapitalet och dess välavlönade befäl att klamra sig fast vid kommandobryggan och framställer sin kurs som den enda möjliga. Skulle det vara sant vore vi verkligen illa ute, bilarbetare så väl som resten av mänskligheten. Men alternativen för bilindustrin är varken arbetslöshet eller undergångsproduktion.

Ett första steg är att utgå från de anställdas intressen av jobb med anständiga arbetsvillkor. De flesta som inte är förblindade av kapitalets strålglans inser att det är bättre att människor arbetar än att de inte gör det. Men lika viktigt är att ställa frågan vad som skall tillverkas. Massbilismen är inte klimatmässigt hållbar, inte den som finns och definitivt inte den som planeras för en framtid där Kina och Indien imiterat dagens industriländer och det skulle det vara huvudlöst för samhället att hålla en sådan produktion under armarna. Lyckligtvis behöver bilindustrin inte sitta fast i dagens ohållbara produkter. Inom det bilindustriella komplexet finns expertis om allt från elektronik till aerodynamik Med sina ständiga modellbyten är den dessutom som gjord för att ställas om till snart sagt vilken produktion som helst.

När nu klimatkrisen ställer en rad akuta behov på dagordningen borde produktion av utrustning för förnybar energi eller satsning på hållbara transportsystem vara två självklara spår att växla in bilindustrin på innan den styckas i bitar eller dumpas vid vägkanten för att rosta sönder. Det kräver en total omvändning av synen på bilindustrin, att vi slutar se den som en finansiell tillgång för enskilda kapitalister och istället betraktar den som en praktisk tillgång för samhället, en organisation av människor i ett produktionsmaskineri som kan utveckla och tillverka saker vi behöver.

För detta saknas varken praktiska lösningar eller realistiska förslag utan det som saknas är sociala krafter som kan göra dem verkliga. Därför är det en sådan tragedi hur de anställdas organisationer på Saab agerat under hela den tid då hoten mot jobben hängt över dem, långt före den nuvarande dödskampen. I åratal har de fackliga ledarna satt sin lit till direktörernas planer och de Saabanställda har tvingats till uppoffringar, för att ”rädda jobben”. I själva verket har varje eftergift bara försvagat de anställdas kollektiv och undergrävt möjligheterna att presentera självständiga alternativ och gå till motoffensiv.

Av sammanbrottet i Köpenhamn har miljoner lärt att de styrande inte går att lita på i klimatfrågan och den internationella klimatrörelsen har fått ett uppsving. Sammanbrottet för Saab borde leda till att vi drar samma slutsats om samhällets produktiva tillgångar och dess nuvarande befälhavare – de har förverkat sin rätt till kommandobryggan och det är hög tid att ersätta deras diktatur med ett demokratiskt styre.

I folkrörelsernas alternativa deklaration från Köpenhamn talas om behovet av en ”bred allians av miljörörelser, sociala rörelser, fackföreningar, bönder och andra allierade” för att kunna ställa om samhället. En folkrörelsesamling för att ställa om bilindustrin – och annan ohållbar verksamhet – är det alternativ som saknas.

Kanske skulle den världskonferens för sociala rörelser som Evo Morales kallat till i Bolivia i april, tillsammans med lokala arrangemang, kunna bli en startpunkt för detta. Klart är att vi varken kommer att kunna rädda jobben eller klimatet så länge det oansvariga befälet finns kvar på kommandobryggan. Självmant kommer de som nu styr oss alla mot undergången inte att avgå. Liksom på Caine krävs ett myteriett myteri i samhällsskala.

Röda Göinge: Arbetslösheten

Bara ett sätt att rädda SAAB: Ta över maskinerna och ockupera lokalerna!

Få inspiration från en annan ockupation och se likheterna (Klicka!)

En nedläggning är ett dråpslag mot de anställda, deras familjer och hela samhället. Maud Olofsson och resten av regeringen tittar på. Enligt deras sätt att tänka finns det inget man kan göra. Företag kan bara drivas av privata intressen och det som inte är lönsamt på en marknad måste bort. Likadant resonerar de trötta sossarna och fackbyråkraterna. De har satt arbetarna i det här landet i skiten genom att totalt rusta ner den kamptradition vi en gång kunde stoltsera med. Det är en tradition vi måste återskapa nu!

Förutom att kostnaderna för samhället nu kommer bli enorma bara för att lägga ner så förstör man vid en nedläggning också ett enormt värde, nämligen det värde som utgörs av all samlad kunskap och yrkesskicklighet hos SAAB:s alla anställda. Istället för uppgivenhet inför detta vansinne borde produktionen socialiseras och ställas om. Socialisering kan vara ett första steg att rädda jobben – glöm inte att kostnaderna ändå bärs av samhället, inte av ägarna. Men en socialisering skulle också kunna vara en möjlighet för att ställa om produktionen. Bensinbilen måste ändå med all kunskap om klimatkrisen och oljans slut bli en parentes.

Istället behövs offensiva satsningar för klimatomställning av fordonsproduktionen, satsningar på kollektivtrafik, förnyelsebar energi o s v. Detta kräver naturligtvis fortbildning och skolning. Det kräver också samverkan med forskare och med miljörörelsens olika delar. Men framförallt kräver det här och nu en arbetar- och fackföreningsrörelse som inte står uppgiven inför kapitalismens vansinniga slöseri med mänskliga resurser.

Det finns inget oansvarigt i ägarnas handlande. Det ägarna gör är att följa kapitalismens spelregler. Om detta inte ska återupprepas och jobben ska räddas räcker inte att man byter ägare. Man måste göra upp med hela det kapitalistiska systemet och dess kriser och ersätta detta med en demokratisk och planerad produktion i arbetarnas intresse. Röda Lund säger:

Facket och jobbarna bör omedelbart förbereda övertagandet av SAAB:s maskiner och lokaler!
Ställ om produktionen för klimatsmarta lösningar!
Vi har inte råd med kapitalismen!

Läs Bo Rothstein i GP: Låt de anställda ta över Saab
Röda Malmö: Socialisering enda lösningen för Saab
Svensson: Otroligt naiva fackföreningar på Saab
Röda Berget: SAAB likvidereras – ska Maud söka jobbet som likvidator