Rensa upp i kommunen!

Mirtha Ledesma Mora. Foto: Leif Å Andersson

Äras den som äras bör. Det är väl typiskt? Just som Röda Lund publicerar ett inlägg om hur värdelösa och sensationslystna blaskorna är så kommer Sydsvenskan med ett skitbra reportage! Det handlar om diskriminering och arbete. Om hur kommunens verkliga invånare har det. Som Mirtha Ledesma Mora.  En kvinna från arbetarklassen som för en gångs skull får komma till tals:

”Jobbet är pest men jag är glad när lönen kommer den 27:e. Visst är det deprimerande ibland att ha ett skitjobb, men man måste ändå se positivt på det man gör och har.”

Och som svar kan hon läsa kavajmannen Torsten Czernyson (KD) uttalande:

”Det går inte att anställa en städare direkt i ledande position.”

Nähänä. Men uslingar som Jan-Christer Sand eller Mats Helmfrid som sitter på feta löner och river hus när det är bostadsbrist, sådana kan man ha! Själv tycker jag Mirtha verkar vara ett utmärkt ämne för att få inflytande. Hon om någon lär ju känna till vad som behövs och hur knegarna i kommunen har det.

Tomten Torsten verkar vara ett sånt där riktigt praktsvin med kass människosyn. Undrar vad han tjänar egentligen? I vilken stadsdel han bor. Jag menar: nån skyddad verkstad lär han ju leva i när han totalt ignorerar LIFS, Lunds integrationsfrämjande samarbetsorganisation, som påpekar att

”det finns många högutbildade invandrare i Lund som är upprörda över att de inte får arbete som överensstämmer med deras kompetens.”

Sånt skiter Torsten i. Han säger ”det finns inga hinder”. Punkt. Nänä. Då kanske det inte finns några hinder för Röda Lund att göra ett hembesök och se vad för prylar du köpt för skattebetalarnas pengar. Vilken bil du kör. Vad du har på kontot. Sen kan vi auktionera ut skiten och kanske få ihop till något vettigt i den här kommunen för en gångs skull.

Jag vet exempelvis en fritidsgård på Fäladen som behöver öppnas igen. Det finns ett behov av mer personal på skolorna. Jobbarna på sjukhuset behöver få ner arbetstempot. En graffitivägg hade sett snyggt ut på Clemenstorget, och vackra muralmålningar på fula väggar och i tunnlar hade gjort staden trevligare. Styr upp en rejäl fotbollsplan vid folkparken så grabbarna och tjejerna i området kan lira boll eller varför inte smälla upp justa grillar i stadsparken? Pensionärerna behöver också lite extra, nu när regeringen vänt dom ryggen.

Diskriminering är ett problem i Lund. Det finns många
fördomar mellan oss människor. Men problemet är inte diskriminering i toppen. En invandrare som är ett svin är inte bättre än en svensk som är det. Det är hur arbetare och ungdomar behandlas av politiker, soc-kärringar och arbetsköpare som är problemet. Att man numera får bocka och tacka om man slipper sova ute under en bänk, eller får en slant till el-räkningen. Man ska också vara glad om man får lite mer lön, trots att arbetsköparen gör sitt yttersta för att knäcka både psyket och kroppen med fler arbetsuppgifter på färre personal. Ungarna i skolan ska visst uppfostra sig själva. För när politikerna skär ner på skolpersonalen så drabbar det dubbelt. Dels får de anställda mer att göra, och dels blir undervisningen lidande. Men också föräldrarna – som är trötta nog efter en arbetsdag – måste satsa ännu mer i att vara extralärare åt barnen. Torsten, på sitt jävla kontor, har nog ork till det. Men är du städare eller undersköterska på lassa och får springa häcken av dig varje dag så är det värre.

Nä, Socialistiska Partiet i Lund säger: Rensa upp i kommunen! Se till så att de som arbetar som tjänstemän och politiker får samma levnadsvillkor som oss andra. Låt det bli ett krav att de är ute och jobbar i verksamheterna under perioder, så att de får lära sig vad det handlar om.

Läs Fridas kommentar på det hela: Få invandrare i toppen

Miljöpartiets svarta lista

Klicka för att se Miljöpartiets svarta lista

Miljöpartiet ångar på och är nu uppe i 11% i senaste Skop-mätningen, och jag kommer på att politikerna nu äntligen kommit så långt så att de får fler röster ju mer käft de håller. För ärligt: När såg ni (mp) säga något sist? Men det är klart att det är namnet. Därför ska jag föreslå Socialistiska Partiet att byta namn till Världsförbättrarpartiet de Superdupergröna och att samtliga SP:are från och med nu inte får uttala sig i politiska frågor. Med en sån inriktning räknar jag kallt med 22.4% lagom till tredje söndagen i september.

Fast det är klart. (Mp) har all anledning att ligga lågt. Inte minst sedan dom beslutat att slakta vården och lägga ner vårdcentralen i Lindängen i Malmö tillsammans med högern. Vi i SP rustar dock för strid och vi kommer slåss för att försvara vår välfärd. Här är fler idiotier som (mp) stått för. Själv ser jag gärna (mp):s politik på miljöområdet införas. Bara dom ger fan i att ta i välfärdsfrågor.

– Avgiftsbelagt barnsjukvård i Skåne
– Höja taxorna på kollektivtrafiken i Skåne minst 20 % de senaste tre åren
– Sparkat 500 personal under 2009  på sjukhusen i Skåne
– Bidragit till att sjukvården i Malmö har minst antal platser per patient i hela Sverige
– Sett till att vårdcentralerna i Skåne har minst resurser i hela Sverige
– Sett till att det har blivit väsentligt mycket dyrare att gå till tandläkaren
– Tillsammans med högern försämrat anställningstryggheten för Sveriges löntagare genom att försvaga LAS
– Tillsammans med borgarna i Skåne ställt sig positiva till att privatisera Skånes sjukhus
– Deklarerat att de inte vill återställa A-kassan
– Har svikit EU-motståndet och vill numera stanna i kapitalets union.
– Förhandlande med C, KD och FP om att bilda regering efter valet 2002

Stabilt, eller? Ska ni ha välfärd så är alltså knappast (mp) ett alternativ. Fast det är ju inget annat parti heller i vår riksdag. Där tävlar man om vem som kan skära ner, och inte om vem som kan rusta upp.

Delta i kampen för vårdcentralerna och skriv under på http://upprop.nu/PAVN.

”Vi protesterar mot Region Skånes beslut att lägga ner vårdcentralerna i Lindängen och Hindby. En nedskärning som drabbar 15 000 människor i några av Malmös mest befolkningstäta och socialt utsatta områden och påverkar tillgänglighet och vårdkvalité på ett negativt sätt.

Vi kräver att beslutet rivs upp och att vårdcentralerna får vara kvar.”

Röda Malmö: MP – ett borgerligt nedskärningsparti

En hemsk jul i Trollhättan!

Uttalande från Socialistiska partiet:

Några dagar innan jul meddelar ägarna i General Motors att de lägger ner SAAB. Några dagar senare spekuleras det åter om en eventuell köpare. I bägge fallen avgörs människors öden av höga herrar långt borta. Det är hemskt att folk får behandlas på detta sätt.

En nedläggning är ett dråpslag mot de anställda, deras familjer och hela bygden. Men Maud Olofsson och resten av regeringen fortsätter att titta på. Enligt deras sätt att tänka finns det inget man kan göra. Företag kan bara drivas av privata intressen och det som inte är lönsamt på en marknad måste bort.

Klicka och låt dig inspireras!

Men finns det inte andra sätt att se på saken? Jo vi socialister tror det.

Förutom att kostnaderna för samhället nu kommer bli enorma bara för att lägga ner så förstör man vid en nedläggning också ett enormt värde, nämligen det värde som utgörs av all samlad kunskap och yrkesskicklighet hos SAAB:s alla anställda. Istället för uppgivenhet inför detta vansinne borde produktionen socialiseras och ställas om. Socialisering kan vara ett första steg att rädda jobben – glöm inte att kostnaderna ändå bärs av samhället, inte av ägarna. För självklart måste staten garantera jobben. Men en socialisering skulle också kunna vara en möjlighet för att ställa om produktionen. Bensinbilen måste ändå med all kunskap om klimatkrisen och oljans slut bli en parentes.

Istället behövs offensiva satsningar för klimatomställning av fordonsproduktionen, satsningar på kollektivtrafik, förnyelsebar energi o s v. Detta kräver naturligtvis fortbildning och skolning. Det kräver också samverkan med forskare och med miljörörelsens olika delar. Men framförallt kräver det här och nu en arbetar- och fackföreningsrörelse som inte står uppgiven inför kapitalismens vansinniga slöseri med mänskliga resurser.

Staten måste garantera jobben!
Socialisera SAAB under de anställdas kontroll!
Ställ om produktionen för klimatsmarta lösningar!

Socialistiska partiet 20 december 2009


Bruce Springsteen – My Hometown

GP1, 2, 3, 4, 5, SVD1, 2, 3, DN1, 2, 3, 4, 5, GT1, 2, 3, AB1, 2, 3, 4, 5

Det är kapitalismen, pucko!

Klicka för Moore om kapitalismen

På ett nästan övertydligt sätt vävs nu kapitalismens ekonomiska kris och dess klimatkris samman. Samtidigt som klimattoppmötet slutar i dunderfiasko beslutar tretton GM-ledare att västra Götaland ska utsättas för arbetslöshetschock när Saab läggs ner.

För varje förnuftig människa borde det stå klart att krisen inom industrin bör lösas med omställning till produktion av miljövänliga fordon och produktion av andra för klimatkrisens lösning nödvändiga produkter.

Men det kapitalistiska systemet går inte efter förnuft eller miljöhänsyn utan utifrån vad som nu kan säljas på kort sikt med vinst. Det finns, i både i-länder och tredje världen, en växande köpstark över och medelklass som efterfrågar miljödestruktiva konsumtionsvaror. De olika bilföretagen satsar på att leverera dessa varor. Går det inte eftersom konkurrensen är mördande lägger man istället helt ner och ställer arbetarna inför massarbetslösheten.

Det tragiska är att även arbetarrörelsen har accepterat detta kapitalistiska system som det enda tänkbara. Varför reser inte arbetarrörelsen frågan om det är en rimlig tingens ordning att tretton direktörer i Detroit bestämmer över tusentals arbetare i Västergötland? Varför har metallfacket i bilkrisen satt sitt hopp till sportbilsföretag och nya kinesiska kapitalister så att produktionen ska fortsätta med samma inriktning, utan miljöhänsyn. Varför har inte arbetarrörelsen konfronterat Maud Olofssons skandalösa nyliberala vägran att låta staten gripa in med att mot henne ställa förslaget om samhällsövertagande och förnuftig produktion? Svaret är tyvärr att arbetarrörelsens nuvarande dominerande riktning, socialdemokratin, totalt har förlorat visionen om att ett alternativ till kapitalismen är möjligt.

Även kapitalisterna är det kapitalistiska systemets fångar. Det företag som inte maximerar profiten slås ut. Därför är det en illusion att fattigdom, arbetslöshet, miljö- och klimatkris kan lösas utan ett systemskifte.

Maud Olofsson vars ledstjärna i livet är att samhället inte får äga industrier kan bara se ett alternativ för Saab: Att ett kapitalistiskt företag presenterar en affärsplan som ger Saab vinst på kort sikt. Den verkliga lösningen är den motsatta: Samhället måste ta över och ställa om produktionen. Inom Saab finns enorma resurser i form av tekniskt kunnande, yrkeserfarenhet industriell tradition och materiella resurser. Dessa får inte kastas bort. Men de måste få en ny inriktning. Det kommer inte att ge maximal vinst på kort sikt. Men det är ju just detta som utgör de nödvändiga kostnaderna för att skapa ett hållbart och förnuftigt samhälle.

Skapandet av en stark socialistisk strömning som kan ta upp kampen för denna förändring är inte bara önskvärd. Den är idag en akut nödvändighet för vårt jordklot och mänskligheten.

Peter Widén, Socialistiska Partiet

Internationalen: Systemskifte – inte klimatskifte
Läs också SP:aren och Volvo-arbetaren Lars Henriksson i GP: Bilindustrin – en social tillgång

Svensson Röda Göinge Röda Malmö

GP, SVD, DN, GT1, 2, AB1, 2, 3, ,4, ,5, ,6,,7, ,8, ,9, ,10, ,11, DN, 1, 2 svd, 1, 2, 3, 4 gt, 1, 2 gp, 1

Världshistoriens bästa politiska filmer (Sista delen)

Vi avslutar vår serie ”Världshistoriens bästa politiska filmer” med tre riktiga tungviktare. Vi hämtar dom så klart från Sverige men också från platser som Nya Zeeland och Amazonas. Tre filmer som får representera fyra olika sociala grupper i Sverige. Det nedsupna och nedknarkade trasproletariatet, den förödmjukade arbetaren, den ”fria” medelklassen, och den arroganta överklassen. Mycket nöje!

VD

TV-pjäs av Stig Larsson. VD:n Sven (Ernst-Hugo Järegård)gör ett oanmält besök hos en av sina arbetare, Hans. Sven har som mål att få Hans flickvän Anna (Helena Bergström) i säng, och använder sitt överläge för att driva igenom planerna. Tage (Johan Rabaeus), Hans bror, och dennes flickvän dyker upp. Båda är narkotikamissbrukare och saknar hopp om livet. Ett måste! VD har allt Röda Lund vill vara: Humoristisk, sexig, allvarlig och mästerlig. Dags att ta fram tjuringen?

Lucky People Center International

Lucky People Center är en grupp filmare, musiker och konstnärer där Erik Pauser och Johan Söderberg ingår. De har tillsammans med fotografen Jan Röed filmat i ett 20-tal länder under tre år. Resultatet är ett pulserande kaleidoskop av platser, åsikter och kulturer. Vi får möta en indisk helig man, en voodooprästinna, en shaman, en konstterrorist, en japansk bankman som lättar på trycket i sitt noiseband, en före detta porrskådis som bejakar andningens sexualitet. Musiken spelar en avgörande roll i filmen och utgör den ständiga länken mellan de världar som presenteras. Den här filmen skulle kunna utses till Sveriges mest bortglömda och underskattade film. Dels har den ett direkt revolutionärt budskap, men framförallt är detta konst. En symfoni av ljud, ljus, bild, och politik. Du måste se den!

Personkrets 3:1

Mycket helvete och lite himmel bland hemlösa och utstötta karaktärer i Stockholm. Det unga heroinistparet Micke och Sanna, hallicken Heiner, psykiskt sjuka poeten Anna, känslosamme alkoholisten Sten, och den arbetslöse och försupne Bertil är några av de personligheter som får utrymme i denna TV-produktion, baserad på pjäsen med samma namn. Manus av Lars Norén. Första delen i trilogin Morire di Classe.

(Som ni kanske märkt har vi inte länk till Personkrets 3:1. Vi undrar därför om det finns någon där ute i det kalla Sverige som kan hjälpa oss med detta. Till dess får vi hålla utkik och hoppas att de visar den på SVT igen)

Hela samlingen: Världshistoriens bästa politiska filmer

Intressant ny film:
Det vita bandet
Avatar
Sin Nombre
Solisten

Skyll er själva

Joe Hill - En stolt svensk (Klicka)

I dagens riksdagsdebatt kallas regeringen ”djupt cynisk”. Detta tycker jag är helt fel, orättvist och naivt. Regeringen är inte ett dugg cynisk. Den är blå! Det är nämligen så här en borgerlig regering alltid agerat. Den vill sänka skatten och montera ner välfärden, och under tiden skiter dom i om sjuka utförsäkras.  Så har dom ju alltid gjort, det är deras uppgift att vara kapitalets politiska gren, och du som är arbetare och var så satans blåst så du röstade på packet har väl äntligen fattat vilka dessa politiker representerar. Så kom inte här och gnäll. Kom inte här och dröm dig tillbaka till ett svunnet svenskt folkhem. Det här är vad du får om du inte ser till att det blir ett rejält skifte i politiken. Och då snackar jag inte om sossarna. De är en del av samma etablissemang, och vad de har att erbjuda kunde man igår läsa om.

Under den senaste 20 års perioden har klassklyftorna i det här landet ökat drastiskt. Inte av en naturlag, inte på grund av någon gud, eller olyckliga omständigheter. Inte för att Sverige arbetar mindre eller blivit fattigare, utan för att vi har haft socialdemokratiska och borgerliga regeringar. Det är den enda anledningen. Fast egentligen inte. En anledning till finns: Du! Du som röstar på dom. Som sparkar dig själv i solar plexus. Som tillåter fackpampar och proffspolitiker köra över dig. ”It takes two to tango”, som amerikanen säger.

Förresten: Har ni tänkt på en sak? LO. Hur många utredningar om ökade klassklyftor gör dom i snitt om året? Jag tycker det känns som att de dräller in minst en om året. För ett tag sen skrev Röda Lund om en LO-rapport som sa i stort sett samma som den igår. Varför beställer LO dessa utredningar? De verkar ju ändå slänga dom rätt ner i papperskorgen. För det är inte minst fackens slapphet och fjäsk som sett till att samhället gått åt det håll vi idag ser.  Du tror väl inte att vår svenska välfärd byggdes av några tunnisar som inte sa ifrån och inte kämpade!? Som sagt: ”It takes two to tango”.

Ett LO med lite självbevarelsedrift hade för längesen gått ut i strejk mot högerpolitiken. De hade satsat sina outnyttjade strejkkassor på att sätta hårt mot hårt och mobiliserat hela rörelsen till försvar för välfärden. Men, nej. Istället beställer dom ”rapporter”, som om det skulle lösa något. Det måste vara nån slags masochism som får folk i det här landet att välja politiker och fackrepresentanter som beter sig så här. Samma folk som hade kunnat sätta stopp för vansinnet, om de bara hade slutat upp med att gnälla i det tysta och istället börjat ställa lite krav och ta saker och ting i egna händer.

Tidigare på Röda Lund:Borgarna snor våra pengar! och Klass mot klass – 3A mot 3B

Svensson Röda Malmö Röda Göinge Kildén&Åsman Jinge

Borgarna snor våra pengar!

Föga förvånande rapporterar LO idag att klassklyftorna har ökat dramatiskt i Sverige. De allra rikaste har nästan fördubblat sina inkomster medan arbetslösa, sjuka och studenter knappt har fått någon inkomstökning alls.

Detta är en medveten politisk strategi från borgerligt håll att genomdriva omvänd Robin Hood-politik, tro inget annat. Det handlar inte om att någon osynlig marknad tvingat politikerna till att sänka skatten för de rika, utförsäkra svårt sjuka eller skita i studenterna – för att inte tala om den drastiska försämringen av a-kassan, perfekt timad med lågkonjukturen. Nä, dom jävlarna vet vad dom gör och det drabbar oss men inte dom.

I moderaternas idealsamhälle finns bara extremt rika entrepenörer och slavarbetare som utnyttjas till skitlöner, i alla fall är det en sådan politik de driver igenom så det är den enda slutsats jag kan dra. Arbetslösa, sjuka mfl får klara sig bäst de vill i de nya moderaternas totalcyniska människofientliga samhälle.

Utförsäkringarna av sjukskrivna vid årsskiftet handlar om att de som redan tjänat på klassamhället vill tjäna ännu mer på det. Svårt sjuka är bara en belastning i denna sk logik och är således ingenting att bry sig om eftersom de inte går att tjäna pengar på. Att bokstavligen tvinga folk ur sjuksängen handlar om att försöka förankra en ideologiskt betingad arbetsmoral, som de som redan vunnit på systemet lystrar till. Därmed ökar även det ideologiska gapet mellan vinnare och förlorare. Vinnarna moraliserar alltmer öppet över vår ”lathet”, medan vi alltmer tvingas slåss för vår ekonomiska överlevnad. När de övertygat tillräckligt många om att vi faktiskt är ”lata” kan de genomdriva ännu fler försämringar.

Till alla er som sitter där hemma och läser detta – och jag vet att dom flesta är heligt förbannade precis som jag själv – sluta inte vara förbannad. Organisera er och skapa en motkraft. Idag slår dom på våra ryggar men det är inte för sent att resa sig och säga ifrån. Borgarna kämpar för sina klassintressen dag ut och dag in och då kan vi göra detsamma.

Svensson: Klassklyftorna ökar, Esbati: Historieomskrivning om remisser, Ett hjärta rött: Husmark P ljuger och vägrar ta sitt ansvar, Utredarna: Ministern sprider felaktiga uppgifter om remissinstanserna, Kommunisterna: Man kan inte tro det är sant, Röda Lidköping: De rika blir rikare och de fattigare blir fattigare

AB1, AB2, AB3, AB4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN, Sds, Ex1, EX2, EX3, EX4, HD

Vet hut, kommunistjävel!

Om ni inte pallar läsa detta inlägget rekommenderar vi att du istället ser det här klippet: Babylonsjukan. Det tar bara 1 min och 27 sekunder.

”Hursomhelst. I början av 80-talet gick Säpo-chefen Hjälmroth upp till statsminister Olof Palme och krävde att Erik Fichtelius, Göran Elwin, Annika Hagström, Göran Rosenberg och jag själv måtte avskedas från Sveriges Television. Ty vi tillhörde en kommunistisk cell. Och det sataniska i vår journalistiska metod låg i att det inte syntes på vår journalistik att vi var en kommunistisk cell. Tvärtom, menade Hjälmroth, uppträdde den här gruppen med en långt driven förmåga att framstå som riktiga journalister. Det var nämligen typiskt kommunistisk taktik. Somliga av dessa undergrävande journalister kunde till och med överträffa riktiga journalister i sitt härmande av journalistik. Det gjorde oss extra farliga.”

Jan Guillou i tidningen Journalisten

Jag kände igen mig när jag läste ovanstående citat till morgonkaffet idag. Inte så att jag jobbat på TV eller varit journalist. Nej, det som jag reagerade på är hur saker och ting går igen. Är man kommunist så är man det och ingenting annat. Man är inte lärare, arbetslös, snickare, personlig assistent, eller studerande. Man är kommunist. Punkt. Något obehagligt och onormalt som likt forna tiders antisemitiska propaganda har en lömsk tanke bakom allt man tar sig för.  Det tycks som om det alltid varit så här. Kommunister ska frysas ut, utdefinieras, förtalas och kränkas. Idag säger man inte att vi socialister och kommunister är sända av ryssen. Idag heter det att vi är överklass, medelklass, studerande, bidragstagande, arbetslösa, lata, uppväxta i lyxvillor och gud vet vad. För inte kan det väl vara dom där som man brukar snacka med om litta allt möjligt när man är på ålderdomshemmet för att hälsa på sin gamla mor, eller brevbäraren som man brukar morsa glatt på. Inte heller kan det väl vara hon som är ditt barns lärarinna eller killen som renoverar ditt badrum.

Det finns många anledningar till att folk har en skev bild om socialister idag. Dels beror det på oss själva. Jag vet själv hur det tog ett år på mitt förra jobb innan jag började snacka politik med arbetskamraterna, och ytterliggare ett innan jag öppet sa att jag var marxist. Det var som om jag kände att jag var tvungen att förtjäna att vara socialist inför kollegorna. Väl medveten om de förutfattade meningar som finns hos en del folk. Självklart var det inget konstigt för mina arbetskamrater att jag var marxist – eller ”röd” – som de sa. Det var många av dom som var det sedan innan. Kanske inte så att de hade engagerat sig på djupet i frågan, men nog stod dom upp för välfärd, rättvisa och justa arbetsvillkor och visste vad den nya högerregeringen hade på sin agenda. Andra röstade blått, men de verkade bara tycka det var trevligt att få lite mothugg i politiska diskussioner.

SP val 2006

En annan anledning till att folk tror att vänstern flockas av ”medelklass” är att aktiva socialister ofta är relativt bildade. Så har det alltid varit. En av den tidiga arbetarrörelsens viktigaste satsningar var den på folkbildning. Tusentals studiecirklar om allt från esperanto till ekonomi startades av vårt lands socialistiska pionjärer. Än idag finns ABF – Arbetarnas Bildningsförbund – kvar som en av hörnstenarna i svensk arbetarrörelse. Denna bildning vill våra motståndare vända mot oss. Det är i grunden ett självhat eller ett klasshat. Ett resonemang som lyder: ”Riktiga arbetare är dumma i huvet. Vet din plats, dräng!”. En tradition som följt socialister sen rörelsens barndom och som lever kvar om än i något modifierad form.

Den tredje, och antagligen viktigaste anledningen, hänger ihop med den ovan. Högern, cheferna, de hatiska, de missnöjda och avundsjuka inom även vår egen klass, vill avfärda oss utan debatt. Man vill särskilja oss som ”något annat”. Någon som ”kommer utifrån”. Oavsett om det är i kampen för en fritidsgård som Romano Trajo i Lund, eller om det är en blockad av ett företag som vägrar skriva under kollektivavtal, så är det samma visa. ”Det är inresta bråkmakare”. De bor inte här, de jobbar inte här, de har aldrig betalat skatt, de har ingen talan. Det är ett urgammalt sätt för makten att sabotera kamper som vi vanliga svenskar fört. De vill splittra oss. Det är f.ö. samma splittring – samma effekt – som när SD vill få oss att vända oss mot vår irakiske granne, eller somaliske arbetskamrat. Det är samma splittring som Marx och Engels ville uppmärksamma världens arbetare på när de skrev ner det berömda slagordet ”Arbetare i alla länder – förena er!”. Man visste att arbetarsaken var förlorad om vi käbblade med varandra istället för att se till det gemensamma.

Vill ni veta vad vi socialister står för så uppmanar vi er att ta del av texterna på sidan: Vilka är vi och vad står vi för? Det är texter som försöker ge alternativ till osäkerheten och rädslan. Som bryter med hjärntvätten som kablas ut från våra TV-kanaler. Reklamen, Idol, Robinson, Ekonominyheterna, Bonde söker fru, Paradise Hotel, skvallertidningar och annan skit som naglar fast oss i soffan.

Internationalen: Min kusin självmordsbombaren

Rött på kartan och blodbad i Klågerup

Det finns en sida som heter Röda Kartan och som visar var och varför småfolket i det här landet kämpat eller var det exempelvis finns ett juste bokcafé med socialistisk litteratur. En trevlig och bildande gärning av de som ligger bakom sidan. För mig finns det särskilt en händelse som jag är alldeles speciellt bekant med. Det är den massaker på skånska bönder som den nye tronföljaren Jean Baptiste Berndadotte var ansvarig för (nåt att tänka på för alla skånska rojalister där ute, kanske). Dels är jag född i Svedala kommun, som Klågerup tillhör, och dels har jag säkert 1 000 gånger passerat platsen när jag suttit på buss 165 mellan Svedala och Lund. Det är också här man hoppar av om man vill gå till ex. Vismarlöv och njuta av det skånska landskapet. Vänta dock helst till sommaren med detta. Gå gärna in på kartan för att läsa om fler händelser. Det här är vad som hände i Klågerup anno 1811:

Klågerup slott

Det skånska bondeupproret (1811)

Skånes bönder och fattigfolk behövdes i jordbruket och var trötta på att arbetsföra män hamnade i armén istället för ute på åkrarna. Dessutom var bönderna förbannade på att överheten och den lokala adeln behandlade bönderna illa.

Vid Hyby söder om Klågerup samlades omkring 1.500 upproriska, beväpnade med högafflar, slagor och andra handredskap och ett fåtal skjutvapen. Därifrån tågade man till Klågerup, där alla skulle mötas den 15 juni. Dagen innan ankom greve Hampus Mörner från Malmö med 40 husarer jämte 100 man infanteri och två trepundiga kanoner. En stor del av bondehopen tog då till flykten, men omkring 800 vägrade att ge sig och förskansade sig i ladugården. Den 15:e fick greve Mörner förstärkning med Månstorps husarregemente. Sedan kanonerna skjutit sönder portarna, var det fritt fram för militären att skjuta och hugga ned alla som de kom åt. De som flydde och upphanns av husarerna slogs eller höggs ihjäl utan pardon. Hur många offer denna slakt krävde vet man inte med säkerhet, men de officiella siffrorna angav 30 dödade, 60 sårade och 395 infångade. Ingen militär dödades. Antalet dödade var dock mycket större, förmodligen ett hundratal. Under natten bortförde nämligen anhöriga och vänner många av liken av fruktan för att de ej skulle bli lagda i vigd jord. Denna farhåga besannades också, eftersom de återstående blev nedgrävda i Hyby bys rågång.

De som tillfångatagits bands ihop tre och tre i en lång rad och fick sedan påbörja marschen till Malmöhus fästning. Där fick de utstå en hård och sadistisk behandling i över fyra månader. Omkring en tredjedel dog i rödsot och febrar, innan fångarna den 4 november fördes ut till Stortorget i Malmö för att höra sina domar. Eftersom alla hygieniska detaljer saknats under fängelsetiden, kunde den på torget församlade allmänheten inte ”nalkas dem närmare än på 50 steg, så stinkande var den lukt de olyckliga förde med sig”. 14 av fångarna frikändes, 20 dömdes att mista högra handen, halshuggas och steglas, 43 dömdes till 40 par spö och sex års fästning, 31 dömdes till 40 par spö och resten till fängelsestraff på vatten och bröd. Domstolen hade dessutom förordat, att de 20 dödsstraffen skulle lottas ut (!) bland 63 fångar. Detta hände alltså i Malmö för mindre än 200 år sedan – inte under medeltiden. Domarna ändrades av kungen i slutet av året, och resultatet blev att endast tre avrättades, 24 fick spöstraff, varav en avled, och 101 fick fängelsestraff av varierande längd. Greve Hampus Mörner, som lett massakern vid Klågerup, belönades med Serafimerorden!

Delar av texten lånad från: Klågerup

Avslutningsvis vill vi tipsa om Mary Anderssons (en stor förebild för Röda Lund!) nya bok Den vingabrödna. Mary Andersson kommer till Skurups bibliotek på författarafton den 8 december. Biljetter finns att köpa på biblioteket från och med den 16 november. Besöket baseras på hennes nyutkomna, självbiografiska roman Den vingabrödna som handlar om hennes yrkesliv på mer än 50 olika arbetsplatser.

Världshistoriens bästa politiska filmer (Europa)

La Haine – Medan vi faller

16-årige Abdel i en förort till Paris svävar mellan liv och död på ett sjukhus efter att ha blivit misshandlad av polisen. Hans tre vänner Saïd, Vinz och Hubert vaknar nästa morgon och finner förorten sönderslagen efter det upplopp som nyheten om Abdel ledde till. Om snutens våld, livet i en segregerad stad, och desperation som bara växer och växer.

Il postino – Postiljonen

En enkel brevbärares ögon öppnas för en helt ny värld. Mario börjar bära ut brev till den store poeten Pablo Neruda som befinner sig i exil i Italien i början av 50-talet. Deras vänskap fördjupas. En mycket gripande film som får tårkanalerna att svämma över. Kärlek. Liv. Kamp. Poesi.

Land och Frihet

Året är 1936. David, en arbetslös ung man, lämnar Liverpool och åker till Spanien för att delta i inbördeskriget och kämpa mot fascisterna. Om hur kampen mot fascismen måste förenas med kampen för socialism. No pasaran! – Dom ska inte passera!

Hemligheter och lögner

Hortense är optiker. Hon blev en gång adopterad. Nu när hennes båda föräldrar är döda vill hon ta reda på vem hennes biologiska mor är. En mycket gripande och humoristisk skildring av brittisk arbetarklass.

Tidigare: Världshistoriens bästa politiska filmer

Årtiondets bästa filmer – rösta!
Det här tycker Röda Lund (fetade filmer rekommenderar vi):
Män som hatar kvinnor * Slumdog millionaire * Maria Larssons eviga ögonblick * Juno * This is England * Du levande * Ej sett/dom är kassa * Efter bröllopet * Ej sett/dom är kassa * Sideways * Så som i himlen * Monster * Ondskan * Timmarna * Muraren * Ocean’s eleven * Ej sett/dom är kassa * Sagan om ringen * Sånger från andra våningen