En socialistisk kvinnokamp

Syster Sol - När Vi Kommer

I år är det hundra år sedan socialisten Clara Zetkin lade fram förslaget om en allmän kvinnodag för den andra internationella socialistiska kvinnokonferensen, som hölls i Köpenhamn 1910. Förslaget accepterades enhälligt av de församlade, som kom från fackföreningar, socialistiska grupper och oberoende arbetarsammanslutningar.

1911 firades internationella kvinnodagen för första gången i flera länder. I de länder kampanjer hölls, restes kraven kvinnors rätt till arbete och rösträtt, kvinnors rätt att sitta i folkvalda institutioner och ett slut på diskriminering. I Sverige firades dagen första gången 1912. De viktigaste kraven som man samlades under var ”Med rösträtt skola vi främja socialismen” och ”Med socialism skola vi erövra världen”.

På 1970-talet gav FN internationella kvinnodagen officiell status och uppmanade världens regeringar att göra den till en högtidsdag. Sedan dess har den socialistiska prägeln på kvinnodagen blandats med ett liberalt synsätt.

Samtliga allianspartier i Sverige deltar regelbundet i olika aktiviteter den 8 mars. Centerpartiet delade 2008 ut tårtor och diplom till kvinnliga företagare, Kristdemokraterna håller tal mot kvinnovåldet. Moderaterna har satt ihop ett ”kampanjkit” med information om allt från hur man bäst jobbar mot mäns våld gentemot kvinnor till hur man uppnår jämställdhet i arbetslivet (bland annat genom att underlätta för kvinnor att starta eget inom vård och omsorg).

Samtidigt kan vi konstatera att de stora förlorarna på alliansens politik har varit arbetarklassens kvinnor. Just dem som internationella kvinnodagen ursprungligen var tänkt för.
Det är inget konstigt eller ovanligt i politikens historia att högern lägger beslag på vänsterns retorik och omformulerar dess politik; ”Nya Moderaternas” arbetarklassflirt under senaste valet är bara ett exempel. Det är ett effektivt sätt att ta över en politik som är viktig för många, men med en helt omstöpt agenda och innehåll.

Att även moderater och folkpartister tycker att det är viktigt att agera mot kvinnovåldet är väl i och för sig hedervärt. Problemet är dock att med den politik som alliansregeringen för så blir kvinnor mer sårbara för våld och annat förtryck. Som Internationalen visar i det här numret har flera av regeringens åtgärder drabbat kvinnor extra hårt. Det gäller den drastiska försämringen av a-kassan för deltidsanställda, åtstramningarna av sjukförsäkringen, försvagning av lönesättningslagarna, och nedskärningarna inom vård och omsorg.

Och, det står väl klart för alla, att ett urholkat välfärdssystem, sämre försörjningsmöjligheter och osäkrare anställningar för både män och kvinnor gör inte kvinnor tryggare eller mer oberoende av sina partners. Svagare fackföreningar och nedskurna kvinnojourer bidrar inte till organiserandet av kamp för allas lika värde. Genom att slå sönder den samhälleliga trygghet, som kvinnor kämpat sig till genom åratal av protester och konkreta krav, bidrar alliansregeringen till att göra deras liv farligare, osäkrare och svårare. ”Hyckleri” är ordet som dyker upp i samband med högerpartiernas vurm för internationella kvinnodagen.

Det är dags att vi tar tillbaka kvinnodagen! Att vi påminner om dess ursprungliga paroller och historik. Att vi erinrar oss själva och andra om denna dags grundläggande principer. Dessa principer handlar om jämställdhet, demokrati och medbestämmande.

Rent konkret saker som rätten till arbete, att öka de anställdas inflytande på sina arbetsplatser och över produktionen, att uppvärdera omvårdande yrken till samma nivå som varuproducerande, att införa nolltolerans mot sexuella trakasserier och kvinnofientliga uttryck på arbetsplatser, skolor och andra offentliga institutioner, att lansera sex timmars arbetsdag med bibehållen lön… Listan över hur ett mer jämställt samhälle skulle kunna uppnås kan göras lång.

Vi måste konstatera: patriarkatet är en egen kraft, fristående av kapitalets härjningar. Därför behövs en kamp specifik för kvinnor, som bygger på kvinnors upplevelser och erfarenheter, som hävdar alla kvinnors rätt till trygghet och oberoende, som visar på att det existerar maktskillnader mellan män och kvinnor, oberoende av klassposition.

Men vi måste också slå fast att kvinnors chanser till jämställdhet, säkerhet och utveckling ökar med ekonomiskt oberoende, möjligheter att påverka fackliga organisationer, politiskt inflytande och personliga livsalternativ. Internationella kvinnodagen måste ta upp dessa frågor och driva dem med det rättfärdighetspatos som skapats genom hundra år av kvinnokamp med rötterna i en socialistisk tradition.

Glöm tårtor till kvinnliga företagare – kom ihåg att ”med socialism skola vi erövra världen”
Ovanstående text är ledare i Internationalen v 9/2010
Läs mer på Röda Lund:

Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Klass och sexualitet funkar bra ihop

Det har de senaste veckorna har det blossat upp en debatt kring en socialdemokratisk tidskrift som heter Arena. Kanske inte så spännande tänker vi först? Men den kritik som sossen Daniel Suhonen och Dan Josefsson och Kajsa Ekis Ekman framfört mot Arena är intressant, inte bara för att det är en kritik mot tidningen, utan för att det berör hela vänstern i bredare bemärkelse i form av teori och praktik.

Upp med hakan, vänner!

Röda Lund tillhör dom som tycker det är viktigt att snacka klass. Det är därför vi är socialister, eftersom vi är övertygade att klassamhället ställer till med en massa skit här i världen och ökar orättvisorna mellan människor. Kritiken mot Arena går just ut på att de inte snackar klass utan andra saker, sexuell frigörelse och liknande. Men vad är det för fel med det?

Nej, det är jättebra att diskutera sexualitet och dess roll i samhället. Ett exempel är hur heteronormativitet (alltså att de flesta utgår från att människor tänder på det motsatta könet) får en massa negativa konsekvenser för personer som inte passar in i den normen. Som socialister vill vi ha ett samhälle där människor är fria att leva och vara som de vill, och därför krossar vi mer än gärna heteronormen.

Vår bloggkollega Svensson skriver:

Jag kan hålla med om att det inte räcker att snacka klass, men samtidigt är klassperspektivet och jämlikheten det viktigaste. Det står inte i motsättning till att prata om jämställdhet, rasism och sexualitet utan är en förutsättning för att kamp mot förtryck av sexuella minoriteter, mot rasism och mot kvinnors underordning ska vara möjlig.

Alltså, det är hur viktigt som helst att bekämpa rasism, homofobi, bristen på jämställdhet mellan män och kvinnor mm. Men många av dessa saker bekämpas bäst genom att ses i ett sammanhang där klassglasögonen sitter kvar, där inte ex kvinnokampen plockas ut för sig och ses som något helt fristående, som inte påverkas av klass. Det handlar egentligen om vilka prioriteringar vi gör. Klart att vi inte tycker det är dåligt om Östermalmsbruden kämpar för att slippa sexuella trakasserier på Stureplanskrogen. Men om vi skulle bestämma agendan för en feministisk politik skulle den handla om högre löner för kvinnor i den offentliga sektorn och liknande frågor som samtidigt är klasskamp.

Det handlar om hur vi bäst motverkar att de här förtrycken uppstår och återskapas. Det liberala sättet att gå på olika sorters problem går på symtomen, inte orsaken. Vi vill istället förändra det materiella, den ekonomiska basen i klassamhället. Det här är ingen lätt fråga. För visst går det att göra vinster för HBTQ-personer (homo, bi, trans, och queerpersoner), kvinnor och invandrare mm utan att klassamhället påverkas. Det är således inte oviktigt att ha det perspektivet också. Naturligtvis är det bra att bögar kan gifta sig, om handikappade får utökade rättigheter eller om andelen invandrare i riksdagen ökar. År 2010 är det knappast någon som heller tror att det räcker att krossa klassamhället för att bli av med homofobi, kvinnoförtryck eller främlingfientlighet, det sitter djupare än så och kräver fler perspektiv.

Men problemet, det som kritiken mot Arena handlar om, är att vänstern börjar anamma det liberala synsättet, kallat identitetspolitik, som går på symtomen. Kapitalismen tjänar på att invandrare och kvinnor utnyttjas inom låglönejobb eller en konsumistisk och identitetsbaserad bögkultur. Marknaden är expert på att exploatera olika grupper i samhället. Därför måste vi istället bryta med samförståndsandan, bryta med kapitalismen och återinföra klassperspektivet. Samtidigt som hela vänsterrörelsen skulle må bra av att integreras med exempelvis queerrörelsen i större utsträckning för att inte bli hemmablind. Att vänsterröreslen idag domineras av vita män är ett verkligt problem som jag inte vill sopa under mattan.

HBTQ-personer, kvinnor och invandrare är faktiskt en majoritet av arbetarklassen. Klasspolitik handlar inte längre om en vit man som jobbar på en industri. Att stå på arbetarklassens sida idag innebär faktiskt att sätta kvinnor, invandrare och HBTQ-personer i främsta rummet, om inte måste vi se till att så sker.

Läs också Arenas svar: De falska profeterna
Våra partikamrater Blomqvist och Östberg i Aftonbladet
Alexander Chamberland: Makt mäts inte bara i pengar
Svensson: Människan – snällare än du tror

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Klavertramp att planera våldta barn?

”Rikspolischefen Bengt Svenson är chockad och bedrövad över misstankarna mot mannen.- Om misstankarna är riktiga är det det största klavertrampet som jag sett en polischef göra. Jag trodde inte detta skulle hända med människor som haft ansvar för andra människor inom polisen och lett polisens verksamhet, säger han till TT”

Polisen är i blickfånget igen. Det har varit rätt mycket skit från dom den senaste tiden. Iaf ovanligt mycket skit som kommit fram i massmedia. Nu är det dock lite värre skit än att kalla någon för apajävel eller planera att sterilisera en tonåring. Nu handlar det om våldtäkt och förberedelse till grov våldtäkt av barn av en högt uppsatt polischef och utbildare i genusfrågor (frågor som handlar om hur vi skapas, ses på och behandlas utifrån vårt kön). När denne chef greps var han på väg till en ”dejt” med en 14 årig flicka.

Röda Malmö skriver:

”Det är inte första gången det uppdagas att den organiserade brottsligheten, som förmedlar även minderåriga flickor, funnit en ny lukrativ marknad i samhällets övre skikt där välutbildade och välsituerade män regelmässigt utnyttjar unga flickor och barn.”

I sexnätverket (varför heter det inte kriminellt nätverk i tidningarna?) ska tydligen flera medelålders män finnas, ”varav minst en av kunderna (sic!) ska vara mycket känd direktör”, enligt Aftonbladets källa.

Det är så klart så att man börjar tänka på den s.k. Geijeraffären då Lennart Geijer, Sveriges justitieminister 1969-1976, tillsammans med näringslivs toppar och högt upsatta politiker regelbundet ska ha köpt unga flickor på en lyxbordell i Stockholm.

Ice-T & Body Count - Cop Killer (Klicka!)

Jag är dock skeptisk till att media omedelbart gick ut med namn och bild på polischefen. Det tycker jag inte anstår en chefredaktör att göra så länge mannen inte är dömd i domstol, eller är en synnerligen offentlig person som ex. en justitieminister. Det har blivit allt mer vanligt att göra så här är min uppfattning, och det riskerar att sätta igång pöbeltänk bland mindre balanserade människor. För saken är ju den att i det här landet är man oskyldig till motsatsen bevisats. Vad tycker ni läsare om att man publicerar namn och bild på folk som ännu bara är misstänkta för brott? Vilka för- och nackdelar finns det?

Samtidigt kan vi idag läsa om en våldtäktsman som tack och lov åkt fast i Malmö och om övergrepp som uppdagats på en kristen skola i Berlin. Det är kanske dags för de svenska männen att kritiskt granska sig själva och sina kompisar? Ifrågasätta våldsporren, de sexistiska skämten, den manliga våldskulturen, och sina egna roller i detta samhälle. Att det naturliga är en man, och det andra är att vara kvinna. Att det heter kvinnlig åklagare, kvinnlig politiker, kvinnlig direktör, damfotboll och damhandboll. Att tjejerna får dockor och rosa kläder. Att de får mindre resurser. Att de förväntas vara snälla, och pojkar busiga. Att pojkar kallar sina klasskamrater för ”hora” och ”jävla bög”. Att det är ok att killar spelar spel och leker lekar som handlar om våld och machoideal, och att de vuxna inte pratar om och med barnen kring frågor som de matas med på TV och internet.  När ska det komma en manlig Gudrun Schyman som vågar ta i de här frågorna?

Röda Malmö: Ett efterblivet mans- och klassamhälle

Världshistoriens bästa politiska filmer (USA)

USA! Denna underbara bjässe för oss musik-, film- och konstälskare. I följande mästerverk får vi en inblick i det amerikanska samhället och dess historia. Från skjutande av borgare i They Live till organiserandet av homosexuella i Milk. Sean Penn vann f.ö. en Oscar för sin roll i Milk. Precis som Charlize Theron för sin roll i Monster. Vredens druvor nominerades till 7 Oscar och vann pris för bästa regi och bästa kvinnliga huvudroll. Detta trots Henry Fondas fantastiska insats i huvudrollen. Å andra sidan fick RL-favoriten James Stewart priset det året. Röda Lund står för kvalitet! Men vilken film anser du vara den bästa genom tiderna? Skriv gärna i kommentatorsfältet. Nästa gång är vi tillbaka med del 2 av ”Världshistoriens bästa politiska filmer (USA)”. Simma lugnt.

Monstermonster (2003)
Desperat och driven till självmordets rand går Aileen Wuornos in på en bar i Florida. Där möter hon Selby Wall, en ung kvinna som skickats av sina föräldrar till sin faster för att ”bota” hennes homosexualitet. Wuornos – ett offer för en tragisk och brutal uppväxt – förälskar sig i Selby och klänger sig fast vid henne som den sista livlina hon är. Oförmögen att skaffa sig ett legitimt arbete, och i desperat behov av att hålla sig kvar hos Selby, fortsätter Wuornos att prostituera sig. När en av hennes kunder plötsligt blir våldsam skjuter Wuornos honom i självförsvar. Men han blir bara det första av hennes offer i en snabbt nedåtgående våldsspiral utan återvändo.

They Livethey live. (1988)
De påverkar våra beslut utan att vi vet om det. De bedövar våra sinnen utan att vi känner det. De kontrollerar våra liv utan att vi märker det. Vi sover… De lever! John Nada gör en otrolig upptäckt. Då han tar på sig ett par solglasögon förändras allt omkring honom. Några av människorna som kommer mot honom har märkligt förvrängda ansikten. Överallt blinkar konstiga neonskyltar, med budskap och ord som inte kan missförstås. John ser att den värld han lever i är bebodd av främmande varelser – och dessa varelser är desamma som överklassen och poliskåren. Då John sluter sig till en underjordisk rörelse för att ödelägga de främmande varelsernas högkvarter upptäcks han och en obarmhärtig jakt börjar. Om hur kampen mot borgare och dess polare snuten ibland måste föras med vapen i hand.

Milkmilk (2008)
Film om Harvey Milk, som var den förste folkvalde amerikanen som levde som öppet homosexuell. Milk levde i San Francisco på 1970-talet och mördades av en konservativ politisk motståndare. Händelsen blev historisk genom att mannen som höll i vapnet bara dömdes för dråp, och inte mord. Detta ledde till upplopp bland invånarna i gaystadsdelen Castro i San Francisco. En mycket bra film om politiskt basarbete och organisering. Men även kärlek.

Vredens druvorvredens druvor (1940)
Filmatisering av John Steinbecks roman om några Oklahomabor som tvingas dra till Kalifornien för att söka arbete när deras jordplätt tas i beslag av banken. Vi följer Tom Joad, en till Kalifornien invandrad arbetare. Inte minst viktig i tider som dessa. Bruce Springsteen skaldar om honom i The Ghost of Tom Joad:

”Now Tom said: Mom, wherever there’s cop beatin‘ a guy
Wherever a hungry newborn baby cries
Where there’s a fight gainst blood and hatred in the air
Look for me Mom I’ll be there
Wherever there’s somebody fightin‘ for a place to stand
Or decent job or helping hand
Wherever somebody’s strugglin‘ to be free
Look in their eyes Mom you’ll see me”

Tidigare: Film
Bloggat: Svensson
Filmer i fulmedia. SvD: 2012 AB: Paranormal activity SDS: Funny People Skd: Source code DN: Årstider

Feministiskt självförsvar är grejen!

mangatjejslåss
Klicka och låt dig inspireras

En dörrknackande våldtäktsman härjar i Göteborg. Polisen varnar och i Aftonbladet kallas han för babyfacemannen. Men tjejer, bli inte rädda utan försvara er. Aggressivitet är bättre än rädsla. Faktum är att 80% av de kvinnor som gör motstånd vid försök till överfallsvåldtäkt lyckas avvärja våldtäkten. Så skrik NEJ högt, och slå på ställen som gör ont. Tänk skrevspark och pumpa, riv honom så du märker ansiktet och får DNA under naglarna. Anfall är bästa försvar! Faktum är att enligt polisen så ger den här våldtäktsmannen ofta upp om han möter på motstånd.

Vi har rätt att inte behöva vara rädda. Och kom ihåg att det aldrig någonsin är ditt fel om du blir våldtagen, aldrig aldrig aldrig. Och ifall du har träffat på babyface så följ polisens uppmaning och anmäl den jäveln som kan bindas till ett 30-tal överfall.

I Lund så anordnas feministiskt självförsvarsträning av en kvinnoseparatistisk grupp varannan vecka. Maila lund@socialistiskapartiet.se för mer info om du är intresserad.

Så tjejer, försvara er. Ett annat tips kan vara att börja träna kampsport som Lisbet Salander!

Malin Beeck: Ensam tjej i klassen – om könsmakt, kapitalism och patriarkatets rötter
Ungsocialisterna: Socialistisk feminism – en nödvändighet
Alexandra Kollontaj: Kommunismen och familjen

Sex är ett hett ämne!

barbiecindyMin första reaktion var ”det är verkligen på tiden” när jag läste att RFSU kräver obligatorisk utbildning i sex och samlevnad för alla lärarstudenter. Snacka om att det behövs.

Själv minns jag sex och samlevnad som en jäkla katastrof. Lärarna skämdes för ämnet och ville ha det snabbt överstökat. De fokuserade en massa på reproduktionen, alltså det rent biologiska hur ett barn utvecklas i magen. Kanske inte så relevant kära lärare. Det var inte riktigt det fokus vi ville ha. För när man är 14 år sitter man pirrig och undrar om ens egen kropp är normal eller hur det egentligen går till det där med att ha sex eller hångla. Ärligt talat, om det enda jag visste om sex och samlevnad var det jag lärde mig i skolan så hade det varit riktigt synd om mig.

Tyvärr tror jag det som är mest eftersatt är kunskap om kvinnors sexualitet och HBT. Hur en kille får orgasm vet väl alla medan tjejers egna sexualitet ses som något mystiskt, avsexualiserat och inte lika viktigt som kommer i andra hand. Att i skolan lära både tjejer och killar hur en tjej kan få orgasm vore ett första nödvändigt steg. Att även påpeka att sex inte nödvändigtvis är mellan en man och kvinna och slutar när mannen får utlösning är minst lika viktigt.

Nu finns det tack och lov andra kanaler och idag finns inte minst internet. Tyvärr så speglar samhället och media ofta samma sidor av sexualiteten som skolan och de källor till information om sex som finns präglas ofta av kommersiella intressen. Vilket såklart innebär att kvinnor ses som objekt utan egen sexualitet och att heterosexualiteten fortsatt premieras. Det är så tröttsamt!

Nä, fram för en rejäl sexundervisning i skolorna som inte tvekar att ta upp även lite mer kontroversiella ämnen som avviker från hetero-gifta sig-få barn-normen. Och ungarna kommer att sitta som små ljus och lyssna. För är det nåt som högstadieungdomar är intresserade av så är det kärlek och sex.

Om din lärare är lika kass som min så läs istället på RFSU eller RFSL eller Ungdomsmottagningen.