Brev från en anställd på Försäkringskassan

Samband mellan ojämlikhet och sociala problem.

Följande inlägg är skrivet av en anställd på försäkringskassan och medlem i Socialistiska partiet i Malmö:

Som proletärer säljer vi vår arbetskraft. Inte någon gång i mitt yrkesverksamma liv har jag känt mig mer detaljstyrd, kontrollerad och allienerad än i nuvarande arbete som ”utredare” på Försäkringkassan. Varje månad kallas jag in till chefen för att få reda på min ”verkningsgrad”, något som vid nyss avslutad lönesamtal helt ligger till grund för lönesättningen.

På FK handläggs närmare 50 olika bidrag och ersättningar. Självklart är myndigheten en del av den borgerliga statsapparaten. Och självklart ska man kritiskt ifrågasätta hur jag som person påverkas av att försörjas av den.

En historisk grund för sjukförsäkringen är de frivilliga sjuk- och begravningskassorna. En annan grund är arbetarrörelsens påtryckningar för att bygga ut ”välfärdsstaten”, en stat med auktoritära och förtryckande inslag också. Klassmotsättningarna tar sig uttryck också i socialförsäkringen.

Som socialist är det viktigt för mig i mitt arbeta på FK att informera alla om sina rättigheter. Att anpassa informationen och bemötandet till mottagaren. I den meningen ska inte försäkrade behandlas lika. Samtidigt bör vi socialister vara för ett rättssäkert regelverk. Beslut ska inte grundas på positivt eller negativt godtycke. Offentlighetsprincipen, likhet inför lagen och ”förutsägbarhet” är mycket viktigt.

Jag hävdar att för oss FK-anställda är socialförsäkringsminister Husmark-Persson det enskilt största arbetsmiljöproblemet. De nya förändringarna är hafsigt genomförda. Det finns dåliga, motsägelsefulla förarbeten som gör att rättspraxis kommer att bli godtyckligt. /När en lag inte kan tolkas går länsrätt, kammarrätt och regeringsrätten, dvs förvaltningsrätten, tillbaka till förarbeten och tittar efter vad lagstiftaren hade tänkt sig./ Försäkringskassan som myndighet och tunga remissinstanser som TCO har starkt kritiserat lagstiftningsprocessen.

Det är uppenbart att allt fler känner sig kränkta av Försäkringskassan. Det beror på en hårdare lagstiftning och tuffare tillämpning. Men det beror också på att socialförsäkringsministern hela tiden fråntar sitt ansvar för lagstiftarens roll. I all hast kom en del undantag in i lagstiftningen. Det måste finnas ”synnerliga skäl” för vissa dispenser. Plötsligt, i elfte timmen, lades en skrivning till om att ”…om inte det är oskäligt”. Många anställda på FK är upprörda över att ”få ta skiten” i den offentliga debatten. Marcus Birro jämställer försäkringskassans anställda med vakter i koncentrationsläger. Vi på Försäkringskassan ska tillämpa civil olydnad, tycker han. Precis som om en socialist som arbetar som parkeringsvakt ska låta bli att lappa annat än stadsjeepar??? Eller en lärare bara ge bra betyg till arbetarbarnen??

Nu är det inte vi anställda på FK som drabbas mest. Det är självklart de försäkrade som får sänkt ersättning, som blir ”utförsäkrade”, bollas över till AF under tre månader (!), för att sen åter kunna söka sjukpenning. Hundratals som kastades ut från sjukförsäkringen vid årsskiftet kommer tillbaka nu i april. Ett bollande med människor som är förnedrande.

Många i min omgivning har personligen drabbats av både hårda regler och okänsliga handläggare på FK. Den upplevelsen kan vi aldrig ifrågasätta. Men vad är socialisternas alternativ? Här är några punkter.

  • 90 % i ersättning vid sjukdom och arbetslöshet. Inte ”tillräckligt” men ett krav som var självklart för några år sedan och som arbetarklassen kan samlas kring.
  • Nej till karensdag. Fanns inte heller för några år sedan
  • En bra offentlig sjukvård. Nej till privatiseringar
  • Företagshälsovård under fackets kontroll
  • Rätt till omedelbara rehabiliteringsinsatser
  • Möjlighet att väga in arbetsmarknadsskäl vid ansökan om sjukersättning (förtidspension) från exempelvis 60 år

Samtidigt kan vi aldrig försvara sjukförsäkringen som en ersättning vid alla former av livsproblem. Vi kan i princip inte vara mot att det finns en arbetslöshetsförsäkring vid arbetslöshet och sjukförsäkring när förmågan att arbeta är nedsatt pga sjukdom. Och en generös socialförsäkring som täcker upp när ingen av dessa försäkringar är aktuella.

Vi kan heller inte av princip motsätta oss att en bedömning av arbetsförmågan efter en tid görs i förhållande till hela arbetsmarknaden. Ska en ljumskskadad 25-årig fotbollspelare ha sjukpenning resten av livet? Ska inte han eller hon få hjälp att skaffa sig en nytt jobb?

Borgarna pratar om ”utanförskap”. Det ska vi akta oss för. Som marxister anser vi samtidigt att arbetarklassens styrka är när den uppträder som kollektiv. Vi borde därför kämpa mer för ”rätten/möjligheten att vara frisk” än ”rätten att vara sjuk”. Arbetarkontroll, eller åtminstone fackligt inflytande och veto mot högt uppskruvat arbetstempo, lönespridning m.m. För sex timmar arbetsdag. Osv.

Många unga kvinnor hinner inte etablera sig arbetsmarknaden innan de drabbas av sjukdom/sjukfrånvaro. Ju längre den blir, ju svårare är det att komma tillbaka. Det finns inget mer ohälsosamt som att vara sjukskriven och/eller arbetslös. Dödligheten är hög. Den som i unga år blir långtidssjukskriven och därefter får sjukersättning (förtidspension) får en mycket låg ersättning och framtida ålderspension.

Hoppas jag inte trampar någon på tårna med dessa rader som kanske mest handlar om ett personligt ”försvar” för vad jag gör kl 8-5.

Röda Malmö: Fattigdomen i världen ökar
Michael Hardt: Allt åt alla – Varken offentligt eller privat men gemensamt

Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Bödlarna i det nya Sverige

– Jag var orolig för hans liv. Han var självmordsbenägen och hade fått flera hjärtinfarkter, kopplade till hans psykiska sjukdom. Men handläggaren på Försäkringskassan ringde och hamrade på mig hela tiden: ”Kan han inte arbeta? Kan han inte arbeta?”. ”Utsätts han för mer stress åker han ner i skoskaften”, sa jag, men mötte ingen förståelse.

Orden är Susanne Ringskog Vagnhammars. Hon är överläkare och har skrivit en bok om självmordsbenägna män som råkat illa ut på grund av Försäkringskassan. I Sydsvenskan får hon komma till tals och berätta om de människor hon mött som läkare:

– Det fanns en annan man. Han var för duktig, jobbade för mycket. ”Jag lägger mig på spåret”, sa han, ”jag orkar inte det här”. Jag sjukskrev honom. Men då är det återigen en handläggare på Försäkringskassan som inte förstår hur det fungerar med stress och självmord.

Det här är som jag uppfattar det ett helt nytt Sverige. Inte alls det land som jag växte upp i, och som jag drömde om att bli vuxen i. Jag skulle inte ens i mina vildaste fantasier kunna tänka mig att man mot sjuka beter sig så här. Driver dom till självmord. Men jag såg klassklyftor och orättvisor även då jag var ung. Det gjorde mig till socialist och det har jag fortsatt att vara eftersom klassorättvisorna tycks bara blivit fler.

Idag ställer jag mig frågan vilket ansvar de som jobbar på försäkringskassan har. ”Jag gör bara mitt jobb”. Är det så man tänker? Eller försöker de som jobbar med handläggningen av ärendena ta strid för de utsatta de möter. Vi kan inte ha det så här längre, och det står alldeles klart. Det är högerns Sverige vi blickar rakt in i. Moderaternas och socialdemokraternas Sverige. Det moderna statarsverige. Slavsamhället. Mördarsamhället. Det primitiva.

Det är dags för de som jobbar på arbetsförmedlingar och försäkringskassor att visa civilkurage. Det är dags att arbetsvägra. Det är på riktigt. Folk dör. Och oavsett hur ni ursäktar det med att ”jag gör ju bara mitt jobb” så är det ändå er signatur som står på den dödsdömdes domslut.

Vodpod-video är inte längre tillgängliga.

För en human sjukförsäkring

Den borgerliga politikens cynism gav sig ovanligt tydligt till känna när den nya tidsbegränsade sjukförsäkringen gjorde att uppemot 16 000 personer utförsäkrades vid årsskiftet, en siffra som snabbt kommer att stiga under det kommande året. Dessa ska nu, nästan oavsett sjukdomstillstånd eller arbetsförmåga, genomgå en tre månader lång arbetslivsintroduktion på arbetsförmedlingen. Alla som inte riskerar en allvarlig försämring av sin sjukdom måste delta för att få behålla någon sorts ersättning. Värst är det för de omkring 2000 personer som inte är med i någon a-kassa och tvingas leva på ett aktivitetsstöd på cirka 4900 kr i månaden före skatt, vilket i praktiken innebär att de flesta av dessa inte har någon annan utväg än att söka socialbidrag.

En del som inte orkar med arbetslivsintroduktionen kommer att stå utan pengar. Försäkringskassan beräknar också att minst en tredjedel av de utförsäkrade kommer att återkomma till sjukförsäkringen när de tre månaderna i aktivitetsstöd passerat. Hur glapp mellan systemen, oklarheter, avslag och försenade utbetalningar kommer att drabba de sjukskrivna vet nog ingen. De nya reglerna är ett riktigt hafsverk. Borgarnas nya tidsbegränsade sjukersättning är inget annat än en cynisk kalkyl, som helt krasst handlar om att urholka de samhälleliga skyddsnäten för att kunna bedriva klasspolitik till de mer välbeställdas förmån – 50 procent av jobbskatteavdraget har tillfallit de 10 procent rikaste, fastighetsskatten har sänkts, arbetsgivaravgifter och bolagsskatt har reducerats, förmögenhetsskatten är ett minne blott och dessutom kan den med pengar i plånboken idag få skattesubventionerad städning

Hur upp-och-nedvänt är det inte att bota sjukdomar med otrygghet och inkomstbortfall? Det kan knappast vara sådant som lärs ut på läkarutbildningen. Oron för att inte veta hur det ska bli i framtiden har en rakt motsatt effekt då de sjuka inte kan lägga sin kraft på tillfrisknandet utan istället slits mellan olika myndigheters välvilja eller brist på sådan. Borgarnas utförsäkring av sjukskrivna vid årsskiftet är en mycket hänsynslös politik som försöker linda in ett skuldbeläggande av individen i en retorik om fuskare, vilka för övrigt är en försvinnande liten minoritet.

Samhällsproblemen individualiseras när enskilda sjuka skuldbeläggs för sin situation. Vi socialister bör istället vända på perspektiven, och analysera hur samhället och en alltmer uppstressad och hård arbetsmarknad påverkar individen. I gruppen sjukskrivna är kvinnor mellan 40-60 år överrepresenterade, ofta en konsekvens av nedskärningarna i den offentliga sektorn. Det är heller ingen tillfällighet att minst 65 procent av de som nu utförsäkras är kvinnor, eller att ohälsan är större hos fattiga än rika. Arbets- och bostadsförhållanden, socialt skyddsnät, utbildning och kontakter har allt tillsammans betydelse för både sjukdomstal och tillfrisknandetakt. Kvinnor får i högre grad psykiska diagnoser vilket kan kopplas både till det könskodade arbetet – betalt och obetalt – och de ökade krav som påläggs kvinnor i dagens samhälle. Sjukdomar följer ett klass- och könskodat mönster. Kampen för en bättre sjukförsäkring handlar såväl om kvinnokamp som klasskamp.

Ingen djupt deprimerad ska behöva vara orolig över om hyran kan betalas, ingen cancersjuk ska behöva fundera på om den där ansökan om förlängd sjukpenning går igenom eller inte. Det går inte att bolla med människors liv och hälsa på det här sättet. Människor är inte siffror eller statistik i ekonomiska rapporter.

Det enda rätta vore kraftigt höjda ersättningar till minst 90 procent av inkomsten, ta bort karensdagen och slopa tidsbegränsningen. Ingen ska behöva lida allvarliga ekonomiska men bara för att hon eller han är sjuk.

Naturligtvis bör större resurser läggas på att människor ska få hjälp och rehabilitering för att bli friska och må bra men detta står på intet sätt i motsättning till generösa ersättningssystem. Tvärtom behöver vi en stark upprustning av den allmänna välfärden just för att förebygga sjukdomar – ett friskt samhälle ger friska människor. Att det skulle skapas fler jobb för att människor står utan ersättning är borgerlig rappakalja, likaså att människor blir friska av att sättas under press. Borgarnas politik gör allting tvärtom. Genomskåda deras ideologiska dimridåer och organisera dig för ett solidariskt samhälle!

Våra vänner i Hässleholm ger handfasta förslag för en rättvis och bra politik:

Åtgärder mot arbetslösheten – några förslag:

  1. Förstärk vården – våra gamla och sjuka behöver bättre omvårdnad och personalen måste få tid till att samtala med patienterna.
  2. Inför ett vård lyft: Satsa på vidareutbildning av vårdpersonalen och låt någon arbetslös få vikariera för den som utbildar sig.
  3. Återinför friåret – men med förenklade regler – låt oss dela på arbetslösheten.
  4. Rusta upp skolor och offentliga byggnader – byggkostnaderna är låga nu.
  5. Satsa på att klimatsäkra Sverige – energibesparingar, järnvägssatsningar, alternativa energisatsningar. bra för klimatet och det skapar också arbetstillfällen.
  6. Satsa på kommunala ungdomsjobb.
  7. Dela på jobben – inför 6 timmars arbetsdag.
  8. Anställ folk i den offentliga sektorn istället för att betala ut arbetslöshetsunderstöd till dem – kostar ungefär lika mycket.

Betalningen för det här kan vi ta från tex:

  1. Sparka alla idiotiska sk Jobbcoacher.
  2. Sluta slösa pengar på bankerna.
  3. Beskatta bonusar – Nordea ska nu betala ut 2,8miljarder i bonus till cheferna – det handlar om stora pengar
  4. Återinför förmögenhetsskatten.
  5. Återinför en reformerad fastighetskatt – Göran Persson kan gott betala fastighetskatt.
  6. Höj värnskatten
  7. Sluta slösa skattepengar på klimatförstörande satsningar som SAS och ”förbifart Stockholm”
  8. Sluta slösa pengar på att delta i den amerikanska ockupationen av Afghanistan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

De betalar din lägre skatt

Take 'em all, take 'em all. Put 'em up against a wall and shoot 'em (Klicka!)
Det nya Sverige med den gamla högerpolitiken. 100 000 fler svenskar är idag arbetslösa jämfört med förra året. 8,6% står utan jobb. 22% av våra unga. De med jobb har länge känt hur arbetstempot skruvats upp. De sjuka tvingas slåss om de få jobb som finns. Varför delar vi inte på jobben?

Nokia redovisar en vinst på 15 miljarder det senaste kvartalet, och Ericsson 7 miljarder. Samtidigt riskerar bostadslösa medborgare frysa ihjäl därför att det inte finns några bostäder. Vem vill ha ett sådant samhälle? Var det det här vi drömde om?

De som är för sjuka för att jobba eller delta i Arbetsförmedlingens arbetslivsintroduktion kan söka om så kallad ”sjukpenning i vissa fall”. Följande är exempel ur ett dokument för Försäkringskassans bedömning om den sjuke bör få den extra sjukpenningen eller inte. 

Från Aftonbladet:

VÅRDAS VARJE DAG – AVSLAG

Artur måste ha sjukhusvård i hemmet tre timmar per dag. Han har förbrukat sin förlängda sjukpenning och ansöker därför om ”förlängd sjukpenning i vissa fall”.

Han får avslag eftersom hemsjukvården inte upptar så stor del av dagen att den kan sägas vara omfattande, enligt Försäkringskassan.

SONDMATAS – AVSLAG

Murat kan inte svälja, utan måste sondmatas efter flera operationer. Han får vård i hemmet av en sjuksköterska som vidgar hans matstrupe två gånger per dag. Murat som förbrukat sin förlängda sjukpenning får ingen ytterligare sjukpenning eftersom sjukvården inte tar större delen av dagen och han inte bedöms bli sämre av individuellt anpassad arbetslivsintroduktion.

SJUK I ANOREXI – AVSLAG

Ellen lider av svår anorexi och vårdas på sjukhus i fem månader.

Efter ett halvår på ett behandlingshem flyttas hon till en träningslägenhet, med tillsyn av personal från behandlingshemmet. Hon ska bo där i 6–12 månader. När hennes sjukpenningdagar är slut får hon ingen förlängning då hon inte bedöms bli sämre av en arbetslivsintroduktion.

DEPRIMERAD – AVSLAG

Göran är sjukskriven för depression med svår ångest. När hans alla hans sjukpenningdagar är slut ansöker han om ”förlängd sjukpenning i vissa fall”, men får avslag eftersom han inte anses bli sämre av att delta i arbetslivsintroduktion.

RYGGPROBLEM – AVSLAG

Aram har svåra ryggproblem och kan varken sitta eller stå längre stunder. Försäkringskassan gör bedömningen att han visserligen inte kan vara med i introduktionen av hälsoskäl, men ger honom ändå inte rätt till ”förlängd sjukpenning i vissa fall”. Skälet är att han inte får omfattande vård eller bedöms bli sämre av att delta.

OPERERAT AXLARNA – AVSLAG

Ingrid har tvingats operera axlarna flera gånger efter en svår bil­olycka. Eftersom hon förbrukat sina dagar ansöker hon om ”förlängd sjukpenning i vissa fall”. Även om hon inte kan arbeta får hon avslag eftersom hon anses kunna delta i arbetslivsintroduktion.

BRUTIT BENEN – AVSLAG

Erika, som tidigare haft sjukersättning, bryter båda benen och en arm i en cykelolycka. Hon ligger på sjukhus i två veckor. Hon ska vara gipsad i ytterligare två månader. Så länge hon ligger på sjukhus får hon ”förlängd sjukpenning i vissa fall”.

Därefter anses hon inte bli allvarligt försämrad av att delta i ett arbetsmarknadspolitiskt program eller återgå i arbete.