Förstatliga bilindustrin under de anställdas kontroll!

Glädjen i Trollhättan och Västsverige över att flera tusen av bilindustrins anställda inte omedelbart kastas ut i arbetslöshet är stor och självklar. Bara den som förblindats av nyliberalismens propaganda kan tycka att det är rimligt att kasta ut människor i arbetslöshet istället för att behålla dem i arbete. Om bilindustrins anställda skingras för vinden förvandlas det enastående produktionsmaskineriet snabbt till skrot, ett slöseri med samhällsresurser av väldiga proportioner. Men framför allt: det är bara så länge de anställda finns kvar i arbete och inte sällat sig till de arbetslösas skaror som det är möjligt för dem att agera som ett kollektiv.

Men samtidigt som vi gläds med dem som firar för att de får behålla jobben är det också en sorgesam tillställning. Dels för att mycket talar för att festen blir kort och baksmällan tung; racerbilsdirektörerna med ljusskyggt kapital i ryggen är inte mycket att hänga upp framtiden på.

Men också för att ett tillfälle har gått förlorat. Ingen kan idag ha missat att mänskligheten står inför sin hittills största utmaning: att på något årtionde ersätta den fossilbaserade ekonomin med en hållbar. Massbilismen är inte förenlig med denna nödvändiga omställning. Inte den som finns idag och definitivt inte den som bilindustrin hoppas på och världens politiker, trots allt klimatprat, planerar för. Allt prat om ”gröna bilar” är blå dunster så länge politiker på alla nivåer fortsätter att bygga för ökad biltrafik med Förbifart Stockholm och Marieholmstunneln i Göteborg som de senaste jättesatsningarna. Om, Kina, Indien och andra länder imiterar vårt ohållbara transportsystem handlar det om miljarder nya bilar.

Svenska fack har sedan länge
överlåtit frågan om makten över produktionen och dess inriktning till kapitalägarna. Därför är det inte heller förvånande att se hur de nu okritiskt leder jubelkören för bildirektörerna. Inte desto mindre är det tragiskt. Att i dagens dubbla krisläge, där både jobb och klimat är hotade, fortsätta satsa på ohållbara produkter kommer inte långsiktigt att rädda några jobb.

Skall det finnas en chans att stoppa såväl klimatkatastrof och industridöd krävs att vi byter spår, både när det gäller hur vi färdas och vad vi tillverkar. Bilindustrins kris – som på intet sätt är över – är ett gyllene tillfälle att inleda en sådan förändring. Denna flexibla industri skulle kunna ställas om från att vara ett problem till att bli en del av lösningen om staten tog över den och gav de anställda i uppdrag att utveckla och producera det som krävs för ett klimatanpassat samhälle.

Förstatliga bilindustrin under de anställdas kontroll!
Ställ om produktionen till klimatanpassade jobb med statligt garanterade beställningar!

/Socialistiska partiet

I förgår uppmärksammade vi direktörernas löner som Dagens Arbete granskat. I dag följde DN efter och skriver:

Direktörerna i industrin har höjt sina månadslöner med nästan 50.000 kronor på två år. Industriarbetarna fick under samma period nöja sig med 1.600 kronor, enligt en granskning som Dagens Arbete gjort.

Samma direktörer kräver i år att inga löneökningar görs i de centrala avtalsförhandlingarna.

Dagens Arbete har granskat inkomstutvecklingen för 104 styrelseledamöter i sju arbetsgivarorganisationers styrelser. I genomsnitt höjdes lönerna med 18,8 procent eller 47 726 kronor i månaden mellan 2006 och 2008.

Industriarbetarnas löner ökade med 7,8 procent eller 1 600 kronor under samma period. Gruvornas arbetsgivareförbund ökade sina löner mest – 66,1 procent.

Haiti: Det är liberalismens fel

Nej, den här bilden är inte tagen efter jordbävningen, den är från 1993

-Däremot ser vi räddningsteamen agera i de rika områdena där internationella tjänstemän har arbetat, i FN-kvarteret som har rasat och i regeringsbyggnader. Läget är fullständigt katastrofalt här i Port-au-Prince.

SVT:s reporter Stefan Åsberg rapporterar från Port au Prince i Haiti. Men varför funkar ingenting i Haiti då? Varför skrivs artikel på artikel om att organisationen kring räddningsarbetet är helt fucked up? Varför räddas de rika i första hand?

De flesta medier glömmer bort de mycket stora klassklyftorna i Haiti där en liten elit som är mycket rik ”styr” landet men skiter i befolkningen. Haiti var redan före jordbävningen ett sargat land. 2008 levde mer än 80% av befolkningen på mindre än ca 500 svenska kronor i månaden. Kostnadsläget i Haiti är naturligtvis ett annat men att en stor del av befolkningen är väldigt fattig står klart. Haiti är det fattigaste landet på hela västra halvklotet.

Men det går att förstå varför det blivit så illa som det blivit. Naturligtvis är det svårt att förebygga jordbävningar, men det är desto lättare att förebygga konsekvenserna av jordbävningarna, om man gör på rätt sätt.

Vår bloggkollega Röda Malmö förklarar att ”kolonialism, ockupation, stöd till diktaturer,  utländsk inblandning och enorma inhemska klyftor ligger bakom landets bottenlösa elände.”

Röda Lund börjar fundera, hur skulle det sett ut i Sverige efter stormen Gudrun om vi haft Haitis koloniala och imperialistiska historia med oss i bagaget? Fakta taget från Wikipedia och en artikel i Socialist World i urval, sammanställt av mig.

Papa Doc, en läskig tyrann och diktator

På 1500-talet utplånades ursprungsbefolkningen av spanjorerna. Hundra år senare ger Spanien bort ön till Frankrike som utnyttjar afrikanska slavar på stora sockerplantager vilket också efterhand leder till skövling  av den ursprungliga regnskogen. På 1700-talet gör en halv miljon slavar uppror och den första svarta republiken i regionen inrättas 1804.

Och vad händer då? Jo, naturligtvis blir de stora kolonialmakterna med Storbritannien förbannade eftersom deras makt och pengar hotas och sätter Haiti i ekonomisk blockad.

Blockaden leder till stora ekonomiska problem för landet och en ljushyad elit tar makten. 1950 sker en militärkupp och först leds landet av diktator Papa Doc för att följas av sonen Baby Doc. USA ger aktivt stöd till både pappa och son massmördare, bara så ni vet. Mums, diktaturer är ju bra, hymlar liberalerna så länge de tjänar pengar på det.

För vad händer när Haiti 1990 får den demokratiskt valde presidenten Aristides? Jo, han motarbetas av Haitis rika elit och av USA såklart, enkel logik, men återinsätts sen med USA:s militära hjälp när de tröttnat på den tillfälligt tillsatte ledaren, general Cedras. USA gör tydligen lite som det passar deras egna intressen, hm…det liknar ju faktiskt agerandet i Mellanöstern under de gångna årtiondena…oj förlåt, tillbaka till ämnet.

2004 tvingas Aristide (som redan hunnit tillsättas igen, här går det fort vet ni!) avgå efter oroligheter där amerikansk militär deltagit och 2000 människor dödas. Under 2000-talet är Brasilien också inblandat och har trupper i landet. Och 2008 plågas Haiti av ett antal orkaner som landets dåliga infrastruktur inte klarade av att hantera och som fortfarande påverkar landet.

Förstår ni nu? Ett land som kastats fram och tillbaka mellan olika rika gruppers intressen. Kolonialmakterna, USA som imperialistisk makt och den ljushyade och mycket rika inhemska minoriteten, dom skiter i befolkningen och har alltid gjort så länge det inte gagnar dom själva. Då finns ingen beredskap inför katastrofala naturkatastrofer som denna, ingen samorganisering av räddningspersonal eller matdistribution. Det blir kaos. Och det är kolonialismens, imperialismens och liberalismens fel.

Se den mycket bra dokumentären Ghosts of Cite Soleil som handlar om Haitis sociala problem:
Trailern och Filmen och på Youtube

Röda Malmö skriver om Varför kommer inte hjälpen fram? och Svensson betonar också Västvärldens ansvar för katastrofen på Haiti och Röda Lidköping uppmanar oss: Hjälp katastrofens offer på Haiti.

Svd1 Svd2 Svd3 Svd4 Syd AB1 AB2 AB3 DN1 DN2 GP