Konsten att blockera staden

Skånetrafiken föreslår att de gula bussarna slutar köra genom Lunds centrum. Det innebär att 300 bussturer per dag försvinner från Stortorget.

Förslaget verkar inte drabba befolkningen. Det är ett mirakel i sig. Politikerna kommer inte med ett dåligt förslag. Än märkligare blir det när vi igår läste att högern vill införa en ”sorgepeng”. Ett skitbra förslag, och jag undrar om grisar snart kan flyga. Två bra förslag på två dagar! När hände det senast? Nu är det väl iofs inte moderåtterna som föreslagit omdirigeringen av bussarna, utan Skånetrafiken, men vi bjussar ändå på lite cred till moderåtterna för att de inte lagt sina flottiga fingrar emellan.

Nu väntar vi på att man gör Lunds innerstad bilfri. För er som vill skynda på processen kan vi tipsa om en gammal beprövad metod. Den går ut på att man samlar ihop ett gäng som vill slåss för framtiden och klimatet och bestämmer sig för att blockera en eller ett par vägar in till Lund. Östra Mårtensgatan är ett bra val exempelvis. Man delar flygblad till folk på sin skola eller snackar med folk man känner och berättar vad man ska göra och varför. Sen blockerar man en gata genom att helt enkelt sätta sig på den. 15 minuter är en rätt bra tid att sitta där för att markera att man tar strid för bilfri innerstad. Ha med skyltar och gärna en banderoll och lite flygblad som berättar vad ni gör för förbipasserande. Kommer snuten, så ta det lugnt. Förklara att ni ska sitta ner i 15 minuter och sen resa er och gå så brukar de fatta att det är smartare att låta tiden rinna ut än jiddra med er de få minuter som är kvar.

Hör av er till Röda Lund så kan vi komma och snacka inför er klass om klimat och blockader eller träffa er och hjälpa till att starta upp klimatkampen. Vi har erfarenheter från många blockader och vi hjälper gärna till.

Mer på Röda Lund: Klimat

Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Att vara revolutionär VI

Demonstration mot nedläggning av SAAB

Klassmotsättningarna och dragkampen mellan klasserna är ingenting vi önskar utan finns där ändå. Den fråga vi som revolutionärer ställer oss är hur vi ska bidra till att denna kamp förvandlas från att bara blint ödelägga människans resurser och liv till att bli en kraft för den förändring vi talar om.

Motsättningen mellan behov och vinst, mellan nödvändigheten av hushållning och förnuftig planering mot blind marknadskamp och förbrukning existerar ständigt jorden runt: från diskussionen om nedskärningarna inom skolan här hemma till avverkning av regnskogen
på Borneo. Frågan vi som socialister ställer oss är hur vi kan omvandla strävan efter hushållning för behov till politisk makt.

Att förena de stora grupperna av arbetande människor – trots alla skillnader som finns mellan individer – till en politisk maktfaktor som hämtar sin kraft ur klasskampen och som uttrycker behovet av demokratisk hushållning och planering; det är den uppgift vi ställer oss som revolutionärer. Då kan vi se vad som är väsentligt och inte slita varandra i bitar kring det underordnade. Då kan vi också lättare se vilka metoder som har en chans att föra framåt; de som på bästa sätt ökar självförtroendet, självverksamheten, samhörigheten och viljan att stå på sig inom arbetarklassen.

För bara om de stora grupperna av arbetande människor vill och är beredda att ta över skötseln av samhället är den socialistiska omvandlingen möjlig.

Tidigare i följetongen: Att vara revolutionär

Läs också om en av vår tids största revolutionärer som nyligen gick bort:
En av den franska majrevoltens portalfigurer är död
En av ledarna för upproret i Paris maj 1968 har dött
Daniel Bensaïd obituary

”I sin roll som ledare för Maj 68-rörelsen var han en av dessa människor som har en väldigt säker känsla för politiska initiativ. Han var en av grundarna till rörelsen 22 Mars ( som triggade studentrevolten ). Han kunde greppa dynamiken hos de sociala rörelserna och framförallt se bandet mellan studentrörelsen och arbetarnas generalstrejk. Han var också en av dem som förstod nödvändigheten av att bygga en politisk organisation, att ackumulera nya krafter för ett bygga ett revolutionärt parti.”

Trollhättan: Stoppa nedläggningen! Ställ om produktionen!

BJÖRN LARSSON ROSVALL / SCANPIX

Att förstöra SAAB som är en tillgång för samhället – en organisation som kan utveckla och tillverka saker vi behöver – är samhällsekonomiskt vansinne. Det saknas varken praktiska lösningar eller realistiska förslag. Det som saknas är sociala krafter som kan göra dem verkliga. Lars Henriksson Volvoarbetare och författare till en kommande bok om Alternativ produktion ger sin syn på vad som borde göras för att rädda jobben och klimatet.

– När nu klimatkrisen ställer en rad akuta behov på dagordningen borde produktion av utrustning för förnybar energi eller satsning på hållbara transportsystem vara två självklara spår att växla in bilindustrin på innan den styckas i bitar eller dumpas vid vägkanten för att rosta sönder.

– Det saknas varken praktiska lösningar eller realistiska förslag. Det som saknas är sociala krafter som kan göra dem verkliga.

Lars Henriksson arbetar på Volvo personvagnar i Göteborg och är flitig krönikör i Göteborgs Posten

Lördagen 23/1 kl 13:30 Trollhättans Folkets Hus, Clio-salen

Arrangemang: Socialistiska partiet & Ordfront

Läs också:
Dags för myteri!
Bara ett sätt att rädda SAAB: Ta över maskinerna och ockupera lokalerna!
Maud Olofsson flyr från Saab-krisen

Dags för myteri!

I Herman Wouks 50-talsstorsäljare Myteriet på Caine får den diktatoriske kapten Queeg befäl över örlogsfartyget USS Caine och är genom dålig ledning och sjömansskap på väg att segla skeppet i kvav när den hunsade besättningen till sist gör myteri, tar över kommandot och räddar skeppet och sig själva.

Samma helg som klimatförhandlingarna i Köpenhamn officiellt förklarades havererade fick Saab i Trollhättan sin dödsdom. Liksom sammanbrottet i Köpenhamn var det förberett sedan länge. Det spel kring försäljningen som pågått har bara handlat om vad GM tjänar mest på, de anställdas eller samhällets intressen har inte ens funnits med i kalkylen. Att de som lyfts fram som räddare för Saab – Koenigsegg och Spyker – är tillverkare av extrema lyxleksaker för de mest parasitära delarna av världens överklass med spekulanter, äventyrare och till och med rena gangsters i bakgrunden, säger mycket om vår tid och djupet av alternativlösheten.

1789 ägde myteriet på Bounty rum. Samma år som den franska revolutionen

Trots alla haverier, ekonomiska och miljömässiga, fortsätter kapitalet och dess välavlönade befäl att klamra sig fast vid kommandobryggan och framställer sin kurs som den enda möjliga. Skulle det vara sant vore vi verkligen illa ute, bilarbetare så väl som resten av mänskligheten. Men alternativen för bilindustrin är varken arbetslöshet eller undergångsproduktion.

Ett första steg är att utgå från de anställdas intressen av jobb med anständiga arbetsvillkor. De flesta som inte är förblindade av kapitalets strålglans inser att det är bättre att människor arbetar än att de inte gör det. Men lika viktigt är att ställa frågan vad som skall tillverkas. Massbilismen är inte klimatmässigt hållbar, inte den som finns och definitivt inte den som planeras för en framtid där Kina och Indien imiterat dagens industriländer och det skulle det vara huvudlöst för samhället att hålla en sådan produktion under armarna. Lyckligtvis behöver bilindustrin inte sitta fast i dagens ohållbara produkter. Inom det bilindustriella komplexet finns expertis om allt från elektronik till aerodynamik Med sina ständiga modellbyten är den dessutom som gjord för att ställas om till snart sagt vilken produktion som helst.

När nu klimatkrisen ställer en rad akuta behov på dagordningen borde produktion av utrustning för förnybar energi eller satsning på hållbara transportsystem vara två självklara spår att växla in bilindustrin på innan den styckas i bitar eller dumpas vid vägkanten för att rosta sönder. Det kräver en total omvändning av synen på bilindustrin, att vi slutar se den som en finansiell tillgång för enskilda kapitalister och istället betraktar den som en praktisk tillgång för samhället, en organisation av människor i ett produktionsmaskineri som kan utveckla och tillverka saker vi behöver.

För detta saknas varken praktiska lösningar eller realistiska förslag utan det som saknas är sociala krafter som kan göra dem verkliga. Därför är det en sådan tragedi hur de anställdas organisationer på Saab agerat under hela den tid då hoten mot jobben hängt över dem, långt före den nuvarande dödskampen. I åratal har de fackliga ledarna satt sin lit till direktörernas planer och de Saabanställda har tvingats till uppoffringar, för att ”rädda jobben”. I själva verket har varje eftergift bara försvagat de anställdas kollektiv och undergrävt möjligheterna att presentera självständiga alternativ och gå till motoffensiv.

Av sammanbrottet i Köpenhamn har miljoner lärt att de styrande inte går att lita på i klimatfrågan och den internationella klimatrörelsen har fått ett uppsving. Sammanbrottet för Saab borde leda till att vi drar samma slutsats om samhällets produktiva tillgångar och dess nuvarande befälhavare – de har förverkat sin rätt till kommandobryggan och det är hög tid att ersätta deras diktatur med ett demokratiskt styre.

I folkrörelsernas alternativa deklaration från Köpenhamn talas om behovet av en ”bred allians av miljörörelser, sociala rörelser, fackföreningar, bönder och andra allierade” för att kunna ställa om samhället. En folkrörelsesamling för att ställa om bilindustrin – och annan ohållbar verksamhet – är det alternativ som saknas.

Kanske skulle den världskonferens för sociala rörelser som Evo Morales kallat till i Bolivia i april, tillsammans med lokala arrangemang, kunna bli en startpunkt för detta. Klart är att vi varken kommer att kunna rädda jobben eller klimatet så länge det oansvariga befälet finns kvar på kommandobryggan. Självmant kommer de som nu styr oss alla mot undergången inte att avgå. Liksom på Caine krävs ett myteriett myteri i samhällsskala.

Röda Göinge: Arbetslösheten

Stoppa pendlingen!

Varje vardag görs runt 115 000 resor på vägen eller spåren mellan Lund och Malmö. Till detta kommer så klart folk som åker till och från Malmö/Lund från kranskommunerna. Själv har jag en farbror som under en period pendlade mellan Umeå och Stockholm. På mitt förra jobb pendlade jag dagligen två timmar, och på jobbet innan det en och en halv timme. Vissa dagar fick man stå och vänta en halv -eller hel timme till. Detta trots att jag bor väldigt nära Lunds centrum. Hade jag bott på exempelvis Gunnesbo – vilket jag gjort – skulle tiden för pendling varit 40-50 minuter längre varje dag. Alltså nästan tre timmar. Timmar som man inte får betalt för. Som tär på psyket, men också möjliggör ökat läsande.

Vi står inför ett klimat som om bara en generation kan vara försent att laga om vi inte gör något drastiskt omedelbart. Ett viktigt inslag i att få bukt med klimatkaoset är att dra ner på resandet. Det är nyttigt både för klimat och människa och både på kort och lång sikt. Det är ju faktiskt helt horribelt att ex. en lärare som bor i Malmö varje dag pendlar till Lund, och en lärare som bor i Lund varje dag pendlar till Malmö. Därför borde ett förslag för att motverka klimatkrisen vara att man inför en ”klimatkvotering”. Det innebär att en kommun och ett företag i första hand måste anställa en person som bor nära arbetsplatsen. Som piska på arbetsköparen bör man införa att den tid man pendlar ska räknas som arbetstid. Då får den anställde ersättning för den tid denne kastar bort i bilköer och på busshållplatser.

Vidare borde man kunna få en morot för att samåka till jobbet och att företaget ger den anställde gratis busskort så länge man bor längre bort än cykelavstånd. Det skulle dels vara en löneökning för den anställde, och dels en insatts för klimatet. Men att göra kollektivtrafiken i städerna gratis behöver inte nödvändigtvis vara rätt. En sådan reform riskerar att drastiskt minska cyklandet och promenader – två sätt att transportera sig själv som är väldigt nyttigt för hälsan. Bättre då att införa subventioner på cyklar och att starta cykeluthyrningssystem som det i Köpenhamn.

Ett annat förslag för att motverka klimatpåverkan är att förbjuda inrikesflyget i Svealand och Götaland. Det ska väl va själve fan om inte slipsnissarna kan ta tåget mellan Stockholm och Göteborg. När man ändå är igång kan man ta bort 1:a och 2:a klass på tågen. Jäkla trams att rikingarna ska sitta i skyddad verkstad och tro att dom är något.

Röda Lund lade idag till Klimataktion bland länkarna till höger på sidan. Anslut dig gärna till den rörelsen, eller läs vad dom har att säga på deras hemsida.

Läs Socialistiska partiets broschyr: Kris, klass och klimat

I år är det dags för Fjärde Internationalens (FI) 16:e världskongress. En kongress som fokuserar på klimatfrågan och organisationens uppgifter den närmaste perioden. Det finns ett par huvuddokument som är ställda till diskussion och omröstning på världskongressen. Till dessa finns en rad ändrings- och tilläggsförslag. Socialistiska partiet – som är den svenska delen av Fjärde Internationalen – kommer så klart vara där med delegater.

Det mesta finns att läsa på hemsidan för International Viewpoint (engelska), hos Inprecor (franska) och en del finns på tyska hos Inprekorr liksom på spanska.

Tyska kamrater i Fjärde Internationalen

Läs gärna bloggen Malmö – Lund på cykel: Sverige verkar fortsätta sätta sitt rykte på spel med en massa tosigheter

Miljöpartiets svarta lista

Klicka för att se Miljöpartiets svarta lista

Miljöpartiet ångar på och är nu uppe i 11% i senaste Skop-mätningen, och jag kommer på att politikerna nu äntligen kommit så långt så att de får fler röster ju mer käft de håller. För ärligt: När såg ni (mp) säga något sist? Men det är klart att det är namnet. Därför ska jag föreslå Socialistiska Partiet att byta namn till Världsförbättrarpartiet de Superdupergröna och att samtliga SP:are från och med nu inte får uttala sig i politiska frågor. Med en sån inriktning räknar jag kallt med 22.4% lagom till tredje söndagen i september.

Fast det är klart. (Mp) har all anledning att ligga lågt. Inte minst sedan dom beslutat att slakta vården och lägga ner vårdcentralen i Lindängen i Malmö tillsammans med högern. Vi i SP rustar dock för strid och vi kommer slåss för att försvara vår välfärd. Här är fler idiotier som (mp) stått för. Själv ser jag gärna (mp):s politik på miljöområdet införas. Bara dom ger fan i att ta i välfärdsfrågor.

– Avgiftsbelagt barnsjukvård i Skåne
– Höja taxorna på kollektivtrafiken i Skåne minst 20 % de senaste tre åren
– Sparkat 500 personal under 2009  på sjukhusen i Skåne
– Bidragit till att sjukvården i Malmö har minst antal platser per patient i hela Sverige
– Sett till att vårdcentralerna i Skåne har minst resurser i hela Sverige
– Sett till att det har blivit väsentligt mycket dyrare att gå till tandläkaren
– Tillsammans med högern försämrat anställningstryggheten för Sveriges löntagare genom att försvaga LAS
– Tillsammans med borgarna i Skåne ställt sig positiva till att privatisera Skånes sjukhus
– Deklarerat att de inte vill återställa A-kassan
– Har svikit EU-motståndet och vill numera stanna i kapitalets union.
– Förhandlande med C, KD och FP om att bilda regering efter valet 2002

Stabilt, eller? Ska ni ha välfärd så är alltså knappast (mp) ett alternativ. Fast det är ju inget annat parti heller i vår riksdag. Där tävlar man om vem som kan skära ner, och inte om vem som kan rusta upp.

Delta i kampen för vårdcentralerna och skriv under på http://upprop.nu/PAVN.

”Vi protesterar mot Region Skånes beslut att lägga ner vårdcentralerna i Lindängen och Hindby. En nedskärning som drabbar 15 000 människor i några av Malmös mest befolkningstäta och socialt utsatta områden och påverkar tillgänglighet och vårdkvalité på ett negativt sätt.

Vi kräver att beslutet rivs upp och att vårdcentralerna får vara kvar.”

Röda Malmö: MP – ett borgerligt nedskärningsparti

Det är inte SD som är problemet

”Mitt förslag går i korthet ut på att för varje mandat som Sverigedemokraterna får i riksdagen avsätter de övriga partierna lika många av sina egna mandat, i proportion till sin storlek. Dessa mandat används för att bilda ett ”anti-parti”.”

Så skriver ”filosofen” Martin Peterson i den mörkblå blaskan Svenska Dagbladet idag och man undrar om filosofen pimplat för mycket glögg och akvavit under julhelgen. Han fortsätter – och här blir det riktigt tragikomiskt:

Heja USA (Klicka)

”Exempel: Om Sverigedemokraterna får 25 mandat och deklarerar att de avser rösta ja till ökade satsningar på undervisning i historia avsätter de övriga partierna lika många mandat, i proportion till sin storlek, och ger dessa 25 ledamöter till uppgift att rösta nej till förslaget om ökade satsningar på historia, oavsett vad ledamöternas egna partier har för uppfattning i sakfrågan.”

För min egen del kan jag bara säga: Om jag suttit i riksdagen hade jag omedelbart röstat för ett sånt förslag, oavsett om det är Moder Maria eller Hin Håle själv som kommit med det. Allt annat vore politiskt självmord och ett hån mot det svenska folket i allmänhet och våra barn i synnerhet. På samma sätt hade jag röstat mot en försämring av a-kassan eller en skattelättnad för miljonärer. För svårare än så är det inte. Politik är att vilja, som Palme sa, men vad dagens politiker pysslar med är snarare ovilja. Ovilja att stå på landets befolknings sida.

Istället lever dom sina egna inpyrda liv i riksdagens korridorer där de springer runt med ett koppel av uppassare och feta löner och pensionsprogram. Alla partier i riksdagen – från höger till vänster – är bara olika varianter på samma sorts proffspolitiker som vi svenskar är förbannat trötta på. De har inget nytt att komma med. Särskilt inte när både sosseregeringar och moderat-ledda regeringar de senaste 20 åren på punkt efter punkt anpassat sig till den politik som en gång i tiden fick folkpartiets ledare att resa sig upp ur TV-soffan i protest mot pellejönsarna i Ny Demokrati. Avskärmade mot folket har de med berått mod fört över miljarder från det offentliga – från välfärden – rakt ner i fickorna på spekulanter och rikemän. Privatiseringar, strejkförbud, attacker mot arbetsrätten, kommunalisering och därmed försämring av skolan, budgettak och EU-medlemskap.

Här är några förslag – som istället för SD:s vara eller icke vara – borde diskuteras och genomföras:

  • Sänkning av arbetstiden till 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön
  • Stressen och utbrändheten bland svenskarna har exploderat. Det har påverkat våra barn så att de skär sig i sina armar och tar livet av sig i ren desperation. Många – framförallt kvinnor – är fast i deltidsfällan där de knappt har råd med mat i slutet av månaden därför att lönen inte räcker till. Detta samtidigt som Sverige producerar mer -och möjligheterna till ett gott liv för alla är större än någonsin. Detta samtidigt som folk går utan arbete och inget hellre vill än att ha ett jobb.

  • Kraftig beskattning av inkomster över 30 000 per månad
  • Dels för att välfärden kostar pengar, och dels för att vi måste omfördela landets rikedomar. Det är de rikaste i samhället som är de som tynger mest på klimatet. De är de stora bovarna – med sina Thailandsresor, bensinslukande stadsjeepar, och vältrande i eltörstande elektronik i varje rum – som gör de största avtrycken i förstörelsen av vår planet. Det är inte studenten eller städerskan som tar bussen varje morgon och som lever i dåligt uppvärmda lägenheter.

  • Stopp för vapenförsäljning och stöttande av USA:s krigsäventyr
  • Ställ om det svenska försvaret till att ta hand om Sverige! Gör om det till ett folkligt försvar som stöttar upp i den nödvändiga klimatomställning vi behöver. Istället för vapen bör vi satsa på solenergi, vatten -och vindkraft. Istället för militärövningar i skogen bör de som gör värnplikten arbeta med att bygga ut tågnätet, värmeisolera och rusta upp hus, och lära sig solidariska värden i kontakt med gamla, barn och sjuka. Istället för att döda och ockupera borde vi skicka ut brigader som hjälper flyktingar i sina närområden så att de slipper utnyttjas av hänsynslösa människosmugglare eller trafficking-profitörer. Varför inte bygga upp ett konkret samarbete med de som i Iran nu kämpar för demokrati? Hjälpa dom att bli kvitt diktaturen och stötta goda och progressiva krafter med material och ekonomiska muskler? Ett Sverige vi kan vara stolta över!

Men inget av ovan gör våra regeringar. Så vad är problemet med SD? Det är i själva verket mot Sahlin och Reinfeldt vi borde bygga värn. De som verkligen förstör och hotar. Vi kan inte mota djävulen i grind förrän vi tagit hand om den redan förekommande djävulskapen.

————————-

Ni har väl inte glömt att skriva under uppopet för att Rädda Vårdcentralerna i Malmö? Klicka på bannern ”Lindängen ska leva!” uppe i vänstra hörnet!

SvD SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 AB AB2 SDS SDS2 DN DN2 DN3

Det är kapitalismen, pucko!

Klicka för Moore om kapitalismen

På ett nästan övertydligt sätt vävs nu kapitalismens ekonomiska kris och dess klimatkris samman. Samtidigt som klimattoppmötet slutar i dunderfiasko beslutar tretton GM-ledare att västra Götaland ska utsättas för arbetslöshetschock när Saab läggs ner.

För varje förnuftig människa borde det stå klart att krisen inom industrin bör lösas med omställning till produktion av miljövänliga fordon och produktion av andra för klimatkrisens lösning nödvändiga produkter.

Men det kapitalistiska systemet går inte efter förnuft eller miljöhänsyn utan utifrån vad som nu kan säljas på kort sikt med vinst. Det finns, i både i-länder och tredje världen, en växande köpstark över och medelklass som efterfrågar miljödestruktiva konsumtionsvaror. De olika bilföretagen satsar på att leverera dessa varor. Går det inte eftersom konkurrensen är mördande lägger man istället helt ner och ställer arbetarna inför massarbetslösheten.

Det tragiska är att även arbetarrörelsen har accepterat detta kapitalistiska system som det enda tänkbara. Varför reser inte arbetarrörelsen frågan om det är en rimlig tingens ordning att tretton direktörer i Detroit bestämmer över tusentals arbetare i Västergötland? Varför har metallfacket i bilkrisen satt sitt hopp till sportbilsföretag och nya kinesiska kapitalister så att produktionen ska fortsätta med samma inriktning, utan miljöhänsyn. Varför har inte arbetarrörelsen konfronterat Maud Olofssons skandalösa nyliberala vägran att låta staten gripa in med att mot henne ställa förslaget om samhällsövertagande och förnuftig produktion? Svaret är tyvärr att arbetarrörelsens nuvarande dominerande riktning, socialdemokratin, totalt har förlorat visionen om att ett alternativ till kapitalismen är möjligt.

Även kapitalisterna är det kapitalistiska systemets fångar. Det företag som inte maximerar profiten slås ut. Därför är det en illusion att fattigdom, arbetslöshet, miljö- och klimatkris kan lösas utan ett systemskifte.

Maud Olofsson vars ledstjärna i livet är att samhället inte får äga industrier kan bara se ett alternativ för Saab: Att ett kapitalistiskt företag presenterar en affärsplan som ger Saab vinst på kort sikt. Den verkliga lösningen är den motsatta: Samhället måste ta över och ställa om produktionen. Inom Saab finns enorma resurser i form av tekniskt kunnande, yrkeserfarenhet industriell tradition och materiella resurser. Dessa får inte kastas bort. Men de måste få en ny inriktning. Det kommer inte att ge maximal vinst på kort sikt. Men det är ju just detta som utgör de nödvändiga kostnaderna för att skapa ett hållbart och förnuftigt samhälle.

Skapandet av en stark socialistisk strömning som kan ta upp kampen för denna förändring är inte bara önskvärd. Den är idag en akut nödvändighet för vårt jordklot och mänskligheten.

Peter Widén, Socialistiska Partiet

Internationalen: Systemskifte – inte klimatskifte
Läs också SP:aren och Volvo-arbetaren Lars Henriksson i GP: Bilindustrin – en social tillgång

Svensson Röda Göinge Röda Malmö

GP, SVD, DN, GT1, 2, AB1, 2, 3, ,4, ,5, ,6,,7, ,8, ,9, ,10, ,11, DN, 1, 2 svd, 1, 2, 3, 4 gt, 1, 2 gp, 1

Idag griper vi i förebyggande syfte personalen på danska konsulatet

PRESSMEDDELANDE

Preventivt gripande av dansk administration

Vi kommer idag att gå in på Danska kungliga konsulatet i Malmö på Stortorget och preventivt gripa personalen, detta för att förhindra fler massgripanden och på grund av att den danska staten bryter mot de mänskliga rättigheterna. Ett lands konsulat representerar nationen utomlands och den danska statens agerande är en fara för demonstrationsrätten. Danska polisen har i flera dagar under COP 15 använt massgripanden som taktik, utan egentlig grund. Man har hindrat människor från att uttrycka sin åsikt i demonstrationer där man försöker påverka toppmötet som beslutar om klimatets och allas våran framtid. Den danska polisen har stormat pubar och barer i Christiania, frihetsberövat nära ett tusental i lördagens demonstration, omhändertagit andra demonstrationer och utsatt de gripna för omänsklig och förnedrande behandling vid gripandena.

Ungefär så här kommer det gå till (Klicka)

– I lördags satt jag fyra timmar bakbunden i minusgrader på asfalten, polisen vägrade låta mig gå på toa eller sträcka på mig. Jag såg att de slog folk som försökte byta ställning, en del av de omhändertagna tog de av vantarna på och min kompis blödde runt handlederna efter buntbanden, som de använde som provisoriska handbojor på oss alla, och hon har fortfarande ont. Vi behandlades som djur. En kille i ett led bredvid mig kissade på sig efter att polisen ignorerade att han bett att få gå på toaletten i två, tre timmar, berättar Andreas från ockupantscenen – Malmö. Den danska polisen bryter mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. I artikel 5 står det: Ingen må utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och i artikel 9 står det: Ingen må godtyckligt anhållas, fängslas eller landsförvisas. FN är värd för COP 15, men har mötet i ett land som inte uppfyller de grundläggande mänskliga rättigheterna.

– Jag fick inte veta varför jag var omhändertagen, när jag frågade så struntade de i att svara. Vi fick trängas i burar inne på Klimat-Guantanamo och de som inte fick plats fick sitta i bussar. Burarna var fulla, fortsätter han. Den danska lagförändringen ”lymmel-paketet” kriminaliserar rätten att demonstrera. Det preventiva gripandet innebär att polisens misstanke om att du kanske ska begå någon form av brott kan leda till att du blir omhändertagen i 12 timmar, det räcker alltså att vara på fel plats vid fel tillfälle. Att stå i vägen för dansk polis kan leda till 12 timmars arrest, 40 dagar i fängelse, till och med 30 000 DKK i böter. I praktiken blir demonstrationsrätten selektiv och inte en rätt som omfattar alla. Danska staten omöjliggör civil olydnad genom de höga straffen trots att det är en metod som används av folkrörelser för att främja demokrati och mänskliga rättigheter, till exempel när den tidiga arbetarrörelsen skapade strejkrätten genom att gå ut i strejk trots att det var i strid med gällande svensk lag. Med den här lagstiftningen får polisen också större befogenheter att till exempel lägga sig i fackföreningars blockader, något som ska vara något för arbetsmarknadens parter att avgöra.

– Är Danmark på väg att bli en polisstat? De ska bestämma våran framtid, göra upp om klimatet och vi får inte ens tycka någonting. Säger Maja från SUF Malmö. Hon beskriver varför vi väljer att gå till konsulatet: – Den danska ambassaden är full med människor som representerar Danmark, de kallar sig fredliga men vi uppfattar situationen som hotfull och känner oss tvingade att ingripa så att de slutar att selektivt kriminalisera demonstranter. Det kan innebära att någon oskyldig blir gripen. En oundviklig, tråkig men nödvändig konsekvens för att säkerställa ordningen. De mänskliga rättigheterna måste följas.

De organisationer som står bakom aktionen är: Syndikalistiska ungdomsförbundet – Malmö, Syndikalistiska ungdomsförbundet – Lund, Aktivitetshuset Utkanten, Mangla, Socialistiska Partiet – Lund, Socialistiska Partiet – Malmö, Socialistiska Partiet – Hässleholm, Bang FC, Sveriges Kommunistiska Parti – Malmö, Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund – Malmö, Lundabor mot nedskärningar, Ockupantscenen – Malmö, Planka.nu – Skåne, Hardqueer, Motarbetaren, Förbundet Allt åt Alla – Malmö

Svensson: Fascistiseringen av samhället
Proletärbella: Polis misshandlade COP15-delegater

SDS AB AB2 AB3 SvD SvD2 SvD3 EXP EXP2 SKD SKD2