Serbien: När Europa våldtogs

Idag läser vi om hur USA ännu en gång mördat civila i Afghanistan. 27 stycken människor. Lika många som en svensk gymnasieklass. 27 människor mördade i sitt eget land av en regering över 1000 mil bort. Vi uppmärksammar er idag på detta enkla faktum, och vi tar en titt i backspegeln. En resa tillbaka till året 1999. Världsdelen är Europa. Platsen är det forna Jugoslavien.

Antingen förstör vi kapitalismen, eller så förstör kapitalismen oss.

Det började för elva år sen men det fortsätter än idag. Det var den blodiga början på en våldsam ockupation av NATO. Kapitalismens järnhand.

78 dagar. 300 skolor. 50 sjukhus. 200 fabriker. 50 broar. Förstörda. För 11 år sedan. I Europa. 1999.

Vodpod-video är inte längre tillgängliga.

Serbien användes för att testa nya sorters vapen. Clusterbomber för att kunna skada och döda så många som möjligt. Radioaktiva bomber med utarmat uran för att sprängkraften ska bli så dödlig som möjligt. Förbjudna bomber. 15 000 ton bomber med utarmat uran, förgiftande som 500 Hiroshimabomber. Dödsfall i cancer har i området ökat med 200%.

Antingen förstör vi kapitalismen, eller så förstör kapitalismen oss.
(Tack till vår serbiske vän Marina för översättningen)

Vi avslutar med de två sista verserna ur Björn Afzelius Hiroshima.

Vodpod-video är inte längre tillgängliga.

Men vem är jag att ställa mig bredvid?
Vem är jag att blunda för en strid?
Vem är jag att överlåta framtiden åt dom som bara strävar bakåt?
Vem är jag att svika vännarna?
Vem är jag att vrida händerna?
Vem är jag att visa dom min hals och be dom bita tills jag mister andan?

Jag är här, jag ser ju mina barn.
Dom är här, dom litar på sin far.
Jag är nu, det är nu jag har min tid, det är nu jag måste bygga deras framtid.
Ännu är jag stark!
Ännu står jag mitt i livet!
Ännu finns det dom jag älskar!
Jag skall slåss för dom så länge jag finns till!

Tidigare på Röda Lund: Imperialistiskt hyckleri om Afghanistan – vi har inget glömt!

Viva Gaza! Viva Palestina!

I fjol berättade italienaren Vittorio Arrigoni i Internationalen om hur ”barnen blev till änglar” i det ghetto som Israel skapat på den lilla strandremsa som kallas Gaza. Han gav oss en intensiv och gripande skildring från striderna i gatusprång och inne i vindlande och smala gränder med sina trånga bostadskvarter. Aragoni var aktivist i International Solidarity Movement och skrev direkt från helvetets förgård. Han duckade bland bombkrevaderna och såg både operationsborden där alla små ben amputerades och köttslamsorna efter de barn som inte kunde räddas utan ”blev till änglar”. Han såg hur en vildsint best lemlästade och slet sönder värnlösa, fattiga flyktingar: ”Här var ännu en massaker på barn i Jailia. Två unga bröder, träffades av en israelisk bomb, när de åkte med sin åsnekärra. Det här är bara en stillbild av den historiska tragedi som vi tar del av varje minut, varje timma, samtidigt som vi förlorar vänner, bröder, släktingar. Stridsvagnar, attackflygplan, droner, Apachehelikoptrar. Världens största och mest vildsinta krigsmakt anfaller ett folk, vilket som på Jesus Kristus tid, har åsnor som sitt viktigaste transportmedel”.

Aragonis vittnesmål om Israels militära våldtäkt på Gaza, där åttiofem procent av innevånarna kommer från familjer som fördrivits efter Israels etniska rensning av palestinska markområden, illustrerade det som var en logisk fortsättning på den blockad av landremsan, som inleddes 2006. Makalöst nog efter det som av alla parter sågs som ”arabvärldens första demokratiska val”. Israel, USA, FN och EU kom i underläge när deras viktigaste schackpjäs i regionen, marionetten Mahmoud Abbas från det korrupta Al Fatath, slogs ut av Hamas. För när inte ens blockaden hade fått ghettot ner på knä i samförstånd och kapitulation återstod för ockupationsmakten bara det nakna besinningslösa våldet med stridsvagnar och bombplan. Med det målande och avskyvärda namnet ”Operation gjutet bly” försökte Israel att på 22 dagar ”hugga huvudet av huggormen” som det heter i den sionistiska retoriken. Valets segrare från 2006, det palestinska folkets legitima företrädare, Hamas, skulle helt enkelt fysiskt likvideras. Men operationen misslyckades. Vare sig israeliskt bly eller brinnande fosfor kunde ta död på det palestinska motståndet. Israel tvingades till en tillfällig vapenvila. Men under det år som sedan gått har inringningen av Gaza har fortsatt. Blockaden har stramats åt. De tunnlar för mat, mediciner och andra förnödenheter som Israel inte kan spränga från sin sida håller nu för gott på att blockeras av Egypten som med hjälp av amerikanska US Army Corps of Engineers bygger en stålmur – under jorden. Detta samtidigt som det på pappret så mäktiga Arabförbundet manar Israel att häva blockaden….

Det ”internationella samfund”, vars höga moraliska värden det ofta talas så salvelsefullt om, låter Israel hållas. Visst finns det en del upprörda toner och många meningslösa uttalanden om att Israel ska häva sina blockad. FN:s Ban Ki-moon pratar en sväng. Sedan blir det inte mer. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har också snabbt insett att han mer eller mindre kan strunta i eventuella förmaningar från Barak Obamas nya regim i Vita huset. EU under ledning av Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt har inte heller ruckat en enda centimeter på unionens goda relationer med Israel. Europafacket under ledning av Wanja Lundby Wedin stör inte heller så att det hörs…Den mängd protester, möten, demonstrationer och kampanjer som världen över tvinnade samman solidariteten med Gaza och Palestina kring årsdagen av Israels krig var därför desto mer värdefulla.

Gaza Freedom March var en av dessa kampanjer. Det var en internationell delegation med nära 1 500 deltagare som planerat att nå fram till Gaza den 31 december. Dagordningen blev nu en helt annan. Egyptens diktatur Hosni Mubarak lät sina säkerhetsstyrkor bryta upp alla försök från aktivisterna att nå fram till de utsatta innevånarna i Gaza. Men kreativiteten från demonstranterna flödade och under fyra dagar fick regimen ständigt nya protester på halsen. Med ett delvis annat scenario blev det samtidigt en sammandrabbning mellan säkerhetspolisen och den stora lastbilskonvojen Viva Palestina. Men trots att dess främste talesman, socialisten och parlamentsledamoten George Galloway, blev avvisad av ett tjugotal säkerhetsagenter som satte honom i en flygstol med enkelbiljett till London, tvingade Viva Palestina, igenom en överenskommelse som gjorde att en stor del av konvojens lastbilar och förnödenheter kunde nå fram till människorna inne i det palestinska ghettot.

Här hemma i Sverige håller ett fartyg, Ship to Gaza, på att utrustas för att segla med ett humanitärt bistånd från Norden till Gaza, via hamnar i Europa och Medelhavet. I detta arbete kan alla delta som vill visa sin avsky för Israels rasistiska och koloniala regim. Alla medlemmar och sympatisörer till socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet kan nu också kräva att det i den ”rödgröna” valplattform som håller på att utformas finns helt klara papper när det gäller Mellanöstern och Israels roll. Det är duger alldeles utmärkt med att omsätta Helle Kleins ord i en ledare för Aftonbladet i praktisk handling:

I detta ”världens största friluftsfängelse”, som Gaza kallas, dör nu allt fler barn till följd av undernäring och smutsigt vatten. Fattigdomen är enorm. Arbetslösheten skyhög. Ur ruinerna föds desperation och knappast någon ökad tilltro till den så kallade fredsprocessen. Västvärldens skuld till palestinierna är stor. Det är hög tid att göra allvar av alla löften om hjälp och återuppbyggnad. Så länge den israeliska blockaden pågår bör EU avbryta allt samarbete med Israel.
Isolera Israel i stället för Gaza.

Fackeltåg i Malmö: ”Vi glömmer aldrig Gaza”

Lördag 16 januari
Gustav Adolfs Torg, Malmö
Aktiviteter från kl 14
Samling och tal kl 15.30

Det är nu ett år sedan Israel startade sitt senaste krig mot Palestina, genom sin attack på Gaza. Officiella källor uppger att 1.434 palestinier miste livet. Av dem uppges 437 vara barn. Israel förlorade under kriget tio soldater och tre civila. Enligt samma källor skadades 5.540 personer under det 22 dagar långa kriget. 1 890 av dessa var barn.

Arr: Nätverket mot Israels krig och ockupation

Mobiliseringsfilm för fackeltåget

SvD SvD2 DN DN2 DN3 AB Sydsv VG

Det är inte SD som är problemet

”Mitt förslag går i korthet ut på att för varje mandat som Sverigedemokraterna får i riksdagen avsätter de övriga partierna lika många av sina egna mandat, i proportion till sin storlek. Dessa mandat används för att bilda ett ”anti-parti”.”

Så skriver ”filosofen” Martin Peterson i den mörkblå blaskan Svenska Dagbladet idag och man undrar om filosofen pimplat för mycket glögg och akvavit under julhelgen. Han fortsätter – och här blir det riktigt tragikomiskt:

Heja USA (Klicka)

”Exempel: Om Sverigedemokraterna får 25 mandat och deklarerar att de avser rösta ja till ökade satsningar på undervisning i historia avsätter de övriga partierna lika många mandat, i proportion till sin storlek, och ger dessa 25 ledamöter till uppgift att rösta nej till förslaget om ökade satsningar på historia, oavsett vad ledamöternas egna partier har för uppfattning i sakfrågan.”

För min egen del kan jag bara säga: Om jag suttit i riksdagen hade jag omedelbart röstat för ett sånt förslag, oavsett om det är Moder Maria eller Hin Håle själv som kommit med det. Allt annat vore politiskt självmord och ett hån mot det svenska folket i allmänhet och våra barn i synnerhet. På samma sätt hade jag röstat mot en försämring av a-kassan eller en skattelättnad för miljonärer. För svårare än så är det inte. Politik är att vilja, som Palme sa, men vad dagens politiker pysslar med är snarare ovilja. Ovilja att stå på landets befolknings sida.

Istället lever dom sina egna inpyrda liv i riksdagens korridorer där de springer runt med ett koppel av uppassare och feta löner och pensionsprogram. Alla partier i riksdagen – från höger till vänster – är bara olika varianter på samma sorts proffspolitiker som vi svenskar är förbannat trötta på. De har inget nytt att komma med. Särskilt inte när både sosseregeringar och moderat-ledda regeringar de senaste 20 åren på punkt efter punkt anpassat sig till den politik som en gång i tiden fick folkpartiets ledare att resa sig upp ur TV-soffan i protest mot pellejönsarna i Ny Demokrati. Avskärmade mot folket har de med berått mod fört över miljarder från det offentliga – från välfärden – rakt ner i fickorna på spekulanter och rikemän. Privatiseringar, strejkförbud, attacker mot arbetsrätten, kommunalisering och därmed försämring av skolan, budgettak och EU-medlemskap.

Här är några förslag – som istället för SD:s vara eller icke vara – borde diskuteras och genomföras:

  • Sänkning av arbetstiden till 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön
  • Stressen och utbrändheten bland svenskarna har exploderat. Det har påverkat våra barn så att de skär sig i sina armar och tar livet av sig i ren desperation. Många – framförallt kvinnor – är fast i deltidsfällan där de knappt har råd med mat i slutet av månaden därför att lönen inte räcker till. Detta samtidigt som Sverige producerar mer -och möjligheterna till ett gott liv för alla är större än någonsin. Detta samtidigt som folk går utan arbete och inget hellre vill än att ha ett jobb.

  • Kraftig beskattning av inkomster över 30 000 per månad
  • Dels för att välfärden kostar pengar, och dels för att vi måste omfördela landets rikedomar. Det är de rikaste i samhället som är de som tynger mest på klimatet. De är de stora bovarna – med sina Thailandsresor, bensinslukande stadsjeepar, och vältrande i eltörstande elektronik i varje rum – som gör de största avtrycken i förstörelsen av vår planet. Det är inte studenten eller städerskan som tar bussen varje morgon och som lever i dåligt uppvärmda lägenheter.

  • Stopp för vapenförsäljning och stöttande av USA:s krigsäventyr
  • Ställ om det svenska försvaret till att ta hand om Sverige! Gör om det till ett folkligt försvar som stöttar upp i den nödvändiga klimatomställning vi behöver. Istället för vapen bör vi satsa på solenergi, vatten -och vindkraft. Istället för militärövningar i skogen bör de som gör värnplikten arbeta med att bygga ut tågnätet, värmeisolera och rusta upp hus, och lära sig solidariska värden i kontakt med gamla, barn och sjuka. Istället för att döda och ockupera borde vi skicka ut brigader som hjälper flyktingar i sina närområden så att de slipper utnyttjas av hänsynslösa människosmugglare eller trafficking-profitörer. Varför inte bygga upp ett konkret samarbete med de som i Iran nu kämpar för demokrati? Hjälpa dom att bli kvitt diktaturen och stötta goda och progressiva krafter med material och ekonomiska muskler? Ett Sverige vi kan vara stolta över!

Men inget av ovan gör våra regeringar. Så vad är problemet med SD? Det är i själva verket mot Sahlin och Reinfeldt vi borde bygga värn. De som verkligen förstör och hotar. Vi kan inte mota djävulen i grind förrän vi tagit hand om den redan förekommande djävulskapen.

————————-

Ni har väl inte glömt att skriva under uppopet för att Rädda Vårdcentralerna i Malmö? Klicka på bannern ”Lindängen ska leva!” uppe i vänstra hörnet!

SvD SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 AB AB2 SDS SDS2 DN DN2 DN3