Skyll er själva

Joe Hill - En stolt svensk (Klicka)

I dagens riksdagsdebatt kallas regeringen ”djupt cynisk”. Detta tycker jag är helt fel, orättvist och naivt. Regeringen är inte ett dugg cynisk. Den är blå! Det är nämligen så här en borgerlig regering alltid agerat. Den vill sänka skatten och montera ner välfärden, och under tiden skiter dom i om sjuka utförsäkras.  Så har dom ju alltid gjort, det är deras uppgift att vara kapitalets politiska gren, och du som är arbetare och var så satans blåst så du röstade på packet har väl äntligen fattat vilka dessa politiker representerar. Så kom inte här och gnäll. Kom inte här och dröm dig tillbaka till ett svunnet svenskt folkhem. Det här är vad du får om du inte ser till att det blir ett rejält skifte i politiken. Och då snackar jag inte om sossarna. De är en del av samma etablissemang, och vad de har att erbjuda kunde man igår läsa om.

Under den senaste 20 års perioden har klassklyftorna i det här landet ökat drastiskt. Inte av en naturlag, inte på grund av någon gud, eller olyckliga omständigheter. Inte för att Sverige arbetar mindre eller blivit fattigare, utan för att vi har haft socialdemokratiska och borgerliga regeringar. Det är den enda anledningen. Fast egentligen inte. En anledning till finns: Du! Du som röstar på dom. Som sparkar dig själv i solar plexus. Som tillåter fackpampar och proffspolitiker köra över dig. ”It takes two to tango”, som amerikanen säger.

Förresten: Har ni tänkt på en sak? LO. Hur många utredningar om ökade klassklyftor gör dom i snitt om året? Jag tycker det känns som att de dräller in minst en om året. För ett tag sen skrev Röda Lund om en LO-rapport som sa i stort sett samma som den igår. Varför beställer LO dessa utredningar? De verkar ju ändå slänga dom rätt ner i papperskorgen. För det är inte minst fackens slapphet och fjäsk som sett till att samhället gått åt det håll vi idag ser.  Du tror väl inte att vår svenska välfärd byggdes av några tunnisar som inte sa ifrån och inte kämpade!? Som sagt: ”It takes two to tango”.

Ett LO med lite självbevarelsedrift hade för längesen gått ut i strejk mot högerpolitiken. De hade satsat sina outnyttjade strejkkassor på att sätta hårt mot hårt och mobiliserat hela rörelsen till försvar för välfärden. Men, nej. Istället beställer dom ”rapporter”, som om det skulle lösa något. Det måste vara nån slags masochism som får folk i det här landet att välja politiker och fackrepresentanter som beter sig så här. Samma folk som hade kunnat sätta stopp för vansinnet, om de bara hade slutat upp med att gnälla i det tysta och istället börjat ställa lite krav och ta saker och ting i egna händer.

Tidigare på Röda Lund:Borgarna snor våra pengar! och Klass mot klass – 3A mot 3B

Svensson Röda Malmö Röda Göinge Kildén&Åsman Jinge

Mona: Du är en jävla borgarbracka!

Är Mona Sahlin en borgarbracka? Den frågan har vi ställt till våra besökare och svaret är entydigt: Japp! Det är hon. Så här fördelade sig rösterna.

Ja, hon har sålt ut sig! 63% (79 votes)
Nä, men på god väg! 12% (15 votes)
Absolut inte, hon är socialist! 25% (31 votes)
Total Votes: 125

En annan mätning har gjorts och publicerades idag i media. Även den visar på svagt stöd för Mona och hennes parti. Röda Lund har sagt det förut, och vi säger det igen: Är någon förvånad? Med tanke på hur detta en gång så starka och stolta parti med arbetarhjältar som August Palm och Hinke Bergegren sakta men säkert sugits upp i det borgerliga samhällsmaskineriet så skulle det vara en jätteskräll om folk inte svek partiet.

Socialdemokraterna är inget parti för arbetare och socialister. Det är ett parti som till 100% sluter upp bakom arbetsgivarna och klassamhället. Ett parti som länge varit betydligt bättre på att administrera kapitalismen än den uttalade högern. Ett parti som totalt passiviserat svensk fackföreningsrörelse, förrått oss hyresgäster, och ger blanka fan i allt som har med utjämningspolitik eller klasskamp att göra. Sossarna är inte ens reformister.

Så vilka alternativ finns? Miljöpartiet? Ett parti som visserligen har en ofta bra miljöpolitik, men som i övrigt är ett borgerligt parti utan kopplingar till svensk arbetarrörelse. Vänsterpartiet? Ett parti som är nedlusat med medelklassens snällism och tafatthet och som aldrig skulle få för sig att göra något annat än att slicka röven på sossarna. Ett parti som i sin valplattform inte ens når upp till att återställa de tidigare högerregeringarnas nedskärningar och försämringar. Som ser val och valfläsk som viktigare än en rejäl offensiv mot hela det kapitalistiska systemet och för ett konkret socialistiskt program för att halshugga överklassens makt. Som gett upp att utmana sossar i kommuner, landsting och fackföreningar. En sekt som smäller dörren i huvet på de försök till kamp som görs – allt för att vara med vid den buffé av makt och begär som sossarna lockar med vid ett regeringsskifte. Det är dags att vakna nu, vänsterpartister! Det är dags att sluta upp med det urusla argumentet att ”Vänsterpartiet är den största kraften till vänster om sossarna”. Vem bryr sig om vem som sitter till höger eller vänster vid överklassens bord? Vem tjänar på det om inte överklassen själv som nöjt fnissar åt dessa ynkryggar som inte vågar tala ur skägget.

Ja, det är hårda ord. Och, ja, det finns bra vänsterpartister och sossar där ute. Men hur länge ska ni ta stryk? Hur länge ska ni behöva ljuga och ursäkta fjäsket inför era jobbarkompisar som undrar vad fan ni håller på med? När ska ni börja prata socialism och klasskamp igen? Och inte minst: När ska ni börja engagera er i något annat än tröttsamma valkampanjer och nämndmöten? Vi behöver ju er här ute i verkligheten.  Inte bara på 1 maj, utan alla de andra 364 dagarna. Eller är 1 maj bara ett alibi? En tradition utan mening och innehåll?

Vi socialister i Socialistiska partiet står för en helt ny politik. Den syftar inte till att buga och bocka och tacka så mycket för de små smulor som överheten sopar ner från bordsduken. Vi säger: Inte en chans i helvetet att vi sviker den svenska arbetarklassen! Vi har satt som mål att avskaffa klassamhället och fördela arbetets frukter jämlikt och rättvist. Vi vill göra detta tillsammans med alla dom som tjänar på en sådan utveckling. Ni vänsterpartister och sossar som är intresserade är välkomna i den kampen, men då får ni ta och lyfta häcken.

ps. (v): Var höll ni hus häromdagen? Var var ni när SD försökte piska upp hatet i Vellinge? Ni syntes inte till. Hade ni nått möte att gå på? ds.

Svensson Röda Göinge Kildén&Åsman

Fulmedia: AB AB2 SvD GP Expressen

Historien upprepar sig

Nazistiskt skivomslag från 1994

Minns ni sist? Eller ska jag friska upp era minnen? Ska jag berätta för er som inte var födda eller var för unga? Vi tar det i korthet. Det är någonting som utspelar sig under några år:

Socialdemokraterna genomför omfattande skattesänkningar för de rika i den så kallade ”skattereformen”. Man talar om ”dynamiska effekter” som innebär att skattesänkningarna för de redan rika ska gynna företagande och investeringar. Skatten sänks under en period av en storlek som i runda slängar motsvarar 200 000 jobb i offentlig sektor. Högern inom det socialdemokratiska partiet vrider socialdemokraterna allt mer åt höger och välfärdsstaten och de som jobbar däri ifrågasätts som ”tärande”. I Sjöbo samlas befolkningen för att kräva stopp för flyktingmottagning till kommunen. Det centerpartiska kommunalrådet Svin-Olle Olsson kräver omröstning i flyktingfrågan. Samtidigt marscherar runt om i landet nazistiska pöblar på gatorna. Människor mördas, misshandlas och jagas pga sin sexuella läggning, antirasistiska engagemang eller hudfärg. 1990 lanserar skivbolagsdirektör Bert Karlsson och Greve Ian Wachtmeister det högerpopulistiskaNy demokrati”. På möten staplar man ölbackar för att visa hur lätt det är att minska statens utgifter och kräver att så kallat sunt förnuft ska införas i politiken. Det är särskilt invandrarna som anses vara problemet och en av partiets ledande politiker säger att det var bättre förr då lejonen åt upp barnen i Afrika.

Socialdemokraterna gör ett katastrofval och förlorar 1991 makten till Carl Bildt och en borgerlig regering. Den svenska kronan sjunker som en sten. Högern vräker pengar över de svenska bankerna i den s.k. ”bankakuten”. Tusentals småföretag går i konkurs. Samtidigt startar en våg av attentat mot flyktingförläggningar och den s.k. ”Lasermannen” mördar och skottskadar 10 invandrare i stockholmsområdet. Lasermannen – John Ausonius – grips och säger att han tagit upp kampen mot invandrarna och inspirerats av Ny Demokrati och den allmänna stämningen i landet. I nazistiska demonstrationer på bland annat 30:e november skriks det ”Lasermannen skjut igen”. Sverigedemokraterna – ett extremt litet parti med många skinnskallar i sina led – deltar och har som slogan: ”Sjöbo visar vägen”. Man skriker ”Krossa kommunismen!”. Landets mest säljande musikgrupp är Ultima Thule, som sponsras av Sverigedemokraterna och Ny Demokrati och har tydliga kopplingar till den svenska naziströrelsen. Den borgerliga regeringen fortsätter den förra socialdemokratiska regeringens högerpolitik. Nu i ännu snabbare hastighet. En internationell ekonomisk kris slår till och Sverige får massarbetslöshet. Privatiseringar och skattelättnader som leder till att det 1994 blir regeringsskifte. Ny demokrati åker ur riksdagen och den nya socialdemokratiska regeringen inleder historiska nedskärningar på välfärden.

Så kände ni igen det? Skillnaderna mot idag är få. Carl Bildt är idag inte statsminister, utan utrikesminister. Socialdemokraterna har gjort ett katastrofval och svikit det sista av vänsterpolitik. Extremhögern är på väg in i riksdagen. En skånsk kommun rasar mot flyktingar och en flyktingförläggning utsetts för brandattentat. För att ytterliggare piska upp stämningarna kallar Sverigedemokraterna till demonstration som stöd för de skåningar som vill stoppa flyktingmottagning. Nazister marscherar i Salem och på 30:e november. Den ekonomiska krisen är här. Högern är här. När får vi se en ny laserman?

Då samlades 10 000-tals människor runt om i landet för att stå upp mot rasismen och hatet. I Lund stoppade på Stora Södergatan tusentals människor nazisternas marsch genom staden. Idag ses vi i Vellinge.

AB SDS SDS2 SKD SvD DN DN2 GP

Svensson Röda Malmö

I snigelfart mot jämställdhet

InternationalenPå sin kongress beslutade Socialdemokraterna att verka för en tredelad föräldraförsäkring, där båda föräldrarna tilldelas en tredjedel var medan en tredjedel får disponeras fritt inom familjen. Detta ska vara ett steg på vägen mot att föräldraförsäkringen slutligen ska delas helt lika mellan föräldrarna.

Det är inget nytt krav. Förra året motionerade tre socialdemokrater om just denna modell som en bit på vägen mot en delad föräldraförsäkring. Och medan Kristdemokraterna och Centern är emot, har flera ledande företrädare inom Folkpartiet sedan 2005 drivit på för samma utveckling som Socialdemokraterna nu vill se, och partiets kvinnoförbund Liberala kvinnor har delad föräldraförsäkring som ett krav. På socialdemokraternas kongress 2005 sade man, med en bestämd Göran Persson i spetsen, nej till fler kvoterade pappamånader, men nu har partiet under Mona Sahlin alltså svängt i frågan.

Idag tar pappor ut omkring 21 procent av föräldraledigheten, och med den rådande långsamma förändringstakten kommer det enligt TCO att ta 211 år innan uttaget är femtio-femtio mellan föräldrarna. Detta har så klart många konsekvenser för kvinnors position på arbetsmarknaden. Deras löneutveckling blir lidande och risken för diskriminering för den som förknippas med lång föräldraledighet är överhängande. Socialdemokraterna menar att med ett mer jämställt utnyttjande av föräldradagarna kommer kvinnors position på arbetsmarknaden att stärkas och föräldrarnas lika ansvar för barnen tydliggörs.

Den tragiskt låga nivån på uttag av pappaledighet blixtbelyser hur långt det fortfarande är kvar tills familjer i Sverige anser att män har ett lika stort och naturligt ansvar för barnen som kvinnor nu har. Det är inte särskilt svårt att punktera de argument som förs fram för att hävda familjernas ”fria val” mot statens ”förmynderi”. Till att börja med drabbar denna uråldriga syn på föräldraansvar alla kvinnor – även kvinnor som lever ensamma eller i homosexuella förhållanden, och de som inte ens har barn – och inte bara dem som faktiskt har barn och lever i en konservativ familjekonstellation.

Om kvinnors identitet ständigt länkas till hennes (verkliga eller av arbetsgivaren upplevda) roll som familjevårdare snarare än anställd, ja då har man en inbyggd diskriminering på arbetsmarknaden. Att det är först när vi lever i ett jämställt samhälle som vi alla kommer att behandlas jämställt, är en kanske uppenbar, men nog så viktig, slutsats. Och om ett steg på vägen dit är ”statsförmynderi” – vem har något att invända mot det? Inte de som vill ha verklig förändring, det är ett som är säkert. Barnledig pappa

Det andra starka argumentet är naturligtvis att barnen har lika stor rätt till alla som kallar sig föräldrar. Att ge sitt barn en chans att intimt och under lång tid få lära känna varje förälder är väl ingenting att ens ifrågasätta? Ändå gör många, och uppenbarligen alltför många män, just det.

Ett skäl som ofta brukar anges när uppdelningen av föräldraförsäkringen till största delen landar i kvinnans knä är att familjen på det sättet förlorar mindre ekonomiskt. Vilket skäl än detta är då bättre att använda för ett sammanlänkat krav: – Höj kvinnolönerna och uppvärdera kvinnors arbete inom vård och omsorg! Detta är krav som ställts i årtionden, och som inte blivit mindre relevanta under alliansregeringen. Ett annat krav som effektivt skulle underminera de ekonomiska argumenten bakom mäns minimala uttag av föräldraledighet är: – Höj föräldrapenningen till hundra procent av lönen!

Men det är naturligtvis inte bara ekonomiska betänkligheter som ligger bakom kvinnors oproportionerligt stora uttag av föräldradagar. Patriarkala idéer som bygger på att kvinnan är bättre lämpad att ta hand om hem och barn är fortfarande starka. Med den borgerliga regeringen, som bland annat infört kvinnofällan vårdnadsbidraget, har konservatismen fått sin renässans. Allt tal om att män och kvinnor kan använda sig av vårdnadsbidraget på ett jämställt sätt ter sig bara löjeväckande i ljuset av verkligheten, i Sverige och i de grannländer som länge haft ett liknande bidrag. Det är kvinnor, kvinnor, kvinnor som stannar hemma till låg ersättning och som förlorar lön och dyrbara pensionspoäng.

I den feministiska
backlash som råder är detta ett helt logiskt inslag i den borgerliga politiken. Och inte ska vi tro att en rörelse för mäns frivilliga uttag av fler föräldradagar kommer få det lätt under dessa premisser.

Det kommer att ta många år av kamp för att ändra dessa mönster och synsätt, och även med en röd-grön regering finns det inga skäl att hoppas på snabbt ökade kvinnolöner eller uppgraderad föräldrapenning. Men det är ändå vad vi måste fortsätta sträva efter –med eller utan en lagstadgad jämställd uppdelning av föräldraförsäkringen.

Läs tidigare ledare ur Internationalen

Sossarna är ett högerparti

Nu är det nock
Lars Ohly kommenterar s-kongressen i DN: – Det finns inget som skett på den här kongressen som försvårar ett samarbete. Tvärtom, ansåg han och pekade bland annat på synen på vinster i vården och lånefinansiering av vägar, järnvägar och andra infrastrukturinvesteringar.

Där ser man. Tydligen är det nemas problemas med följande (s)vineri:

1. Fortsatt deltagande i den amerikanska ockupationen av Afghanistan.

2. Ja till vinst i friskolor

3. Ja till vinst i omvårdnadsföretag

4. Nej till förkortad arbetstid.

5. Ja till höjd pensionsålder

6. Nej till 90 procents A-kassa

7. Ja till fortsatt Ipred

Detta, mina vänner, är INTE ett parti för arbetare och låginkomsttagare i det här landet. Och det är definitivt INTE ett parti som syftar till någon sorts socialism. Vänsterpartiet går alltså till val med två tvättäkta högerpartier. Ett gammalt talesätt lyder: Visa mig dina vänner, och jag ska säga dig vem du är. Röda Lund kan man stolthet säga att Sahlin är vår fiende, och ingen vän. Hon och hennes välbeställda byråkrater i parti-och LO-topp kan lura skjortan av Ohly, men här kammar dom noll. Vi står nämligen för arbetarrörelsens grundläggande ideal om socialism, demokrati, klasskamp och jämlikhet. Om man delar dessa ideal är det bara att kontakta oss i Socialistiska partiet, så vi blir än fler som tar tag i att återskapa en arbetarrörelse fri från fjäsk och klassamarbete. Vi har vind i seglen, men det behövs än fler om vi ska kunna ramma den läckande socialdemokratiska skroven.

Avslutningsvis vill jag rikta en öppen ”Är du inte riktigt navlad?” till Skånskan. Detta toalettpapper har nämligen rubriken 51 miljoner till unga, illustrerad med Malmös påve Reepalu. I bildtexten står det: ”Ilmar Reepalu lovar 51 miljoner mer till barn och ungdomar i Malmö.”. Härligt, inte sant!? Nu är det bara så att om man råkar läsa artikeln så framgår det att det handlar om att sosse-packet och deras nedskärningspolare mp och v ska skära ner 51 miljoner mindre på våra unga. Istället för 70 miljoner skär man ”bara” 19. Ni som kanske reagerat på Röda Lunds hårda ton mot media innan kanske nu bättre förstår vår inställning till fulmedia. Sydsvenskan vill ju inte vara sämre, utan fläskar på lite mer än lillebrorsan. Här är rubriken Stadsdelarna får 53,5 miljoner extra. Va ska man saj?

Röda Malmö: Kongressen som gick till höger
Röda Göinge: Ohly pratar i nattmössan
Svensson: Mer skattepengar till storföretag och rika