Att leva i frihet och jämställdhet

Socialdemokraten Olof Palme, 1979:

Klicka!

”Visst är det viktigt att människorna ska ha så stort privat armbågsutrymme som möjligt. Det gäller den privata ekonomin och bostaden. Men det gäller också tillgången till en ren och oförstörd natur, till kulturella upplevelser. Det gäller möjligheten att utvecklas och, som det heter, att förverkliga sig själv. Att leva i frihet och jämställdhet med andra.

I ett utvecklat och organiserat industrisamhälle som vårt är denna frihet för människorna hotad från olika håll. Många upplever att deras ekonomiska resurser är begränsade när hyror och priser går upp, när bilen ska betalas, när ungarna ska ha nya kläder eller nya skidor. Vi har inte lyckats göra jobben till den självklara rättighet de borde vara. Vi har inte lyckats skapa den gemenskap människor emellan som är nödvändig för friheten. Vi har stora och svåröverskådliga och som det verkar närmast opåverkbara företag, myndigheter och organisationer.

I ett sådant perspektiv är vårt samhälle inte särskilt behagligt, och man kan gå vidare. Man kan stå här på Sergels Torg, och se de unga och så brutalt misshandlade narkotikaoffrens förnedring. Lyfter man blicken ser man de glasade fönstren i detta hus, eller den till synes ointagliga penningbunker som är vår största affärsbanks huvudkontor. Och går man ner till tunnelbanan ser man de allt tydligare spåren av det snålhetens förfall som sakta gör sig märkbar när det gäller den kollektivtrafik som borde vara varje storstads stolthet.

Och det är kanske nånstans här som lockelsen till det privata kan bli stark. Glöm vem det är som sitter på den ekonomiska makten, ty den är orubblig. Blunda för utslagningens fasor, ty det är inte ännu dina barn som går under. Åk helst inte tunnelbana, ty det är bättre att sitta i bilen en halvtimme, om den möjligheten finns, än att stå i en buss eller ett tåg i trekvart. Fly undan allt detta, till det som du själv kan påverka, spara sen in till den egna familjen, till villan, till bilen, ytterligare några hundralappar på de utslagnas och på tunnelbanans bekostnad. Och sänk skatten, då kan det egna armbågsutrymmet bli ännu lite större.

Detta är naturligtvis en förenkling, en karikatyr. Men den kan användas för att dra två ganska viktiga politiska slutsatser.

Den första är helt enkelt följande; liksom gröna vågens flykt är det också en flykt att isolera sig i det privata och utestänga den omvärld vi är så beroende av. Ty även om du har ett eget privat armbågsutrymme, så är du fortfarande en del av ett komplicerat samhälle, av ett genomorganiserat företag eller förvaltning. Dina barn går i skolan eller kanske i bästa fall har en plats på dagis. Du får din information genom de stora organisationer och företag som ger ut tidningar eller sänder ut radio- och TV-program. Och när det gäller alla dessa för vardagen så viktiga företeelser sitter du inom andras armbågsutrymme. Och det är ofta fråga om mäktiga och vassa armbågar. Om det enda företaget läggs ner i Horndal eller Hällekis hjälper det inte med armbågsutrymme genom sänkta skatter och stora ränteavdrag, ty människor riskerar att berövas sitt levebröd och sin hembygd.

Vi har inte utvecklat den engagerande gemenskap som är en av socialismens grundtankar. I stället har gemenskapens villkor på många sätt blivit sämre genom strukturomvandling, sterila bostadsmiljöer, automatiserad produktion. Vi har inte i tillräcklig grad lyckats bryta det ekonomiska fåtalsväldet, och demokratisera och decentralisera den ekonomiska och politiska makten. På det privata området, liksom inom stat och kommun, möter vi byråkratier som är effektiva i mångt och mycket, men ofta fjärmade från människornas egentliga inflytande. Vi har inte i tillräcklig grad utvecklat det utrymme för varje människa att följa ”sina bästa stämningars längtan”. I stället har kommersialism och konkurrens fått sätta en stark prägel på värderingar och levnadssätt.”

Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Malmö idag: Nyfiken på Socialistiska Partiet?

En annan värld är möjlig och nödvändig

Vi pratar om vad som krävs för att bygga upp en radikal arbetarkraft i Malmö och i Sverige, och vilka lärdomar vi kan dra från vår historia och övriga världen.

Frågor, funderingar och diskussion.

Idag 16 febr kl 18.30 Ungdomens hus, sal 4, N Skolg 10B
Alla intresserade vänsteranhängare hälsas välkomna
Arr: Socialistiska Partiet Malmö

Nationen för alla socialister

Mäktig Valuta & Schackmatt FT. Sabotage - Vi tar ett hus LIVE @ Smålands Nation

På söndag kommer Smålands Nation ha s.k. ”hällsningsgille”. Själv vet jag inte riktigt vad det är, men jag antar att det är nån slags social grej för studenter. Hursom kommer iaf Röda Lund att vara där som informatörer för Socialistiska partiet. Vi kommer mingla, snacka och fika lite gott med trevligt umgänge. Varför inte titta förbi? Inte bara du som är student, utan även du som inte studerar på universitetet, men brinner för de socialistiska idéerna.

Några vi vet inte är välkomna är de SD:are som f.n. står på kö för att få stå vid skranket för att möta anklagelser om förtal. Dom verkar ha rätt mycket tid över till att anklaga antirasister som kommunisten Fredrik Jönsson för både det ena och det andra. Vi skickar härmed en tummen upp till Fredrik och önskar han all lycka i sin politiska kamp!

Smålands Nation presenterar stolt:

12:30 För helgen extraexklusiva Kalles bjuder på feta bakelser, fylliga mackor och fruktig juice för en billig penning. Under tiden vi fikar passar vi även på att ha ett hälsningsgille där det finns möjlighet att mingla med olika vänsterorganisationer.

14:30 Stadsvandring med Första Linjen. Smålands i samarbete med Första Linjen visar de bästa smultronställena i vänsterlund

16:30 Fika med quiz från stadsvandringen. Fina priser finns att vinna.

18:00 Vi bjuder på mat och mysig musik.

20:00 Thing-pong – Smålands eget Thing Pong Crew riggar upp pingisborden och tv-spelen och bjuder på en hejdundrande kväll med spel, spel och åter spel!

Studentleg krävs ej, alla intresserade är välkomna! Samtliga evenemang är alkoholfria! Vill du supa får du komma på vår färskaste klubb JackMe och dansa disco hela natten nu på lördag klockan 22 istället.

Smålands Nation, Kastanjegatan 7, Lund.

<strong>Från Konfliktportalen.se:</strong> socforum09 skriver <a href=’http://www.dagenskonflikt.se/socforum09/bild-jpg-2/’>bild.jpg</a&gt;, Jinge skriver <a href=’http://jinge.se/mediekritik/synd-om-maud-olofsson.htm’>Synd om Maud Olofsson</a>, Anders_S skriver <a href=’http://feedproxy.google.com/~r/Svensson/~3/GARxk99-IU0/’>Bevara Södra Gårda!</a>, loaderrorready skriver <a href=’https://rodalund.wordpress.com/2010/02/05/vansterpartiet-pa-avvagar/’>Vänsterpartiet på avvägar</a>, Kaj Raving skriver <a href=’http://kajraving.blogspot.com/2010/02/reinfeldt-har-fortsatta-problem-med.html’>Reinfeldt har fortsatta problem med sanningen</a>, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver <a href=’http://ejnermark.blogspot.com/2010/02/johan-lundberg-och-elitismen.html’>Johan Lundberg och elitismen</a><p>För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.</p&gt;

Från Konfliktportalen.se: socforum09 skriver bild.jpg, Jinge skriver Synd om Maud Olofsson, Anders_S skriver Bevara Södra Gårda!, loaderrorready skriver Vänsterpartiet på avvägar, Kaj Raving skriver Reinfeldt har fortsatta problem med sanningen, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Johan Lundberg och elitismen

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

Nyfiken på Socialistiska Partiet?

I så fall bör du bege dig till Malmö!

Vi bygger ett arbetarparti som det var tänkt från första början! Inget fjäsk, svek, högersnack eller trams. På tre möten kommer medlemmar, sympatisörer och intresserade att diskutera och lära utifrån följande ämnesområden:

1. En annan värld är möjlig och nödvändig

2. ”Men socialismen har ju aldrig fungerat”

3. Anti-kapitalistisk rörelse i världen, Europa…och i Sverige?

På varje möte kommer en inledning att presenteras från olika föredragshållare.

Startar i vecka 7, förslagsvis tisdag 16 februari 18.30 (kan ändras efter önskemål). Följande två möten i vecka 9 och 11.

Anmälan till Ronny Åkerberg, ronnyakerberg@gmail.com

Socialistiska Partiet i Lund: Vilka är vi?

En strategi för vänstern

Vodpod videos no longer available.

Vänsterpartiet i Solna bjöd för några dagar sedan in ett par vänsterdebattörer till en debatt angående Vänsterpartiets valplattform. En av de inbjudna debattörerna var Håkan Blomqvist, historiker på Södertörns högskola och medlem i Socialistiska Partiet. Ovan kan ni se Håkans anförande i debatten.

Vi hoppas att ni ser detta, inte minst ni som tillhör eller sympatiserar med Vänsterpartiet, för det Håkan tar upp är något vänstern inte längre har råd att slarva med – bygget av sociala rörelser och ett tydligt antikapitalitiskt program.

Internationalen inför förra valrörelsen: V saknar strategi

Socialistiska Partiet och Vänsterpartiet – några viktiga skillnader

Att vara revolutionär XIII

Poster för den socialistiska världsrörelsen Fjärde Internationalen som SP är en del av (Klicka!)

Detta blir sista inlägget i serien ”Att vara revolutionär”. Vi hoppas att vi på ett tydligt och bra sätt lyckats förklara vad socialism och revolution är och vilken kamp och vilket samhälle Socialistiska partiet står för. Vi uppmanar dig att ta kontakt med SP för att organisera dig tillsammans med oss. Vi bygger en rörelse av och för folket och i den kan och bör alla som tjänar på kapitalismens avskaffande delta.

Alla tidigare inlägg hittar du här: Att vara revolutionär

I den långa kampen mot klassamhället, genom alla bakslag, missräkningar och besvikelser är det inte bara många som förtvivlar och ger upp. Lika vanligt är det att förbittras. Den gamle förgrämde kommunisten
som tycker illa om sina medmänniskor och längtar efter den stora röda domedagen då alla räkningar ska göras upp, är tyvärr inte bara någon romanfigur.

Den argentinske revolutionären Che Guevara, som deltog i den kubanska revolutionen och stupade i spetsen för Bolivias gerilla på 60-talet, sa en gång: “För några kanske det låter lite löjligt, men varje verklig revolutionär drivs av kärlek till människorna.” Det tror jag är viktigt; av kärlek till människorna och livet, inte av hat. Det är den kärleken som får oss att avsky det system som förstör livsmöjligheterna för så många miljoner och som gör så många människor inte bara till förtryckta, utan också till förtryckare. Det är den kärleken som gör att vi avskyr hänsynslösheten och råheten, självgodheten och likgiltigheten som klassamhället stimulerar både i toppen och i botten. För att inte den avskyn ska bottenfrysa till förblindande hat och bitterhet försöker vi omvandla den till politisk förståelse och kraft.

En ledare för gerillan i El Salvador berättade en gång om svårigheterna i det dåvarande inbördeskriget. Många som anslöt sig till gerillan, sa han, drevs inte av någon särskild politisk uppfattning utan av raseri och vilja att hämnas en mördad mor, en våldtagen syster eller en utraderad familj. De ville ta livet av varenda regeringssoldat eller makthavare som kom i deras händer. Huvuduppgiften för revolutionärerna i gerillan var att försöka omvandla hatet till politisk förståelse, att stöpa om det till en strävan efter ett människovärdigare samhälle byggt på kärlek och respekt för livet, inte att utkräva hämnd.

Vår typ av revolutionärer är alltså varken tycke- och smak-radikaler eller hämndlystna röda domedagspredikanter, vi är varken fanatiska himlastormare eller världsfrånvända dagdrömmare. Vi är övertygade om att människorna själva besitter den kraft och kärlek som kan göra vår planet till en fantastisk möjlighet och ett underbart äventyr för hela mänskligheten – i stället för det dårhus där inte bara enskilda människor förstörs utan där själva livets förutsättningar riskeras. I kampen för att förverkliga den möjligheten måste vi vara beslutsamma men inte brutala, okuvliga men inte fanatiska, uthålliga men inte förstenade.

Ja, inför livet och existensen är vi ödmjuka i vetskap om att vi som människor ännu vet så litet, ännu bara befinner oss i begynnelsen av vår arts historia. Men just därför är vi också oförsonliga mot klassherraväldets maktordning och blindhet som hotar att sätta punkt för den historien, innan den ens förverkligat en bråkdel av sina möjligheter. Det är kring försvaret av de mänskliga möjligheterna som vår typ av revolutionärer förenas.

Att vara revolutionär XI

Man kan alltså säga att vi är revolutionärer utifrån fyra förutsättningar:

• Vi strävar efter att ersätta kapitalismen med en gemensam demokratisk hushållning inte bara i vårt land utan internationellt.
• Vi bygger den strävan på att försöka förena vår tids arbetarklass till en politisk maktfaktor som kan bryta dagens ekonomiska makthavares ställning.
• För att det ska vara möjligt måste den politiska samhällsmakten förändras så att den representerar de många arbetande människornas styre över alla samhällsnivåer.
• En omvälvning som i sin tur kräver att vi som strävar i den riktningen organiserar oss kring våra gemensamma målsättningar, både här hemma och internationellt.

Ett samhälle av och för alla

Men det kan väl ändå inte bara vara några så få och så korta punkter som förenar oss som socialister och revolutionärer? Vad ska den gemensamma egendomen, makten och det nya sättet att styra syfta till, hur vill ni att de åtgärderna ska förändra samhället? På ett sommarläger Socialistiska partiet höll en gång, menade en representant från vänsterpartiets programkommission att vi revolutionära socialister verkade vara “besatta av själva frågan om makten”. I stället för att tala om vad vi anser om det ena eller andra i samhället och människornas liv, pratar vi mer om problemet med vem som styr och bestämmer. Och det rymmer faktiskt en god portion sanning.

Själva orsaken till att vår rörelse över huvud taget bryr sig om frågor om samhällsmakten, eller att över huvud taget existera, är vår övertygelse att alla människor har samma människovärde, samma rätt att leva och söka förverkliga sina möjligheter. Den övertygelsen genomsyrar också alla våra ställningstaganden vad gäller människornas liv och samhällets uppgifter här och nu. Det är utifrån den vi exempelvis bekämpar miljöförstöringen och vägrar acceptera att lösningarna blockeras av den kapitalistiska vinsten. Det är utifrån den övertygelsen vi vänder oss mot diskriminering och förtryck av kvinnor, människor av annan nationalitet eller hudfärg. Det är därför vi är mot fördomar och diskriminering av homosexuella eller människor som inte vill leva “som andra” o.s.v.

De politiska lösningar och de förändringar av samhället vi kämpar för uttrycker alla den förutsättningen: att alla människors lika värde och rätt att leva garanteras. Men vad människorna vill göra med sina möjligheter, när de jämlika förutsättningarna och respekten för allas livsmöjligheter garanteras, om det har vi faktiskt ingen uppfattning.

Läs hela serien: Att vara revolutionär

——————————————————————–

Läs en fortfarande aktuell artikel i Internationalen: V saknar strategi
Röda Malmö om sossarna: Kongressen som gick till höger
Röda Lidköping: Vi måste prova något nytt

Att vara revolutionär IX

Klicka för MC Solaar - Dégâts Collatéraux

Men skulle inte en sådan förändring av det nuvarande samhället leda till våld och kaos?

Nej, tvärtom, det är just för att undvika våld och sönderfall som styrelsesättet måste förändras. För om de viktigaste ekonomiska medlen överförs i samhällets händer, och alltså berövas de nuvarande ägarna, är det bara en kraft som kan förhindra att den omvälvningen leder till ett nedbrytande samhällskrig. Det är befolkningens stora massa av arbetare, lägre tjänstemän och andra utnyttjade.

Endast om de många mobiliserar sin energi, kunskap och förmåga på samhällets alla nivåer kan våld och sammanbrott motverkas. För vi kan vara säkra på att de gamla ekonomiska makthavarna inte godvilligt och godmodigt kommer att överge sin ställning. De kommer, som nu, att sabotera politiska beslut och folkviljan genom investeringsstrejker, valutaflykt och liknande. Den gamla stats- och myndighetsmakten, som byggts upp på de ekonomiska makthavarnas villkor och för att tjäna dem, kommer inte att vara något skydd mot sådant sabotage.

Det nya sättet att styra krävs också för att målsättningen, en gemensam skötsel av samhällets tillgångar i alla människors intresse, inte ska förloras på vägen. Det gamla klassamhället, med dess normer, tänkande och nedärvda förutsättningar raderas inte ut i ett slag. Tvärtom, under tyngden av århundradens klassförhållanden och maktmönster kommer det gamla att återskapas och prägla oss under mycket lång tid.

De människor som bär arvet från arbetarklass och äldre tiders underklass kommer med tusen trådar att vara bundna vid det förflutnas ställning, befinna sig på efterkälken vad gäller studievana, förmåga att uttrycka sig och ta sig ton mot vad som uppfattas som auktoriteter osv. Medan arvtagarna till borgerligheten och andra mer välsituerade samhällsklasser kommer att ärva med sig fördelar på livets olika områden in i framtiden. För att inte tala om hur arbetslivets krav ännu under lång tid kommer att odla fram skillnader.

Det gäller också för förhållandet mellan män och kvinnor där dominansen för män och de levnadsmönster manssamhället präglar inte raderas ut för att de gamla ägande- och maktförhållandena förändras.

Vi kommer inte att kunna förhindra att de gamla klass- och maktmönstren tenderar att återskapas, men vi kan motverka dess svåraste konsekvenser, bland annat just genom att förankra samhällets beslutsmakt i former som underlättar för de många arbetande människorna att styra, inte som idag blockerar dem. En revolution av de grundläggande maktförhållandena i samhället kräver också en revolution av den politiska maktens former.

Läs hela serien: Att vara revolutionär

Att vara revolutionär VIII

Samma mönster, samma försök att skapa former för verkligt folkligt styre, har gått igen nära nog varje gång de arbetandes breda grupper satt sig i rörelse och utmanat de gamla förhållandena.

Den unga ryska revolutionen med sina sovjeter – arbetarråd – är kanske det mest kända exemplet. Men det gäller också för de väldiga folkrörelserna i hela Europa under samma tid (inklusive i Sverige där arbetar- och hungerkommittéer 1917 tog över den lokala makten på flera håll i landet), för den spanska revolutionen 1936, för Italiens partisanområden under kriget, för upproren mot stalinismen i Ungern 1956, Tjeckoslovakien 1968 och Polen 1980… för att bara nämna några europeiska exempel.

När de många, arbetande människorna börjat röra sig och försökt ta kommando över utvecklingen har de helt enkelt snabbt upptäckt att de inte kan sköta samhället på det gamla sättet och genom de gamla formerna.

Tänk er dagens ämbetsmannastat med dess extremt privilegierade byråkrati, oftast rekryterad ur de borgerliga samhällsskikten. Den befinner sig ljusår från en vanlig arbetares eller tjänstemans vardag. Att föreställa sig den statsmakten som ansvarig för samhällsägda storföretag och banker i en långt större utsträckning än idag är ingen lockande tanke. Generaldirektörerna med över 100 000 kronor i månadslön (!) som basar för våra myndigheter har inte ett dyft till övers för verkligt folkstyre och socialistisk hushållning. De är kopior av det kapitalistiska näringslivets makthavare och en del av dem som bär upp maktapparaten i dagens klassamhälle.

Tänk er polisen och militären, med den slutna kårvärlden, Säpos oåtkomliga verksamhet, den hårt högerinriktade officerskåren, underrättelse och spionnäten… att föreställa sig den apparaten som ett verktyg för befolkningens demokratiska styre av hela sitt samhälle är inte lätt.

Och tänk er dagens politiska system med val vart fjärde år, ett samhällsskikt av högavlönade yrkespolitiker, statsfinansierade partier som endast i liten utsträckning bygger på medlemmarnas aktivitet… hur långt befinner sig inte det systemet från de flesta människors vardag! Ja, hur många människor har över huvudtaget någon gång i livet ens talat med någon av dem som “sköter politiken”? Kan man tänka sig att den gamla formen lämpar sig för ett samhälle där vi ska sköta tillgångarna gemensamt?

Nej, staten och maktfunktionerna
måste vila på hela folkets engagemang och vilja. Självklart ska vi ha allmänna val med lika rösträtt till den nationella församling som utser de dagligt ansvariga, regering eller vad vi vill kalla det. Men representationssystemet måste också bygga på de arbetandes förvaltning av sina arbetsplatser och bostadsområden, på decentralisering av maktfunktionerna och på myndighetsorgan som rekryteras från folkets breda lager, som kan ställas till ansvar och som inte tillåts utvecklas till en särpräglad elitkår med egna intressen.

Tidigare i följetongen: Att vara revolutionär

Röda Malmö: Det kapitalistiska roffarsystemet
Röda Göinge:  Kamrat 4% har gått i pension

Att vara revolutionär VII

Den tredje punkten rör vår övertygelse att förändringen – att bryta kapitalets makt och ersätta den med en gemensamt skött hushållning inte kan ske inom det gamla maktsystemets ramar.

Diskussionerna om parlamentarismen som ofta förts bland socialister handlar inte om att ifrågasätta behovet av ett demokratiskt representationssystem eller allmän rösträtt. Tvärtom handlar den om hur detta ska utformas så att verkligen de stora, idag maktlösa massorna, kan göra sin stämma hörd. Det nuvarande parlamentariska systemet är inte gjort för att folkmajoriteten ska styra utan för att ge den en känsla av deltagande någon gång vart fjärde år.

Barrikader byggs i Pariskommunen 1871

Vi måste ersätta det nuvarande maktsystemet, den nuvarande överhetsstaten, med en stat som är kontrollerad från gräsrotsnivå och uppåt av människorna själva. Det handlar inte om någon omöjlig verklighetsfrämmande utopi av direktdemokrati där alla människor sitter i samma rum och beslutar om allting. Det rör sig om högst praktiska, möjliga och helt nödvändiga förändringar, om ordet demokrati – folkstyre – ska ges en verklig innebörd. Runt om i världen har arbetande människor, folkets breda lager, gång på gång genom historien försökt skapa former för verkligt folkstyre men kastats tillbaka av klassamhället. Formerna har haft det gemensamma att de byggt på människornas självverksamhet och rätt att fullt ut kontrollera sina representanter.

I exempelvis Pariskommunen 1871, då Paris’ arbetarbefolkning för ett par månader tog över makten, valdes kommunens 90-tal ledamöter genom allmän och lika rösträtt från de olika stadsdelarna. Även flera av myndighetsapparatens viktigaste funktioner utsågs genom valen (ungefär som fallet är med lokala sheriffer i USA). De valda fick inte ha några privilegier i förhållande till folket och kunde återkallas om en majoritet i valkretsen krävde det. Hela tanken var att folkets ombud inte skulle utgöra någon särskild yrkeselit med egna intressen och att myndighetsmakten – kommunens miniatyrstat – inte skulle vara någon väldig byråkratisk kropp som sög musten ur samhället. Tvärtom skulle arbetarbefolkningens styre ske genom en billig stat som överlämnade så mycket av beslutsmakten som möjligt åt folket självt och dess olika fria sammanslutningar.

Tidigare i följetongen: Att vara revolutionär