Hatet och ilskan växer under ytan

Den danska tidningen Politiken ber Danmarks muslimer om ursäkt för att man publicerat de s.k. ”Muhammedbilderna”.

Socialdemokraternas ledare Helle Thorning-Schmidt kallar uppgörelsen vanvettig.

– Det förekommer kränkningar i medierna varenda dag. Sådan är yttrandefriheten, säger hon till Politiken. Sosialistisk folkepartis ordförande Villy Sövndal, instämmer i att man inte kan förhandla om yttrandefriheten. Dansk folkepartis ordförande Pia Kjaersgård kallar situationen absurd och djupt, djupt pinsam. Venstres politiska ledare Peter Christensen säger att ”det är märkligt att Politiken har behov av att ursäkta sig”.

Samtliga av ovan nämnda byråkrater, dräktkärringar, slipsnördar och högerpolitiker har helt missat poängen. Det är inte konstigt, för det är nämligen dom som skapat och fortsätter skapa det samhälle som innifrån börjar spricka sönder. Det är inte bilderna i sig som är problemet. Det är inte en teckning i en urusel skvallertidning och högermegafon som är det som egentligen upprör. Det är den allmänna situationen och upplevelsen för miljoner muslimer i Europa idag som gör att en sådan här liten skitsak fått bägaren att rinna över.

Det är ockupationen av Palestina, den kriminella invasionen av Irak, kriget i Afghanistan, plundringen av naturresurser och tillsättandet av lydregeringar. Det är diskrimineringen och hatet som man möts av i affären och på jobbintervjun i det land man tagit sin tillflykt undan samma lands bomber. Det är att bli trakasserad av polis och tulltjänstemän. Att tvingas leva trångbott utan arbete och se bostadsområden förfalla. Att läsa och höra att de landsmän som också flytt är ”parasiter” och ”snyltare” och ”mustaschbarn”.

Det de styrande politikerna och deras lydiga drängar i de främlingsfientliga partierna nu gör är att bädda för än värre motsättningar och hat. Ett hat som kommer utnyttjas av rasister, politiska islamister och andra religiösa dårar. Det är inte kristna kärleksbudskap eller muslimsk ödmjukhet som kommer få överhanden i ett sånt klimat. Det är det brutala våldet, splittrandet och rygghuggandet. Samma samhälle som människor idag flyr ifrån för sina liv i andra delar av världen. Ett iskallt klassamhälle som skickar Sverige och Svensk arbetarrörelse 100 år tillbaka i tiden.

Så länge vi vanliga löntagare, ungdomar, arbetslösa och pensionärer låter oss luras av det hat som de ökade klassorättvisorna och deras försvarare föder kan vi bara skylla oss själva. Lösningen stavas sammanhållning, solidaritet och välfärd, men det är en fan så mycket svårare uppgift än att slå på dom som redan ligger. För det krävs att arbetarsverige kavlar upp ärmarna och slutar tycka så förbannat syn om sig själv. En sak är säker: Varken Jesus, Muhammed eller ängeln Gabriel kommer stå oss bi i kampen mot klassamhället.

Röda Malmö skriver:

I tjugofem års tid har klassklyftorna stadigt växt i Sverige, oavsett vilken regering som suttit vid makten. Det är naturligtvis glädjande att regeringen Reinfeldt straffas för vad den gjort. Men samtidigt vet vi redan nu att en Sahlin-regering inte kommer att ändra färdriktning, bara hastighet. De som vinner blir rasisterna i Sverigedemokraterna.

Kapitalet är på offensiven. Borgarklassen vältrar sig i framgångar, väl medveten om att den sitter som kung på världens tron. Ohotad på grund av den gamla arbetarrörelsens förfall och avsomnande. Vänstern har mycket att lära.

Det kommer att krävas en ny vänster och en reorganisering av arbetarrörelsen i global skala för att ändra styrkeförhållandena. Just nu pågår en Världskongress om klimat, kris och revolutionärers uppgifter för att ta steg i den riktningen. Det håller inte att bara hålla på att ständigt byta regeringar med i stort sett samma kapitalistiska politik. Inte om man vill se grundläggande förändringar för ett bättre samhälle.

Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Vänstern [love] Sverigedemokraterna?

Det börjar verka kärlek, banne mej. Nä, vi ska inte ta upp att vänsterns fullmäktigeledamöter skriker sig hesa mot ungdomar som kämpar för fritidsgårdar, eller tar avstånd från ockupationer och civil olydnad. Inte heller ska vi ta upp att kvinnan på bilden nyligen utnämnde det moderata kommunalrådet Mats Helmfrid till kommunens bästa politiker. Vi ska bara önska Erik (sd) och Hanna (v) lycka till. Vem vet. Kanske ni åker på smekmånad snart och syns aldrig mer?  Jag har hört att Sydpolen ska vara underbart så här års.

Foto: Progressive Photo

Vill passa på och tipsa om vår kamrat Arbetarperspektiv, och ett mycket bra inlägg: Hur entreprenadsystemet knäcker!

Röda Göinge: Problem för intoleranspartierna

intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Går Skånskan de främlingsfientligas ärenden?

Vi publicerar här ett brev till chefredaktören på Skånskan från en tidigare anställd. Det visar, vilket många redan märkt, att något inte står rätt till på tidningen. Texten är lånad från Tony Johanssons Facebook-sida.

040110
Till Jan A Johansson, chefredaktör för Skånska dagbladet

Hej!

Först hade jag tänkt fråga varför du ger mig sparken, men eftersom vi båda vet att det inte handlar om det språkliga hantverket eller mina krönikors kvalitet så finns det ingen större poäng att göra det.

Att det är annat än kvalitet som belönas av Skånska dagbladet är nämligen uppenbart. Mina krönikor har över lag hållit en högre standard än det mesta som publiceras på tidningens ledar- och debattsidor. Så för mig står det klart att detta handlar om politik, om de ämnen som jag valt, de åsikter jag dryftat, det sätt på vilket jag argumenterat och framför allt – och, tror jag, viktigast – att jag inte hukat när tidningens ledarsida fungerat som megafon för åsikter som står Sverigedemokraterna nära.

Detta tråkiga slut får mig att erinra mig den varning som jag fick av en av tidningens medarbetare om att inte fortsätta den strid mot ledarsidans islamofobi som jag förde sommaren 2007. Du blir inte långvarig om du fortsätter så här, invandringspolitik är en känslig fråga på ledarredaktionen, sade vederbörande som nu fått rätt.

Att få sparken på dessa premisser är en merit.

Naturligtvis väljer tidningen vilka skribenter man vill ha, men de val du gjort är avslöjande och säger mycket om Skånska dagbladet, dess ledning, ledarredaktion och hur lågt i tak det är i den centerpartiska pressen.

Du kommer självfallet inte att medge att det finns någon sanning i det ovanstående, så syftet med detta brev är egentligen ett annat. Jag vill nämligen att du ska veta att oavsett våra meningsskiljaktigheter, så tycker jag att det var ett verkligt fint sätt som du sparkade mig på. Istället för att ringa mig och tala om för mig, att du inte ville ha specifikt mig som skribent; istället för att göra dig tillgänglig för frågor och motivera ditt beslut; istället för att ge mig ett personligt tack efter det som trots allt är tre års medarbetarskap och över 200 krönikor, lät du mig, efter endast ett skriftligt meddelande om uppsägning av kontraktet, under tre månader tro att uppsägningarna av signeratkontrakten gällde lika för alla signeratskribenter. Fram tills du i lördagens tidning meddelade att effektivt sett riktades uppsägningarna mot endast två personer, vilket gör klart att ett av omorganisationens syften var att bli av med två kontroversiella skribenter.

Det är personalpolitik kommunicerad via ledarsidan istället för genom samtal med medarbetarna. Du är verkligen ett föredöme för alla med personalansvar och ditt agerande vittnar om att du besitter den chefskompetens som krävs för att leda tidningen mot den konkurs som tycks allt mindre avlägsen för var dag som går.

-Tony Johansson

Det är inte SD som är problemet

”Mitt förslag går i korthet ut på att för varje mandat som Sverigedemokraterna får i riksdagen avsätter de övriga partierna lika många av sina egna mandat, i proportion till sin storlek. Dessa mandat används för att bilda ett ”anti-parti”.”

Så skriver ”filosofen” Martin Peterson i den mörkblå blaskan Svenska Dagbladet idag och man undrar om filosofen pimplat för mycket glögg och akvavit under julhelgen. Han fortsätter – och här blir det riktigt tragikomiskt:

Heja USA (Klicka)

”Exempel: Om Sverigedemokraterna får 25 mandat och deklarerar att de avser rösta ja till ökade satsningar på undervisning i historia avsätter de övriga partierna lika många mandat, i proportion till sin storlek, och ger dessa 25 ledamöter till uppgift att rösta nej till förslaget om ökade satsningar på historia, oavsett vad ledamöternas egna partier har för uppfattning i sakfrågan.”

För min egen del kan jag bara säga: Om jag suttit i riksdagen hade jag omedelbart röstat för ett sånt förslag, oavsett om det är Moder Maria eller Hin Håle själv som kommit med det. Allt annat vore politiskt självmord och ett hån mot det svenska folket i allmänhet och våra barn i synnerhet. På samma sätt hade jag röstat mot en försämring av a-kassan eller en skattelättnad för miljonärer. För svårare än så är det inte. Politik är att vilja, som Palme sa, men vad dagens politiker pysslar med är snarare ovilja. Ovilja att stå på landets befolknings sida.

Istället lever dom sina egna inpyrda liv i riksdagens korridorer där de springer runt med ett koppel av uppassare och feta löner och pensionsprogram. Alla partier i riksdagen – från höger till vänster – är bara olika varianter på samma sorts proffspolitiker som vi svenskar är förbannat trötta på. De har inget nytt att komma med. Särskilt inte när både sosseregeringar och moderat-ledda regeringar de senaste 20 åren på punkt efter punkt anpassat sig till den politik som en gång i tiden fick folkpartiets ledare att resa sig upp ur TV-soffan i protest mot pellejönsarna i Ny Demokrati. Avskärmade mot folket har de med berått mod fört över miljarder från det offentliga – från välfärden – rakt ner i fickorna på spekulanter och rikemän. Privatiseringar, strejkförbud, attacker mot arbetsrätten, kommunalisering och därmed försämring av skolan, budgettak och EU-medlemskap.

Här är några förslag – som istället för SD:s vara eller icke vara – borde diskuteras och genomföras:

  • Sänkning av arbetstiden till 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön
  • Stressen och utbrändheten bland svenskarna har exploderat. Det har påverkat våra barn så att de skär sig i sina armar och tar livet av sig i ren desperation. Många – framförallt kvinnor – är fast i deltidsfällan där de knappt har råd med mat i slutet av månaden därför att lönen inte räcker till. Detta samtidigt som Sverige producerar mer -och möjligheterna till ett gott liv för alla är större än någonsin. Detta samtidigt som folk går utan arbete och inget hellre vill än att ha ett jobb.

  • Kraftig beskattning av inkomster över 30 000 per månad
  • Dels för att välfärden kostar pengar, och dels för att vi måste omfördela landets rikedomar. Det är de rikaste i samhället som är de som tynger mest på klimatet. De är de stora bovarna – med sina Thailandsresor, bensinslukande stadsjeepar, och vältrande i eltörstande elektronik i varje rum – som gör de största avtrycken i förstörelsen av vår planet. Det är inte studenten eller städerskan som tar bussen varje morgon och som lever i dåligt uppvärmda lägenheter.

  • Stopp för vapenförsäljning och stöttande av USA:s krigsäventyr
  • Ställ om det svenska försvaret till att ta hand om Sverige! Gör om det till ett folkligt försvar som stöttar upp i den nödvändiga klimatomställning vi behöver. Istället för vapen bör vi satsa på solenergi, vatten -och vindkraft. Istället för militärövningar i skogen bör de som gör värnplikten arbeta med att bygga ut tågnätet, värmeisolera och rusta upp hus, och lära sig solidariska värden i kontakt med gamla, barn och sjuka. Istället för att döda och ockupera borde vi skicka ut brigader som hjälper flyktingar i sina närområden så att de slipper utnyttjas av hänsynslösa människosmugglare eller trafficking-profitörer. Varför inte bygga upp ett konkret samarbete med de som i Iran nu kämpar för demokrati? Hjälpa dom att bli kvitt diktaturen och stötta goda och progressiva krafter med material och ekonomiska muskler? Ett Sverige vi kan vara stolta över!

Men inget av ovan gör våra regeringar. Så vad är problemet med SD? Det är i själva verket mot Sahlin och Reinfeldt vi borde bygga värn. De som verkligen förstör och hotar. Vi kan inte mota djävulen i grind förrän vi tagit hand om den redan förekommande djävulskapen.

————————-

Ni har väl inte glömt att skriva under uppopet för att Rädda Vårdcentralerna i Malmö? Klicka på bannern ”Lindängen ska leva!” uppe i vänstra hörnet!

SvD SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 AB AB2 SDS SDS2 DN DN2 DN3

SD: Hyckleriets frontsoldater

Ska man skratta eller gråta? Nog för att SD:arna ute i landet mest brukar bete sig och vara genomtänkta som Bert Karlsson på crack, men att även den nya ledningen skulle vara så tappade bakom vagnen förvånar Röda Lund. Vi trodde helt enkelt att ”de fyras gäng” i toppen hade lite koll, nu sedan man ersatt nazister som ex. Anders Klarström (f.d. partiledare och medlem i gammel-nazistiska NRP) eller den mänskliga mini-pitbullen Mikael Jansson. Vi tar det från början:

I september i år skickar Socialistiska partiet in en annonsförfrågan till SD:s tidning SD-kuriren. Anledningen är uppståndelsen kring att Aftonbladet vägrat SD annonsplats eftersom Aftonbladet inte vill bidra till hetsen mot landets muslimer och invandrare. I vår annons finns det en bild på Anna Anka tagen av den kaliforniska polisen i samband med ett gripande. Ett s.k. ”mugshot” som är offentlig handling. Trots detta vägrar SD Socialistiska partiet annonsplats med huvudargumentet att SP inte äger rättigheterna till bilden. Trots att vi förklarar att det inte spelar någon roll i detta fallet och hänvisar till relevant lagtext, plus att bilden inte har någon upphovsrättslig ägare, så vägrar SD. Hyckleriet är ett faktum.

Men när vi precis skakat av oss besvikelsen att inte få vår annons publicerad så läser vi detta tragikomiska exempel på att SD nog borde byta ut sin ansvarige utgivare Richard Jomshof:

”Sverigedemokraterna stäms för att de utan tillstånd publicerat en affisch i sin tidning SD-kuriren. Affischen ”Rak vänster slår ut högern” skapades på 1940-talet av journalisten Nils Brädefors, vars änka nu driver fallet.”

God jul, och gott nytt år, Richard Jomshof! Ordet ”tomte” fick just en ny innebörd.

Tidigare på Röda Lund: Vägrar SD-Kuriren Socialistiska Partiet annonsplats?

DN Arbetaren SvD AB SKD SKP

Världshistoriens bästa politiska filmer (Dokumentärt)

The Corporation
En film i dokumentär stil som studerar storföretagens handlingar och roll i världen ur en kritisk synvinkel. Genom intervjuer och fallstudier presenteras en djupt gående studie av hur storföretagen egentligen agerar. Bl a Naomi Klein, Noam Chomsky och Michael Moore medverkar.

Ett anständigt liv
Det har flutit mycket vatten under broarna sen vi för 10 år sedan fick möta Kenta och Stoffe i ”Dom kallar oss mods”, och väldigt dramatiska saker skulle visa sig ske under inspelningen av den här filmen. Det är den bästa filmen i trilogin, men missa inte den första – eller den sista (Det sociala arvet)!

Sicko
En humoristisk dokumentär som inte handlar om de 50 miljoner människorna i USA som inte har tillgång till sjukvårdsförsäkring, utan om de 250 miljoner som har det.

Tidigare Världshistoriens bästa politiska filmer på Röda Lund.

Om en vecka återkommer vi med den sista delen. Missa inte den!

Aktuella och intressanta nya filmer: AB SvD SDS Exp DN

Vet hut, kommunistjävel!

Om ni inte pallar läsa detta inlägget rekommenderar vi att du istället ser det här klippet: Babylonsjukan. Det tar bara 1 min och 27 sekunder.

”Hursomhelst. I början av 80-talet gick Säpo-chefen Hjälmroth upp till statsminister Olof Palme och krävde att Erik Fichtelius, Göran Elwin, Annika Hagström, Göran Rosenberg och jag själv måtte avskedas från Sveriges Television. Ty vi tillhörde en kommunistisk cell. Och det sataniska i vår journalistiska metod låg i att det inte syntes på vår journalistik att vi var en kommunistisk cell. Tvärtom, menade Hjälmroth, uppträdde den här gruppen med en långt driven förmåga att framstå som riktiga journalister. Det var nämligen typiskt kommunistisk taktik. Somliga av dessa undergrävande journalister kunde till och med överträffa riktiga journalister i sitt härmande av journalistik. Det gjorde oss extra farliga.”

Jan Guillou i tidningen Journalisten

Jag kände igen mig när jag läste ovanstående citat till morgonkaffet idag. Inte så att jag jobbat på TV eller varit journalist. Nej, det som jag reagerade på är hur saker och ting går igen. Är man kommunist så är man det och ingenting annat. Man är inte lärare, arbetslös, snickare, personlig assistent, eller studerande. Man är kommunist. Punkt. Något obehagligt och onormalt som likt forna tiders antisemitiska propaganda har en lömsk tanke bakom allt man tar sig för.  Det tycks som om det alltid varit så här. Kommunister ska frysas ut, utdefinieras, förtalas och kränkas. Idag säger man inte att vi socialister och kommunister är sända av ryssen. Idag heter det att vi är överklass, medelklass, studerande, bidragstagande, arbetslösa, lata, uppväxta i lyxvillor och gud vet vad. För inte kan det väl vara dom där som man brukar snacka med om litta allt möjligt när man är på ålderdomshemmet för att hälsa på sin gamla mor, eller brevbäraren som man brukar morsa glatt på. Inte heller kan det väl vara hon som är ditt barns lärarinna eller killen som renoverar ditt badrum.

Det finns många anledningar till att folk har en skev bild om socialister idag. Dels beror det på oss själva. Jag vet själv hur det tog ett år på mitt förra jobb innan jag började snacka politik med arbetskamraterna, och ytterliggare ett innan jag öppet sa att jag var marxist. Det var som om jag kände att jag var tvungen att förtjäna att vara socialist inför kollegorna. Väl medveten om de förutfattade meningar som finns hos en del folk. Självklart var det inget konstigt för mina arbetskamrater att jag var marxist – eller ”röd” – som de sa. Det var många av dom som var det sedan innan. Kanske inte så att de hade engagerat sig på djupet i frågan, men nog stod dom upp för välfärd, rättvisa och justa arbetsvillkor och visste vad den nya högerregeringen hade på sin agenda. Andra röstade blått, men de verkade bara tycka det var trevligt att få lite mothugg i politiska diskussioner.

SP val 2006

En annan anledning till att folk tror att vänstern flockas av ”medelklass” är att aktiva socialister ofta är relativt bildade. Så har det alltid varit. En av den tidiga arbetarrörelsens viktigaste satsningar var den på folkbildning. Tusentals studiecirklar om allt från esperanto till ekonomi startades av vårt lands socialistiska pionjärer. Än idag finns ABF – Arbetarnas Bildningsförbund – kvar som en av hörnstenarna i svensk arbetarrörelse. Denna bildning vill våra motståndare vända mot oss. Det är i grunden ett självhat eller ett klasshat. Ett resonemang som lyder: ”Riktiga arbetare är dumma i huvet. Vet din plats, dräng!”. En tradition som följt socialister sen rörelsens barndom och som lever kvar om än i något modifierad form.

Den tredje, och antagligen viktigaste anledningen, hänger ihop med den ovan. Högern, cheferna, de hatiska, de missnöjda och avundsjuka inom även vår egen klass, vill avfärda oss utan debatt. Man vill särskilja oss som ”något annat”. Någon som ”kommer utifrån”. Oavsett om det är i kampen för en fritidsgård som Romano Trajo i Lund, eller om det är en blockad av ett företag som vägrar skriva under kollektivavtal, så är det samma visa. ”Det är inresta bråkmakare”. De bor inte här, de jobbar inte här, de har aldrig betalat skatt, de har ingen talan. Det är ett urgammalt sätt för makten att sabotera kamper som vi vanliga svenskar fört. De vill splittra oss. Det är f.ö. samma splittring – samma effekt – som när SD vill få oss att vända oss mot vår irakiske granne, eller somaliske arbetskamrat. Det är samma splittring som Marx och Engels ville uppmärksamma världens arbetare på när de skrev ner det berömda slagordet ”Arbetare i alla länder – förena er!”. Man visste att arbetarsaken var förlorad om vi käbblade med varandra istället för att se till det gemensamma.

Vill ni veta vad vi socialister står för så uppmanar vi er att ta del av texterna på sidan: Vilka är vi och vad står vi för? Det är texter som försöker ge alternativ till osäkerheten och rädslan. Som bryter med hjärntvätten som kablas ut från våra TV-kanaler. Reklamen, Idol, Robinson, Ekonominyheterna, Bonde söker fru, Paradise Hotel, skvallertidningar och annan skit som naglar fast oss i soffan.

Internationalen: Min kusin självmordsbombaren

Solidariteten – Hatet 1-0

Nemas problemas, så då var det över för i år. Hoppas vi. För säkerhets skull var vi runt 100 antirasister som samlades i Lundagård idag för att hålla koll på eventuella nazistiska samlingar. Precis som vi hade hoppats och räknat med så dök det inte upp några nassar. Mission accomplished, alltså. Det ska nog också mycket till för att några utsocknes-nassar ska visa sig ikväll på stan, men man vet ju aldrig. Dyker de upp kan de dock räkna med ett varmt mottagande, för sådana här dagar är mången lundabo på tårna. Well, well. Nog babblat om det. Nu är det dags att pyssla med något trevligare.

Förresten: Såg ni matchen igår!? Jag hoppas det, för jävular vilken sannsaga det var. Igår skrev vi det vackra ”Barcelona – Real Madrid 1-0 (Ibrahimovic)” och idag ”Solidariteten – Hatet 1-0 (Lund)”.

En annan mindre omskriven match har också gått av stapeln. Även den slutade med himmaseger, fast med betydligt ojämnare siffror. Fredrik Jönsson – SD 5 000(!)-0. Grattis Fredrik!

Lundabor mot nedskärningar: ”Vi låter inte rasisterna splittra oss!”
Progressive Photo: Antirasistisk samling i Lundagård
Calle Rockbäck skriver bra och intierat om MFF och Zlatan: Zlatan Ibrahimovic bortsuddad från MFF

SDS SKD SKD2

Tankar från åhörarläktaren

Ett halvår innan Ockupationsfestivalen hölls det första - direkt demokratiska - planeringsmötet (bilden)

Vi fick in en kommentar från en av våra läsare och tyckte texten var så bra och intressant att den förtjänade läggas upp som ett eget blogginlägg.

”Att bevista ett sammanträde i Lunds Kommun från åhörarläktaren är ett bra sätt att bättra på sitt politikerförakt. ”Medborgarförslag” heter det när någon av oss som egentligen borde bestämma här i Lund, vi som är vanliga invånare, högst tillfälligtvis får komma till tals. Då kan yrkespolitikerna tala obegränsat länge om hur illa dom tycker om detta medborgarens förslag, eller om själva idén med medborgarförslag, eller personen som skrivit förslaget, utan att medborgaren själv får kommentera. Det känns tryggt för politikerna. I synnerhet rasisterna i Sverigedemokraterna tycker säkert det är tryggt att ha denna påstådda demokrati att gömma sig bakom.

I mitt fall, skrivelsen ”Öppna Romano Trajo igen!” skickade man förslaget vidare ner i hierarkin till de tjänstemän som stängde Romano Trajo. Vilket var ungefär vad jag förväntat mig. Då kan man förstås fråga sig: varför alls bry sig om att komma med medborgarförslag? Hittills har inget gått igenom, i stället har skendemokratin fått nya utklädningskläder. Men nu hade jag inga som helst illusioner om ”inflytande”. Jag ville bara påminna yrkespolitikerna om att vi och dom inte är överens. Och att vi aldrig kommer att bli det. Och så fick jag ju bättra på mitt politikerförakt — det var åtminstone gratis.

Mats Olssons (v) förslag om en stor antinazistisk demonstration med deltagande av alla politiska partier i Lund den 29 november blir inte av. Moderaterna och Sverigedemokraterna är särskilt negativa till att demonstrera mot nazismen, vilket knappast förvånar någon. Och manifestationen skulle naturligtvis ha planerats till den 30:e, inte den 29:e(!) november. Som vanligt överlåter man nu kampen mot nynazismen åt den utomparlamentariska vänstern, de enda som vågar stå fast och inte ger efter. Men kom sen inte och klaga efteråt!”

Gästskribent: Staffan Jacobson

SDS SDS2 SKD