Punken är död

Admin. Musik,

London 1989: En ung Röda Lund köper sitt livs första LP-skiva. På framsidan är det kaos. På baksidan stoltserar Sid Vicious med ett svastika-linne. Plattan är ”soundtracket” till filmen The great rock´n´roll swindle, och för att kröna denna episka händelse inköps också två T-shirts. På baksidan av den ena finns ett så kallar ”anarkist-a” och texten ”Sex Pistols”.

Sverige 2010: Vi nås av beskedet att Malcolm McLaren avlidit i New York till följd av den cancer han kämpat mot en längre tid. Han blev 64 år gammal. Den brittiska musikern och konstnären Malcolm McLaren är mest känd för att ha varit manager för det ikoniska punkbandet Sex Pistols.

Av en ren slump lyssnade jag igår igenom Sex Pistols debut ”Never mind the bollocks”. Ett album som bland annat tack vare Malcolm och bandet självt idag inte har det erkännande det borde ha. Det är nämligen från början till slut så nära ett mästerverk man bara kan komma. Fullt jämförbar med Stones Sticky Fingers, The Doors sjävbetitlade debut eller Black Sabbaths Paranoid. Mest av allt är dock albumet och gruppen jämförbar med Guns ‘n Roses och deras debut Appetite for destruction tio år senare. Smutsigt och trasigt på ett underbart vis.

Det magnifika introt till Pretty vacant med den sirenliknande gitarren och marscherande rytmen. Det otroliga drivet i God save the Queen och Problems, och det spottande upproret ”I am an anti-crist” i Anarchy in the UK.  och i Holiday in the Sun kommenteras det kalla krigets vansinne. Pretty Vacant sammanfattar:

Don’t ask us to attend
‘cos we’re not all there
Oh don’t pretend ‘cos I don’t care
I don’t belive illussions
‘cos to much is real
So stop your cheap comment
‘cos we know what we feel

Jag såg Pistols på Roskildefestivalen 1996 (Klicka och kolla på filmen från konserten som typiskt nog börjar med den påstådda anti-abortlåten Bodies inramat av publikens svarta fanor). Sångaren Rotten hade helt öppet gått ut och sagt att man åkte på återföreningsturné bara för pengarna. Ett klockrent punkuttalande som så klart upprörde de stofiler som fortfarande trodde att punken levde. Man hann inte långt in i konserten innan flaskorna började hagla från publiken. ”Kill your idols”, som det heter. Rotten lackade så klart ur och gick av scen. Efter att Red Hot Chilli Peppers hade gjort sin spelning återkom man för att, som man sa, ”blidka fansen”. Det tog inte lång tid förrän flaskorna regnade igen och Rotten bad alla dra åt helvete för att aldrig mer återvända. Händelsen återupprepades bland annat på spelningen i Finland. Pistols fick sina pengar, och stämplade ut med stil.

Jag blev aldrig någon anarkist. Det fick bli en parentes i mitt liv. Punken och anarkismen var ett uppror mot. Inte för. Och den dagen arbetargrabben förstår att använda sin energi till samhällsomvandling, istället för personlighetsförändring, finner han att tomma tunnor skramlar mest.

Nu har Malcolm Mclaren stämplat ut, liksom den subkultur han var med om att skapa. Själv sitter jag här och krattar manegen för revolutionen med Pretty Vacant i lurarna.

Vodpod-video är inte längre tillgängliga.

Blogghelvetet: En stor man

Läs också: Ulf Lundell: ”En öppen vinter”

Intressant Läs även andra bloggares åsikter om ,

14 reaktioner på ”Punken är död”

  1. ett stycke nutidshistoria fett levererat! Röda Lund fortsätt mala på!

  2. Punken lever i allra högsta grad. Den ser annorlunda ut idag bara. Varenda byhåla i Sverige har sin lokala punkare, och i Vasaparken i Göteborg flockas dom med sin mäsk på sommarkvällarna. Och om man räknar in oi- och HC-scenerna i punken så måste man absolut säga att punken lever, för det kommer fortfarande väldigt mycket intressant musik (det mesta är skit förstås, men så var det ju redan ’77 också).
    Punken är inte död förrän den sista punkaren drar på sig kostym!

    Och angående McLaren:
    Det stämmer förvisso att Malcolm McLaren stylade punken, och gav den dess nitar och läder, men han skapade den definitivt inte. Punken uppstod i staterna många år innan Malcolm satte ihop Sex Pistols som ett vanligt pojkband för att promota sin klädbutik.

    Revolutionen kommer ske i 4-takt!

  4. Ja, det finns väl folk som drar runt på stan med 1700-tals kläder och puderperuker och dinerar med Mozart i bakgrunden också. Jag vågar dock ändå hävda att rockokon är död. Punka på!

    subkultur

  5. Den där Roskildefilmen var det lustigt nog jag som filmade (även om jag tror att det finns någon till som filmat från en annan vinkel). Jag kan däremot inte minnas att de skulle gått upp igen på scen efter Red Hot Chili Peppers. Men det kan jag möjligen ha missat eftersom jag inte är någon Peppers-fan. Jag hade för mig att de gick ut kort (el om det bara var Rotten) för att komma tillbaka några minuter senare.

    Tråkigt att folk slängde ölflaskor på dem eftersom det, trots att det var 20 år försent, var en av alla konserter jag sett som jag mest sett fram mot någonsin.

  6. JAg kan iofs fel (men jag tror det inte). Precis som du säger gick de av en kort stund, vilket man kan se på filmen, men senare på kvällen/natten var de tillbaka i bara någon låt innan det gick åt helvete igen. Jag missade själv den andra gången de gick upp eftersom jag inte fick reda på att det skulle ske. Fast det kan ju vara en Roskilde-myt. Precis som den som florerar att Norge under pågående festival spöade Brasilien i fotbolls-VM 1998.

    Hursom var 1996 års Roskildefestival helt sanslöst överlägsen alla i historien. Flest deltagare och fetaste band.

  7. Jag kan lägga till att det inte är jag som lagt upp filmen då jag inte digitaliserat någon av de konserter jag filmade under ett antal år.

    Det är första gången jag hör talas om att de skulle kommit tillbaka så det är möjligt att det är en myt. Norgemyten var också ny 🙂

    Själv håller jag den festivalen högt, även om Patti Smith var det bästa jag såg det året, och en av de bästa konserterna någonsin. Men roligare än åren 92, 93 och 94 blir det aldrig varken förr eller senare med band som Nirvana, Pearl Jam, Toten Hosen 92, Afghan Whigs, Therapy? 93 och PJ Harvey 94.

  8. Svårt att avgöra eftersom jag inte var där, men jag misstänker att Rage against the Machine, Cypress Hill och Sepultura inför 90 000 pers nog kan konkurrera med Nirvana. Om än inte i kultfaktor. Ett annat guldkorn det året var ett okänt band vid namn Chumbawumba. Här är f.ö. affischen för 1996 års festival. Titta på banden med halvstor stil. Så stjärnspäckat var det så Rage och Pulp skrevs där. Foo Fighters syns knappt. Annars var techno-akterna och trancen i stort på topp det året. http://www.roskilde-festival.dk/historie/1996/plakat/. Ser att jag missade Dave Matthews Band. Faaaaan.

  10. Punken är död som kultur. Det har den varit väldigt länge. Punken lever som subkultur och så ska det förbli.

  11. Man kan inte reducera punk till Sex Pistols och enstaka levande stereotyper i tuppkam och klottrade läderjackor. Punken dog inte utan muterade och delade sig i ett flertal mer eller mindre underjordiska grenar.

  12. Å andra sidan så är subkultur kultur också, fast idag är den betydligt mer socialt accepterat än vad den var jämfört med slutet på 70-talet när Sex Pistols och resten av banden förbjöds att spela på flera spelningar under Anarchy Tour. Vem skulle förbjuda något band att turnera idag?

  13. ”Punken och anarkismen var ett uppror mot. Inte för. Och den dagen arbetargrabben förstår att använda sin energi till samhällsomvandling, istället för personlighetsförändring, finner han att tomma tunnor skramlar mest.”

    Jag kommer att tänka på en annan tes. Den går ungefär såhär: ”Revolutionen syftar inte till att ta bort kungen från sin piedestal och sätta sig själv därpå. Revolutionen syftar till att spränga piedestalen i luften”. Eller något i den andan. Jag tror att det yttrades av Bakunin efter att diktatorernas hjälte Marx sett till att få honom utdriven ur Första Internationalen (och därmed förrått revolutionen innan den ens hade inträffat). Marx svek skulle upprepas i Sovjetunionen då kommunisterna mördade sina medrevolutionärer och i Spanien då de mördade sina medkämpar. Kommunister har aldrig förstått sig på revolutionens grundkärna – att spränga piedestalen i luften. Det är kommunismens grundfel och det är därför den aldrig kommer att lyckas. Den banar bara väg för nya tsarer med namn som Lenin, Stalin, Pol Pot, Mao och Hoxha och aldrig aldrig någonsin för en revolution i ordets sanna betydelse.

Lämna en kommentar