AVATAR, 2009. Regi: James Cameron.
Tre meter långa blå indianer med alvöron, kan det vara något? Ja det kan det. Detta är ett mästerverk i SF-gengren, både tekniskt och moralfilosofiskt.
Planeten Pandora 2154. Människorna vill kolonisera denna vackra djungelplanet för att komma åt sällsynta mineraler.
Sam Worthington spelar den rullstolsbundne soldaten som i sin avatarskepnad skall skaffa information om ”infödingarna”, men som inser det destruktiva i sitt uppdrag och väljer sida för Pandoras folk.
Michelle Rodriguez gör en av filmens starka kvinnoroller, och min gamla hjältinna från Alien, Sigourney Weaver, gör ett annat bra kvinnoporträtt. Jag tog fram Ursula Le Guins bok ”Där världen heter Skog” som skrevs 1972 i protest mot Vietnamkriget, och uppslaget verkar komma därifrån. Men bara uppslaget, här finns många innovationer, kroppsbytet är en annan, och den undersköna djungeln med flygande blommor, självlysande träd och tama flygödlor. Just naturskildringen är det bästa i hela filmen – det är helt annorlunda och ändå riktigt övertygande.
Actionscenerna blir lite väl kompakta och utdragna i slutstriden mellan människor och pandoraner, där hade några minuter mindre inte gjort skada. Filmen som helhet är verkligen magnifik, med sitt väl formulerade miljö- antikrigs- och antiimperialistiska budskap.
En meningsfull SF-film med den allra senaste tekniken, ”sense of wonder” och utmärkta skådespelare, vad kan man mer begära?
Gästskribent: Staffan Jacobson
Mer film: Röda Lund
Röda Lund 
Såg den idag i 3D, och håller med om att den var riktigt bra! 🙂
moralfilosofiskt!? haha tillåt mig skratta. finns tonvis av filmer som behandlar det på ett betydligt djupare och mer intelligent sätt