”Om man varit inne i en period och hårdbantat så att man har blivit riktigt smal. Då har man fått ett onormalt förhållande till mat. Hur gör man då för att kunna äta tre mål mat om dagen i normala mängder utan ångest? Lapp i frågeburk från en skolas temadag om bulimi och anorexi.”
Citatet är hämtat ur Kopiornas uppror av Åsa Crona.
Det går inte att missa dem, veckotidningsmagasinen som pryds av trådsmala, solbrända, leende kvinnor med vackert hår. Det är svårt att missa budskapet. Är du tjej, ska du vara vacker, sexig och alltid tillgänglig.
Undersökningar visar att var femte 7-åring någon gång har bantat. Vi matas med ideal och normer, vart vi än vänder oss. Det börjar tidigt med Barbie, en docka som – om hon vore en riktig kvinna – skulle vara tvungen att krypa på alla fyra, eftersom de proportioner hon har inte kan hålla en människa upprätt. Det fortsätter med tv-program, musikvideos och tidningar, där i stort sett alla kvinnor som visas faller under skönhetsidealens mall.
På så sätt skolas flickor in i ett magert, brun-bränt, rakat och blonderat kvinnoideal. Ett kroppsideal som dessutom kräver en hållning, en mimik och en klädsel som signalerar litenhet och utsatthet. Detta ideal står i fullständig motsättning till det andra ideal som lanserats i och med politiska reformer i samhället – att kvinnor ska ta för sig mer, vara mer självsäkra, prata mer och ställa större krav.
Men den bild av kvinnor som förmedlas i media är snarare att skönheten är en förutsättning för att få tillåtelse att ta plats och bli respekterad, en förutsättning för att få vara frispråkig, provocerande och självständig.
Det är därför kanske inte så konstigt att skönhetsoperationerna ökat lavinartat senaste åren. Från att ha varit något som filmstjärnor och rika i Hollywood sysslat med, har skönhetsoperationer blivit ett alternativ som står öppet för gemene kvinna.
Kvinnans kropp modifieras givetvis en hel del även utan kirurgens kniv. Den kvinnliga anatomin ”bättras på” med fenomen som push-up-bh, strumpbyxor som bär upp, stöder och håller in. Hundratals kvinnotimmar går åt till att bleka mustascher, växa ben och plocka ögonbryn. En kvinna som visar upp sig i bikini där tofsar av könshår sticker fram betraktas som en kringvandrande obscenitet. Den som från barndomen till graven lär sig att utseendet är det som i slutändan räknas mest, blir förstås känslig för kritik av detta. Kvinnors utseende används mot dem som ett tveeggat vapen. Är de alltför duktiga på att passa in i skönhetsidealet anses de inte seriösa, och om de inte passar in i skönhetsidealet, så kan man förminska det de gör och säger genom att kalla dem för fula.
På ungdomsmottagningarna kan man se resultatet av att allt fler unga tjejer rakar bort könshåret och bär stringtrosor – vaginala infektioner och därmed ofta smärtsamma samlag.
För 30 år sedan kämpade våra mödrar för kvinnans rätt till sexuell njutning. Många unga kvinnor kan idag se den kampen kämpad förgäves. Det är ytterst svårt att njuta om man är upptagen med att hålla in magen eller ligga på ett sätt som får brösten att se ”snyggare” ut.
När uttrycket ”skönheten kommer inifrån” alltmer kommit att handla om att hålla igång tarmarna med hjälp av fibrer och njurarna välsköljda med massor av vatten, istället för faktiska inre egenskaper, återstår endast att konstatera att världen som – framför allt unga – kvinnor lever i, är djupt sorglig.
Skönhetstävlingar av typen Fröken Sverige försöker också desperat påskina att skönheten kommer inifrån. Detta uppmanas vi att aldrig glömma. Och ändå erkänner dessa tävlingar endast en skönhetstyp: den lagom långa, smala, långhåriga och leende kvinnan. Skönheten som kommer inifrån går dessutom alldeles utmärkt att upptäcka hos påklädda kvinnor, ändå innehåller dessa skönhetstävlingar allt som oftast en baddräktsdel.
Ur Pamfletten Socialistisk feminism – en nödvändighet
Röda Lund 